Det här med att sova (29)

Idag är jag sådär trött från början till slut, så jag funderar över det där med sömn. Man kan ju fundera lite extra nu med aktivitetsarmbandet (jag är lite tjatig va?) som jag fortfarande inte fattar hur den ska veta hur jag sover, men om man nu kan dra några som helst växlar så verkar djupsömnen inträffa vid ungefär samma tider varje natt? Ibland är djupsömnen längre eller kortare eller i korta perioder osv, men till exempel så har jag alltid en längre period runt klockan 06 där jag sover djupt.

Det skulle förklara min trötthet idag eftersom jag gick upp tio över jävla sex och det skulle förklara varför jag i alla år hävdat att jag mår fysiskt dåligt av att gå upp så tidigt. Det är alltid någon morgonpigg människa som talar om att det handlar om vanor och om vilja, men med dryga 40 år bakom mig så kanske, eventuellt att jag har haft min beskärda del av tidiga mornar? Kanske va?

Man kan fråga sig vad jag ska göra med den här informationen, för jag tror inte de gör om stora ungens schema för att jag behöver sova och ibland är det jag som lämnar och ibland så måste jag gå någon kurs på morgonen eller… ja.

Dessutom så är barnen tydligen morgonpigga, så det som förr var för tidigt att ens överväga att gå upp är nu sovmorgon. Om man nu ska följa kroppens rytm för att må bra, men man inte kan det på grund av livet, vad gör man då?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

Förenkla vardagen (28)

Det här kommer ju att bli som ett reklaminlägg, men det slog mig för en stund sen exakt hur mycket enklare tillvaron har blivit sen vi helt enkelt släppte den här grejen med att komma på vad vi ska äta till middag och lät någon annan bestämma och leverera maten hem till oss.

Det är en sak mindre att bli osams om eftersom det är en sak mindre att göra. Dessutom har jag en stående beställning på mjölk som går åt, men som är så satans trist att släpa hem i de mängderna.

Vi handlar i vanliga mataffären också, för det blir lite väl dyrt annars, men om man som jag ofta skriver en inköpslista som sen aldrig följer med till affären så kan det bli många vändor innan man måste börja om. Idag skulle jag köpa lite olika ostar att ta med, men hittade bara en och det räcker inte långt, så där och då börjar jag fundera ut något annat man kan äta som ger lite disk och inte kräver matlagning på plats. Landar vid potatissallad, som i mitt huvud just då innehåller potatis, kapris och grädde. Bara.

Ett par timmar senare faller polletten ner och jag inser att jag måste handla igen imorgon om det ska bli något alls av det här, men det är ju så trååååkigt.

Så klick, klick, klick. Inget handla imorgon, men däremot hemleverans av både middag och resten jag glömde.

Jag har medvetet inte nämnt vart vi handlar så att ni inte tror att jag får betalt för att skriva det här, men ni som vet vet. Det är på den nivån att när jag ser deras bil så blir jag glad å andras vägnar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

Ställ mig under förmyndare (27)

Såg någon rubrik under helgen om någon kändis som var ”fånge” i sitt eget hem och stod under förmyndare och jag tänkte för mig själv att det var väl typiskt kvällstidningar att försöka få det att se ut som en dålig sak.

För jag är knappast ensam om att ibland känna att det här med att gå till jobbet, betala räkningar, se till att det finns mat i kylen och kläder på kroppen inte är så jävla kul? Att det ibland vore ganska skönt med någon vuxen som bara ”nä, men nu går du och lägger dig och låter oss sköta det här”

Ja. Var så god. Jag sätter mig här under bordet, kanske bygger en koja av filtar och rullar ihop mig till en boll. Kan man få ett glas mjölk kanske?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

Ena benet framför det andra. (26)

Igår glömde jag mitt aktivitetsarmband igen!

Det verkar i alla fall vara de enda tillfällena när jag inte kommer över de där 10 000 steg per dag man ska gå. I fredags promenderade jag till jobbet och hade under dagen promenerat från bvc och sen till och från skolan för att hämta barn. Då slutade jag på drygt 26 000 steg. Det ena benet framför det andra igen och igen.

Det underlättar förstås att inte ha körkort, för det är klart att en timslång promenad till jobbet kontra ett par minuter i bil är inte ens rimliga valmöjligheter. Att välja mellan buss med människor som låter och luktar illa och att ta en promenad för sig själv är lite annat.

Men ändå, hur gör man för att inte gå 10 000 steg? Hälften får jag ihop hemma utan att gå utanför dörren ens och det är inte så att jag steppar omkring överdrivet mycket här hemma, men jag fixar te, nåt barn vill nåt, några toabesök, kanske samla lite tvätt.. ja, ni fattar.

Ni fattar också att jag hade absolut noll inspiration idag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

Sorans krig (25)

Idag vill jag tipsa om Soran Ismails serie Sorans krig som du kan titta på på svt play. Soran är uppväxt i Sverige, men också kurd och åker med sin familj till kurdiska Irak där han funderar över vad han har för ansvar, vad han kan och ska göra med det här kriget.

Han träffar människor på flykt som inte har kvar någonting. Bland annat en man som visar huset där de hann bo i 8 dagar innan det blev förstört. Man kan fortfarande se schampoflaskor och barnens kläder ligga i bråten. Samtidigt säger mannen att han vill bjuda på kaffe.

Det låter tungt och jobbigt och vi har alla sett de här människorna på nyheterna och inte velat, orkat ta in. Soran och hans familj möter de här människorna med värme blandat med stand up.

Dessutom är varje avsnitt ungefär en kvart långt och i ärlighetens namn är det ungefär vad man orkar ta in. Sex avsnitt. Det hinner du. Det orkar du.

Nej, jag vet. Du struntar i kurderna och deras krig. Eller struntat och struntar, det rör ju inte oss.

Nä. Men precis som det mesta som händer i världen inte rör oss så kan vi ändå försöka förstå och ta in och en sak har till och med sverigevännerna rätt i, nämligen att daesh är ute efter oss också. De hatar alla.

Många tror att Soran Ismail är en inte så jävla rolig stand up-komiker (det är han visst) och ganska ofta så fastnar skrattet i halsen, men det är just det jag gillar mest med honom. Hans lågmälda röst i en samtid där man uppmuntras att knuffa sig fram och skrika för att märkas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerat i Blogg100, samhälle | Lämna en kommentar

Slutkontroll (24)

Lustigt det där med bvckontroller. Med första ungen så kommer man ihåg alla papper och ungen är hel och ren och välartad.

Idag var vi med andra ungen på slutkontrollen på bvc. Vi fick förvisso med oss alla papper, men det var efter att ha glömt dem först, men ungen slutade samarbeta mitt i synundersökningen (tills jag sa åt honom att det går snabbare om han samarbetar istället) och ville inte prata med bvctanten. Alls. Däremot så ville han gärna ställa in den där grejen man mäter längden med, och prova vågen och jaha, här fanns det grejer att riva ner och..

Han var så tyst att vi föreslog att vi kunde stanna hela dagen, men det fick vi inte. När vi var klara sa han inte ens hejdå utan klampade ut genom dörren efter att ha gett henne en mördande blick som man kan få när man huggit någon i armen med en nål.

Okej. Hejdårå.

(han blev godkänd)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i barnen, Blogg100, Föräldraskap | Lämna en kommentar

Att vara rädd (23)

Från att förr skriva om samhälle och politik åtminstone ibland gör jag det nästan aldrig längre. Inte för att jag inte bryr mig, men ärligt talat, hur ska man ens orka tycka något om presidenten på andra sidan Atlanten? Förutom att han inte verkar riktigt klok och kanske rentav vansinnig?

Och senast igår var det en dåre som hade ihjäl flera stycken i London. På årsdagen av ett annat terrorattentat, fast då i Bryssel.

Världen är helt vansinnig och vi är rädda för allting hela tiden och försöker skydda oss mot en fiende som vi inte ens vet vem det är. Daesh? Trump? Grannen? Alla?

Samtidigt så låter vi dem vinna genom att agera på vår rädsla, men att inte oroa sig alls är å andra sidan också naivt.

Jag, som är rädd för nästan allting  (även grannen) är faktiskt inte särskilt rädd för terrorister. Enkelt för mig här i  mina lilla avkrok där jag sällan befinner mig i folkmassor och inte åker jag tunnelbana oftare än någon gång per år heller.

Men jag vet att det är jobbigt att vara rädd och börjar man så finns det alltid något mer att vara rädd för. Istället så måste man utmana rädslan. Hälsa på den där läskiga grannen (inte hälsa på som i gå och fika hos), gå ut i mörkret, ta tunnelbanan, men inte vara dum.

Jag behöver ju inte gå igenom den mörkaste parken i stan om jag hör att det är ett gäng som hänger där och låter illa. Till exempel. Oftast är de där som dräller i parken på kvällarna inte heller farliga förstås, men är man ensam är man förstås mer utsatt än om man är flera så… kanske en annan, upplyst väg fast ändå gå ut i mörkret?

Vet inte ens vart jag var på väg med det här inlägget. Det började någonstans med mitt bristande samhällsengagemang och fortsatte med allt hat i världen och landar i att vi måste vägra bli rädda och vara snälla och ta hand om varandra, oavsett om det är tiggaren på gatan eller kompisen som har det stökigt privat.

Vi är rädda allihop, men förhoppningsvis för lite olika saker, så när jag är rädd kan du gå före och tvärt om.

Och vi måste sluta mata trollen. Troll som sprider hat och lögner för att föda ännu mer hat. Dra fram dem i ljuset, syna deras lögner så krymper de.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i Blogg100, samhälle | Lämna en kommentar

Äru släkt med kungen eller? (22)

Jag ansökte om ett lån ikväll (via lendo. Onödigt enkelt nästan) och när jag bestämt mig för vilken bank som skulle få den stora äran så fick jag besked om att lånehandlingar skulle skickas som rekommenderat brev.

Ännu en liten stund senare fick jag sms från banken.

”Vi behöver ytterligare upplysningar”

VAAAAAA??? tänkte den fattiga kyrkråttan som är jag.

De ville veta vart jag betalar skatt och om jag, eller någon närstående har befattning som bland annat statschef, diplomat, regeringschef och vad det nu var.

Är det viktigt för min låneansökan om jag är släkt med kungen? Att det inte är jag som är vare sig regeringschef eller kung borde framstå tydligt av min årsinkomst om inte annat.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

Inte mitt ljusaste ögonblick (21)

Så. Idag serverades fläskpannkaka, lingonsylt och cole slaw till middag. På grund av orsak föll det på min lott att både laga mat och försöka nå fram till trulig sjuåring och det säger sig självt att det inte är lätt.

Ändå, på något sätt, där vid matbordet öppnade han sig och sa ”vet du hur det känns för mig? Så här känns det’ och det är såna ögonblick som man bara måste fånga.

Har man samtidigt en femåring som mal på om hur orättvist livet är för han tog mer sylt igen igen och igen fast man talar om att just nu behöver jag prata med din bror, ta hur mycket dylt du vill  och han ändå fortsätter, då kanske man häller ut ett halvkilo lingonsylt över den där jävla fläskpannkakan bara för att det ska bli tyst ett ögonblick.

Det blev tyst ett ögonblick och minen var obetalbar. Vare sig pannkaka eller sylt blev uppätet, för plötsligt var ungen mätt.

Inte mitt ljusaste föräldraögonblick, men jag mötte min sjuåring där och då, så det var ändå värt det.

Publicerat i barnen, Blogg100 | Lämna en kommentar

Akta svansen! (20)

Nästan varenda människa jag har pratat med och nämnt den här skridskovurpan för berättar sen en historia om hur de själva ramlat och slagit i svansen för 40tusen miljarder år sen och fortfarande har besvär.

Det här är lite som med graviditet och förlossningar alltså? Alla har en historia, men inget säger något till de oinvgda.

Ja, så jag har fortfarande ont, men blåmärket är borta åtminstone. Jag kan till och med sitta vid bordet utan kudde nu.

Frågan är om jag ställt mig på ett par skridskor alls om jag hade vetat? (antagligen, för annars hade ungen vägrat i skolan sen)

Nå. Så jag blir den om berättar för alla då: slår du i svansen är du skadad för livet!

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar