Enligt Min Humla
Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

2014-04-20

Slut som människa

Kategori: Notiser,Personligt — Joshua_Tree @ 23:21

Påsken lider mot sitt slut och jag är färdig. Lätt för den där Jesus att orka vara spjuver sådär på söndagskvällen, han som hade vilat i tre dagar. Själv har jag inte haft en stund för mig själv på åtminstone en vecka känns det som. En grotta låter som himmelskt. Sign me up!

För övrigt var det tydligen superpåsk i år då den protestantiska och den ortodoxa påsken sammanföll. The perfekt påsk, liksom. Hollywood borde göra en film om det, om krisen som uppstår när äggen tar slut i affärerna. Det vore åtminstone mer kreativt än att filmatisera ytterligare en serietidning.


Andra bloggar om: ,

2014-04-19

Hej 40-årskris!

Kategori: Notiser,Personligt — Joshua_Tree @ 05:16

DmCT5cZ

Jag snubblade över den här bilden för några dagar sen. Alfons Åbergs pappa är alltså 36 år. Som jag. Faktiskt fyller jag 37 om mindre än en månad. Jag har väldigt svårt att acceptera att Alfons pappa och jag är jämnåriga. Inte ens min pappa är sådär gammal!

Tänk om det är sådär jag ser ut för andra. Här har jag gått runt och trott att jag fortfarande är lite cool med mitt långa hår, skägg och slitna jeans. Säger man ens cool längre? Nog för att jag i allt större utsträckning har börjat irritera mig på folk som inte lyfter på fötterna när de går men jag trodde inte att jag var så här gubbig.

Plötsligt känner jag ett skriande behov att köpa en Mustang.


Andra bloggar om: , ,

2014-04-18

Bredbandsbolaget upphör med trafikdatalagring

Kategori: Notiser,Pirat,Politik,Samhälle — Joshua_Tree @ 17:18

Eftersom ni inte bryr er om när jag skriver roliga saker (nej, jag är inte bitter) avbryter jag härmed mitt en gång om dagen-bloggande (och har därmed en tillgodo i #blogg100) för ett viktigt meddelande:

Bredbandsbolaget upphör med trafikdatalagringen!

När den uppmärksammade domen föll i EU-domstolen och Post- och Telestyrelsen strax därefter gick ut med att man inte skulle vidta åtgärder mot operatörer som upphörde med trafikdatalagringen skickade jag ett mail till min operatör Bredbandsbolaget och frågade hur de tänkte agera. Svaret dröjde något, men när det kom var det tydligt.

Bredbandsbolaget slutar lagra trafikdata.

För att värna våra kunders integritet i det oklara juridiska läge som råder, har Telenor Sverige (där Bredbandsbolaget ingår) beslutat att upphöra med den lagring av trafikuppgifter som lagen om elektronisk kommunikation och EU:s datalagringsdirektiv kräver.

Vårt beslut grundar sig på EU-domstolens dom om att EU-direktivet strider mot Europeiska unionens stadgar om de grundläggande rättigheterna.

Raderandet av uppgifter lagrade i enlighet med denna lagstiftning kommer att påbörjas snarast möjligt.

Tack för det, Bredbandsbolaget!


Andra bloggar om: , , ,

Långfredagen och den egentliga bakgrunden

Kategori: Kåseri,Pirat — Joshua_Tree @ 08:46

Vid den här tiden hade några stora aktörer inom fiskeribranschen framgångsrikt lobbat för förändringar i den så kallade upphavsrätt som dikterade att allt som tas upp ur havet tillhör den som tar upp det. Genom att hävda att varje sorts fisk är väldigt lik sina artfränder fick man igenom att de således är att betrakta som kopior eller plagiat ovh därför tillhör rätten till exempelvis torsk den som såg till att registrera sig som den första som drog upp en torsk. Innan man drev igenom detta såg man såklart till att registrera alla kända fiskar, vilket snart kom att innebära att den som ville äta fisk var tvungen att köpa den genom upphavsrättsindustrins mellanhänder. Att dra upp en fisk ur havet sågs som stöld, såvida inte fisken var så unik att den inte ansågs vara en kopia eller ett plagiat. I praktiken skulle man således vara tvungen att dra upp ett fullständigt fantasifoster ur djupet för att få rätt till den. Dock inte en sjöjungfru, ty för den händelse att sjöjungfrur faktiskt kunde finnas hade en Waltus Disnus registrerat den.

Snart kom även bröd att omfattas av upphavsrätten genom en luddig skrivelse om att vissa bagare använder havssalt, och det var nu som en och annan började protestera. “Hur kan bröd omfattas av upphavsrätten?”, undrade man. Folket tappade respekten för lagarna då fisk och bröd blev orimligt dyrt och därtill hade upphavsrätten snabbt blivit så invecklad att den var hopplös att följa. Till exempel dikterade den att man inte fick dela en fisk eller ett bröd med andra, med undantag för familj och nära vänner, utan att närmare definiera vad som ansågs som “nära vänner”. För att servera fisk och bröd till större sällskap krävdes att man betalade så kallad stim-avgift, och snart kom även den som inte serverade dessa varor att slentrianmässigt tvingas betala stim-avgift. Ett charmigt litet vegetariskt LCHF-hak på Gazaremsan utsattes till exempel för blockad och drevs i konkurs för att ägaren vägrade betala.

I hemmen fortsatte folk att tjuvfiska och bryta sina bröd med vemhelst de ville. Sannolikheten att bli påkommen var ändå såpass liten och upphavsrättsindustrin bedyrade ständigt att den inte var intresserad av de små fiskdelarna. Det var de kommersiella aktörerna man var ute efter, trots att det ideligen dök upp exempel som tydde på motsatsen. Vad folk fångade sin egna små håvar var inte ett bekymmer, det upphavsrättsindustrin främst värnade var de stora fiskarna. Dock hade en snillrik entreprenör listat ut ett sätt som gjorde det möjligt för enskilda att koppla ihop sina håvar till ett större nät, och snart kunde man både fånga och föda upp fisk privat för att dela med varandra, vid sidan av de kommersiella fiskevattnen. Flera sådan fiskerikollektiv uppstod, och det mest kända uppstod i en vik som kallades Tapirbukten för sin unika förekomst av ett uddatåigt hovdjur som annars bara finns i Sydamerikas och Asiens regnskogar.

För upphavsrättsindustrin sågs Tapirbukten som ett förskräckligt hot som till varje pris måste stoppas. Man besökte intensivt hovet och strösslade kungen med myrra. Eller smorde honom med myrra. Vad fan nu myrra är och vad man gör med det. På så sätt fick man gradvis igenom allt fler krav om hårdare tag gentemot fiskdelarna. Samtidigt uppstod något av en rebellrörelse kring Tapirbukten där de mest styvnackade fiskdelarna satte ner foten och sa ”hit men inte längre”. Dessa titulerade sig med stolthet tapirer, och det var ur denna brokiga skara av upprorsmakare som Jesus av Nasaret steg fram som tapirernas talesperson. Han blev ett slags Tapirbuktens ansikte utåt när han delade fisk och bröd med femtusen av sina ”närmaste vänner” vid Tiberias sjö.

Konflikten mellan upphavsrättsindustrin och Tapirbukten blev alltmer infekterad. Upphavsrättsindustrin bildade sin egen underrättelsetjänst under ledning av den vältränade Pontenius Pilates. Bara det faktum att organisationen fick namnet Antitapirbyrån säger en del om hur fokuserade man var på att just tapirerna. Tapirbukten skulle sänkas till varje pris. Översheriff Tomas Bodus förmåddes skicka styrkor till området för att riva sönder alla nät man kunde hitta, oavsett om de tillhörde tapirerna eller legala fiskare. Tapirerna kontrade med att offentligt häckla makten och laga sina nät så fort att upphavsrättsindustrin aldrig ens hann triumfera över det. Näten saboterades på nytt. Då flyttade man hela verksamheten till nästa vik. Denna katt-och-råtta-lek fortgick långt efter att Tapirbuktens faktiska värde egentligen var tämligen utagerat. Liknande nätverk hade redan lagts i diverse vikar och fjorder, men för bägge parter hade Tapirbukten ett symboliskt värde.

I ett desperat försök att en gång för alla sätta stopp för fiskdelandet och tapirernas uppstudsighet greps och dömdes Jesus till slut på så luddiga grunder att det närmast kan betraktas som medhjälp till medhjälp. Och resten vet ni. Törnekrona, korsfästelse och spjutet i sidan som ska ha stötts dit av en synnerligen fiskdelarfientlig och pratglad slagverkare vid namn Larus Ulrikus. Men vad som inte är känt är att namnet långfredag kommer sig av att hela Jerusalem gick man ur huse, tågade till stadshuset där varenda en av dem lämnade en olovligt fångad långa i protest och i sympati med Jesus.

Det hjälpte inte stackars Jesus, men upphavsrätten dog också symboliskt på korset på Långfredagen. Ställda inför det faktum att hela befolkningen öppet visade sitt förakt för lagen fanns det ingen annan möjlighet för kungen och hans hov att sitta kvar än att riva upp upphavsrätten. Pontenius Pilates och Tomas Bodus glömdes bort och hamnade på historiens skrothög, medan minnet av fiskdelaren Jesus firas än idag.

Photo credit: schmeeve / Foter / Creative Commons Attribution-ShareAlike 2.0 Generic (CC BY-SA 2.0)


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?

2014-04-17

Secundum mea Bombus Ruprestis

Kategori: Kåseri,Pirat,Sociala medier — Joshua_Tree @ 00:03

Det händer ibland att man kan läsa i media om att någon har hittat något genom att sitta och surfa på världen i Google Earth. Jag brukade tänka att det var lite för bra för att vara sant, men så tänkte jag att om det är sant, då finns det ju massor kvar att upptäcka därute. Så jag tog på mig en fedora, hängde en piska i skärpet och gav mig ut på äventyr. Vad jag hittade kommer att förändra hur vi ser på… allt.

Jag började med att klicka runt lite i djungelområden i Sydostasien i hopp om att finna ett nytt Angkor Wat, men det visade sig hopplöst. Man ser fan inte skogen för alla träd, än mindre några bortglömda städer. Så då begav jag mig till högre mark och letade efter en yeti i Himalaya men det var lika fruktlöst. Så kom jag att tänka på Döda Havsrullarna som ju hittades för inte alltför länge sedan. Det slog mig att det kanske finns mer att hitta mellanöstern, och med Google Earth behöver man ju inte oroa sig för vare sig terrorister eller Natostyrda drönare.

Så jag spanade runt efter grottor och klippskrevor i jakt efter en skriftrulle av något slag, men fann inget. Men just som jag zoomade ut från en klippa och skulle hoppa till nästa fångade mitt öga något som såg konstigt ut. På själva klippan fanns någon form av ojämnheter med en regelbundenhet som inte såg ut att vara skapt av naturen. Jag zoomade in igen och fokuserade på fyndet och insåg att det jag hade funnit var skrift. Någon hade mejslat in något i klippväggen. Jag började panorera i sidled och höjdled och såg att texten fortsatte. När ögonen nu vant sig vid att se mönstret zoomade jag återigen ut och häpnade – hela den sidan av klippan var täckt av text.

Jag fortsatte att hoppa runt bland klipporna i området och såg snart att det fanns massor av ristningar att ta del av. En del korta texter, andra långa, förvånansvärt många var rosa i tonen även om tiden skavt av en del färg, och innehöll ristningar av kobenta streckgubbar med anknäbb och en stor väska över axeln. Fenomenet var helt okänt för mig. Varför alla dessa ristningar på klipporna? Jag ringde den allvetande historikern Harry Dickens som satt inne med svaren.

Det visade sig att för ungefär tvåtusen år sedan då man lärt sig skriva på papyrus och pergament var det fortfarande väldigt dyra material. Således var det bara de välbärgade som kunde teckna ner historier på skriftrullar, och dylikt användes bara för att kommunicera ut sådant som makthavare tyckte att man borde veta. Utgivarna kallades för pergamedier. Men vanligt folk hade också ett behov av att yttra sig och började därför rista in sina budskap på stora stenblock. Det kallades för att ”blocka” och blev under en period något av en folkrörelse som utmanade pergamediernas monopol på sanningen.

Blockosfärens möjlighet att påverka var dock tämligen begränsad. Till skillnad från de portabla pergamenten var stenblock hopplösa att flytta, åtminstone om man hade ett tillräckligt stort stenblock för att få rum med något slags innehåll. Blockarna var därför utlämnade åt att få besökare till sina block, vilket vanligtvis skedde genom att andra block rekommenderade dem. För att råda bot på immobiliteten i blockosfären uppstod så kallade mikroblock som blev särskilt populärt bland dåtidens kändisar och den bildade medelklassen. Den mest kända varianten hette Bitter, från bit som i stenbit. Att bittra gick till som så att man ristade in sitt budskap på en sten som maximalt rymde 140 tecken och kastade det i huvudet på någon. Om någon varit oförsiktig nog att utmana den rådande ordningen var det vanligt förekommande att vederbörande omringades och bittrades till döds. När fenomenet så småningom spred sig även till de illiterata kallades det kort och gott ”stening”, då det inte fanns några budskap ristade. Detta ansågs då barbariskt av medelklassen som istället övergick till att samlas i små grupper och nicka instämmande.

Men även om blockandet innehöll mycket trams och särristningar så kunde man också hitta ett och annat bra block att läsa. Ett av dessa titulerades secundum mea Bombus Ruprestis, vilket antagligen ska betyda ”enligt min stensnylthumla”. Dock menar Google Translate att ”enligt min” kort och gott skulle bli ”In” på latin, vilket antyder att blockaren ifråga inte var någon fena på latin. Blockaren ifråga kallade sig ”Josua”, men det är av allt att döma ett alias och inte samma Josua som kämpade vid Jericho.

Nu var ju problemet att jag inte kan läsa uråldriska, men jag trodde mig ha en lösning. Jag zoomade in där texten började (eller, såvitt jag visste, slutade) så att jag fick en klar bild och tog sedan en skärmdump. Sedan hoppade jag ett steg och tog en ny skärmdump, och på det mödosamma viset hoppade jag igenom hela texten. Därefter använde jag Google Translate för att översätta till svenska. Fiffigt nog har Google Translate en språkidentifierare som själv känner av språket, som visade sig vara arameiska. Bit för bit kunde jag så översätta texten och sätta ihop den och när jag insåg vad jag hade funnit tappade jag hakan. Bokstavligen!

Detta sensationella verk handlar lämpligt nog om de bakomliggande orsakerna till det som utspelade sig på långfredagen och tog enligt blockets tidsstämplar cirka 42 år att skriva ner. Det är som sagt ursprungligen skrivet på arameiska och tämligen ålderdomligt i sin prosa, så jag har tagit mig friheten att skriva om det till en något mer läsbar sammanfattning som kommer att publiceras imorgon.

Photo credit: Singhister / Foter / Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 2.0 Generic (CC BY-NC-ND 2.0)


Andra bloggar om: , , , , , ,

2014-04-16

Alliansen och sossarna gillar trafikdatalagringen

Kategori: Pirat,Politik,Samhälle — Joshua_Tree @ 20:58

När Europadomstolen nyligen underkände datalagringsdirektivet flockades riksdagspolitiker för att bedyra hur lättade de var. Ty det där datalagringsdirektivet var ju verkligen dåligt men tyvärr också tvingande, vilket ledde till att vi fick en lag om trafikdatalagring i Sverige. Våra (eller era, för jag röstade inte på dem) folkvalda ansåg sig helt enkelt inte suveräna nog att rösta nej. Men när nu det tvingande direktivet underkänts borde det leda till att även den svenska lagen rivs upp. Kunde man tro.

Det tycker inte Beatrice Ask, som visserligen en gång i tiden var emot direktivet men då satt hon ju i opposition och man kan väl ändra sig? Tant Gredelin är bra på att ändra sig. Justitieministern låter meddela att svensk lag gäller i Sverige. Post- och telestyrelsen gör en annan tolkning och menar att om enskilda operatörer upphör med datalagringen så kan man inte göra något åt det. Detta är, enligt justitieministern, beklagligt eftersom trafikdatalagring är en viktigt för brottsbekämpning. Om hon ville övertyga om detta kunde hon kanske lägga fram någon statistik på hur mycket brott som löses med hjälp av trafikdatalagringen, eller åtminstone något exempel? Även polisen tycker att det är viktigt, till exempel för att komma till rätta med det där näthatet som alla plötsligt är så engagerade i. Det är märkligt, för vittnesmålen lutar annars åt att polisen prioriterar ner anmälningar om trakasserier på nätet. “Att prioritera ner” är byråkratiska för “att skita i”.

Så Miljöpartiet försökte då väcka en riksdagsmotion “med anledning av händelser av större vikt”, på grund av tidigare nämnda domslut i EU-domstolen. Det blev aaavslag, som Rutger Jönåkers advokat1 i Strul hade uttryckt det. Moderaterna, Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centern var tydligen emot.

Så var det alltså med den saken. Om nu någon fortfarande tvivlade på att Alliansen och Socialdemokraterna faktiskt vill ha ett allseende övervakningssamhälle. Den enda positiva effekten EU-domen har för oss är att riksdag och regering inte längre kan gömma sig bakom ett tvingande EU-direktiv. Nu måste man antingen agera som man pratar eller prata som man agerar.


Andra bloggar om: , , , ,


  1. Fel av mig. Det var en plit, spelad av Torsten Flinck, som fällde den kommentaren har jag blivit upplyst om. []

2014-04-15

Miljöpartiet återvinner gamla dumheter

Kategori: Pirat,Politik,Samhälle,Sociala medier — Joshua_Tree @ 10:07

BlQaQynCYAApLjx

När jag nu på morgonen fick höra talas om Miljöpartiets tankevurpa kring bloggar och anonymitet drogs mina tankar omedelbart till den estniska socialdemokraten Marianne Mikko. Den 23:e september 2008 gick EU-parlamentet nämligen till omröstning om ett lagförslag som bland annat skulle reglera bloggare. Drivande bakom förslaget var nämnda Marianne Mikko, som bland annat ville ha etiska regler, replikrätt och registrering av bloggare. Det sista försvann redan innan förslaget skulle röstas om, som väl var, men idén att vilja registrera bloggare är inte ny. Liksom Mikko 2008 har många, både före och efter, sett människors möjligheter att uttrycka sig anonymt som problematiskt av olika skäl. Resonemanget följer alltid samma mönster: Vi har ett problem här, vi kan vinna kortsiktiga populistiska poäng med den här åtgärden och förstår inte eller bryr oss inte om de långsiktiga effekterna av det. Det blir så här när det är viktigare att vinna mandat än att vara tydlig med vad man vill ha mandatet till. Då vinner populism över ideologi.

Inför den där omröstningen 2008 skrev jag en debattartikel i Sundsvalls Tidning. Den finns inte kvar på nätet tydligen. inte ens wayback machine hittar den, vilket kan få en att bli lite konspiratorisk, och därmed gick ST miste om lite länkkärlek. Förutom att påpeka det för mig självklara i att det finns ett värde i att kunna uttrycka sig anonymt så skrev jag lite om problemet med att definiera en blogg. Vad är egentligen en blogg? Är det själva formen som utgör en blogg eller är det koden den bygger på? Om det är det första så skulle definitionen inte gälla den som använder ett mer magasinlikande tema, och är det det sistnämnda så skulle det således omfatta alla som bygger en site med WordPress. Min avslutning i artikeln löd:

Det är faktiskt bärande att kunna definiera det man vill reglera på ett tydligt sätt. Jag hävdar att det inte går. Ge oss istället en generell yttrandefrihet så att bloggvärlden såväl som övriga former av hemsidor omfattas av samma skydd som tryckt media.

Nu har förvisso Miljöpartiet varit snabbt ute och pudlat och påtalat att man inte alls vill registrera bloggare eller ta bort möjligheten att uttrycka sig anonymt. Och det är ju fint. Men vad vill man då? Språkrör Åsa Romson säger ju faktiskt till Sveriges Radio att:

Den som ansvarar för en blogg kan inte vara anonym. Det måste finnas någon att vända sig till som tar ansvar för att stänga av personer som använder sajter för att begå brott. Det tycker vi är ett grundläggande krav.

Detta ska alltså jämföras med Miljöpartiets talesperson i bland annat IT-frågor Maria Ferm som tidigare mycket tydligt understrukit att Miljöpartiet bland annat vill införa en rätt till anonymitet i grundlagen och riva upp FRA-lagen. Viss diskrepans här, kan man säga. Så vilket är det? Vad vill Miljöpartiet egentligen, förutom att vinna röster och få Staffan Danielsson att se lite bättre ut?

Käften, Staffan. Ingen är anonym längre, och det har du i allra högsta grad varit med och sett till.


Andra bloggar om: , , , ,

2014-04-14

Lystring kamrater! Lär er eder nya nationalsång!

Kategori: Notiser,Politik — Joshua_Tree @ 23:19

När nu den ryska björnen vaknat ur sitt ide där den drömt om fornstora dagar och är hungrig efter dvalan finns det en del förberedelser att ta tag i. Då vi praktiskt taget monterat ner vårt försvar och istället förlitar oss på att onkel Sam ska skydda oss så länge vi gör hans läxa finns det en risk att vi en dag vaknar upp med nya herrar. När man inte kan försvara sig får man vara inställsam istället, det är de två huvudstrategierna för överlevnad.

Som ett steg i denna inställsamhet vore det därför tacknämligt om ni alla kunde se till att lära er den ryska nationalsången. Det torde ha en avsevärd mildrande effekt. Bifogar därför nedan en pedagogisk film med text och pedagogiska bilder.

Eller så kan man se det som att jag passar på att vanhedra den i mitt tycke vackraste (musikaliskt) nationalhymn som finns medan jag fortfarande kan.


Andra bloggar om: , , ,

2014-04-13

Veckans plattnacke v.15

Kategori: Plattnackar — Joshua_Tree @ 19:58

Han är alltid en given kandidat till en plattnackeutmärkelse men har nu blivit förbisedd så många gånger att Robert Gustafsson tydligen har börjat köra en bitter imitation på karln. Men när det äntligen dags: Veckans plattnacke går till Fredrik Virtanen för den fantastiskt genomtänkta formuleringen “samhället skulle bli vackrare om män fråntogs rösträtten”.

Jodå, precis så. Enligt Fredrik Virtanens resonemang bör man bara få rösta om man röstar rätt. Och statistiken visar att män röstar fel. Om bara kvinnor fick rösta skulle utfallet bli mer rätt ty då skulle de rödgröna få 58% av rösterna. Dock innebär ju det rimligen att 42% av kvinnorna också röstar fel. Det verkar således lite vanskligt att bara rakt av låta alla kvinnor rösta. Kanske skulle de kvinnor som röstat fel kunna få samlas i någon form av omprogrammeringsläger och därefter gå vidare till andra chansen? Eller vore det rent av lättare om man bara la ner det här med folkval? Jag menar, folk röstar ju fel!

Tänk vad vackert samhället skulle kunna bli om bara Fredrik Virtanen fick rösta och ingen annan. Han som vet vad som är rätt. Problemet är dock att Fredrik Virtanen enligt alla kända definitioner är man. Han skriver “vi män” så det måste vara så han väljer att definiera sig. Så då kan ju inte han få rösta åt oss heller. Tänkte inte på det, va?

För denna tankevurpa får han så äntligen sitt pris. Belöningen består i ett studiebesök i konsensusens förlovade land Nordkorea, där alla röstar rätt.


fresh888 / Foter / Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 2.0 Generic (CC BY-NC-ND 2.0)

Andra bloggar om: , ,

2014-04-12

Det är dags att stävja näthatet

Kategori: Media,Pirat,Samhälle — Joshua_Tree @ 20:08

M3Li55@ / Foter / Creative Commons Attribution-NonCommercial-NoDerivs 2.0 Generic (CC BY-NC-ND 2.0)

Rubriken har jag kopierat rakt av från Robert Aschberg, vilket möjligen innebär upphovsrättsintrån då en sex ord lång rubrik har ungefär samma verkshöjd som en genomsnittlig popdänga. Som ju alltså omfattas av upphovsrätten. Men anledningen till att jag kopierar rubriken är ingalunda för att jag vill att Robert Aschberg och Aftonbladet ska svälta, utan för att jag håller med. Det är hög tid att stävja näthatet!

Och med näthat menar jag då det bottenlösa, öppna hat mot nätet och dess invånare som sprids överallt i gammelmedia. Det finns ett antal människor som sitter i timmar varje dygn och spyr galla över andra människor de aldrig träffat. Det handlar om förolämpningar, förtal, ärekränkning och, det värsta av allt, upphovsrättsintrång. Jodå, det har hänt ett par gånger att man har sett en krönika som skäligen kan misstänkas vara en rewrite av en bloggpost.

Därtill måste varje steg du och jag tar övervakas, enligt justitieminister Beatrice Ask, trots att EU-domstolen nyligen i skarpa ordalag underkänt datalagringsdirektivet. Teorin som såväl näthatande politiker som näthatande journalister resonerar utifrån tycks vara att möjligheten att vara anonym på nätet gör oss till brottslingar och terrorister. Om inte än så är det ändå bara en tidsfråga. Som att det enda som hindrar oss från att springa ut på stan och förfölja varandra, skrika glåpord, tafsa eller rent av slå ner någon är att vi då måste se varandra i ögonen. Att det enda som håller oss på rätt sida lagens råmärke är ynklig feghet. Det är i så fall inte särskilt höga tankar man har om väljarna. Men det förklarar rätt mycket. Klappandet på huvudet och den nedlåtande viljan att rädda folk, särskilt från sig själva, följer samma linje.

Ja, det begås brott på nätet. Ja, det finns mörka sidor. Ja, det finns fega idiotjävlar som i skydd av anonymiteten ägnar sig åt förföljelse och förtal. Dessa ska självklart bekämpas, och det är rättsväsendets sak att sköta. Det behövs inga nya lagar för det, det behövs bara att de befintliga lagarna tillämpas.

Det är dock bara ena sidan av myntet. Den andra sidan är möjligheten att själv definiera vem man är. Att välja sin egen identitet och inte ses som oviktig för att man kommer från fel sida av stan, har fel utbildning, fel efternamn eller fel kontakter. Möjligheten till anonymitet är också en enorm utjämnare. Den gör det därtill möjligt för människor att diskutera ämnen som ses som för tabu för att prata om öppet. Den gör det möjligt för den som kanske inte ännu är redo att komma ut som till exempel homosexuell att få kontakt med andra som är eller har varit i samma situation och därför slippa känna sig så förtvivlat ensam. I skydd av anonymiteten kan man prova sig fram, söka sin identitet och rent av byta den beroende på situation. Anonymitet innebär att kasta av sig de bojor av förutfattade meningar som följer med kön, hudfärg, sexuell läggning, klasstillhörighet, etcetera.

Att man ens ska behöva förklara det här. Fortfarande! Kan ni inte bara sluta hata nätet? Och Aschberg, om du vill jaga troll finns det gott om penntroll att haffa. Du kan börja med din Fredrik Virtanen.

Nätvänligheten I
Nätvänligheten II
Nätvänligheten III
Nätvänligheten IV
Mer nätkärlek


Andra bloggar om: ,

Nästa sida »

Powered by WordPress
Creeper MediaCreeper