Skip to content

Månad: oktober 2004

Format C:

Efter många om och lika många men lyckades jag till slut operera ut tummen ur arslet och få mina saker flyttade till det numera gemensamma hemmet i Södertälje. Visserligen fick jag lite hjälp med tumoperationen i form av en liten blåslampa, men det var ju bara bra. Jojo, jag är marginellt snabbare än inlandsisen.

Vad jag inte förstår är hur personen som så gärna ville att sakerna skulle flyttas, och som så gärna ville umgås med mig och Drottningen på kvällen kunde glömma att vilken dag det skulle ske! Har ni hört nåt så ohövligt? Glömma att det kommer kungligheter!?

Hur som helst. Efter att ha lånat bil av en annan exil-gävlebo i Södertälje, åkt till Jysk för att inhandla byrå, storhandlat, åkt till IKEA och inhandlat hyllplan till bokhyllan och slutligen packat ut mina saker från Söder och in i bilen, kört hem dem, packat ur och återlämnat bilen, så var det inte så mycket kvar att göra annat än att sova.

Dagen efter monterades Jysk-byrån ihop. Eller tvingades ihop snarare, för vilket jävla sattyg till pryl att få ihop. Jag tror att det genomsnittliga trampminsoffret är lättare att sätta ihop igen än en byrå från Jysk. Det ska faktiskt inte behöva ta två personer dagens alla ljusa timmar i anspråk att få ihop en byrå. Vid närmare eftertanke kanske det hade gått fortare att gå ut och hyvla till några plankor av träden som fällts här utanför och bygga en byrå själv, och den hade antagligen blivit stadigare också.

Först därefter blev det dags för det jag sett fram emot; nämligen att få sätta upp datorn och leka lite igen. Faktum är att vår lilla datorhörna blev bättre än jag vågat tro. Men glädjen blev kortvarig…

När jag hade kopplat in datorn och fått den att ansluta till nätverket (misstänksamt smärtfritt, jag borde ha anat oråd) så började Windows Update hojta på mig. Så jag kollade vad den ville, och den ville köra in Service Pack 2. Jag rådfrågade en god vän (eller f d god vän kanske?) som tyckte att jodå, SP2 är bra det. Ok då, kör.

Så här i efterhand har jag fått höra allt från att SP2 inte leker särskilt bra med Norton Antivirus, via att filer kan ha förlorats vid installationen, till att Windows Update inte tycker om min produktnyckel. I wonder why… Här ska inte in nåt jävla SP2!

Resultatet blev att datorn ville starta om, förstås. Sen ville den aldrig starta mer. Återställning till senast fungerande konfiguration funkade inte. Felsäkert läge funkade inte. En guidning i nån form av omskrivning av bootsektorn hjälpte inte. Och det inbyggda dos-light i XP tillät mig inte att backa ur Windows-katalogen, och således kunde jag inte säkerhetskopiera mina dokument och så. En räddningsdiskett för win98 hjälpte inte heller eftersom mitt system är NTFS, och därmed inte hittas.

Där nånstans tröttnade jag. Då en installation över det gamla ändå skulle innebära att mina dokument med mera skulle gå förlorat, men antagligen bli an halvkass installation med mängder av slask och flera gigabyte med tidigare installerade program som ändå inte skulle fungera och således behöva plockas bort manuellt, så valde jag det radikalare alternativet: Format C: och helt ren installation. Resten av gårdagskvällen gick åt till att installera program och drivrutiner för att få datorn att fungera som den gjorde innan pyttemjuk lagade sönder den åt mig. Jag måste säga att jag har lyckats ganska bra med det.

Började ladda ner ett spel från en kompis inatt och hoppades att det skulle vara klart när jag vaknade idag. Istället visade det sig att nedladdningen avbrutits med 20% kvar av skiva 2. Och nu vägrar karln vara anträffbar så jag får ta ner resten. Jävla gris.

Istället möttes jag, efter att äntligen ha lyckats sova några timmar och vaknat igen, av synen av krossat glas vid datorn. Ni vet, sånt där glas som påstås vara okrossbart, men som när motsatsen bevisas fullkomligt exploderar i miljontals fragment. Tänkte gå på muggen för att sen ta reda på eländet, men toaletten var off limits ty tydligen har katterna härjats av magsjuka inatt.

Nåja. Det mesta är uppstyrt igen. Datorn fungerar, glassplittret är borta och badrummet är städat. Jag förlorade förvisso en del egenhändigt skapade dokument i processen, men det mesta går att kopiera ner från diverse communities och det stora projektet har min co-writer west på sin dator också. Dock förlorade jag ett eget romanprojekt som påbörjades för flera år sen och har legat på is ett tag. Jag hade ändå tänkt skriva om det, så det kanske bara var bra att jag förlorade originalet. Inget ont som inte har nåt gott med sig, eller vad är det positivitetsjävlarna brukar säga?

Fotnot: Windows Update är numera avstängt. Aldrig mer ska pyttemjuk stoppa saker i min dator. Jag kan stoppa dit dem själv.

Preaching to the convinced

Den senaste tiden har jag hört diverse unkna argument från homofober här och var. Igen. Jag trodde att de skulle komma med nåt nytt nu när de tydligen vill ha utrymme i media igen, men det är samma gamla slitna fraser.

Till exempel envisas man fortfarande med att blanda ihop homosexualitet med pedofili. Att ha sex med en villig partner av samma kön kan inte på något sätt likställas med att förgripa sig på barn (eller djur, som man gärna också blandar ihop det med). Jag undrar vad det är för förstockade hjärnor som drar dylika paralleller, men det kanske inte är så konstigt då sex med någon av samma kön är så främmande för homofoberna att de antagligen inte kan föreställa sig att det sker på annat sätt än genom övergrepp.

Och apropå övergrepp så verkar det finnas en väl utbredd rädsla bland homofober att bli antastad av en person av samma kön. Främst bland män som jag uppfattar det, och går jag till mig själv: Hur ofta blir jag antastad av kvinnor? Hur ofta blir jag uppraggad, eller ens lite flirtad med? Så om vi bortser från att homosexuella är människor med samma gränser och uppfostran som alla andra, hur troligt är det att de skulle ge sig på just mig? Av alla människor? Så höga tankar om mig själv har jag inte. Skulle det ändå inträffa kan jag ju alltid säga nej, och antagligen händer det inte mer.

Jag förstår inte riktigt vad det är som är så provocerande. Människor som lever sitt liv som vilka som helst, jobbar, handlar, älskar och sörjer som vilka som helst, varför ska de dömas för vem de förälskar sig i? Eller är det för vad de gör i sängkammaren? Något som ingen annan har med att göra ändå. För det är ju inte ett helt ovanligt argument heller.

”Det är ju äckligt att ha sex med någon av samma kön”, säger homofoberna (den manliga delen av dem åtminstone) och sen slår de på en porrfilm och onanerar till två kvinnor som slickar upp varandra i brygga. Då är det inte äckligt.

”Nej, det äckliga består i tanken att få en kuk i röven”, säger homofoberna och tittar vidare på sin p-rulle där kvinnor får just det.

Man hävdar gärna att homosexualitet är onaturligt, och som bevis för det drar man upp att andra arter än människan inte ägnar sig åt sådan otukt, trots att det gång på gång fastslagits att det gör de visst. Och ska vi jämföra oss med andra arter så är i så fall monogami ett ypperligt exempel på onaturlighet, då de flesta arter lever i nån sorts hippiekollektiv, eller åtminstone harem, och drar över varandra lite som de känner för det, hjälps åt att uppfostra barn och inte rakar de sig heller.

Och det är väl just monogami den senaste tidens rabalder har handlat om? Om homosexuellas rätt att få sin monogami välsignad i kyrkan.

”Det ska de inte få”, hävdar homofoberna.

Alltså ska de leva i synd?

”Fast deras leverne är ju redan en synd”, säger den bibeltrogna delen av homofoberna och de övriga nickar instämmande. ”Gud säger att det är en synd. Gud vill inte att män ska sätta på män och att kvinnor ska sätta på kvinnor.”

Bäste herr Bibelviftande Homofob. Tycker du inte att det är ens en aning förmätet av dig att tala i Guds ställe? För även om du har rätt, även om homosexualitet strider mot Guds vilja, vem är du att svinga rättfärdighetens svärd och döma andra? Är inte det Guds sak? Om homosexualitet verkligen strider mot Guds vilja så får de nog sitt straff, i detta liv eller i nästa, men till dess – lyd det elfte budet: Sköt dig själv och skit i andra!