Skip to content

Preaching to the convinced

Den senaste tiden har jag hört diverse unkna argument från homofober här och var. Igen. Jag trodde att de skulle komma med nåt nytt nu när de tydligen vill ha utrymme i media igen, men det är samma gamla slitna fraser.

Till exempel envisas man fortfarande med att blanda ihop homosexualitet med pedofili. Att ha sex med en villig partner av samma kön kan inte på något sätt likställas med att förgripa sig på barn (eller djur, som man gärna också blandar ihop det med). Jag undrar vad det är för förstockade hjärnor som drar dylika paralleller, men det kanske inte är så konstigt då sex med någon av samma kön är så främmande för homofoberna att de antagligen inte kan föreställa sig att det sker på annat sätt än genom övergrepp.

Och apropå övergrepp så verkar det finnas en väl utbredd rädsla bland homofober att bli antastad av en person av samma kön. Främst bland män som jag uppfattar det, och går jag till mig själv: Hur ofta blir jag antastad av kvinnor? Hur ofta blir jag uppraggad, eller ens lite flirtad med? Så om vi bortser från att homosexuella är människor med samma gränser och uppfostran som alla andra, hur troligt är det att de skulle ge sig på just mig? Av alla människor? Så höga tankar om mig själv har jag inte. Skulle det ändå inträffa kan jag ju alltid säga nej, och antagligen händer det inte mer.

Jag förstår inte riktigt vad det är som är så provocerande. Människor som lever sitt liv som vilka som helst, jobbar, handlar, älskar och sörjer som vilka som helst, varför ska de dömas för vem de förälskar sig i? Eller är det för vad de gör i sängkammaren? Något som ingen annan har med att göra ändå. För det är ju inte ett helt ovanligt argument heller.

”Det är ju äckligt att ha sex med någon av samma kön”, säger homofoberna (den manliga delen av dem åtminstone) och sen slår de på en porrfilm och onanerar till två kvinnor som slickar upp varandra i brygga. Då är det inte äckligt.

”Nej, det äckliga består i tanken att få en kuk i röven”, säger homofoberna och tittar vidare på sin p-rulle där kvinnor får just det.

Man hävdar gärna att homosexualitet är onaturligt, och som bevis för det drar man upp att andra arter än människan inte ägnar sig åt sådan otukt, trots att det gång på gång fastslagits att det gör de visst. Och ska vi jämföra oss med andra arter så är i så fall monogami ett ypperligt exempel på onaturlighet, då de flesta arter lever i nån sorts hippiekollektiv, eller åtminstone harem, och drar över varandra lite som de känner för det, hjälps åt att uppfostra barn och inte rakar de sig heller.

Och det är väl just monogami den senaste tidens rabalder har handlat om? Om homosexuellas rätt att få sin monogami välsignad i kyrkan.

”Det ska de inte få”, hävdar homofoberna.

Alltså ska de leva i synd?

”Fast deras leverne är ju redan en synd”, säger den bibeltrogna delen av homofoberna och de övriga nickar instämmande. ”Gud säger att det är en synd. Gud vill inte att män ska sätta på män och att kvinnor ska sätta på kvinnor.”

Bäste herr Bibelviftande Homofob. Tycker du inte att det är ens en aning förmätet av dig att tala i Guds ställe? För även om du har rätt, även om homosexualitet strider mot Guds vilja, vem är du att svinga rättfärdighetens svärd och döma andra? Är inte det Guds sak? Om homosexualitet verkligen strider mot Guds vilja så får de nog sitt straff, i detta liv eller i nästa, men till dess – lyd det elfte budet: Sköt dig själv och skit i andra!

Published inGamla humlan
%d bloggare gillar detta: