Skip to content

Månad: december 2004

Akta Bosse!

Så var det dags igen – Bosse Ringholms hem attackerades. Med ägg. Ett tämligen harmlöst, nästan komiskt tilltag kan tyckas. Ägg är ofarliga. Det ska mycket till för att kunna åsamka människor eller egendom någon som helst skada med ägg.

Dock är det allvarligt att det ens är möjligt att kasta ägg på Bosse Ringholms hus. Det är pinsamt för Sverige att våra representanter och beslutsfattare inte är bättre skyddade än så. Kan man komma tillräckligt nära för att kasta ägg på huset så är man också tillräckligt nära för att kasta farligare saker. Som molotovcocktails.

Det är antagligen fullständigt omöjligt att skydda en människa till hundra procent dygnet runt om man inte placerar honom i en bunker omgiven av minfält och taggtråd långt ute i lapplandsskogarna, och där gör han inte mer nytta (skada) än han gör som död ändå, men hans eget hem måste man ändå kunna skydda.

Vem ska betala det då, är följdfrågan. Det har jag inte den blekaste aning om. Om jag visste det skulle jag antagligen inte sitta och skriva om det för publicering på en sketen privat hemsida, utan snarare skriva en avhandling för SÄPO:s räkning. Vi får väl kapa ner på nånting annat då. För beslutsfattarnas säkerhet måste prioriteras högre. Deras skydd ska inte bekostas av det som eventuellt blir över i budgeten. Inte för att jag tror att det är så, jag menar bara att det är en irrelevant fråga. Säkerheten måste förbättras, och om det kostar så får det kosta.

Man kan tycka vad man vill om Bosse Ringholm, men han är ändå Sveriges vice statsminister. Jag ser gärna att han upphör att vara det, men inte genom ett attentat. Vi har redan förlorat en statsminister och en vice dito genom attentat på offentlig plats. Ska vi behöva förlora en till, i hans eget hem, innan vi fattar att Sverige inte är ett gemytligt litet mysland där ministrar kan leva som vilka medelsvenssons som helst.

Tala inte illa om de döda

Dom har avkunnats i Högsta Domstol. Mijailovic mördade Anna Lindh. Inte för att det någonsin varit något tvivel i den frågan – det enda som fört frågan vidare genom rättsväsendet är huruvida Mijailovic ska bedömas som frisk, och därmed avtjäna fängelsestraff, eller som sjuk, och dömas till vård. Vad resultatet skulle bli tvivlade jag aldrig på – Mijailovic kan vara aldrig så sjuk och skulle ändå komma att dömas till livstids fängelse, ty han mördade Sveriges utrikesminister. Lika inför lagen? På pappret kanske.

Vad jag tycker om domen, eller om att man inte kan dömas till fängelse om man anses ha varit sjuk när man utförde brottet, lämnar jag därhän. Jag vill veta varför Anna Lindh fick sätta livet till. Det kommer vi antagligen aldrig att få veta.

Mordet på Anna Lindh har också lämnat andra frågor obesvarade, som jag ännu hellre vill få svar på. I skuggan av mordet och efterföljande rättsprocess har en av Sveriges värsta skandaler rullats upp: Utvisningen av Mohammed Al Zery och Ahmed Agiza; två män som sökte politisk asyl i Sverige. Den 18:e december 2001 hämtades de bägge männen av maskerad amerikansk (!) personal på Bromma flygplats och transporterades till Egypten. Detta trots att det såvitt jag vet bryter mot svensk lagstiftning och internationell rätt att avvisa människor till länder där de riskerar tortyr.

Sverige har alltid pratat stort och fint om mänskliga rättigheter, men när det väl kom till kritan var man inte beredd att backa upp de fina orden. Efter elfte september 2001 verkar tidigare överenskommelser har upphört att gälla. USA jagar världen över efter terrorister eller misstänkta sympatisörer, och skyr inga medel.

Problemet för USA är att tortyr även är förbjudet enligt deras egen lag, och det har dessutom visat sig att det amerikanska folket sluter upp bakom mycket, men inte tortyr. För att komma runt problemet med blödiga medborgare och petiga advokater transporterar man istället misstänkta terrorister till tredjepartsländer där ”öppenhet” är ett lika främmande ord som ”åsiktsfrihet”. Länder som Egypten, Syrien, Pakistan, med flera som är vänligt sinnade gentemot USA (för att de inte vågar annat?) och där snokande journalister inte kan eller ens bemödar sig att försöka ta reda på sanningen.

Så när stora starka USA knackade på Sveriges dörr och begärde att Mohammed Al Zery och Ahmed Agiza skulle lämnas ut till Egypten så ställde vi upp. Tydligen. För alla måste sluta upp i kampen mot terrorism. Problematiken med att utvisa människor till länder där de riskerar tortyr kringgicks på ett lika enkelt som fiffigt sätt. Egypten lovade att inte tortera dem. Ett löfte som inte är vatten värt, och det kan vem som helst lista ut.

Det jävligaste i det hela är varken att Ahmed Agiza och Mohammed Al Zery har utvisats och, enligt all sannolikhet, torterats, eller att USA faktiskt utfört militära aktioner på svensk mark, eller ens att Sverige la sig platt som en pannkaka och tillät det hela. Nej, det verkligt allvarliga är att Sverige genom sitt icke-tortyravtal med Egypten skapat ett prejudikat som kan komma att användas av andra länder. Eller redan har använts. Det amerikanska planet (betecknat N379P – ser ni det så spring!) har under de tre år som förflutit sen Bromma farit runt jorden många gånger, och hämtat många andra misstänkta terrorister, och säkert har det många kvar att hämta än. De flesta av dessa ”terrorister” är antagligen oskyldiga – man får ju inte bortse från sannolikheten att mängder av oppositionella i mängder av länder rapporteras som USA-fientliga terrorister för att på så sätt både billigt och bekvämt (för regimen alltså) levereras till tortyrkammaren av amerikansk militär. Och allt detta har nu Sverige hjälpt till att skapa förutsättningar för, genom att avtala bort internationella avtal och mänskliga rättigheter.

Vad har Mijailovic och Anna Lindh med det här att göra då? Jo, mordet på utrikesminister Lindh är själva anledningen till varför hela den här skandalen inte fått större utrymme i media. Inte (enbart) för att mordutredningen och rättegången är intressantare nyhetsstoff, utan för att dåvarande utrikesminister Anna Lindh var ytterst ansvarig för att två egyptier hämtades av maskerade amerikansk personal på Bromma flygplats för transport till tortyrkammaren i Egypten, och man talar inte illa om de döda.

Anna Lindh är per definition en fin människa, på gränsen till helgon faktiskt, helt enkelt för att hon är död. Personligen är jag övertygad om att Anna Lindh var en skicklig politiker, men skickliga politiker är inga helgon. Det är en självmotsägelse.

Så här har vi ytterligare några frågor som vi aldrig kommer att få några svar på, därför att Anna Lindh är död, ingen annan i regeringen har någon som helst kännedom om det hela (förstås) och nuvarande utrikesminister Laila Freivalds hänvisar till att det där var ju något som hände före hennes tid och det kan hon inte svara för. Så lämpligt. Men hur man än vrider och vänder på det har två människor avvisats till Egypten och utsatts för tortyr, och ingen kan ställas till svars för det på grund av en galenpanna med kniv och en tradition av att inte tala illa om de döda…