Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

“Att hålla tyst är att hålla med” är en vanlig tes. Så vanlig att den har evolverat från ett retoriskt grepp till en absolut sanning. Inte helt sällan används begreppet i samband med rasism; om du inte säger ifrån när din omgivning kläcker ur sig fördomsfullheter så är du medskyldig.

Om detta är sant – varför är vi då så rädda för att låta nassarna komma till tals? Då skulle vi ju verkligen få chansen att säga ifrån.

Vi pratar ofta om hur rasism bottnar i okunnighet, eller oförstånd, eller rent av dumhet. Så varför denna rädsla för att ta debatten? Om vi är så säkra på vår sak, varför släpper vi inte in nassarna i den etablerade media och pulvriserar dem? Det kunde ju dessutom bli riktigt underhållande tv när Janne Josefsson eller Sverker Olofsson går loss om “konspiration” Förintelsen som aldrig ägt rum.

“Så sex miljoner judar bara spelade döda? Eller begick de självmord på pin kiv? Ägde inte kriget heller rum? De tjugo miljoner ryssar som strök med kanske också bara är sagor?”

Det är den typen av mothugg som behövs så att eventuella rekryter får höra hur tunna deras ledares argument egentligen är.

Genom att stänga de främlingsfientliga språkrören ute ger vi dem i själva verket vatten på kvarnen. Detta eftersom utanförskapet i sig är det som föder och göder främlingsfientligheten. Utanförskap och konspirationsteorier. Genom att inte ta en öppen debatt, genom att inte låta främlingsfientliga (eller för all del någon form av politisk inkorrekthet) ta plats i tv-studior och ledarsidor bekräftar vi deras argument; samhället är rädda för oss för att de vet att vi har rätt!

Så om vi är övertygade om att vi har rätt måste vi börja agera därefter. Främlingsfientliga krafter är som Astrid Lindgrens grådvärgar – de är inte farliga så länge man inte visar rädsla.

"Att hålla tyst är att hålla med" är en vanlig tes. Så vanlig att den har evolverat från ett retoriskt grepp till en absolut sanning. Inte helt sällan används begreppet i samband med rasism; om du inte säger ifrån när din omgivning kläcker ur sig fördomsfullheter så är du medskyldig. Om detta är sant - varför är vi då så rädda för att låta nassarna komma till tals? Då skulle vi ju verkligen få chansen att säga ifrån. Vi pratar ofta om hur rasism bottnar i okunnighet, eller oförstånd, eller rent av dumhet. Så varför denna rädsla för att ta debatten? Om vi är så säkra på vår sak, varför släpper vi inte in nassarna i den etablerade media och pulvriserar dem? Det kunde ju dessutom bli riktigt underhållande tv när Janne Josefsson eller Sverker Olofsson går loss om "konspiration" Förintelsen som aldrig ägt rum. "Så sex miljoner judar bara spelade döda? Eller begick de självmord på pin kiv? Ägde inte kriget heller rum? De tjugo miljoner ryssar som strök med kanske också bara är sagor?" Det är den typen av mothugg som behövs så att eventuella rekryter får höra hur tunna deras ledares argument egentligen är. Genom att stänga de främlingsfientliga språkrören ute ger vi dem i själva verket vatten på kvarnen. Detta eftersom utanförskapet i sig är det som föder och göder främlingsfientligheten. Utanförskap och konspirationsteorier. Genom att inte ta en öppen debatt, genom att inte låta främlingsfientliga (eller för all del någon form av politisk inkorrekthet) ta plats i tv-studior och ledarsidor bekräftar vi deras argument; samhället är rädda för oss för att de vet att vi har rätt! Så om vi är övertygade om att vi har rätt måste vi börja agera därefter. Främlingsfientliga krafter är som Astrid Lindgrens grådvärgar - de är inte farliga så länge man inte visar rädsla.

Eftersom jag är skuldsatt upp över öronen men nu har en inkomst har jag börjat kontakta fordringsägare för att göra upp avbetalningsplaner. Samtliga har varit tillmötesgående och förstående. Men så damp det ner ett brev från Trafikförsäkringsföreningen (hädanefter förkortat KRÄK) med “erbjudande” om avbetalningsplan.

I kort går det ut på att jag måste betala minst 1% av skulden per månad, att de tar en uppläggningsavgift på 150 spänn samt 50 kronor per aviseringstillfälle(!) och att ränta “kan tillkomma” men inte ett ord om hur hög den räntan kan tänkas vara. Det kändes mer som en spark i skrevet än ett erbjudande, så efter att ha skrikit rakt ut en stund och sen tagit en svalkande dusch skrev jag följande tillbaka:

Hej

Erhöll idag erbjudande om avbetalningsplan och jag tänker inte godta den. 50 kr i aviseringsavgift? Ni behagar skämta med mig. Jag försöker reda ut min tillvaro, inte hitta någonstans att göra av med överflödiga pengar. Den där s k aviseringsavgiften känns bara som ett slag under bältet.

Vidare står det inte ett jota om hur hög ränta som tillkommer. Allvarligt talat; skulle du skriva under något där det står att “ränta kan tillkomma” men inte med hur mycket?

Här är mina villkor: Inte en krona mer i ränta och inga aviseringsavgifter. Den nuvarande skulden, plus 150 kronor i uppläggningsavgift. Inget mer. Då kan jag börja betala av, tills vidare med minimibelopp. Jag har fler skulder att beta av. De exklusiva aviseringarna behöver ni inte skicka ut – jag betalar ändå via internetbank.

I annat fall föreslår jag, nej rent av önskar jag, att ni omgående skickar ärendet vidare till Intrum Justitia eller Kronofogdemyndigheten.

Med Vänliga Hälsningar

Joshua_Tree (fast mitt riktiga namn dårå)

50 jävla spänn i aviseringsavgift va? Om jag betalar 1% av min skuld per månad så tar det alltså 100 månader att betala av, under förutsättning att den där räntan som kan tillkomma inte tillkommer. Då kommer jag likförbannat att ha 5000 i skuld för aviseringsavgifter. Aviseringar som kostar KRÄK en spottstyver att skicka ut. Ska jag betala 50 kronor i aviseringsavgift ska avin fan ta mig vara handskriven på papyrus av en fransk munk med gåspenna, och levereras vid min dörr på silverbricka.

Dessutom vill de ha min underskrift och att pappret skickas tillbaka inom fjorton dagar. “Portofritt svarskuvert bifogas” Oh really? Jag har då inte fått nåt svarskuvert. Men det spelar ingen roll. Jag skriver inte under skiten ändå. Vem skulle skriva under ett avtal där “ränta kan tillkomma” utan att ha en aning om inom vilka ramar den där räntan kan tänkas röra sig? Särskilt när det är ett erkänt ockerföretag som KRÄK som står bakom det.

Ät min skit!

Eftersom jag är skuldsatt upp över öronen men nu har en inkomst har jag börjat kontakta fordringsägare för att göra upp avbetalningsplaner. Samtliga har varit tillmötesgående och förstående. Men så damp det ner ett brev från Trafikförsäkringsföreningen (hädanefter förkortat KRÄK) med "erbjudande" om avbetalningsplan. I kort går det ut på att jag måste betala minst 1% av skulden per månad, att de tar en uppläggningsavgift på 150 spänn samt 50 kronor per aviseringstillfälle(!) och att ränta "kan tillkomma" men inte ett ord om hur hög den räntan kan tänkas vara. Det kändes mer som en spark i skrevet än ett erbjudande, så efter att ha skrikit rakt ut en stund och sen tagit en svalkande dusch skrev jag följande tillbaka: Hej Erhöll idag erbjudande om avbetalningsplan och jag tänker inte godta den. 50 kr i aviseringsavgift? Ni behagar skämta med mig. Jag försöker reda ut min tillvaro, inte hitta någonstans att göra av med överflödiga pengar. Den där s k aviseringsavgiften känns bara som ett slag under bältet. Vidare står det inte ett jota om hur hög ränta som tillkommer. Allvarligt talat; skulle du skriva under något där det står att "ränta kan tillkomma" men inte med hur mycket? Här är mina villkor: Inte en krona mer i ränta och inga aviseringsavgifter. Den nuvarande skulden, plus 150 kronor i uppläggningsavgift. Inget mer. Då kan jag börja betala av, tills vidare med minimibelopp. Jag har fler skulder att beta av. De exklusiva aviseringarna behöver ni inte skicka ut - jag betalar ändå via internetbank. I annat fall föreslår jag, nej rent av önskar jag, att ni omgående skickar ärendet vidare till Intrum Justitia eller Kronofogdemyndigheten. Med Vänliga Hälsningar Joshua_Tree (fast mitt riktiga namn dårå) 50 jävla spänn i aviseringsavgift va? Om jag betalar 1% av min skuld per månad så tar det alltså 100 månader att betala av, under förutsättning att den där räntan som kan tillkomma inte tillkommer. Då kommer jag likförbannat att ha 5000 i skuld för aviseringsavgifter. Aviseringar som kostar KRÄK en spottstyver att skicka ut. Ska jag betala 50 kronor i aviseringsavgift ska avin fan ta mig vara handskriven på papyrus av en fransk munk med gåspenna, och levereras vid min dörr på silverbricka. Dessutom vill de ha min underskrift och att pappret skickas tillbaka inom fjorton dagar. "Portofritt svarskuvert bifogas" Oh really? Jag har då inte fått nåt svarskuvert. Men det spelar ingen roll. Jag skriver inte under skiten ändå. Vem skulle skriva under ett avtal där "ränta kan tillkomma" utan att ha en aning om inom vilka ramar den där räntan kan tänkas röra sig? Särskilt när det är ett erkänt ockerföretag som KRÄK som står bakom det. Ät min skit!

Först trodde jag att det var Kaosets Dag igen, men det är ju inte förrän den 24:e september, så idag måste alltså vara stolpskottens dag. Idag var nämligen dagen då alla jubelidioter gav sig ut och firade genom att ställa sina bilar så dumt det bara går.

Det började vid Shell. Där hade nån stjärna ställt sin bil framför ingången. Var han inne och betalade för sin bensin kanske? Nej, han stod vid ett bord med en tidning och drack kaffe. Sen när är Shell ett drive in-fik? Konsekvensen av det hela blev att jag fick stå i regnet och räkna tidningar istället för under tak.

Rullade runt till OK-Q8. Där hade visserligen ingen ställt sig ivägen, men när jag skulle därifrån hade nån dumfan ställt sig så genomkorkat (eller oerhört skickligt) att bilen blockerade hela utfarten från mitt håll. Det fanns inte en sportkeps att kunna ta sig runt på någon sida, varvid jag tvingades backa med lastbil (och väntande bilar bakom) och tricksa mig runt hela skiten.

Värst är nog ändå sjukhuset. Jag fattar inte varför folk envisas med att ställa bilen precis framför ingången. Det är en sak om man står där för att lasta av sin skröpliga mamma, eller för att lasta på henne, men man behöver inte stå där i väntan på att mamma ska halta ut igen. Man kan faktiskt ställa sig en bit bort från ingången och rulla fram när det väl är dags. Om mamma är så skruttig att hon behöver hämtas precis vid ingången, då hinner hon knappast springa iväg.

Idag var det värre än vanligt, för idag stod det puckon på kö för att få rulla fram och blockera entrén. Och hon som för tillfället hade den åtråvärda platsen såg ärligt talat inte ut som någon jag skulle ge ett körkort alls.

Igår tjuvstartades Stolpskottens Dag av en kossa vid Statoil i Östertälje. Hon visste väl inte vad det var för dag, så redan igår rullade hon ner sin bil framför entrén vid Statoil. När jag så skulle leverera tidningar kom jag inte fram. Jag tog en extra titt på hennes bil och upptäckte att hon hade tanklocket på fel sida, således hade hon inte tankat och ska inte stå där alls. Men inte nog med det; sent omsider kom kärringen ut, satte sig i bilen och… käkade korv! Hon kunde inte flytta biljäveln tio meter och sen käka korv. Så där satt hon i godan ro och smaskade och tittade på medan jag släpade tidningar de där tio extra metrarna som hon kunde ha flyttat bilen. Innan jag var klar var hon inne på sin andra korv.

Jag skrev nån gång förut om fördelarna med att vara yrkeschaufför, att man blir framsläppt. Men bara av andra yrkeschaufförer. Alla de här stolpskotten har varit civila. Utom möjligen korvkärringen som jag tror var ambulerande sjuksköterska. Det är dock ett gränsfall då hennes huvudsakliga uppgift inte är att köra bil utan att… käka korv.

Först trodde jag att det var Kaosets Dag igen, men det är ju inte förrän den 24:e september, så idag måste alltså vara stolpskottens dag. Idag var nämligen dagen då alla jubelidioter gav sig ut och firade genom att ställa sina bilar så dumt det bara går. Det började vid Shell. Där hade nån stjärna ställt sin bil framför ingången. Var han inne och betalade för sin bensin kanske? Nej, han stod vid ett bord med en tidning och drack kaffe. Sen när är Shell ett drive in-fik? Konsekvensen av det hela blev att jag fick stå i regnet och räkna tidningar istället för under tak. Rullade runt till OK-Q8. Där hade visserligen ingen ställt sig ivägen, men när jag skulle därifrån hade nån dumfan ställt sig så genomkorkat (eller oerhört skickligt) att bilen blockerade hela utfarten från mitt håll. Det fanns inte en sportkeps att kunna ta sig runt på någon sida, varvid jag tvingades backa med lastbil (och väntande bilar bakom) och tricksa mig runt hela skiten. Värst är nog ändå sjukhuset. Jag fattar inte varför folk envisas med att ställa bilen precis framför ingången. Det är en sak om man står där för att lasta av sin skröpliga mamma, eller för att lasta på henne, men man behöver inte stå där i väntan på att mamma ska halta ut igen. Man kan faktiskt ställa sig en bit bort från ingången och rulla fram när det väl är dags. Om mamma är så skruttig att hon behöver hämtas precis vid ingången, då hinner hon knappast springa iväg. Idag var det värre än vanligt, för idag stod det puckon på kö för att få rulla fram och blockera entrén. Och hon som för tillfället hade den åtråvärda platsen såg ärligt talat inte ut som någon jag skulle ge ett körkort alls. Igår tjuvstartades Stolpskottens Dag av en kossa vid Statoil i Östertälje. Hon visste väl inte vad det var för dag, så redan igår rullade hon ner sin bil framför entrén vid Statoil. När jag så skulle leverera tidningar kom jag inte fram. Jag tog en extra titt på hennes bil och upptäckte att hon hade tanklocket på fel sida, således hade hon inte tankat och ska inte stå där alls. Men inte nog med det; sent omsider kom kärringen ut, satte sig i bilen och... käkade korv! Hon kunde inte flytta biljäveln tio meter och sen käka korv. Så där satt hon i godan ro och smaskade och tittade på medan jag släpade tidningar de där tio extra metrarna som hon kunde ha flyttat bilen. Innan jag var klar var hon inne på sin andra korv. Jag skrev nån gång förut om fördelarna med att vara yrkeschaufför, att man blir framsläppt. Men bara av andra yrkeschaufförer. Alla de här stolpskotten har varit civila. Utom möjligen korvkärringen som jag tror var ambulerande sjuksköterska. Det är dock ett gränsfall då hennes huvudsakliga uppgift inte är att köra bil utan att... käka korv.