Stygg pingislegend!
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt svenskars, och i synnerhet svenska idrottsförbunds, moralpanik. Den här gången är det J-O Waldner, pingisgeniet, som hamnat i blåsväder. Hans oerhörda brott består i att han, på en fest, spexat till det och spelat lite pingis mot Mikael Appelgren – med en öl i handen. De spelade några bollar som uppvisning, någon räckte Waldner en öl, Waldner tog emot den och spelade en boll hållandes i ölglaset, som ett slags hälsning till Appelgren: Jag spöar dig ändå.
Då känner sig förstås pingisförbundet tvungna att hänga på låset hos Aftonbladet och ringa sönder Expressens växel i sin iver att få ta avstånd från Waldners agerande. Idrott och alkohol hör inte ihop, tack så mycket! Att Waldner var nykter, att han inte ens smakade på den där ölen han fastnat på bild med, spelar ingen roll. Han är en dålig förebild. Stygg pingislegend!
Inser inte pingisförbundet själva hur jävla löjliga de är? Det måste finnas en rimlig gräns nånstans. Det är J-O Waldner vi pratar om, inte Jesus. Sist jag kollade var Waldner en människa, även om det har funnits stunder i hans karriär då det rått visst tvivel om den saken, och således kan han heller inte förväntas förutse exakt hur varenda rörelse han gör kan tolkas i värsta fall. Och allvarligt talat; vad ska hända om J-O Waldner spelar pingis med en öl i handen, som ett spex, på en fest? Tror pingisförbundet på allvar att ungar kommer att börja supa för att deras idol J-O fångats på bild med en pilsner i en hand och en pingisracket i den andra? Visa mig kopplingen mellan Waldners spex och ungdomsfylla. Om han hade haft en holk i handen. Eller en jubileumsutgåva av Mein Kampf. Då hade jag förstått moralpaniken. Men en sketen öl?
Jag föreslår att pingisförbundet själva sätter sig ner, tar ett par tabletter mot högt blodtryck, sköljer ner med öl och slappnar av.
