Idrott – något man utövar
Läste nyligen någonstans en person som tyckte att idrott är något man utövar, inte något man tittar på, och att det är patetiskt att tjoa “vi vann” när man själv inte deltagit utan suttit hemma i soffan och ätit chips.
En intressant syn på det hela, och till viss del kan jag hålla med. Framför allt så skulle ganska många av oss må bättre av att delta lite mer och titta lite mindre. I andra sammanhang skulle hela samhället må bättre av att vi deltog mer och tittade mindre, men det är en annan sak.
I alla fall. Vad den här personen har missat är att utan åskådare har vi ingen idrott. Åtminstone inte på mer än motions- och hobbybasis. Det kanske verkar vettigare i mångas ögon (att få 50 mille om året för att springa runt på en gräsmatta och sparka boll verkar faktiskt föga vettigt) men även det är en annan fråga.
Min poäng är att åskådarna faktiskt är en livsviktig del av idrotten. Det är åskådarna som betalar. Det är åskådarna som gör det attraktivt för företag att sponsra för att synas. Varför skulle ett företag sponsra om ingen tittade?
Så i slutänden är det faktiskt “vi” som vinner, även om mitt bidrag är att äta chips i tv-soffan.
Jag håller absolut med dig om att idrotten behöver publiken. Men jag måste komma med en tråkig teori om vad den som pratade om “idrott” egentligen menade. Jag tror att han menade att skillnaden mellan idrott och sport är att idrott är något man utövar, medan sport är någonting man tittar på. Detta läste jag nämligen nyligen.