Skip to content

Månad: april 2006

Mattisborgen anno 2006

Mattis: Ska inte du gå och lägga dig, gamle man?
Skalle-Per: Nej, jag tänker sitta här och höra på när du berättar för Ronja vad rövare gör.
Mattis: Jag… vet inte riktigt… vad jag ska säga.
Skalle-Per: Nej, men det vet jag. Rövare stjäl från andra människor, så mycket de kommer åt!
Ronja: Men, blir de inte väldigt arga då?
Skalle-Per: Arga så de skriker! Och en del gråter också.
Mattis: Nu är du tyst, gamle man! Ronja, en dag ska du också bli rövarhövding.
Ronja: Aldrig i livet! Inte om de blir arga och skriker!
Mattis: Du förstår, Ronja, jag tar bara från de rika och ger till de fattiga.
Skalle-Per: Jaa! En hel säck mjöl gav du till den fattiga änkan med de åtta barnen, minns du det? Det var väl gott och väl tio år sen. Jo, visst ger du till de fattiga. Titt och tätt vart tionde år…

Är det inte lustigt hur konjunkturerna verkar följa valcyklerna? Vi har alltid högkonjunktur i början av ett valår. Ojoj, allt går så bra så, pengarna rullar in, tillväxten är större än beräknat, Marknaden ler mot oss, finansministern står i rampljuset och anordnar godisregn. Alla ska få mer nu, för nu har vi råd med det tack vare att den sittande regeringen gjort en så fantastisk insats under den här mandatperioden.

Vänta ska ni se att det är lågkonjunktur nästa vår. Tillväxten blev inte så hög som vi beräknade, Marknaden vände oss ryggen och log mot någon annan (säkert någon som skulle gå till val) och finansministern kräver in godiset från förra årets godisregn. ”Tyvärr, men alla måste ju dra sitt strå till stacken nu när det är tuffa tider” mumlar rövarhövding Persson mellan gåslevertuggorna.

Jag kan nästan ta gift på att Laila Freivalds kommer att dyka upp igen också. Det spelar liksom ingen roll hur många tavlor hon, Mona Sahlin, Bosse Ringholm eller någon annan gör – när vi vaknar dagen efter valet så sitter de där igen – Mattis och hans rövare. Måndag hela veckan.

Och på andra sidan Helvetesgapet sitter oppositionen och surar. Inte över att Mattis plundrar landet, utan över att det inte är de som plundrar landet. Ibland undrar jag om de ens vill ta över makten. Hur svårt ska det vara? Ge oss nånting, ett alternativ. Lova att sänka bensinskatten. Svårare behöver det inte vara. Mattisgänget kan inte slåss mot det eftersom de är bakbundna av miljömedvetna, enkelspåriga rumpnissar. ”Voffo, voffo. Voffo dådå? Voffo ska du ta bilen till jobbet för? Voffo dådå?”

Det dök upp en flock ilskna vildvittror på den politisk himlen en dag också. Gapade och skrek gjorde de, och ilskna som få, men de försvann lika snabbt igen. Den lede F!, brukar de kallas i militära sammanhang. Högerextremistiska grådvärgar kan skymtas i skuggorna, men de är bara farliga om man är rädd för dem.

Jag läste att LO kommit fram till att löneökningarna för arbetare borde ha varit större de senaste tio åren. Det kanske de hade varit, om LO använt medlemmarnas pengar till att slåss för just det, istället för att ge dem till den socialdemokratiska propagandamaskinen för att den ska berätta för folket vad folket tycker.

Så ser det ut kring Mattisborgen anno 2006. Alla vill ha makten, men vem vill styra landet?

För övrigt läste jag att Kinas president Hu Jintao och USA:s dito George W Bush träffats för att diskutera mänskliga rättigheter. Det är fan humor. Det är som om Anna Book och Peter Harrysson skulle träffas för att diskutera fitness. Eller som om Dalai Lama och Naken-Janne skulle träffas för att diskutera mode.

Ishockey är inte politiskt korrekt

Ishockey är inte politiskt korrekt. Ishockey är känslor, adrenalin, blod, svett och tårar. Hopp och förtvivlan, glädjefnatt och sorg. Och könsord. Sån är ishockeyn och därför älskar vi den.

Men på senare år har TV flyttat allt närmare händelserna. Sargerna och domarna är uppmickade så att man kan höra vad som sägs. Reportrar med raggsocksförsedda mikrofoner och trendriktiga frisyrer har flyttat in i båsen där en spelare knappt hinner pusta ut innan han avkrävs en kommentar. Är det någon som tror att adrenalinstinna killar med mjölksyra i hela kroppen kommer att kläcka ur sig poesi? Hockeyspelare är generellt kanske inte de vassaste verktygen i boden, men jag betvivlar att ens Whoreass Engdahl är särskilt välformulerad efter att precis ha kört skiten ur sig och tagit emot ett par tacklingar.

I och med att reportrarna flyttat allt närmre spelarna har de fått problem. Hur ska man bete sig för att skildra sporten man älskar samtidigt som man fördömer den inte alltför vackra sidan av den? För det måste man göra, annars blir man själv offer för pk-maffian. Då uppstår situationer där man uschar och ojar sig över att spelarna slåss, samtidigt som man berättar för dem vilken spelare det var som satte in den där fula tacklingen bakifrån. Man vill att spelaren ska ge igen, för det blir bra tv, men man måste fördöma det så man inte får sin pk-licens indragen.

När två spelare kastar handskarna och gör upp sitter reportrarna och tävlar om vem som kan ta tydligast avstånd från det hela. ”Sånt här hör inte hemma på en hockeyrink” och ”det här vill vi inte att barnen ska se” är vanliga uttryck. En enkel fråga: Varför vill vi inte att barnen ska se det? Varför vill vi inte att barnen ska lära sig att stå upp för sina kamrater? För det är faktiskt vad det handlar om. Och det är ju inte så att någon blir skadad i de där slagsmålen. Jag har då aldrig sett en sån utgång i alla fall. Att två killar som får nog av varandra gör upp med knytnävarna på gammaldags hederligt vis kan vara bland det sundaste man kan få se på tv idag.

Ett annat fall av moralpanik inom ishockeyn var när Linköping nyligen stängde av två supportrar som gjort apljud åt Frölundas mörkhyade back Johnny Oduya. Lite hårt tycker jag, de där supportrarna rår väl inte för att de är apor?

Skämt åsido, jag har ingenting emot avstängningen. Sånt där pack ska bort från arenorna, så är det bara. Men; i pågående finalserie skanderar praktiskt taget hela Frölundaborg ”Ledin, Ledin, ditt jävla svin” åt Färjestads Per Ledin. Mig veterligen har ingen polisanmält det (apljuden i Linköping polisanmäldes). Inte heller Frölunda som förening vidtagit några åtgärder. Svin-ramsan har inte fått någon uppmärksamhet alls.

Vad ska man dra för slutsatser av det? Är det värre att bli liknad vid en apa än vid en gris? Eller är det bara personer med annan etnisk bakgrund än svensk som ska fredas? Hur är det med rättvisan egentligen?

Svin-ramsorna lär inte leda till några åtgärder alls, ty sådant har alltid förekommit, i alla hockeyarenor. Man kan rent av hävda att det hör till. Däremot är det fullt möjligt att Per Ledin själv inte får spela kvällens kanske avgörande match efter att ha kallat en måldomare för ”tjocka jävla tattare”. Inte alltför briljant kanske, men även sådant har troligen alltid förekommit, i alla hockeyarenor. Man kan rent av hävda att det hör till…

Ovan nämnde Ledin är hockeysveriges mest utskällde spelare just nu. Till och med hans eget lag gör avbön och tar avstånd från honom. I själva verket personifierar Per Ledin precis allt som är hockey: Känslor, adrenalin, blod, svett, tårar, hopp och förtvivlan. Därför hoppas jag att han får höja SM-bucklan ikväll. Politiskt korrekt ishockey betackar jag mig för.

Josh ist kein -ist

Den Onämnbara på Expressen har gjort ett stort nummer av att sluta kalla sig feminist. Jag ryckte först på axlarna åt det hela och irriterade mig mer på hur dåligt skriven artikeln var. Hon borde sluta kalla sig krönikör istället. Men efter lite blogghoppande märkte jag snart att det tydligen var en stor grej, och hennes ”avhopp” verkar ha väckt en del ont blod bland feministerna. Kanske med rätta – hon har länge gjort karriär på deras arbete och nu hoppar hon av med hänvisning till att det har stängt karriärdörrar för henne. Stackars.

Vad jag undrar är: Varför är ordet feminism så viktigt? Varför stångar sig somliga blodiga för att förmå andra att också kalla sig feminister? Vad folk kallar sig är knappast kärnfrågan, eller hur? Om jag kallar mig feminist så är jag godkänd och kan sen i godan ro fortsätta mitt mansgriseri bäst jag vill. Om jag däremot säger att jag inte kallar mig feminist så spelar det ingen roll om jag i själva verket är världens mest jämställda man – gå i fängelse! Gå direkt i fängelse utan att passera Gå. Och då kommer jag ändå ganska billigt undan. En kvinna som har fräckheten att inte kalla sig feminist skulle helst rullas i tjära och fjädrar och bäras ut ur byn på en… nej, inte en stock för det kan ses som en fallossymbol.

Jag skrev om det här en gång förut, och då redogjorde jag ganska ingående för var jag står i jämställdhetsfrågor. Jag fick övervägande positiv respons från kvinnor, men många av dem underströk också: Jamen du är ju feminist! Det är ju det där som är feminism. Och jag ville bara skrika högt. Här försöker jag förklara varför jag inte vill kalla mig något och så blir jag genast betecknad som en sådan.

Jag betackar mig för att bli etiketterad. Jag vill inte placeras i ett fack därför att det innebär att jag får en massa åsikter tillskrivna mig. Fråga mig gärna vad jag tycker i en sakfråga och jag ska svara efter bästa förmåga, men försök inte trycka in mig i en mall.

Jag tycker mig också ha märkt av konflikter mellan feminister. När man är oense i en sakfråga reduceras diskussionen inte helt sällan till att handla om vem som är den riktiga feministen. Varför? Är det inte högre i tak än att det bara ryms en åsikt? Måste alla rätta in sig i ledet?

Feminism som ord har fått en negativ klang, främst beroende på rabiata aggro”feminister” som hävdar att det är könsförräderi att ligga med en man, eller att män är djur. Istället för att försvara dem borde ”de riktiga” feministerna ta och göra sig av med dylikt pack och inse att de inte har ett dugg med jämställdhet att göra utan blott är just rabiata och gömmer sig bakom en etikett. Ta bort etiketten och ni slipper bli hopbuntade med dem.

Jag tror att samhället skulle må bra av att vi avskaffade lite etiketter. Det finns alldeles för många plattnackar som gömmer sig bakom en etikett och upprepar slagordsretorik som de har snappat upp. Typ ”kött är mord” eller ”könsmaktstrukturer yada yada”. Ta bort etiketterna och fråga dem vad de egentligen tycker, och de kommer att stå avklädda.

För varje dag som vi diskuterar vad ordet feminism egentligen ska betyda förlorar vi en dag som vi kunde ha ägnat åt att diskutera sakfrågor som faktiskt kunde föra oss närmare Utopia. Ja, jag kallar det Utopia helt enkelt för att jag tror att det perfekta samhället är ouppnåeligt, men det är inget skäl till att sluta försöka.

Joshen rasar mot chockspråket

Jag vet. Att klanka ner på kvällspressen är numera mer eller mindre att sparka på någon som ligger. Icke desto mindre; så länge de inte skärper till sig tycker jag att vi ska fortsätta slå dem. Härmed ämnar jag göra nåt slags sammanställning av kvällspressens språkliga oförmåga. Och innan någon bestämmer sig för att lusläsa mina texter och peka ut stavfel, grammatiska fel, syftningsfel eller bara språklig inkonsekvens: Bespara er mödan. Att fela är mänskligt. Om det bara rörde sig om enstaka fel i pressen skulle jag inte bry mig, men de språkliga missarna är mer regel än undantag. Ordvalsfel är rent av många gånger medvetna – man väljer det mest kraftfulla ordet för att sälja en blaska till. Dessutom är journalister utbildade människor som har betalt för att skriva och har en hel jävla redaktion till hands för allehanda rådgivning och korrekturläsning. Jag skriver gratis och ensam (fast Drottningen och Mia brukar rycka ut och rädda mig från de grövsta klavertrampen). Kort sagt; om jag betalar för något att läsa ska det banne mig vara språkligt korrekt. Det är det minsta man kan begära.

  • Stavfel: Den enklaste formen av fel. Inget annat än rent slarv. Stavfel är acceptabla till en viss gräns – givetvis får man göra fel ibland – men det är lite märkligt att man verkar ha avskaffat korrekturläsning helt och hållet. Det är farligt att förlita sig på rättstavningsprogram eftersom dylik mjukvara bara känner igen bokstavskombinationer, inte sammanhang. Således passerar både en och än kontrollen, även om det rimligen bara är det ena som är rätt. Själv fungerar jag tydligen som ett rättstavningsprogram och har oerhört svårt att korrekturläsa mina egna texter just därför.
  • Särskrivningar: Särskrivningssjukan brer ut sig i landet och tidningarna är inte förskonade från smittan. Rättstavningsprogrammen har säkert ett binärt finger med i spelet här också. Programmet vet att bil är ett ord liksom stereo och därmed är det nöjt; det vet inte att att bilstereo ska skrivas ihop. En människa som får betalt för att skriva borde däremot veta det. Återigen; enstaka missar kan man leva med, men personligen tycker jag att både stavfel och särskrivningar dyker upp för ofta för att det ska vara acceptabelt.
  • Syftningsfel: Det här är en allvarligare tavla eftersom syftningsfel kan medföra missförstånd. Ett exempel ur tisdagens nätupplaga av aftonblaskan (artikeln är ändrad sen dess):

    Ung flicka våldtogs på Södermalm i Stockholm Anmäldes av skolsköterskan.

    Varför anmälde skolsköterskan den våldtagna flickan?

  • Förstärkande prefix och suffix: Dessa har kommit att bli stående skämt. Nakenchock, sexkläder, dödsbåt och så vidare. En personlig favorit är dödsspjut (om istappar). Det behöver inte vara sant heller. Den första nakenchock jag minns var väl i melodifestivalen och såvitt jag vet var det ett lättklätt uppträdande, inte naket. Detsamma gäller sexkläderna (också i melodifestivalsammanhang). Det var inte kläder som någon hade sex i, utan sexiga kläder. Vilket leder oss till nästa punkt:
  • Ordvalsfel: Det är skillnad på sex och sexig. Se ovan. Det är också skillnad på att vara tvungen och att tvingas samt att tjäna och att spara. Det sistnämnda exemplifieras av måndagens löpsedel där man tipsade om hur man tjänar si eller så mycket på att ringa sina samtal från mobiltelefonen. Jasså? Vilken mobiloperatör är det som så frikostigt betalar mig för att nyttja deras tjänst? Naturligtvis menar man spara och jag undrar om inte en mobiloperatör skulle bli fälld om man i en reklamkampanj sa tjäna när man menade spara. Frågan är varför inte tidningar blir fällda för lögnaktiga löpsedlar, särskilt som Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin själv skriver att ”löpsedelns uppgift är att sälja fler tidningar”. Löpsedeln är alltså marknadsföring och marknadsföring får icke vara falsk.
  • Avsaknad av konjunktioner och pronomen: Ord som att och den/det skalas ofta bort. Visst, en mening kan vara fullt begriplig ändå, och jag förstår om man tummar lite på grammatiken för att få till en snygg löpsedel. Jag kan acceptera det i rubriker också, men när rubrikgrammatiken letar sig in i själva brödtexten, då har det gått för långt.
  • Felaktiga citat: Senast igår läste jag en uppmaning inom citationstecken som löd ”Bojkotta VM, Zlatan”, men inte någonstans i artikeln kunde man läsa att någon uppmanade Zlatan att bojkotta VM. I själva verket handlade det om uppmaningen till hela det svenska fotbollslandslaget att bojkotta VM. Saker som skrivs inom citationstecken ska vara ordagrant återgivna, annars är det inte ett citat.

Petigt? Kanske. Men hur ska man någonsin kunna motivera för skolungdomar varför stavning och grammatik är viktigt om inte ens journalister har krav på sig att behärska svenska språket? Vi kanske ska lägga ner alla regler helt och hållet istället och se hur lång tid det tar innan hela samhället kollapsar för att ingen förstår vad någon annan skriver.

Ka-ching! PK-poäng till Jämo

Jämställdhetsombudsman Claes Borgström tycker att Sverige bör bojkotta fotbolls-VM i Tyskland i sommar. Anledningen är att Jämo anser att arrangemanget främjar trafficking. I Tyskland är prostitution laglig och det finns lagliga bordeller, och under fotbolls-VM väntas efterfrågan öka, vilket i sin tur då skulle leda till ökad trafficking – alltså människohandel.

Själva resonemanget är säkert korrekt. Det verkar logiskt, och även om prostitutionen är laglig så är inte trafficking legalt. Men, det är också viktigt att komma ihåg att en icke-tysk prostituerad i Tyskland inte nödvändigtvis ingår i nån sorts slavhandel. Det kommer att finnas massor av andra gästarbetare i Tyskland under fotbolls-VM. Det ska krängas prylar och servas på allehanda sätt. Jag har ingen aning om hur mycket människor ett fotbolls-VM sysselsätter och hur mycket pengar som omsätts i bakvattnet (barer, hotell, mat – folk måste ju äta! Och så vidare) men jag vet att det rör sig om massor. Inte är väl alla dessa gästarbetare och opportunister slavar?

Givetvis inte, men nu handlar det om prostitution, och den officiella, politiskt korrekta ståndpunkten i Sverige anno 2006 är att prostitution icke och aldrig sker frivilligt. Således är det också omöjligt för ryska, polska, estniska eller varför inte svenska kvinnor att gästarbeta som prostituerade under fotbolls-VM. De är alla en del av den illegala människohandeln.

Jag säger inte att trafficking inte existerar och jag vill inte på något sätt förringa hur avskyvärd den är, men jag är övertygad om att fördomarna och moralpaniken som råder kring prostitution i Sverige leder till felaktiga slutsatser. Som sagt; om man är övertygad om att all prostitution sker under tvång så är det också givet att alla prostituerade är slavar. Ett enkelt och väldigt bekvämt synsätt. Tänk så många lumpna mänskliga beteenden och mekanismer man slipper ta itu med på så vis. Tyvärr leder det högst troligt också till att de verkliga problemen – och det finns massor – inte heller tas itu med.

Självklart kommer inte Sverige att dra sig ur fotbolls-VM, det vore fullständigt otänkbart och det är Jämo givetvis medveten om. Därför är det hela ett riskfritt utspel som inkasserar ett par enkla politiska poäng.

Själv undrar jag stilla över hur det är med de manliga prostituerade i Tyskland i sommar – är de också slavar? För det förekommer faktiskt kvinnliga och homosexuella sexköpare också. Fast en fördom kan med fördel lösas med en annan – kvinnor och bögar är ju intresserade av heminredning, inte fotboll.