Skip to content

Josh ist kein -ist

Den Onämnbara på Expressen har gjort ett stort nummer av att sluta kalla sig feminist. Jag ryckte först på axlarna åt det hela och irriterade mig mer på hur dåligt skriven artikeln var. Hon borde sluta kalla sig krönikör istället. Men efter lite blogghoppande märkte jag snart att det tydligen var en stor grej, och hennes ”avhopp” verkar ha väckt en del ont blod bland feministerna. Kanske med rätta – hon har länge gjort karriär på deras arbete och nu hoppar hon av med hänvisning till att det har stängt karriärdörrar för henne. Stackars.

Vad jag undrar är: Varför är ordet feminism så viktigt? Varför stångar sig somliga blodiga för att förmå andra att också kalla sig feminister? Vad folk kallar sig är knappast kärnfrågan, eller hur? Om jag kallar mig feminist så är jag godkänd och kan sen i godan ro fortsätta mitt mansgriseri bäst jag vill. Om jag däremot säger att jag inte kallar mig feminist så spelar det ingen roll om jag i själva verket är världens mest jämställda man – gå i fängelse! Gå direkt i fängelse utan att passera Gå. Och då kommer jag ändå ganska billigt undan. En kvinna som har fräckheten att inte kalla sig feminist skulle helst rullas i tjära och fjädrar och bäras ut ur byn på en… nej, inte en stock för det kan ses som en fallossymbol.

Jag skrev om det här en gång förut, och då redogjorde jag ganska ingående för var jag står i jämställdhetsfrågor. Jag fick övervägande positiv respons från kvinnor, men många av dem underströk också: Jamen du är ju feminist! Det är ju det där som är feminism. Och jag ville bara skrika högt. Här försöker jag förklara varför jag inte vill kalla mig något och så blir jag genast betecknad som en sådan.

Jag betackar mig för att bli etiketterad. Jag vill inte placeras i ett fack därför att det innebär att jag får en massa åsikter tillskrivna mig. Fråga mig gärna vad jag tycker i en sakfråga och jag ska svara efter bästa förmåga, men försök inte trycka in mig i en mall.

Jag tycker mig också ha märkt av konflikter mellan feminister. När man är oense i en sakfråga reduceras diskussionen inte helt sällan till att handla om vem som är den riktiga feministen. Varför? Är det inte högre i tak än att det bara ryms en åsikt? Måste alla rätta in sig i ledet?

Feminism som ord har fått en negativ klang, främst beroende på rabiata aggro”feminister” som hävdar att det är könsförräderi att ligga med en man, eller att män är djur. Istället för att försvara dem borde ”de riktiga” feministerna ta och göra sig av med dylikt pack och inse att de inte har ett dugg med jämställdhet att göra utan blott är just rabiata och gömmer sig bakom en etikett. Ta bort etiketten och ni slipper bli hopbuntade med dem.

Jag tror att samhället skulle må bra av att vi avskaffade lite etiketter. Det finns alldeles för många plattnackar som gömmer sig bakom en etikett och upprepar slagordsretorik som de har snappat upp. Typ ”kött är mord” eller ”könsmaktstrukturer yada yada”. Ta bort etiketterna och fråga dem vad de egentligen tycker, och de kommer att stå avklädda.

För varje dag som vi diskuterar vad ordet feminism egentligen ska betyda förlorar vi en dag som vi kunde ha ägnat åt att diskutera sakfrågor som faktiskt kunde föra oss närmare Utopia. Ja, jag kallar det Utopia helt enkelt för att jag tror att det perfekta samhället är ouppnåeligt, men det är inget skäl till att sluta försöka.

Published inGamla humlan
%d bloggare gillar detta: