Skip to content

Ishockey är inte politiskt korrekt

Ishockey är inte politiskt korrekt. Ishockey är känslor, adrenalin, blod, svett och tårar. Hopp och förtvivlan, glädjefnatt och sorg. Och könsord. Sån är ishockeyn och därför älskar vi den.

Men på senare år har TV flyttat allt närmare händelserna. Sargerna och domarna är uppmickade så att man kan höra vad som sägs. Reportrar med raggsocksförsedda mikrofoner och trendriktiga frisyrer har flyttat in i båsen där en spelare knappt hinner pusta ut innan han avkrävs en kommentar. Är det någon som tror att adrenalinstinna killar med mjölksyra i hela kroppen kommer att kläcka ur sig poesi? Hockeyspelare är generellt kanske inte de vassaste verktygen i boden, men jag betvivlar att ens Whoreass Engdahl är särskilt välformulerad efter att precis ha kört skiten ur sig och tagit emot ett par tacklingar.

I och med att reportrarna flyttat allt närmre spelarna har de fått problem. Hur ska man bete sig för att skildra sporten man älskar samtidigt som man fördömer den inte alltför vackra sidan av den? För det måste man göra, annars blir man själv offer för pk-maffian. Då uppstår situationer där man uschar och ojar sig över att spelarna slåss, samtidigt som man berättar för dem vilken spelare det var som satte in den där fula tacklingen bakifrån. Man vill att spelaren ska ge igen, för det blir bra tv, men man måste fördöma det så man inte får sin pk-licens indragen.

När två spelare kastar handskarna och gör upp sitter reportrarna och tävlar om vem som kan ta tydligast avstånd från det hela. ”Sånt här hör inte hemma på en hockeyrink” och ”det här vill vi inte att barnen ska se” är vanliga uttryck. En enkel fråga: Varför vill vi inte att barnen ska se det? Varför vill vi inte att barnen ska lära sig att stå upp för sina kamrater? För det är faktiskt vad det handlar om. Och det är ju inte så att någon blir skadad i de där slagsmålen. Jag har då aldrig sett en sån utgång i alla fall. Att två killar som får nog av varandra gör upp med knytnävarna på gammaldags hederligt vis kan vara bland det sundaste man kan få se på tv idag.

Ett annat fall av moralpanik inom ishockeyn var när Linköping nyligen stängde av två supportrar som gjort apljud åt Frölundas mörkhyade back Johnny Oduya. Lite hårt tycker jag, de där supportrarna rår väl inte för att de är apor?

Skämt åsido, jag har ingenting emot avstängningen. Sånt där pack ska bort från arenorna, så är det bara. Men; i pågående finalserie skanderar praktiskt taget hela Frölundaborg ”Ledin, Ledin, ditt jävla svin” åt Färjestads Per Ledin. Mig veterligen har ingen polisanmält det (apljuden i Linköping polisanmäldes). Inte heller Frölunda som förening vidtagit några åtgärder. Svin-ramsan har inte fått någon uppmärksamhet alls.

Vad ska man dra för slutsatser av det? Är det värre att bli liknad vid en apa än vid en gris? Eller är det bara personer med annan etnisk bakgrund än svensk som ska fredas? Hur är det med rättvisan egentligen?

Svin-ramsorna lär inte leda till några åtgärder alls, ty sådant har alltid förekommit, i alla hockeyarenor. Man kan rent av hävda att det hör till. Däremot är det fullt möjligt att Per Ledin själv inte får spela kvällens kanske avgörande match efter att ha kallat en måldomare för ”tjocka jävla tattare”. Inte alltför briljant kanske, men även sådant har troligen alltid förekommit, i alla hockeyarenor. Man kan rent av hävda att det hör till…

Ovan nämnde Ledin är hockeysveriges mest utskällde spelare just nu. Till och med hans eget lag gör avbön och tar avstånd från honom. I själva verket personifierar Per Ledin precis allt som är hockey: Känslor, adrenalin, blod, svett, tårar, hopp och förtvivlan. Därför hoppas jag att han får höja SM-bucklan ikväll. Politiskt korrekt ishockey betackar jag mig för.

Published inGamla humlan
%d bloggare gillar detta: