Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

Frihet under ansvar hette det en gång i tiden. Sen ströks ansvar, antagligen för att det brukar vara borgare som pratar om att folk ska ta ansvar, och vem vill bli förknippad med borgare? Så nu har människor bara en massa frihet, men inget ansvar. Rättigheter, men inga skyldigheter.

Ett par exempel:
För en tid sedan läste jag en ganska hetsig debatt om abort. For the record; jag är för fri abort, men jag blir ändå mörkrädd av en del av abortförespråkarna som hävdar att det hela handlar om kvinnans rätt till sin sexualitet. Visst har kvinnor rätt till sin sexualitet, men vad hände med ansvaret? Hur svårt är det att skydda sig liksom? Och jo, man är två (eller fler) om att ha sex. En av de inblandade kan väl för bövelen ta lite ansvar? Rulla på en kondom, den skyddar dessutom mot värre saker än graviditeter.

I skolan skiter ungarna helt enkelt i att passa tiderna. De kommer till lektionen när de känner för det, med följd att läraren får börja om flera gånger. En och annan lärare har då försökt sig på att låsa eftersläntrarna ute, men då tar det hus i helvetet, för de har minsann rätt till sin undervisning! Att de elever som är på plats i tid också har rätt till sin undervisning hör tydligen inte hit.

Eller ta tredje statsmakten, media. Man hade rätt att publicera Muhammedkarikatyrerna, bilder på kannibalen i Gävle, Hagamannen och nu senast en flicka som nyss sett sin bästa vän bli mördad. Det sistnämnda var dessutom en ytterst osmakligt arrangerad bild med nalle och hela köret. Men något ansvar för vad som händer med Hagamannens anhöriga, den unga flickan, muslimer eller för all del det egna landet när muslimerna blir arga, det har man inte.

BB-Jessica ansåg sig ha rätt att klippa sönder den norska flaggan, trots att norrmännen talade om för henne att den betydde mycket för dem, för hon bryr sig inte. För henne är det bara ett tygstycke och det kan man göra vad man vill med. Att det kan såra någon annan spelar ingen roll. Bara rättigheter, inga skyldigheter.

Och så fort någon försöker uppmana till lite ansvarstagande (sup dig inte redlös, knulla inte med allt som har en puls, skända inte andras symboler) då anklagas man genast för ”nymoralism” och allt vad det är. Nu senast Ebba von Sydow, en människa som jag på det stora hela inte har mycket till övers för, men hon hade en och annan poäng bland luddigheterna i en krönika där hon försökte ge tjejer ett par råd. Men se det fick hon inte. Nedrans nymoralist, inte komma här och förtrycka tjejerna heller. De har rätt att supa sig redlösa utan att råka illa ut.

Kanske det. Men nu är det faktiskt så att man löper större risk att råka illa ut om man är dyngrak. Är det verkligen värt det? Och vad är det som är så fel med att uppmana till ett måttfullt drickande? Ifall någon har missat det: Alkohol är skadligt! Fördelarna med måttfullt drickande gäller för övrigt i allra högsta grad också killar, eftersom unga män oftare råkar illa ut när de är packade än unga tjejer.

Nymoralism ja. Det kanske inte vore så dumt. Eller ja, någon form av moral alls vore inte i vägen. För vad är det som är så fult med att ta lite jävla ansvar för sig själv, och visa lite respekt för andra?

Det är egentligen inte konstigt att man måste lagstifta om löjliga saker som cykelhjälm på vuxna människor när vuxna människor inte klarar av att ta något eget ansvar. Eller så klarar de inte av att ta eget ansvar för att staten redan gjort det åt dem i form av löjliga lagar som cykelhjälm på vuxna människor.
Hönan eller ägget, vilket kom först?

Frihet under ansvar hette det en gång i tiden. Sen ströks ansvar, antagligen för att det brukar vara borgare som pratar om att folk ska ta ansvar, och vem vill bli förknippad med borgare? Så nu har människor bara en massa frihet, men inget ansvar. Rättigheter, men inga skyldigheter. Ett par exempel: För en tid sedan läste jag en ganska hetsig debatt om abort. For the record; jag är för fri abort, men jag blir ändå mörkrädd av en del av abortförespråkarna som hävdar att det hela handlar om kvinnans rätt till sin sexualitet. Visst har kvinnor rätt till sin sexualitet, men vad hände med ansvaret? Hur svårt är det att skydda sig liksom? Och jo, man är två (eller fler) om att ha sex. En av de inblandade kan väl för bövelen ta lite ansvar? Rulla på en kondom, den skyddar dessutom mot värre saker än graviditeter. I skolan skiter ungarna helt enkelt i att passa tiderna. De kommer till lektionen när de känner för det, med följd att läraren får börja om flera gånger. En och annan lärare har då försökt sig på att låsa eftersläntrarna ute, men då tar det hus i helvetet, för de har minsann rätt till sin undervisning! Att de elever som är på plats i tid också har rätt till sin undervisning hör tydligen inte hit. Eller ta tredje statsmakten, media. Man hade rätt att publicera Muhammedkarikatyrerna, bilder på kannibalen i Gävle, Hagamannen och nu senast en flicka som nyss sett sin bästa vän bli mördad. Det sistnämnda var dessutom en ytterst osmakligt arrangerad bild med nalle och hela köret. Men något ansvar för vad som händer med Hagamannens anhöriga, den unga flickan, muslimer eller för all del det egna landet när muslimerna blir arga, det har man inte. BB-Jessica ansåg sig ha rätt att klippa sönder den norska flaggan, trots att norrmännen talade om för henne att den betydde mycket för dem, för hon bryr sig inte. För henne är det bara ett tygstycke och det kan man göra vad man vill med. Att det kan såra någon annan spelar ingen roll. Bara rättigheter, inga skyldigheter. Och så fort någon försöker uppmana till lite ansvarstagande (sup dig inte redlös, knulla inte med allt som har en puls, skända inte andras symboler) då anklagas man genast för ”nymoralism” och allt vad det är. Nu senast Ebba von Sydow, en människa som jag på det stora hela inte har mycket till övers för, men hon hade en och annan poäng bland luddigheterna i en krönika där hon försökte ge tjejer ett par råd. Men se det fick hon inte. Nedrans nymoralist, inte komma här och förtrycka tjejerna heller. De har rätt att supa sig redlösa utan att råka illa ut. Kanske det. Men nu är det faktiskt så att man löper större risk att råka illa ut om man är dyngrak. Är det verkligen värt det? Och vad är det som är så fel med att uppmana till ett måttfullt drickande? Ifall någon har missat det: Alkohol är skadligt! Fördelarna med måttfullt drickande gäller för övrigt i allra högsta grad också killar, eftersom unga män oftare råkar illa ut när de är packade än unga tjejer. Nymoralism ja. Det kanske inte vore så dumt. Eller ja, någon form av moral alls vore inte i vägen. För vad är det som är så fult med att ta lite jävla ansvar för sig själv, och visa lite respekt för andra? Det är egentligen inte konstigt att man måste lagstifta om löjliga saker som cykelhjälm på vuxna människor när vuxna människor inte klarar av att ta något eget ansvar. Eller så klarar de inte av att ta eget ansvar för att staten redan gjort det åt dem i form av löjliga lagar som cykelhjälm på vuxna människor. Hönan eller ägget, vilket kom först?

Är det fler än jag som börjar bli duktigt trött på att höra folk försvara sina dumheter med att de har följt reglerna? Det senaste exemplet står svenska och nyzeeländska myndigheter för gemensamt. Inte någonstans i de bägge ländernas byråkratier verkar det finnas en enda människa som har förmåga att tänka självständigt. Det som i folkmun kallas sunt bondförnuft. De handlar enligt reglerna.

Jag syftar förstås på fallet med femårige Shaun som nu ska utvisas till Nya Zeeland. Hans mamma och tolvåriga syster bor i Sverige. Pappan sitter på kåken hemma i Nya Zeeland, och har sedan tidigare besöksförbud efter att ha misshandlat Shauns mamma. Tolvåringen får stanna med mamma eftersom tolvåringar själva får bestämma vilken förälder de vill bo hos, enligt reglerna. Femåringar får däremot inte bestämma, och därför ska nu Shaun skiljas från sin mamma och sin syster för att istället placeras i barnhem på andra sidan jordklotet. Allt enligt reglerna.

Men det finns andra regler. FN:s barnkonvention till exempel. Artikel tre i barnkonventionen fastslår att barnets bästa alltid skall komma i första rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Kan någon på fullaste allvar anse att det är bättre för ett femårigt barn att flytta till ett barnhem på andra sidan jordklotet än att bo med sin mamma och syster?

Det finns säkert omständigheter i det här som jag inte känner till. Det skulle kunna vara så att mamman helt enkelt anses vara en högst olämplig förälder, men då borde väl rimligen också tolvåringen tvångsförflyttas?

Oavsett omständigheter så är det som stör mig mest att Kammarrätten försvarar sig med att ha följt reglerna. Regler är till för att förhindra ovälkomna utfall av handlanden, inte som alibi åt myndigheter. Men det är lite så det har blivit; har man bara följt reglerna så har man ryggen fri. Tydligen är det värsta som kan hända att någon bryter mot reglerna. Vi svenska lamjävlar skulle stå kvar vid ett trasigt trafikljus en hel natt, trots att det är fri sikt genom korsningen och ingen trafik, för att det är förbjudet att köra mot rött. Barn kan förirra sig upp på motorvägen och riskera att bli överkörda, men ingen stannar för att hjälpa dem därifrån, för det är förbjudet att stanna på motorvägen. En sådan händelse inträffade för nåt år sen, och om mitt minne inte sviker mig så var det ett barn i Shauns ålder. H*n hade synts längs vägen ganska länge, för det var massor med folk som hade ringt till larmcentralen och berättat det, men ingen stannade. Herregud, tänk om man råkar bryta mot en regel!

Men tänk ett steg längre. Kan man leva med sig själv om det här barnet blir överkört? Visst, du gjorde inget fel i lagens mening, men du kunde ha förhindrat det. Ni i Kammarrätten: Kan ni leva med er själva? Som individer, kan ni sova gott om natten med vetskapen att ni förvisso inte brutit mot reglerna, så ni har ett jobb att gå till imorgon, men att Shaun har förlorat sin familj?

Bryt mot en regel om dagen, det är min uppmaning till alla läsare. Det må vara en skriven eller oskriven regel, en social regel eller en trist myndighetsregel, en spelregel eller en grammatisk regel, men bryt mot den. Gå mot rött, håll gaffeln med höger hand, skriv fel namn på rabattkupongen på ICA, ljug i ett parti ”finns i sjön”. Ni ska se att det är uppfriskande, och så länge ingen tar någon skada av regelbrottet så gör det inget. Då kanske vi också lär oss att regler inte är huggna i sten, utan faktiskt kan ifrågasättas, och att det ibland finns situationer där det är läge att sätta ner foten och deklarera att det här ställer vi inte upp på. Det här är fel.

Är det fler än jag som börjar bli duktigt trött på att höra folk försvara sina dumheter med att de har följt reglerna? Det senaste exemplet står svenska och nyzeeländska myndigheter för gemensamt. Inte någonstans i de bägge ländernas byråkratier verkar det finnas en enda människa som har förmåga att tänka självständigt. Det som i folkmun kallas sunt bondförnuft. De handlar enligt reglerna. Jag syftar förstås på fallet med femårige Shaun som nu ska utvisas till Nya Zeeland. Hans mamma och tolvåriga syster bor i Sverige. Pappan sitter på kåken hemma i Nya Zeeland, och har sedan tidigare besöksförbud efter att ha misshandlat Shauns mamma. Tolvåringen får stanna med mamma eftersom tolvåringar själva får bestämma vilken förälder de vill bo hos, enligt reglerna. Femåringar får däremot inte bestämma, och därför ska nu Shaun skiljas från sin mamma och sin syster för att istället placeras i barnhem på andra sidan jordklotet. Allt enligt reglerna. Men det finns andra regler. FN:s barnkonvention till exempel. Artikel tre i barnkonventionen fastslår att barnets bästa alltid skall komma i första rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Kan någon på fullaste allvar anse att det är bättre för ett femårigt barn att flytta till ett barnhem på andra sidan jordklotet än att bo med sin mamma och syster? Det finns säkert omständigheter i det här som jag inte känner till. Det skulle kunna vara så att mamman helt enkelt anses vara en högst olämplig förälder, men då borde väl rimligen också tolvåringen tvångsförflyttas? Oavsett omständigheter så är det som stör mig mest att Kammarrätten försvarar sig med att ha följt reglerna. Regler är till för att förhindra ovälkomna utfall av handlanden, inte som alibi åt myndigheter. Men det är lite så det har blivit; har man bara följt reglerna så har man ryggen fri. Tydligen är det värsta som kan hända att någon bryter mot reglerna. Vi svenska lamjävlar skulle stå kvar vid ett trasigt trafikljus en hel natt, trots att det är fri sikt genom korsningen och ingen trafik, för att det är förbjudet att köra mot rött. Barn kan förirra sig upp på motorvägen och riskera att bli överkörda, men ingen stannar för att hjälpa dem därifrån, för det är förbjudet att stanna på motorvägen. En sådan händelse inträffade för nåt år sen, och om mitt minne inte sviker mig så var det ett barn i Shauns ålder. H*n hade synts längs vägen ganska länge, för det var massor med folk som hade ringt till larmcentralen och berättat det, men ingen stannade. Herregud, tänk om man råkar bryta mot en regel! Men tänk ett steg längre. Kan man leva med sig själv om det här barnet blir överkört? Visst, du gjorde inget fel i lagens mening, men du kunde ha förhindrat det. Ni i Kammarrätten: Kan ni leva med er själva? Som individer, kan ni sova gott om natten med vetskapen att ni förvisso inte brutit mot reglerna, så ni har ett jobb att gå till imorgon, men att Shaun har förlorat sin familj? Bryt mot en regel om dagen, det är min uppmaning till alla läsare. Det må vara en skriven eller oskriven regel, en social regel eller en trist myndighetsregel, en spelregel eller en grammatisk regel, men bryt mot den. Gå mot rött, håll gaffeln med höger hand, skriv fel namn på rabattkupongen på ICA, ljug i ett parti ”finns i sjön”. Ni ska se att det är uppfriskande, och så länge ingen tar någon skada av regelbrottet så gör det inget. Då kanske vi också lär oss att regler inte är huggna i sten, utan faktiskt kan ifrågasättas, och att det ibland finns situationer där det är läge att sätta ner foten och deklarera att det här ställer vi inte upp på. Det här är fel.

Prostitutionens vara eller icke vara är fortfarande en het potatis. Nedan följer ett antal argument jag stött på.

”Sverige borde bojkotta fotbolls-VM i Tyskland eftersom prostitution är lagligt där!”

Då kommer Sverige givetvis också att bojkotta damernas fotbolls-VM i Kina då? Hur det är med prostitutionen där vet jag inte, men barnarbete är vanligt förekommande, yttrandefrihet har man inte hört talas om och regimkritiker fängslas och torteras. I min värld är Kina en betydligt sämre nation än Tyskland.

”Prostitution är slavhandel!”

Nej, trafficking är slavhandel. Ska man ens kunna diskutera ämnet måste man kunna hålla isär begreppen.

”Prostitution och trafficking är bara olika grader i helvetet!”

Det här är ett argument som på ett tydligt sätt avslöjar debattörens brist på vidsynthet. Det är alltså helt otänkbart att någon frivilligt skulle sälja sex, och således måste all prostitution ske genom tvång.

”Det är äckligt och djupt omoraliskt!”

Pang, sa rödbetan. Där bekände vi färg. Men fortfarande måste man kunna acceptera att det som är äckligt och omoraliskt för en själv inte nödvändigtvis är det för andra. På vilket sätt är prostitution mer äckligt och omoraliskt än ett one night stand? Är det själva betalningen som gör det äckligt och omoraliskt? I så fall, är det lika äckligt och omoraliskt att ta emot gåvor? Och om inte; är det det fasta priset och de reda pengarna som är äckliga och omoraliska? Är det äckligt och omoraliskt att ta betalt för massage? Att sköta någons bokföring? Att rensa avloppet?

”Det är kvinnoförnedrande!”

Även om det är en man som säljer och en kvinna som köper? Jo, det förekommer. Eller om en man säljer sex till en annan man? På vilket sätt kan det möjligen vara kvinnoförnedrande, förutom att ingen kvinna får vara med och leka? Tvärtom tycker jag att det är kvinnoförnedrande att avfärda kvinnor som hävdar att de frivilligt arbetar som prostituerade som naiva självbedrägare.

”Du har gått på myten om den lyckliga horan!”

Nej. Du har gått på myten om att man ska förverkliga sig själv på arbetet. Att människor arbetar för att de tycker att det är roligt. Arbetar gör man för att tjäna pengar så att man kan leva. När hörde du något om den lyckliga fabriksarbetaren senast?

”De sliter ut sina kroppar!”

Det gör de alldeles säkert. Det gör även murare, undersköterskor och kassörskor. Det betyder inte att det är rätt, men det betyder att det inte är skäl nog till förbud. Annars skulle ovan nämnda yrkesgrupper också vara förbjudna. Eller förlåt, det skulle vara förbjudet att bygga sitt hus av tegel, att bli förlamad och att handla.

”Många prostituerade har haft en dålig uppväxt!”

Det har många gruvarbetare, taxichaufförer och författare också haft. För att inte tala om dokusåpadeltagare! Återigen är det inte skäl till att förbjuda ett yrke.

”Om man legaliserar prostitutionen ökar den!”

Är det verkligen helt säkert? Det måste vara fullständigt omöjligt att kontrollera. Ja, den öppna prostitutionen ökar, givetvis. Men hur vet man att den dolda prostitutionen inte minskar med samma frekvens? Däremot torde det vara lättare att motarbeta trafficking med en öppen och laglig prostitution eftersom det dels ger myndigheterna större möjlighet att kontrollera verksamheten och dels ger invandrade flickor från öst (där de flesta tvångsarbetande prostituerade kommer från) laglig rätt att vistas i landet. Som det är idag vågar dessa kvinnor inte gå till polisen av rädsla för att utvisas.

”Prostitution borde inte finnas!”

Nej, i en perfekt värld borde heller inte narkotika, trafikolyckor, dokusåpor eller Håkan Hellström finnas. Men så länge världen inte är perfekt; vore det inte bättre att försöka lindra skadorna istället för att bara stänga prostituerade, narkomaner och tondöva ute i kylan och låtsas att de inte finns?

Prostitutionens vara eller icke vara är fortfarande en het potatis. Nedan följer ett antal argument jag stött på. ”Sverige borde bojkotta fotbolls-VM i Tyskland eftersom prostitution är lagligt där!” Då kommer Sverige givetvis också att bojkotta damernas fotbolls-VM i Kina då? Hur det är med prostitutionen där vet jag inte, men barnarbete är vanligt förekommande, yttrandefrihet har man inte hört talas om och regimkritiker fängslas och torteras. I min värld är Kina en betydligt sämre nation än Tyskland. ”Prostitution är slavhandel!” Nej, trafficking är slavhandel. Ska man ens kunna diskutera ämnet måste man kunna hålla isär begreppen. ”Prostitution och trafficking är bara olika grader i helvetet!” Det här är ett argument som på ett tydligt sätt avslöjar debattörens brist på vidsynthet. Det är alltså helt otänkbart att någon frivilligt skulle sälja sex, och således måste all prostitution ske genom tvång. ”Det är äckligt och djupt omoraliskt!” Pang, sa rödbetan. Där bekände vi färg. Men fortfarande måste man kunna acceptera att det som är äckligt och omoraliskt för en själv inte nödvändigtvis är det för andra. På vilket sätt är prostitution mer äckligt och omoraliskt än ett one night stand? Är det själva betalningen som gör det äckligt och omoraliskt? I så fall, är det lika äckligt och omoraliskt att ta emot gåvor? Och om inte; är det det fasta priset och de reda pengarna som är äckliga och omoraliska? Är det äckligt och omoraliskt att ta betalt för massage? Att sköta någons bokföring? Att rensa avloppet? ”Det är kvinnoförnedrande!” Även om det är en man som säljer och en kvinna som köper? Jo, det förekommer. Eller om en man säljer sex till en annan man? På vilket sätt kan det möjligen vara kvinnoförnedrande, förutom att ingen kvinna får vara med och leka? Tvärtom tycker jag att det är kvinnoförnedrande att avfärda kvinnor som hävdar att de frivilligt arbetar som prostituerade som naiva självbedrägare. ”Du har gått på myten om den lyckliga horan!” Nej. Du har gått på myten om att man ska förverkliga sig själv på arbetet. Att människor arbetar för att de tycker att det är roligt. Arbetar gör man för att tjäna pengar så att man kan leva. När hörde du något om den lyckliga fabriksarbetaren senast? ”De sliter ut sina kroppar!” Det gör de alldeles säkert. Det gör även murare, undersköterskor och kassörskor. Det betyder inte att det är rätt, men det betyder att det inte är skäl nog till förbud. Annars skulle ovan nämnda yrkesgrupper också vara förbjudna. Eller förlåt, det skulle vara förbjudet att bygga sitt hus av tegel, att bli förlamad och att handla. ”Många prostituerade har haft en dålig uppväxt!” Det har många gruvarbetare, taxichaufförer och författare också haft. För att inte tala om dokusåpadeltagare! Återigen är det inte skäl till att förbjuda ett yrke. ”Om man legaliserar prostitutionen ökar den!” Är det verkligen helt säkert? Det måste vara fullständigt omöjligt att kontrollera. Ja, den öppna prostitutionen ökar, givetvis. Men hur vet man att den dolda prostitutionen inte minskar med samma frekvens? Däremot torde det vara lättare att motarbeta trafficking med en öppen och laglig prostitution eftersom det dels ger myndigheterna större möjlighet att kontrollera verksamheten och dels ger invandrade flickor från öst (där de flesta tvångsarbetande prostituerade kommer från) laglig rätt att vistas i landet. Som det är idag vågar dessa kvinnor inte gå till polisen av rädsla för att utvisas. ”Prostitution borde inte finnas!” Nej, i en perfekt värld borde heller inte narkotika, trafikolyckor, dokusåpor eller Håkan Hellström finnas. Men så länge världen inte är perfekt; vore det inte bättre att försöka lindra skadorna istället för att bara stänga prostituerade, narkomaner och tondöva ute i kylan och låtsas att de inte finns?

Jag gjorde ett försök att läsa artiklarna om Bobby idag. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag någonstans har ett behov av att förstå vad som egentligen hände, varför det hände och hur man kan göra så mot ett värnlöst barn. Men jag kan inte. Jag klarade av att läsa en artikel om hur Bobby dog, och sen var det som om jag kortslöts. Mitt logiska jag, min rättskänsla, kom fullständigt på kollisionskurs med mitt känslomässiga jag, och bägge sidor gick delvis i strejk för att de inte kan ta in detaljerna fullt ut.

Fallet Bobby har berört mig djupare än något annat. Hagamannen skiter jag liksom i – han är ett as, och tyvärr finns det många fler våldtäktsmän. Kannibalen i Gävle berörde mig inte alls på samma sätt, och då vet jag ändå vem han är. Det enda jag på rak arm kan komma på som berört mig nästan lika illa är hyresvärden från Helvetet, om någon minns den jäveln. Han som torterade en kvinna till döds för ett par år sen. Men han kommer ändå inte upp till samma nivå Bobbys så kallade föräldrar. Skillnaden är ganska enkel. Bobby var bara tio år. Till råga på allt handikappad.

Jag är motståndare till allt vad dödsstraff heter. Dödsstraff är ovärdigt ett civiliserat samhälle. Ändå… Jag vill bara att de där två avskummen till varelser ska dö. Helst plågsamt. De har förverkat sina mänskliga rättigheter. Ja, bägge två. Jag har ingen som helst sympati för mamman heller. Jag skiter högaktningsfullt i vad hon har utsatts för – hon hjälpte till att döda sitt barn. Som förälder borde det vara givet att försvara sitt barn till vilket pris som helst. Misshandlade kvinnor stannar ofta kvar i ”förhållandet” (läs: fångenskap) för att mannen hotat deras barn. Så vad kan möjligen vara värre?

Jag tycker inte om den sida av mig som det här framkallar, men jag antar att alla har en gräns någonstans och att tortera en värnlös, handikappad pojke till döds är med råge över min.

Så kom igen nu Expressen! Häng ut fanskapen! Det ligger i allmänhetens intresse att få veta vilka de är, på precis samma sätt som Hagamannens identitet ansågs göra det.

Och apropå det: Varför avslöjar inte Expressen identiteten på den förrymda och allmänfarliga pedofil som rymde häromdagen? Allmänheten varnas, man ska akta sig för honom. Det skulle nog underlätta att veta vem det är man ska akta sig för. Tydligen kan man inte peka ut en dömd brottsling men en misstänkt går bra.

Jag sätter nu mitt hopp till internerna på landets fängelser. Det sägs att folk som ger sig på barn inte står särskilt högt i kurs där. På Hall sätter internerna upp sina domar så de andra kan se vad de sitter för, just för att visa att de inte sitter för vidrigheter som övergrepp mot barn eller dylikt. Och så hoppas jag att rättsväsendet inte stoppar undan Bobbys mördare för deras egen säkerhets skull, för som sagt; de har förverkat sina mänskliga rättigheter.

Tolv års tappa tvålen i duschen är långt ifrån tillräckligt för att Bobbys styvfar ska sona sitt brott, men det är en liten bit på väg.

Jag gjorde ett försök att läsa artiklarna om Bobby idag. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag någonstans har ett behov av att förstå vad som egentligen hände, varför det hände och hur man kan göra så mot ett värnlöst barn. Men jag kan inte. Jag klarade av att läsa en artikel om hur Bobby dog, och sen var det som om jag kortslöts. Mitt logiska jag, min rättskänsla, kom fullständigt på kollisionskurs med mitt känslomässiga jag, och bägge sidor gick delvis i strejk för att de inte kan ta in detaljerna fullt ut. Fallet Bobby har berört mig djupare än något annat. Hagamannen skiter jag liksom i – han är ett as, och tyvärr finns det många fler våldtäktsmän. Kannibalen i Gävle berörde mig inte alls på samma sätt, och då vet jag ändå vem han är. Det enda jag på rak arm kan komma på som berört mig nästan lika illa är hyresvärden från Helvetet, om någon minns den jäveln. Han som torterade en kvinna till döds för ett par år sen. Men han kommer ändå inte upp till samma nivå Bobbys så kallade föräldrar. Skillnaden är ganska enkel. Bobby var bara tio år. Till råga på allt handikappad. Jag är motståndare till allt vad dödsstraff heter. Dödsstraff är ovärdigt ett civiliserat samhälle. Ändå... Jag vill bara att de där två avskummen till varelser ska dö. Helst plågsamt. De har förverkat sina mänskliga rättigheter. Ja, bägge två. Jag har ingen som helst sympati för mamman heller. Jag skiter högaktningsfullt i vad hon har utsatts för – hon hjälpte till att döda sitt barn. Som förälder borde det vara givet att försvara sitt barn till vilket pris som helst. Misshandlade kvinnor stannar ofta kvar i ”förhållandet” (läs: fångenskap) för att mannen hotat deras barn. Så vad kan möjligen vara värre? Jag tycker inte om den sida av mig som det här framkallar, men jag antar att alla har en gräns någonstans och att tortera en värnlös, handikappad pojke till döds är med råge över min. Så kom igen nu Expressen! Häng ut fanskapen! Det ligger i allmänhetens intresse att få veta vilka de är, på precis samma sätt som Hagamannens identitet ansågs göra det. Och apropå det: Varför avslöjar inte Expressen identiteten på den förrymda och allmänfarliga pedofil som rymde häromdagen? Allmänheten varnas, man ska akta sig för honom. Det skulle nog underlätta att veta vem det är man ska akta sig för. Tydligen kan man inte peka ut en dömd brottsling men en misstänkt går bra. Jag sätter nu mitt hopp till internerna på landets fängelser. Det sägs att folk som ger sig på barn inte står särskilt högt i kurs där. På Hall sätter internerna upp sina domar så de andra kan se vad de sitter för, just för att visa att de inte sitter för vidrigheter som övergrepp mot barn eller dylikt. Och så hoppas jag att rättsväsendet inte stoppar undan Bobbys mördare för deras egen säkerhets skull, för som sagt; de har förverkat sina mänskliga rättigheter. Tolv års tappa tvålen i duschen är långt ifrån tillräckligt för att Bobbys styvfar ska sona sitt brott, men det är en liten bit på väg.