Skip to content

Månad: juli 2006

Småbarnsföräldrar och masspsykos

Småbarnsföräldrar är ett släkte för sig. Vissa verkar bli som förbytta när de skaffar barn, som om de alltid har haft någon slags latent mental sjukdom som blommar ut i full kraft i samma ögonblick som de får se sina barn för första gången. Lite som Komissarie Akut och hans simar. Som om de tar en titt på ungen och tänker: ”Excellent! Fan vad jag ska kvadda den här!”

Både Bloggfrossa och Mamselamsen har delgivit historier om galna föräldrar, så jag tänkte också bidra.

Jag och en kompis var ute och spelade tennis för en massa år sedan, då en sån där wonderdad tog banan bredvid med sin son, som tveksamt ens var i skolåldern. Sen gormade han och skällde i ett. Ingenting grabben gjorde var rätt. Han stod fel, slog fel, tittade inte på bollen, rörde inte på fötterna, allt. Ungefär som vi på banan bredvid.

Sen fick grabben in en lyckträff som gubbjäveln inte kom åt, och då fick han skäll för det också. Vi hade praktiskt taget bestämt oss för att knata över och smiska upp fanskapet med våra racketar när de avlägsnade sig igen. Det var nog bäst så. Jag tror inte att ungen hade blivit mindre ärrad av att två långhåriga drägg plötsligt spöar skiten ur hans pappa.

Vid ett annat tillfälle knatade jag glad i hatten omkring på cityfesten i Gävle. Alla som någonsin bevistat cityfesten vet att det är trångt. Inihelvete trångt. Jag hade siktet inställt på ett stort öltält som placerats på Rådhustorget, bakom Fnasket i plasket. För att ta sig dit måste man nedför några trappsteg i en riktig flaskhals. Det var som Essingeleden i rusningstid – det stod stilla.

Efter mycket tålmodigt knuffande hit och dit rörde sig folkmassan dit den skulle, och jag följde bara med. Man har inte så mycket att välja på i sån trängsel. Många människor på liten yta förvandlas till ett sillstim på land, och rör sig lika smidigt.

Plötsligt stod det en barnvagn framför mig. En enda kvinna i hela Gästrikland ville ut ur ett öltält som alla andra ville in i, och hon hade en barnvagn som tillhygge. Jag fattar inte varför hon skulle in i öltältet med barnvagn till att börja med, eller ens varför hon skulle ut på kvällen i trängseln med barnvagn. Ungen lär inte ha tyckt att det var roligt. Jag förstår inte varför folk har med sig sina små hundar som bara är stressade och försöker undvika att bli ihjältrampade heller.

Men snäll (och storvuxen) som jag är så satte jag hälarna i backen, slog ut med armarna och försökte hålla tillbaka några hundra törstiga strupar för att ge kvinnan, och framför allt hennes barn, lite utrymme. Det gick givetvis inget vidare, man ska inte stå ivägen för ölsugna män. De tryckte mig obönhörligen framåt, varpå jag spjärnade emot ännu mer och skrek ilsket över axeln: ”Ta det lugnt för fan, jag har en barnvagn framför mig!”

Då tittar barnvagnsföraren upp, blänger surt på mig och fräser: ”Jag har väl också rätt att vara här!?”

Jag blev först bara paff, och ganska förolämpad. Jag har riskerat livet för henne, ställt mig mellan en skenande gnuhjord och ett hägrande vattenhål för att skydda hennes avkomma och hon skäller på mig!? Så jag gav henne mitt allra vänligaste leende, sänkte armarna och tryckte mig runt henne. Hon kunde gott stå där tills cityfesten var över.

Ytterligare ett exempel utspelade sig på McGill’s i Gävle där vi satt ett gäng en kväll och hällde i oss Breznak. Kvällen var ganska ung, så det fanns fortfarande ett och annat matsällskap på plats, däribland ett sällskap med ett par småbarn. Två ungar i gissningsvis åldrar 3-6 och ett barn i barnvagn. Grejen med de här var bara att de satt kvar. Länge. Puben började så sakteliga fyllas av folk som så sakteliga började fylla sig själva. Ljudnivån steg stadigt och cigarettröken trängde bort allt annat. Men sällskapet med barnen satt kvar. Det dracks friskt där med, dock inte av alla, men vid sisådär tio, halv elva-snåret tog vi ett snack med personalen om huruvida miljön längre kunde anses barnvänlig. Ungarna sprang omkring runt benen på vilt främmande fyllon i trängseln. Jag tror att mitt sällskap hade bättre koll på vad deras ungar hade för sig än vad de själva hade. När som helst skulle de kunna bli brända av en cigarett eller helt enkelt nedtrampade. Och då är det bara de akuta farorna. Röken, larmet, fyllan och obehaget av att människor beter sig så konstigt som människor gör när de är fulla kan säkert bidra med en och annan mer långsiktig skada. Personalen tyckte inte heller att det verkade lämpligt så de bad sällskapet avlägsna sig. Det hade de alls ingen lust med utan blev griniga och stötta, sådär som jag antar att föräldrar blir när någon utomstående lägger sig i hur de sköter sina barn. Aggressivt defensiva. Men de gick till slut, inte en minut för tidigt.

Jag undrar vad det är som orsakar dylikt beteende. Varför försöker föräldrar göra tennisstjärnor av sina småbarn, genom att skälla på dem? Grabben i första exemplet lär ju tycka att tennis är jättekul och stimulerande. Kvalitetstid med pappa liksom. Och varför är barnvagnsförare så rabiata och hänsynslösa? Ok, jag förstår att det kan vara svårt att ta sig fram ibland och att man måste vara lite hänsynslös ibland, men man måste inte köra på folks hälsenor och man kan definitivt be om ursäkt om man råkar göra det. Varför berättar småbarnsföräldrar för alla om när deras fantastiska barn bajsade senast, hur det såg ut, hur mycket, vad det hade för konsistens och allt annat som inte en jävla människa vill veta? Jag har funderat på att ringa upp en bajsfixerad småbarnsförälder och glatt kungöra att jag just har skitit så inihelvete, som ett litet experiment.

Småbarnsföräldrar verkar ha alla tänkbara rättigheter. De har rätt att gå före i kön, de har rätt att ta upp en hel gågata med sina bestyckade, terränggående fordon, de har rätt att gå på krogen och supa till lite som alla andra. Dessutom verkar de ha rätt att byta på sina barn var som helst. Jag har varit med om en människa som helt ogenerat la sitt fantastiska barn på rygg i soffan hemma hos en bekant och bytte en nedskiten blöja. Det satt fullt med folk där, en del av oss åt fortfarande smörgåstårta (fram till den händelsen åtminstone) och hon frågade inte först. Tvärtom bad hon, nej beordrade, värdinnan att hämta en handduk.

Ni har inte rätt till något av ovanstående. Ni har gjort ett barn, kul för er, folk har gjort det i alla tider, vi är inte imponerade. Varken ni eller ert barn är så fantastiskt som ni tror. Stå i kön som alla andra, eller be snällt. Gå på krogen om ni vill, men skaffa då en barnvakt. Går det inte? Otur. Gå gärna omkring med era småttingar i vagnar, men måste ni gå två, tre nyförlösta i bredd? Har inte vi andra någon som helst rätt till offentliga utrymmen? Hur kommer det sig förresten att väninnor verkar få barn samtidigt? Verkar inte det lite sjukt? Kinky på nåt vis? Eller har de blivit bästisar på BB eller babysimmet?

Och byt aldrig någonsin bajsblöja i en soffa, inte ens efter att smörgåstårtan är undandukad!

Fnasket i plasket.
Foto: Jessica Sjöholm


Andra bloggar om: , ,

Intressant

Öppet brev till Bono

Bäste Ende Bono

Varför gör du så här mot mig? Varför låter du Mary J Blige förstöra en av alla dina fantastiska skapelser, och varför deltar du själv i massakern? Jo jag vet, om du inte hade deltagit hade någon yo mothafuck som Wycliff Sean eller 50 Cent trätt in i ditt ställe och bidragit med sina otroliga talanger. Det är inte alla som kan säga ”yeah, aha, one time, two time” så nonchalant att man skulle behöva vara död för att verka mindre engagerad, och samtidigt ha för stora byxor på sig. Men kunde du inte bara ha sagt nej istället?

Tänkte du inte på oss som måste stå ut med att höra eländet om och om igen? Här i Sverige finns det något som kallas Radio Rix (det motsvarar ungefär det ni irländare kallar ”hell on earth”) och de fullkomligt vältrar sig i eländet. En annan form av galenskap vi är väldigt kära i här i Sverige är något som kallas demokrati, vilket innebär att om de smaklösa idioterna är tillräckligt många som får de som de vill. Därför tvingas jag lyssna på hell on earth på mitt arbete. Du som arbetar så mycket med mänskliga rättigheter och så, kan du inte driva igenom någon sorts förbud mot Radio Rix? Och, för all del, slaktande av vacker musik.

Låt mig berätta lite för dig om Radio Rix. Radio Rix är en radiokanal som består av tre saker: Usel musik, hysteriska radiopratare och reklam. Radio Rix är en form av lobotomi kan man säga. Det är nämligen så innehållslöst att man blir fullständigt dum i huvudet av att lyssna på den. Radiopratarnas hurtiga, hjärndöda, högljudda pladder och inställsamma, ihåliga skratt åt varandras usla skämt gör att hjärncellerna begår kollektivt självmord. Däremellan får vi höra lika hysterisk radioreklam och kassa låtar. Ibland går det inte att hålla isär jinglarna och hitsen. Du känner till schlager va? Ni irländare är ju rätt bra på sånt. Radio Rix spelar massor med schlager. Nej, inte låtarna som vann – de som kom sist! Föreställ dig det. Din kvaddning av One spelas på schlagerns soptipp!

Jag har i och för sig hört mycket sämre tolkningar av gamla låtar. Ditt och dina medmusikanters medverkande har förvisso garanterat en viss standard, men ändå. Det är fel! Du är Bono, ni är U2, ni är det närmaste gudomligheter vi har sett de senaste tvåtusen åren. Gissa om vi börjar vackla i vår tro nu.

Och det var väl inte för pengarna du gjorde det? Eller för uppmärksamheten? Någon risk att du blir vare sig fattig eller bortglömd är inte omedelbart föreliggande. Så varför? Ok, du kanske tycker att Mary J har en schysst urringning. Du ser ganska nöjd ut i videon. Kunde du inte bara ha bett om en date istället? Eller är slaktandet av din egen låt något slags offergåva? Du kanske tycker att du har tillräckligt i din musikskatt ändå, och det må vara alldeles sant, men det är likväl en helgedom. Du tror väl inte att påven skulle ge bort sin hatt för lite kvinnlig fägring?

Vad blir det härnäst? Ska du bjuda in Missy Elliot till att rappa sönder Bullet the Blue Sky? Lite oklädsamt whalande av Mariah Carey till With or Without You? Kanske P Diddy och du kan göra en känslosam duett av Bad? Eller vad fan. När du ändå slagit dig in på schlagersoptippen kanske du ska ta steget fullt ut och spela in Angel of Harlem med Linda Bengtzing.

Börjar det smaka lite bittert nu? För att citera dig själv, ur Running to Stand Still:

Sweet the sin, bitter the taste in my mouth.

Hårt? Höga krav? Kanske, men vad är det för mening med gudar om de inte är ofelbara?


Andra bloggar om: , , ,
Intressant

VM i läkkött

Jag tittade på VM-finalen i fotboll ikväll. Mest för att det är ett sånt där evenemang man bör se. Mot min vilja höll jag på Frankrike. Jag har inget emot fransk fotboll, jag vill bara inte att de ska vinna för att de är… Frankrike. Men på andra sidan stod Italien och dem skulle jag inte hålla på oavsett vilket landslag de möter. Pest eller kolera alltså.

Och naturligtvis gick Italien och vann. Självklart. Dock inte på det sätt jag trodde. Jag förutspådde 1-0 till Italien på en feldömd straff efter att en italienare gjort döende svanen i franskt straffområde i en för övrigt skittråkig match. Så blev det inte. Det blev 1-1 efter full tid och förlängning i en för övrigt skittråkig match.

Värt att notera var dock att det var ovanligt få gångjärnsknän i det italienska laget dagen till ära. Kanske domaren redan från början visade att filmningar inte fungerar, vad vet jag. Italienarna stod på benen mer än jag någonsin sett ett italienskt lag göra. Kanske är Italien bara tvåa i sin paradgren dykning och de nya mästarna Portugal?

Det finns i alla fall en spelare i Italien vunnit min respekt under VM. Gennaro Gattuso. Jag hade svårt för den mannen tidigare. Han är liten och ettrig, spelar på gränsen och ibland över den, och har en uppsyn som gör att man bara vill sänka honom. Temperament verkar han också ha. Men han har också visat att när en duell är över så är den över. Då klappar man om sin motståndare, tackar för den här gången och springer vidare. Jag har inte sett Gattuso ligga och tjura som en femåring i gräset för att någon puttat honom och tagit bollen heller.

Kanske beror det på att Gattuso spelat i Skottland. Den skotska ligan är lite tuffare än den italienska. Den senaste som gjorde en dykning på de brittiska öarna styckades upp och placerades ut vid Englands fyra hörn som en varning till andra. William Wallace hette han visst. Till och med medan bödeln skar upp hans mage vrålade den engelska publiken åt honom: Res på dig, din vekling!

I övrigt noterade jag att:

  • Marco Materazzi Paparazzi är en idiot, men en mycket nyttig sådan. Nickade in 1-1 och fick Zidane Spock att tappa huvudet. Det var troligen inga snälla ord han yttrade.
  • Spock skämde ut sig. Innan han tappade fattningen var han bra, men det måste ha brunnit bra i kretsarna. Hur tänkte du? Hur kunde du få för dig att det var en bra idé att stånga ner din motståndare?
  • Lagerbäck såg som vanligt inte samma match som oss andra. En bra match? Underhållande? Jojo, och Sverige var bra också. Lagerbäck sitter nog snart i regeringen.

Tyskland själva får stå för det positiva med den här turneringen. Arrangemanget, inramningen, ordningen (det var väl några engelska huliganer som försökte få igång nånting men i övrigt verkar VM ha gått ovanligt lugnt till) och den tyska publiken som artigt applåderade sina övermän efter semifinalförlusten. Och så det tyska laget självt. Tyskland har alltid spelat en aptråkigt defensiv fotboll. En engelsk förbundskapten sa en gång att ”en fotbollsmatch pågår i nittio minuter och sen vinner Tyskland på straffar”. Årets tyska upplaga spelade en offensiv, aggressiv och rätt underhållande fotboll i ett för övrigt tråkigt VM.

Beträffande filmandet och alla spelare som ligger och vrider sig i gräset för att få till ett spelavbrott för att halvminuten senare vara helt läkta har jag ett förslag: Det räcker inte med att spelaren tvingas av banan så fort läkare eller massör varit inne. Nej, så fort en spelare ligger och dör ska båren in. Om spelaren försöker resa sig ska man slå ner honom med bårjäveln, binda fast honom i den, bära honom av banan och ut ur stadion, in i ambulansen och iväg med vraket till sjukhuset. Där kan de släppa honom och så får han försöka hinna tillbaka till matchen bäst han vill. Det borde få stopp på larvandet. Har man inte brutit nånting så kan man ta sig upp och av planen för egen maskin istället för att förstöra spelet för de andra. Kan man inte ta sig upp kan man heller inte springa för fullt en minut senare. Ingen, inte ens en italienare, har så bra läkkött.

Men ändå. Tar man sig till ett VM-guld så har man förtjänat det.
Så grattis då, era jävla gångjärnsknän.


Andra bloggar om: , , , , ,

Borgström: En mediahora

Det här med prostitutionen under fotbolls-VM blev löjligt ganska fort. Nu, med facit i hand, blir det rent skrattretande.

En snabb resumé:

Det hela började med att någon slog larm om att sisådär 40 000 kvinnor skulle sälja sina kroppar i Tyskland, varav en stor del skulle vara kidnappade moldaviska flickor som fraktats till Tyskland i burar. Typ. Det hela påminner inte så lite om Hassangängets ”10 000 tyska bögar”, och vem vet; det kanske började ungefär så? Någon ringde och frågade lite oroligt för att h*n hade hört att det prostitutionen skulle öka, och sen har något ironiskt svarat ”det kan komma noll och det kan komma 40 000 moldaviska flickor”. Ironin gick obemärkt förbi, och nästa samtal gick till Jämo Borgström.

Borgström i sin tur såg sin chans att göra ett utspel som skulle göra honom ännu mer populär bland medelålders tanter och samtidigt ge honom publicitet och få honom att framstå som en handlingskraftig man som vågar ta obekväma beslut. Borgström föreslog bojkott av VM. Tanterna jublade.

Borgström visste givetvis att det var en omöjlighet. Ain’t gonna happen, som de säger på andra sidan Stora Pölen. De organisationer som tjatade på landslaget att de borde spela med budskapet ”nej till prostitution” på landslagsdräkten visste också att det var en omöjlighet. Lagen får inte ha några budskap på dräkten annat än från officiella sponsorer. Annars skulle snart nog vartenda lag ha ett budskap på tröjan. Det skulle bli kaos och leda till att politiken fördes in på planen. Vad sägs om ett möte mellan England och Irland där irländarnas tröjor pryds av budskapet ”England ut ur Belfast” medan engelsmännens tröjor kontrar med ”Sod off, wankers!”

Jag trodde i min enfald att fler skulle se igenom Borgströms tomma hot, men icke. Det finns tydligen massor med människor därute som på fullaste allvar trodde på larmen och trodde på Borgströms avsikter. Jag börjar förstå hur en regering som aldrig genomför det den lovar kan sitta kvar år efter år.

När landslagets bojkott uteblev började allt fler skrika efter att svenskar inte skulle resa till Tyskland för att titta på fotboll, med motiveringen att Tyskland tillåter prostitution. Samma människor åker säkert gladeligen till Turkiet, som tillåter tortyr i fängelser och systematiskt förföljer kurder. Samma människor sitter säkert hemma och firar sin politiska korrekthet med franskt vin, för de har redan glömt Frankrikes kärnvapenprover i Söderhavet. Vem bryr sig om kurderna i Turkiet, vi har ju gott om dem i Sverige så vi kan säkert återinplantera dem i framtiden. Och hottentottar på nån söderhavsö? Äh!

Svenska fotbollsfans åkte givetvis till Tyskland ändå. Sveriges insats mot Trinidad & Tobago var en besvikelse, och som ett brev på posten rapporterade kvällspressen om hur svenska fans tröstade sig med sex. Bildbeviset: En kille i svensk tröja på horstråken. Jag är helt övertygad om att den artikeln var skriven redan ett par dagar före mötet mot T&T, med rubriken ”Här firar svenskarna med sex”. Nu vann vi inte med 6-0 som planerat, så då tröstade vi oss med sex istället.

Så började VM lida mot sitt slut och försiktiga rapporter inkom om att sexhandeln inte alls hade ökat så mycket som man föresatt sig i ett worst case scenario. Vissa rapportörer menade att den rent av hade minskat. Förklaringen, hör och häpna, påstås vara att fotbollsfans åkte till Tyskland för att titta på fotboll! Vem hade kunnat tro det?

Det är givetvis inte sant. Fotbollsfans är kräk som vill förnedra försvarlösa flickor bara för sakens skull. Den riktiga förklaringen till att ökningen av sexhandeln uteblev är Borgströms utspel. Jo, det är så. Han berättade nämligen i en intervju att han trodde att hotet om bojkott hade haft viss inverkan, att det hade fått myndigheter och andra att tänka till och att det kan ha bidragit. Självgod är bara förnamnet.

Mats Olsson har skrivit en mycket bra krönika om Borgströms utspel och smutskastning av fotbollsfans. Läs den.

För män som Bordellkungen och Fredric Larsson är det HELT JÄVLA uteslutet att manliga fotbollsfans vägrar köpa kvinnor på grund av ett eget moraliskt ställningstagande.

Jag kan inte annat än instämma.
Be om ursäkt, Borgström, istället för att ta åt dig äran för att fotbollssupportrarna tittade på fotboll.

Och till er som hävdar att ingen säljer sig frivilligt; ta en noggrann titt på Claes Borgström.

Tidigare artiklar i ämnet:
Ka-ching! Pk-poäng till Jämo!
Prostitutionsargumentation


Andra bloggar om: , , ,