Kulturpluralism
LT är en helt fantastisk källa till upplysning. Idag Agneta Östman-Wenger – i måndags Marc Abramsson, Nationaldemokraternas partistrateg.
Marc Abramsson berättar att det inte är någon idé att försöka integrera andra grupper i Sverige. Därför bör samhället ge blanka fan i allt vad integration heter och istället låta alla kulturer sköta sig själva inom lagens råmärke. Han tycker att att kulturella och religiösa friskolor ska uppmuntras, men:
Sen ska de skickas tillbaka till sina hemländer. Assyrier/syrianer som inte har något land ska hjälpas att få ett eget land att återvända till. Det blir en uppgift för svensk utrikespolitik att sköta.
Det blir väl snarare en uppgift för svensk militär? För med mindre än att bomba Turkiet åtminstone halvvägs tillbaka till stenåldern lär man inte kunna upprätta något land åt assyrier/syrianer. Och om man ändå ska satsa på kulturella och religiösa friskolor, och låta människor sköta sig själva inom lagens råmärken, varför ska man då skicka ut dem?
Men nej! Marc är INTE rasist. Han är kulturpluralist! Smaka på det ordet.
Rasbegreppet är ett utgånget begrepp. Vi säger att det finns olika folk med olika kulturer istället
Men man menar samma sak, eftersom:
…kulturer uppstår inte av en slump. Det är en kombination av arv och miljö.
Marc Abramsson vill inte uttala sig om andra gruppers egenskaper, det får vi fråga dem om, men typiskt för svenskar, förklarar han, är:
Hög moral, hög arbetsvillighet och en vilja att inte ligga samhället till last. Ett handslag är ett handslag som betyder lika mycket som ett skrivet kontrakt.
Joråserrusåatte… Precis såna är vi.
Nya formuleringar, samma bruna retorik. Kultur, svensk, nationaldemokrat, skulle lika gärna kunna vara ras, tysk/arisk, nationalsocialist. Kulturpluralist däremot, den var ny!
Jag har redan utnämnt Månadens Rikspucko, kanske något överilat, men Marc Abramsson är god tvåa och belönas med titeln Hedersplattnacke.
Andra bloggar om: politik, nationaldemokraterna, val2006, Marc Abramsson, främlingsfientlighet, rasism, kulturpluralism
Intressant
Tänk, och jag som alltid har uppfattat svensken som konflikträdd och aningens fuskbenägen. Alltså, man kan tänka sig att fuska, men bara om man inte riskerar att åka dit. Men vad vet jag, jag ska väl åka hem jag. Frågan är bara vars jag ska åka? Eller ja, jag kanske får stanna, med mina ariska anor ;)
[...] Den rådige Marc Abramsson glömde nämna att det svenska folket har även bra genpool som borde exporteras till andra mindre fulländade stater så att de kan genomföra kategorisk avel för att få fram en lika arbetsam, generös och arbetsvillig civilbefolkning som vi har i Sverige. Läs vidare här. [...]
Det är ju nästan roligt i all sin avskyvärdhet.
Jag fascineras av alla dessa nya vinklingar, nyspråk, manipulationer och strömlinjeformningar som våra kära xenofober försöker prata omkull oss med.
I botten är allt samma skit precis som du påpekar – skit luktar skit även om det är inslaget i guldpapper.
Vad Marc Abrahamsson glömde att påpeka, är att vi svenskar också verkar vilja lösa allting med våld. Jag menar, han är väl dömd för det? Och deras partiorganisatör Tor Paulsson löser sina konflikter i hemmets lugna vrå genom att misshandla sin fru, vilket han också är dömd för. Sedan har vi ett par till som också trevligt nog löser allting med våld. De är ena riktiga svenskar de där grabbarna!
Marcus F: Det mest fascinerande är att det ändå krävs en del kreativt tänkande och förmåga att läsa för att uppfinna dessa nya vinklingar och ord. Tänk om Marc och gänget kunde lägga sin energi på att läsa lite historia istället. Eller bygga lådbilar.
Kommissarie Akut: Jodu. Kulturpluralister är fina människor.
[...] Jag vet inte hur man ska kunna vända trenden. Det jag vet är att alla förlorar på segregationen. Alla utom kulturpluralisterna. [...]