Skip to content

Och vinnaren är…

Orhan Pamuk, Turkiet!

Äntligen! Som jag har längtat.

Det är svårt att inte raljera över nobelpriset i litteratur. För svårt.

Hur väljer de ut vinnarna? Var gräver de upp dem nånstans? Hur går det till?

”Den här Bulgur Brumbu från Ungern då? Han har skrivit en bok om sin fattiga uppväxt med en alkoholiserad far och en mor som går på gatan. Den har tryckts i fem exemplar. Två såldes, den ena till honom själv.”

”Toppen! Bravisimo! Honom ska vi ha!”

”Vänta lite!” En ledamot rusar in med andan i halsen. ”Jag har just fått höra talas om en kille i Övre Volta som kanske har skrivit en bok som ingen – INGEN – har läst. Man vet inte ens om boken, eller författaren, finns!”

Ett saligt sorl stiger i sammanträdesrummet…

Egentligen tycker jag inte att nobelkommittén ska utse författare på andra grunder än de gör idag. Det gör mig ingenting att det nästan aldrig är någon jag känner till. Det är bara det att hela grejen är så uppblåst.

En gång om året utser man en jeppe med ett namn som taget ur en sketch av Galenskaparna & After Shave. Ni vet, Knut Kragballe – Danmark, Fritjof Konkas – Indien och Dietmeier Rittelfock – DDR. En gång om året kommer Whoreass Engdahl ut och offentliggör med självgod min ett nytt namn. (Jag gillar egentligen Horace och tror att han har såpass med humor bakom den torra fasaden att han förlåter att jag narras med hans namn.) En gång om året applåderar kultureliten, och alla hangarounds som önskar att de var en del av den, bifallande och skriver saker som ”ett modigt val” eller något annat klyschigt. Och en gång om året rusar en massa människor ner till närmaste akademibokhandel för att inhandla en hastigt översatt pocketutgåva av den senaste nobelpristagaren. Få av dem läser ut den, det törs jag lova.

Så vad har vårt senaste stjärnskott åstadkommit då? Här finns ett par korta beskrivningar.

Hans andra roman ”Sessiz” Ev (1983; ”Det tysta huset” 1998) skildrar från olika berättarperspektiv en situation där några medlemmar av en familj besöker sin gamla farmor på en populär badort samtidigt som Turkiet befinner sig på randen till ett inbördeskrig.

Wow, vilken plot! Det där låter precis som något jag skulle kunna komma på när jag vill raljera över gamla filmer på SVT. Eller, för all del, nobelpristagare.

Samtidigt ska sägas att wikipedias snabbeskrivning av ”Mitt namn är röd” intresserade mig en aning. Så vem vet – kanske sällar jag mig till dem som rusar in på akademibokhandeln för att slita åt mig en snabböversatt pocketutgåva så att jag också kan verka lite finkultiverad, för att sen låta den samla damm i ett hörn.

Och slutligen måste jag bjuda på en skärmdump som jag hittade hos Veckovis. Underbart! Klicka på bilden för artikel.


Andra bloggar om: , , ,
Intressant?

Published inBöckerKåseri

19 Comments

  1. Fråga 1: Hur många av de andra nobelpristagarna hade du hört talas om före de fick sitt pris?
    Fråga 2: Är du säker på att du är kompetent nog att avgöra vem som är en riktigt, riktigt duktig
    författare?
    Jag vet att jag är inte det.
    Dom jag känner, som är insatta i litteratur, har läst årets vinnare och
    tyckte akademin gjorde ett bra val.

    Men bortsett från beklaglig inskränkthet – mycket underhållande skrivet.

  2. Freddi:

    1. Ingen
    2. Nej, jag betvivlar att jag är kompetent nog att vem som är en riktigt, riktigt duktig författare. Å andra sidan anser jag att vad som är bra är en smaksak – och jag ÄR kompetent nog att avgöra vad jag tycker är bra.

    Men en motfråga är på sin plats: Var påstår jag att nobelpristagarna i litteratur på något sätt skulle vara ovärdiga? Var uppvisar jag den inskränkthet du pratar om? Jag klargjorde redan från början att jag ämnade raljera, och det var precis vad jag gjorde. Men att jag raljerar om någonting är inte detsamma som att jag sågar det. Tro mig, när jag sågar nåt kommer du att märka det. ;)

  3. Freddi Lindqvist: Jag begriper inte hur du kan kritisera någon för inskränkthet när du själv medger att du inte kan skilja bra litteratur från dålig. Om du inte kan det borde du heller inte kunna uttala dig om huruvida någon annans åsikter om litteratur är inskränkta eller inte. Eller har ”dom du känner” talat om för dig vad som är tecken på inkränkthet också? Eller vad menar du egentligen med inskränkthet i det här sammanhanget?

    Om jag själv skulle svara på frågorna skulle jag säga:

    1. Ingen. Men vad i all världen har det med saken att göra?

    2. Ja. Utan tvivel. Det borde alla som har läst mer än en handfull böcker i hela sitt liv kunna göra, så länge det förstås inte bara rör sig om böcker av samma författare eller i samma genre. Kan man inte skilja en dålig författare från en bra har man helt enkelt läst för lite. Svårare än så är det inte. Du får det att låta som om det här med att begripa sig på litteratur är något bara en liten elit kan och ska syssla med, och det både skrämmer mig och gör mig förbannad.

  4. …jag kanske borde ha avslutat med: gå och läs en bok istället för att prata smörja på nätet.

  5. ”Wow, vilken plot! Det där låter precis som något jag skulle kunna komma på när jag vill raljera över gamla filmer på SVT. Eller, för all del, nobelpristagare.”

    Nu är det sällan själva ploten som är det intressanta i bra böcker utan det som ligger bakom karaktärerna, psykologi, metaforer och liknande. Vill man ha en ”bra” plot så kan man säkert läsa ”Sprängaren” istället.

  6. Bulgur Brumbu??? *S*

    Det är helt uppenbart, unge man, att du inte talar ungerska. ;p

  7. Jarno: Och så var vi där igen då med att någon ska berätta för någon annan vad som är en bra bok och inte. Låt oss inte göra det. Jag förstår vad du menar, men jag tycker det låter lite som att säga att ”det är inte melodin som är intressant i en bra låt, utan arrangemanget, gitarristens frasering och sångarens röst”. Vilket alla är viktiga ingredienser och saker som kan höja en bra låt till en fantastisk låt, men utan en melodi att jobba kring är det ändå bara… jazz. ;)

    Redmosquito: Äh, det är ju en galenskapsk tradition jag för vidare. :)

  8. Jag hinner egentligen inte svara på din respons så jag snor bara ett citat från en kamrat från en diskussion vi hade på ämnet för något halvår sedan.

    ”Läser man Kafka lär man sig en hel del om hur det känns att vara isolerad från och sakna en fast relation till sin omvärld, om hur det känns när alla ens försök att göra skillnad i sin tillvaro misslyckas, om att försättas i situationer man aldrig lyckas förstå, om osäkra lojaliteter och relationer, om oundviklighet och problem som tycks vara tillfälliga men ändå blir mer omfattande än man kan tänka sig, om att skildra absurda händelser med naturalism för att göra dem mer slagkraftiga, etc.

    Läser man å andra sidan Liza Marklund får man lära sig hur en nyhetsredaktion ser ut, och om man har tur kanske till och med vem ”sprängaren” är. Man kan väl säga att det ligger lite mer i Kafkas insekt (eller vad det nu är) än det gör i Liza Marklunds val av miljöer för sina deckare.”

    Jag tycker att vi kan lägga ner det här tramset om att det inte finns sämre eller bättre litteratur.

    Trevlig helg!

  9. Så sant.
    Jag vet inte om jag någonsin läst någon nobelpristagares böcker.
    Salman Rushdie, har han fått priset någon gång?

    Lattjo det där med ”Whoreass”. Jag skämtade om det med ett par engelska vänner för ett par år sedan.

  10. Jarno: Det är klart att det finns bättre och sämre litteratur, precis som det finns bättre och sämre musik – för att fortsätta den jämförelsen. Sämre musik spelas på Radio Rix t ex.

    Nu har jag aldrig läst Marklund, men jag betvivlar att hon motsvarar Radio Rix i det här sammanhanget. Radio Rix är väl snarare kioskdeckare eller Harlequin. Men här är en knäckfråga:

    Är musiken framförs av Londons filharmoniker bättre än den som framförs av Dream Theater? Fisförnäma vill gärna hävda att så är fallet. Själv vill jag hävda att det i bägge fallen rör sig om suveränt skickliga musiker, bland de bästa på sitt område, men i övrigt är det meningslöst att jämföra.

    Och för att då återgå till litteraturen så tycker jag att samma jämförelse mellan Kafka och en skicklig deckarförfattare – här vill jag sätta in Dennis Lehane som den bästa jag har läst – är likaledes meningslös. Dock kan jag säga att Dennis Lehanes böcker på intet sätt saknar psykologi, intressanta karaktärer, känslor eller annat. Beskrivningar av insidan på en nyhetsredaktion lyser dock med sin frånvaro. ;)

  11. Jag märkte att jag kunde misstolkas i mitt förra inlägg: När jag pratade om de andra
    nobelpristagarna, syftade jag på de andra som fick pris i år. Kemi, fysik, ekonomi mm.
    Deras stordåd är inte vida kända före priset delades ut. Nu är det.
    Samma är det med litteraturpriset.
    Jag tror att årets nobelpristagare varit mer upptagen att kritisera sin regering och hålla sig vid liv, än att se till att hans böcker toppat listor och att hans namn blivit känt.
    Nobellkommiten har snokat reda på hans kvalitéer och lyfter fram honom så att världen får se.

  12. Freddi: Och det gör nobelkommittén alldeles rätt i. Att jag raljerar om det hela betyder inte att jag vill att det ska göras annorlunda. :)

  13. lux lux

    Visst är Dream Theatre lika skickliga som Londons filharmoniker och har därmed ungefär samma chans att få Polarpriset (som ju har underkategorier). Däremot skulle Basshunter knappast få det. Ändå vet fler fjortisar vem Basshunter är än DT eller symfonikerna. M a o, hur känd någon är har icke ett dyft med kompetensen kom konstnär/författare/muskier att göra. Bulgaren i ditt exempel kan ju vara helt fantastisk :)

    Jag hade hört talas om Pamuk i flera år (men jag har inte läst honom och kan alltså inte uttala mig ett smack om hur han skriver). Anledningen är att han nämnts som kandidat flera gånger och då har namnet fastnat och jag har lagt märke till att det skrivits om karln. Jag kan inte påstå att jag är en jävel på författare så med andra ord – helt okänd är han inte. I övrigt kan jag bara hänvisa till Jan Berglins gubbe som muttrar: Det blir ju ALDRIG någon man hört talas om och så en pil: ”Har hört talas om: Jan Guillou, Astrid Lindgren, Claes Ohlsson i Insjön.” :D

  14. Bulgur Brumbu är ungrare, inte bulgar. ;)

    Och jag hör inte till de som tycker att Astrid Lindgren bör få Nobelpriset. Det får gärna gå till den där killen i Övre Volta som kanske skrivit en bok för min del. Det är bara själva inramningen och alla oh-are och ah-are runt omkring som gör det hela helt oemotståndligt för en amatörkåsör.

    På det stora hela tycker jag att prisutdelningar i annat än sport är tämligen ointressanta. Man kan inte tävla i musik, skönhet eller litteratur, eftersom skönhet ligger i betraktarens öga och där bör det förbli. Jag vill inte leva i en värld där ”experter” berättar vad som är bra eller dåligt. (Fast Basshunter borde förstås förbjudas)

  15. Jag kan inte bestämma mig om jag tycker det är tråkigt — eller bara tur — att det inte finns ett nobelpris i musik.

  16. lux lux

    Man skall inte tävla i litteratur eller musik, det är sant. men det är inte så dumt med priser ändå – inte för att utkora vem som är bäst utan för att stödja någon rent ekonomiskt så att de kan leva på det de är bra på – även om det inte är så kommerisiellt.

  17. Ja, annat var det på den tiden Nobelkommitén leddes av nationalistiska motiv! =)

  18. Hur väljer de ut vinnarna? Var gräver de upp dem nånstans? Hur går det till?

    De får en massa tips, både från andra författare och folk som inte är författare.

  19. Annars kan man väl skriva ”hen”.
    Då är man garderad.
    Sort of.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: