Skip to content

Var går gränsen?

En liten tant frågar sig när luften går ur reklambubblan. Jag har funderat i samma banor själv.

Reklamfinansierad tv är väl bra. Det gör att vi kan få se massor med skräp utan att betala för det. Frågan är dock var gränsen går. Här har vi som regel reklamavbrott varje kvart, tror jag. Det är väl mer sällan i filmer (utom mot slutet då reklamavbrotten duggar tätt) och i tv4:s nyhetssändningar börjar man nästan gråta av alla reklamavbrott. Nyheter – reklam – ett par minuter ekonominyheter – reklam – ett par minuter lokalnyheter – reklam – vädret – reklam, och så vidare.

Jänkarna å andra sidan har, om jag inte missminner mig, reklamavbrott var sjätte minut. Om ni tittar på en vanlig sitcom som till exempel Vänner, så kan ni se var producenterna redan från början skapat utrymme för reklam. Hellre än att låta tv-kanalen klippa sönder avsnitten gör man det själv. Ännu tydligare kan man se reklamtätheten om man tittar på en talkshow. Räkna hur många gånger den gode Phil säger ”we’ll be right back” under ett avsnitt.

Var går gränsen? Uppenbarligen står folk ut med reklam var sjätte minut eftersom Vänner, Dr Phil med mera gått hem i USA. Klarar de reklam var fjärde minut också? Var tredje?

På tv och i tidningar kan jag ändå undvika reklamen om jag inte vill se den. Jag kan byta reklam under avbrotten, eller helt enkelt stänga av teven. Jag kan bläddra förbi reklamsidorna, eller åtminstone ignorera annonserna.

I andra sammanhang är det svårare. Internet har blivit hart när oanvändbart utan en adblocker. Passiva annonser går som sagt att strunta i, men alla dessa hoppande, blinkande och ljudande flashgrejer får mig att vilja kräkas. Och det får mig definitivit inte att vilja köpa någonting utom hagelgevär.

På Coop i Södertälje har man slängt upp en halv miljard tv-skärmar som kör reklam nonstop. Olika reklam på de olika skärmarna, med ljud och allt. Jag har bara handlat där två gånger sen skärmarna kom upp – den gången då jag upptäckte dem och en gång till. Bägge gångerna har jag balanserat på vansinnets rand. Jag drar mig för att handla där igen.

Så var går gränsen? Tanten skriver om skärmar på bussarna. När ersätts de stora reklamplatserna vid busshållplatser med skärmar som kan visa rörlig grafik? När börjar de stora trekantiga plakaten i korsningar låta och blinka? Kanske aldrig i Södertälje eftersom våra unga ligister med keps och stora byxor tycker om att slå sönder dylika saker vilket gör att det kommer att bli alltför dyrt (tack gode Gud för ligisterna) men i mer civiliserade delar av landet? När flyttar reklamen in i våra hem? När börjar väggarna blinka och kylskåpet tala förföriskt till oss med motiveringen att det håller hyrorna nere (fast hyrorna sjunker inte, det är bara ett passivt hot om höjda hyror om vi inte släpper in reklaminstallatören)?

Nattens skönhetssömn sponsras av L’Oreal…

Någonstans måste det finnas en gräns. Inte för vad som är försvarbart, utan för vad som är ekonomiskt gångbart. Tjänar Coop på sina reklamskärmar? Idag ja, men imorgon? Hur många kunder tappar de? Täcker reklamintäkterna upp för den förlusten? Kanske, men om de tappar kunder så tappar de reklamunderlag, ty vilket företag vill annonsera på en plats där människor inte vistas?

Det är inte reklammakarna jag irriterar mig på (utom när jag ser riktigt usel reklam, som den för Vanish) utan de som upplåter plats åt reklamen för lite snabba pengar. Man måste våga tacka nej till allt för påträngande reklam istället för att stirra sig blind på summor. Tänk längre.

Någonstans läste jag att någon tyckte att det var osolidariskt att använda till exempel Firefoxs AdBlock eftersom många sidor finansieras av reklam och att det då ansågs som någon sorts gratissurfande. Ungefär som att inte betala sin tv-licens kanske. Ett lite förvirrat inlägg i debatten eftersom många dylika annonser pröjsar efter hur många besökare en sida har och då kvittar det om jag har sett annonsen eller inte. Det måste vara lika osolidariskt att läsa nyheter och bloggar via feed då. Och för övrigt: Skylll er själva! Om ni gav fan i att slänga in miljoner färgglada, blinkande, ljudande annonser så skulle jag inte behöva använda mig av AdBlock och FlashBlock.

Vad säger ni som lever på att skapa annonser och kampanjer? N|? BB? Finns det en bortre gräns? Finns det en debatt kring det hela inom reklambranchen (jag utgår från att det gör det) och i så fall – hur resonerar man? Hur påträngande får reklamen bli? Hur mycket får den inkräkta på den personliga sfären? Finns det ”seriösa” reklambyråer som tar sådan hänsyn och ”oseriösa” som skiter i det?


Andra bloggar om: , intressant

Published inÖvrigt

9 Comments

  1. Mia* Mia*

    Du har så jävla rätt (i vad jag förmodar var en felskrivning): ”Jag kan byta reklam under avbrotten” :D

  2. http://privoxy.org/

    Jag har ingen TV. Jag lyssnar inte på radio. Jag köper inte DVD. Jag vill inte ha gratis- eller andra tidningar. Nätet är min enda informationskälla för muisk, film, nyheter och annat. Och den är reklamfri, tack vare Privoxy.

  3. Mia*: Hoppsan! Ibland blir det fel så det blir rätt. :D

  4. I framtiden kommer de injicera nanorobotar under huden på små spädbarn, som sen loggar in på nervsystemet och levererar non-stopreklam 24/7 uppe i övre högra hörnet av ditt synfält. (Självklart med surroundljud). Och i pannan på folk kommer de små nanorobotarna bilda rörliga taueringar så du kommer byta logga i ansiktet var åttonde minut! Det blir jättebra.

  5. BB BB

    Intressant och relevant fråga, bäste Joshua. Och bara för att jag jobbar med reklam betyder det inte att jag står bakom det du beskriver. Något som får betraktas som total avsaknad av både respekt för individen och för hur reklambranschens utveckling bör ser ut. För visst finns det nasare där ute som bara är intresserade av att tjäna pengar. Och det går inte hand i hand med respekten för individen. Tvärtom. Annonsutrymmen som omsluter och undermninerar det redaktionella utrymmet (se aftonbladet.se) och lcd-skärmar med blippediblopp-reklam vart du än vänder dig på Coop. Själv försöker jag att arbeta mot allt det onda, både inom reklamen och i den övriga världen. Men när marknadskrafterna lägger i överväxeln och pengarna börjar spruta, ja, då ställer man sig inte i vägen. Däremot kan man klättra upp, skruva av tanklocket och lägga i en sockerbit. Då stannar skiten förr eller senare. Jag har dock ännu inte kommit på var tanklocket sitter. Men jag jobbar på det.

  6. BB: När du kommer på vars tanklocket sitter kan jag sponsra med socker. :)

    Kan det vara lite såhär det fungerar:

    Om jag dammsuger havet efter fisk så kommer jag att utrota en massa arter och i längden göra mig själv arbetslös, men om jag avstår kommer någon annan att göra det och jag blir utan pengar.

  7. BB BB

    Exactemente. Det är tacken för den som vill vara god och kärleksfull. Jag ska byta yrke. Undervisa munkar i Tibet hur reklam funkar och hur man INTE ska jobba med den. Då kombinerar jag två bra saker. Dels får jag jobba med det jag brinner för, dels får jag möjlighet att själv bli munk. Det är det enda rätta tror jag. Tänk att få slippa mobilen, kursuppgångar och fall, fastighetsskatt, p-böter, vinterkräksjukan och moms. Man får visserligen ta lite ryggstryk ibland. Men hellre det.

  8. Det låter lockande. Vad har tibetanska munkar för internetuppkoppling i sina kloster?

  9. BB BB

    Tao 1. Moahahahah….

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: