Kretslopp
I förrgår besökte Drottningen och jag Kretsloppet i Södertälje. Kretsloppet drivs i AMS regi och är ett sånt där ställe där folk kan lämna in saker som de inte vill ha så att andra kan köpa det till en billig penning istället. Jag misstänker dock starkt att det inte bara gäller prylarna. Även personalen verkar vara sådan som ingen annan vill ha.
Vi hittade en kökssoffa i fint skick för en femhundring och bestämde oss för att slå till. Från det att vi meddelade det i kassan till att vi hade reserverat den, betalat en handpenning och sagt att vi ville få den hemkörd tog det minst tio minuter, antagligen mer. Hon ojade sig om att utkörningsgubbarna hade så mycket att göra nu trots att vi gång på gång försäkrade att vi inte har någon brådska men heller inga möjligheter att hämta den själv. Varför ska det behöva vara så svårt? Dessutom var hon otrevlig och ungefär lika serviceinriktad som en kaktus.
Förra gången vi handlade på Kretsloppet köpte vi ett par böcker. Sen fick vi berätta för snubben i kassan att han skulle ta betalt, hur mycket han skulle ta betalt och så vidare. Själv stod han bara där rakt upp och ner och drägglade. Vi kunde ha blåst honom om inte böckerna varit så billiga att det liksom inte fanns någon blåsmån. Plus att det inte finns någon tillfredsställelse i att lura puckon. Jag hoppas att någon talade om för honom när det var dags att gå hem.
Igår var jag där och betalade resten på soffan, för så måste man göra minsann. Det gick inte att betala resterande hundringar till gubbarna som körde ut soffan. Ok, efter att ha fått den levererad kan jag förstå att hon inte ville anförtro dem pengar. Tjommarna som levererade soffan såg ut att vara ena rediga lövblåsare. Det som dock skrämmer mig lite är att någon av dem (troligen) har körkort.
Tanten frågade om klockan halv nio idag skulle gå bra. Jag svarade att det gick utmärkt. Hellre det än eftermiddag då jag gärna skulle vilja ta en tupplur eftersom jag ska jobba natt.
Så jag gick upp klockan åtta imorse för att invänta vår soffa. Och väntade. Kvart i nio ringde tanten från Kretsloppet och öppnade med att fråga om hon väckte mig. Hur tänkte hon då? Sen berättade hon att gubbarna nog skulle komma snart, men inte riktigt än. Hon satt och väntade på att de skulle komma in, de var ute och hämtade en grej men sen skulle de komma till mig. Jamen vad bra då att vi bokade en tid så att jag vet när jag ska gå upp och när jag kan lägga mig igen.
Nåja, kvart över nio fick vi vår soffa. Katterna började genast utforska den. Nikita provsatt, Gråkatt blängde surt på den och viftade skeptiskt med stumpen. Gråkatt tycker lika illa om förändringar som Rainman.
För övrigt hörde jag en intervju med Westlife på morgon-tv medan jag väntade på krattmupparna med soffan.
Vi planerar att släppa ett album med våra bästa låtar inom ett par år
Vadå “våra”? Ska ni skriva de där låtarna tills dess också?
Andra bloggar om: kretslopp, loppmarknad, ams, westlife
Intressant?
Låter som “Avloppet” vore ett bättre namn på det där stället.