Skip to content

Besökaren vs Resegaranti

För ett år sedan fick besökaren nog av alla dessa välgörenhetsutsmyckningar.

För det andra stödjer jag frihet på internet (blått band), HIV-forskning (rött) , Cancerforskning(rosa), homosexuellas rättigheter, miljöarbete, mänskliga fri- och rättigheter o s v utan att för den skull pynta mig med band i olika färger och kulörer. Jag vill kunna vara en god och snäll medborgare utan att behöva se ut som en julgran.

Nu har även Freddi på resegaranti tröttnat.

Om jag inte vill riskera att någon ska tro att jag struntar blankt i alla offer för aids, prostatacancer, kvinnomisshandel, gyncancer, barnarbete, trafficking, bröstcancer, neurologiska sjukdomar eller förtrycket mot anhängare av Falun Gong, måste jag pryda min duffel med rosa, röda, vita, gröna, gråa, lila, turkosa och gula band. Ska jag dessutom älska fotboll måste jag ha ett armband i silikon.

Två välskrivna och argt underhållande inlägg om samma sak, men med ett års mellanrum. Och en intressant koppling mellan bloggnamnen också.

Slutsats: Freddi är ett helt år mer tålmodig än Besökaren?

Jag undrar vad det är som driver folk till att pynta sig med dylika symboler tills de ser ut som tyska hockeysupportrar. Är de osäkra, rädda att andra inte ska tro att de bryr sig eller är det sig själva de försöker övertyga? Eller är det bara den gamla vanliga rädslan att stå utanför. Den klassiska ”alla andra har ju (nog) så då måste jag också ha”. Om alla andra hoppar från en bro då?

Ibland önskar jag verkligen att ”alla andra” hoppade från en bro så att det viljelösa lämmeltåget hoppade efter.


Andra bloggar om: , ,
Intressant?

Published inÖvrigtSociala medier

5 Comments

  1. hehe…jag skulle hoppa först om inte annat för att få de andra i lämmeltåget att följa efter. men jag skulle chocka alla genom att göra en ”arthur dent” och vända i luften…

    ;)

  2. Hm…lite av varje kanske. Sedan blir det ju förmodligen en liten snöboll av det hela. Om man kan få folk att köpa det där bandet för 20 kronor (eller vad det är) genom att ha på sig det och ge alla utan bandet en liten ”Jag har gjort det här. Vad har DU gjort?”-känsla, så ger det ju mer pengar till forskningen (eller vad det nu är)vilket måste vara syftet med det hela. Att få in så mycket pengar som möjligt. Ändamålet helgar medlen eller nåt sånt.

  3. Stefan: Är du ”kreddig” nog för att lämmeltåget ska hoppa efter då?

    Ironical Clan: Förvisso. Alla pengar som kommer in till välgörande ändamål är bra. Det är bara det att det börjar bli svårt att skilja på flerfaldigt dekorerade officerare, punkare och välgörenhetsidkare. ;)

  4. Som tur är kan man skänka pengar till diverse välgörande ändamål utan att sätta på sig
    en pin, ett band, eller armband. Den rättigheten unyttjar jag :)

    Eller åtminstone nästan, majblommor brukar jag faktiskt köpa och dekorera kavaj
    och jackor med.

  5. Andreas Andreas

    Jag skrev en artikel på Sourze.se en gång i tiden, om att jag vägrade sätta på mig det vita bandet. Anledningen var att det är helt hopplöst att sätta stämplar på sig själv, såväl symboliska eller i form av band och andra påfund. Vita bandet handlade om att man skulle visa motstånd mot mäns våld mot kvinnor, vilket jag naturligtvis tycker är något man ska uppmärksamma. Men om jag vill protestera mot våld i allmänhet, utan att behöva sätta ytterligare stämplar på såväl offer som gärningsman? Slutsats: Man blir en julgran, full av stämplar och symboler…

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: