Skip to content

Män som hatar kvinnor

Det finns bra böcker. Böcker som underhåller några timmar, som är helt ok skrivna och kanske innehåller en och annan oväntad vändning i handlingen. Man känner sig tämligen tillfreds när man har läst en sådan bok, men de försvinner i mängden ganska snart.

Sen finns det riktigt bra böcker. Riktigt bra böcker är sådana som är svåra att lägga ifrån sig när man väl börjat läsa dem och som lever kvar med läsaren även efter att sista sidan är slut. En riktigt bra bok är en sådan där man verkligen känner något för en eller flera av karaktärerna. Män som hatar kvinnor är en sådan bok.

Stieg Larssons Män som hatar kvinnor har blivit mycket omtalad och hyllad. Med all rätt. Det är en riktigt välskriven bok som innehåller flera historier. Huvudstoryn kretsar kring ett mystiskt försvinnande nästan fyrtio år tidigare, men vid sidan av det finns också journalisten Mikael Blomqvists vendetta mot finansmannen Hans-Erik Wennerström, Lisbeth Salanders kamp för att bara få vara sig själv, och så spelet de två emellan.

Stieg Larsson berättar med inlevelse och emellanåt med en stor portion spydig humor. Ett litet exempel:

Lisbeth Salander var för dagen klädd i en svart t-tröja med en bild E.T med huggtänder och texten ”I am also an alien”. Hon hade en svart kjol som var trasig i fållen, en sliten svart midjekort skinnjacka, nitbälte, kraftiga Doc Marten-kängor och tvärrandiga grön-röda knästrumpor. Hon hade lagt på makeup i en färgskala som antydde att hon möjligen var färgblind. Hon var med andra ord ovanligt prydlig.

Där Anne Holt ägnar en hel bok åt att försöka skapa djup åt Inger Johanne Vik utan att lyckas behöver Stieg Larsson bara ett kapitel för att ge liv åt Lisbeth Salander. Det var länge sen jag läste en bok där jag blev så fäst vid en karaktär.

Jag är inte alls lika förtjust i horbocken Mikael Blomqvist (vilket dock alla andra i boken verkar vara), men det är också en av de saker som gör boken intressant; det vore trist om man gillade alla karaktärer. Anledningen till att jag ogillar herr Blomqvist är nog att han framstår som lite för perfekt och omtyckt. Den svenska avundsjukan alltså. Jag undrar om det är ett medvetet grepp av Stieg Larsson, eller om det bara är jag som känner en viss aversion mot mannen ifråga.

Boken är tjock, uppemot sexhundra sidor, och givetvis varierar kvaliteten något. När den är som bäst är det en fantastisk bok som är svår att lägga ifrån sig. När den är som sämst är den fortfarande bra. I sportvärlden skulle man säga att den håller en hög lägstanivå.

Tempot faller ner till nästan tråkigt under ett parti i mitten då det förekommer en hel del namn och karaktärsbeskrivningar, men det är egentligen en bra sak då man behöver andas emellanåt och karaktärerna behöver tid att sjunka in då ingen egentligen är oviktig.

Bokens enda minus är egentligen att den innehåller så mycket ondska att man liksom trubbas av. Stieg sparar verkligen inte på krutet, och till slut blir det för mycket av det goda onda. Och att inte boken slutar med att Lisbeth Salander hittar ett magiskt trollspö som uppfyller alla hennes önskningar.

Drottningen muttrade något svartsjukt om att jag skulle vara kär i Lisbeth. Hon har nog viss fog för det. Jag måste lägga vantarna på nästa bok och se hur det går för henne.


Andra bloggar om: , , ,
Intressant?

Published inBöcker

20 Comments

  1. Själv blev jag lite besviken på boken, sannolikt för att den är så hypad. Jo, den
    är bra, i synnerhet för att vara en svensk deckare, men inte så fantastisk.

    Det jag gillade bäst var Lisbet Salander. Mikael Blomkvist var ganska ointressant,
    gav ett intryck att vara författarens ideal, den man han såg sig själv som innerst
    inne (ungefär som relationen mellan Jag Guillou och Carl Hamilton).

    Dessutom tyckte jag att boken emellanåt blev för journalistisk, för upplysande, för
    mycket fakta som smögs in på ett för uppenbart sätt. Den hade vunnit mycket på att
    kortas ned med en fjärdedel, och satsat på att vara en renodlad deckare, inte en
    upplysningsroman.

    Tycker jag.

  2. Jag gillade också boken. Men i motsats till ovanstående kommentar, så fann jag karaktären Lisbet Salander lite för märklig. Inte trovärdig, helt enkelt. Hon blev som en seriefigur hos Rocky!

  3. TBFKAEM: Jag håller med om Blomqvist. Han känns, precis som du säger, som författarens ideal. Däremot tycker jag att det journalistiska inslaget var det som gjorde att boken höll hög kvalitet. Den är liksom mer än bara en deckare.

    Bert: Visst är hon märklig, men jag tycker inte att hon saknar trovärdighet. En aning överdriven kanske, men det är trots allt en bok och då kan man gott ta sig lite friheter. Vanliga, trista människor finns det gott om ändå, såna vill jag inte läsa om. ;)

  4. Mia* Mia*

    Jag måste erkänna att jag blev lite orolig när jag såg att du skrivit om den där boken om jag tyckte var så bra – skönt att se att du delar min uppfattning. Hojta när du har köpt och läst den andra för jag vill också!

  5. Mia*: Du utgick alltså från att jag skulle såga den? Jag förstår inte varför du skulle tro något sånt. Jag som är en som positivist. ;)

  6. Mia* Mia*

    Josh: Nej, det gjorde jag inte. Jag var bara orolig för att du kanske skulle göra det – min känsla för gemensamhet är bräcklig och tål inte så hårda törnar. Men du har rätt i att det vore ganska långsökt, mot bakgrund av din välkända positivism. ;)

  7. Mandy Mandy

    Åh ja…och vet du..tvåan är ännu bättre! Jag är en bokmal av stora mått och läser mest deckare. Jag blev oerhört imponerad av Män som hatar kvinnor, iaf efter de första 20-30 sidorna som var lite småsega. Tvåan, Flickan som lekte med elden, är by far (!) den bästa bok jag läst. Kunde inte vänta till pocketutgåvan och var inne i bokhandeln och frågade efter trean dagen efter hardbacken var plöjd. Men den kommer ju naturligtvis att dröja ett tag.

    Jag gillar Salander skarpt, kanske mycket för att hon är en sån fajter som går sin egen väg och verkar klara av allt, oavsett vad som finns i hennes värld. Visst är karaktären lite väl på alla sätt och vis, men ändå tecknad med ett sånt djup som gör att man bara vill bli del av hennes liv för att förstå lite mer hur hon tänker.

    Mikael är ju bara underbar, jag blev naturligtvis lite kär. Visst härjar säkert den svenska avundsjukan hos män som vill vara lika poppis bland kvinnorna som Mikael. Jag själv är naturligtvis mäkta avis på Erika, som kan mumsa i sig kaka titt som tätt, fast hon ändå har den kvar hemmavid =). Utan dåligt samvete!

    Hittade till dig idag. Kommer åter. Ofta! :)

  8. Jag ska snart lägga vantarna på Flickan som lekte med elden. Det är ett måste. Rykten gör gällande att det är än mer Salander i den.

    Avundsjuk på Mikael? Nejdu. Han är en slampa, kort och gott. ;)

    Du är välkommen åter.

  9. Mandy Mandy

    Finns det nån gällande definition på slampa? Har ju just konstaterat att min tunga är på fel ställe och utan hål och fingrarna fel för att jag ska vara gay, så kanske är det slampa jag är då egentligen? ;)

  10. MoKat MoKat

    Har idag precis lyssnat klart på Flickan som lekte med elden.
    Bästa jag haft i öronen i sommar av cirka 15 böcker. Bortsett
    från Madame Terror. Få författare har lyckats få mig så
    vansinnigt irriterad på att en bok tar slut…men det är
    väl för att man vet att den avslutande boken kommer så småningom
    i Milleniumtrilogin

    Hittade hit för att jag försöker ta reda på när sista boken släpps!

  11. MoKat MoKat

    Ok jag fick just tag på det, pust o pust,
    sista delen kommer i juni 2007! Ok, bra
    sommarläsning nästa år också då

  12. Mandy: Jag vet faktiskt inte vad den exakta definitionen av slampa är. Huruvida du är en vet jag inte heller, och även om så använder jag bara dylika tillmälen på fiktiva personer. ;)

    MoKat: Tack för infon. Då har man nåt att se fram emot. Och du kan avundas mig som har TVÅ böcker i serien kvar att läsa.

  13. Eva Gabrielsson Eva Gabrielsson

    Hittade just denna sajt.
    Här fanns mycket frågor om Stiegs böcker.
    Och en hel del spekulationer. Det kanske ska få fortsätta så. Lite mystiskt. Eller inte? Nåväl, jag samlar i vart fall ihop det jag hittar, för några svar i en kommande artikel.

    So fire on, jag tittar in då&då och läser.

    Eva Gabrielsson /Stiegs sambo

  14. Eva: Jag är hedrad. Och ”Flickan som lekte med elden” är beställd. Orka vänta på pocketutgåvan liksom. Förresten vill man ändå ha bra böcker inbundna.

    Du är givetvis välkommen åter.

  15. fast nu måste vi ju köpa den första boken inbunden också. att jag inte tänkte på det när jag beställde. *idiot*

  16. Jag tror inte att vi har beställt böcker för sista gången så det är lugnt.

  17. […] Å andra sidan kan jag förmodligen inte få tillräckligt av henne. I övrigt hänvisar jag till tidigare recensioner av Stieg Larssons böcker istället för att upprepa […]

  18. vajlan vajlan

    tycker inte att personteckningen är särskild djup men det stör inte. Mikael gjorde så lite intryck att jag inte ens minns om han stavar med k eller q. ;) det var mattsamt att han prompt skulle nuppa med alla. tur det inte stod nåt om sexet iaf. gillar sidogubbsen, Palmgren o Armanskij osv… de som står på Salanders sida. väldigt sympatiskt att ha en huvudperson med nåt slags funktionshinder, mer sånt tack! sen är det på tok för mkt produktplacering o namndroppande med alla IKEA-pryttlar hon köper o datordetaljer och sånt. kanske Larsson själv var bokstavsbarn? ;)

  19. jimmy jimmy

    Mycket bra bok

    Välskriven
    Medryckande
    Knivskarp
    En bok med spänning

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: