Skip to content

Förhandlaren

Den amerikanske presidentens son kidnappas. En framgångsrik men pensionerad (och skittråkig, men det ska nog föreställa hård och mystisk) förhandlare vid namn Quinn kallas in för att försöka få honom tillbaka. Bakom kidnappningen finns en härva av konspirationer som syftar till att flytta maktbalansen i världen, utan att säga för mycket.

Frederick Forsyth brukar kallas ”den politiska thrillerns mästare” och det är inte obefogat. Forsyth är väldigt duktig på att spinna ihop politiska intriger. Problemet är att han inte är en lika bra författare.

Förhandlaren är, ärligt talat, en riktigt tråkig bok. Karaktärerna är, i sann Forsyth-anda, fullständigt ointressanta. Lite som att se en film där alla roller (utom bokens enda kvinnliga karaktär vars enda uppgift är att vara bokens enda kvinnliga karaktär, och bli kär i Quinn) spelas av Keanu Reeves. Så långt är det egentligen inget problem utan precis vad jag förväntat mig – det är knappast för karaktärerna man läser en Forsyth.

Nej, problemet med den här boken är att den aldrig blir särskilt spännande, trots Forsyths alla försök att med billiga författartekniska knep hålla läsaren på halster. Otaliga gånger skriver han saker i stil med ”[karaktären] berättade vad han kommit fram till” istället för att berätta vad karaktären faktiskt kommit fram till. Istället för att bli nyfiken blir jag irriterad. En bra bok behöver inga såna grepp.

Ett annat problem med Förhandlaren är att den ideligen växlar perspektiv. Forsyth vägrar kategoriskt att berätta sin historia ur en persons perspektiv utan hoppar lite som han känner för. Det har givetvis fördelar – läsaren får veta saker som hjälten inte vet. Forsyth utnyttjar dock inte den fördelen utan låter ändå ärkeskurken berätta hela sammanhanget i sann Bond-anda i bokens slut. Tänk om skurkarna kunde lära sig att prata mindre och skjuta mer!

Ytterligare ett stort minus får boken för att Forsyth verkar dribbla bort sig själv. Boken tar sin början i att ett antal sovjetiska officerare (historien utspelar sig 1989) börjar skissa på en plan för att invadera ett oljerikt land i mellanöstern (vi får aldrig veta vilket) men sen verkar Fredde själv glömma bort den biten ty resten av boken handlar om en konspiration mellan ett antal amerikanska affärsmän och politiker.

Förhandlaren är på det stora hela slöseri med tid. Lyckligtvis betalade jag femton spänn för Förhandlaren på en loppis och den är inte värd en krona mer.

Vill du läsa en Forsyth – läs då Ikon istället.


Andra bloggar om: , , ,
intressant?

Published inBöcker

One Comment

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: