De ondas kloster
P.C Jersild var mig en fullständigt obekant författare tills jag läste De ondas kloster. Inte så att jag aldrig hört talas om karln, men jag visste till exempel inte att det var en karl. Jag hade heller inte läst någon av hans böcker och visste således inte vad jag skulle förvänta mig. Det kanske var tur det.
Hade jag haft några som helst förväntningar på den här boken så hade jag nog blivit besviken. Nu stannar det vid att jag tyckte att den bitvis var tråkig, bitvis intressant och hela tiden torr.
De ondas kloster är skriven i två delar, kan man säga. Den första delen utspelar sig i 1200-talets Sverige. Om man ens kan tala om ett Sverige på den tiden. Först redovisas hur några fullständiga idioter (ja, jag kan inte se dem som annat än idioter) slår sig ner på en holme och grundar vad som närmast får ses som ett kloster. Sen skildras ett antal unga pojkars äventyr som på ett eller annat sätt slutar i Mälardalen, och inte sällan även i mumindalen. Antingen befolkades Mälardalen på medeltiden av våldsamma bögar eller så är P.C Jersild bara omåttligt fascinerad av unga gossars stjärtar.
Den andra delen av boken är den intressanta. Den utspelar sig i nutid då ett arkeologlag gör en utgrävning och börjar nysta upp den historia som utspelade sig niohundra år tidigare. Den andra delen är också skriven med lite mer finess; den är nämligen skriven som om den vore en anteckningsbok. Jag fann det irriterande till en början, men är man för lat för att skapa karaktärer och skriva dialog så för all del; då är det här ett bra sätt att skriva på. Hellre det än några halvmesyrer. Fördelen med det sättet att berätta är att det aldrig viker från kärnan och kan således inte bli särskilt långtråkigt. En historia om en arkeologisk utgrävning löper annars just överhängande risk att bli just tråkig.
Jag inser att det här framstår som att jag sågar Jersild och hans onda kloster vid fotknölarna, men riktigt så dåligt är det faktiskt inte. Det är bara det att Jersild inte förmår att engagera. Åtminstone inte mig.
Andra bloggar om: böcker, recensioner, p.c jersild, de ondas kloster
intressant?
Och det är nu som jag egentligen borde skriva att jag också rekommenderar Barnens ö och (fan jag glömde – boken heter något med “själ” och handlar om en hjärna. Glömt titeln, men minns att jag gillade boken).
Nej, Josh: jag kan inte låta bli att berätta att när man får en matchtröja med sitt namn på, med nummer 66 på och med reklam för Stenlunds Järnvaru AB i 40-årspresent kan man fan inte hålla sig. Stolthet och njutning i ett. Nu är jag finklädd och jag lovar att berätta när jag ska vallfärda till en match år 2007.
Studiomannen: Grattis! Själv har jag en matchtröja med nummer 42 som jag fick i födelsedagspresent av mina vänner i Gävle för ett par år sedan.
en levande själ, ganska lik andra delen av de ondas kloster. Kanske passar PC Jersilds Efter floden dig bättre.