Do they know it’s Christmas?
1984 skrev Bob Geldof tillsammans med Midge Ure låten med samma titel. Den spelades sen in och framfördes av Band Aid till förmån för de svältande i Etiopien.
Igår, på självaste julafton, inledde Etiopien ett flygangrepp i Somalia. Det sägs vara blott en tidsfråga innan Etiopiens bittra fiende Eritrea är indragen i konflikten. Det ser mörkt ut på Afrikas horn.
Det har varit svältkatastrofer i östra Afrika så länge jag kan minnas. Jag växte upp med bilderna av utmärglade barn. Min generation såg jämnåriga dö på bästa sändningstid. De var redan döda, även om de fortfarande andades. Dessa utmärglade barn med sina uppsvällda bukar var bortom räddning. Deras tarmar hade givit upp.
På nittiotalet var det istället Somalia som var i fokus med ett blodigt inbördeskrig, och svälten följde efter som en skugga. Sudan har drabbats av svält. Även Rwanda och Burundi fick sin beskärda del av uppmärksamheten på grund av regelrätta folkmord.
Det är tjugotvå år sen Band Aid ställde frågan, och den är lika aktuell idag. Vet de att det är jul? Spelar det någon roll när man inte har något att äta? Mitt cyniska jag undrar om inte vi uppfattar det som extra oförskämt av dem att slåss och svälta på julen. Det stör vår julefrid. Hur ska vi kunna njuta av dignande julbord med undernärda, döende barn på näthinnan?
Vet de inte att det är jul?
Andra bloggar om: afrika, band aid, etiopien, eritrea, sudan, rwanda, burundi, bob geldof, svält, krig, inbördeskrig
intressant?
Haha, du blev verkligen blåst när du köpte den där plattan! Geldof själv tog sin prozent, sedan rök en del till skivbolagets direktörer (utöver själva produktionskostnaderna), sedan tog staten sin del (moms på STIM-pengar i Sverige, t.ex.) o.s.v. Det överskott som slutligen omsattes i rispåsar kanske utgjorde 5% av intäkterna.
Så vi blev blåsta. Men mest blåsta blev förstås barnen.
Vi ska inte ge fiskar till de fattiga, vi ska lära dem att fiska sin egen fisk. Ger man pengar tas de av någon annan; ger man kunskap kan den inte tas ifrån mottagaren.
Det enda realistiska vi i Sverige kan göra är att försöka få bort protektionistiska handelshinder, t.ex. EU:s sockertullar. Det är detta som håller kvar Afrika i fattigdom, ty det enda man har kan man inte exportera. De delar av Afrika som har olja och diamanter har exempelvis kunnat kravla sig över den där biafratröskeln.
Jag kan tänka mig att det försvann en jävla massa pengar, vilket är trist och känns lumpet. Men syftet med inspelningen var ju inte enbart att samla pengar utan också att göra människor uppmärksamma på situationen i Afrika. Det får man väl ändå säga att han lyckades med.
I övrigt håller jag med, men det finns två sidor av myntet. Det du talar om är hur problemen ska lösas långsiktigt. Dock behövs även kortsiktigt lindrande av miljoner människors lidande. Där kan diverse organisationer och insamlingar göra skillnad.
Vad tycker du själv, tycker du att det är “extra oförskämt av dem att slåss och svälta på julen”?
Peter: Den frågan är så dum att jag inte ens tänker bevärdiga den med ett svar.
Varför skrev du så i din text ovan då?
Vad tror du själv?
jag frågar ju dig eftersom du skrev det.