Hur tänkte de II?
svd skriver idag om Stieg Larsson, om hans författarskap och om den tvist om rättigheter som uppstått efter Stiegs död. Det är tragiskt. Stiegs död i sig är tragisk, att han inte fick uppleva succén är tragisk men att det ska bråkas om det han skapat är allra mest tragiskt.
Jag undrar bara: Om Stieg Larsson och Eva Gabrielsson var så noga med säkerheten att de av den anledningen inte gifte sig; hur kommer det sig då att de inte upprättade ett testamente? Säkerligen hade han inte planer på att få en hjärtattack riktigt ännu, men uppenbarligen måste de ha ansett att det fanns en hotbild. Jag tycker bara att det verkar konstigt. Man ska å andra sidan inte tro på allt som står i tidningen. Eller – man ska kanske komma ihåg att det finns fler faktorer än de som står i tidningen.
Andra bloggar om: stieg larsson, eva gabrielsson
jag vet inte.. vi har ju inte heller skrivit ett testamente. att man har en hotbild riktad mot sig gör ju inte automatiskt att man faktiskt förbereder sig omutifallatt man skulle dö. sånt vill man inte ta i. inte på riktigt.
Förvisso inte, men om man är så medveten om hotbilden att man avstår från att gifta sig för att inte göra sin partner till måltavla, eller har rutiner för än det ena och än det andra (det har stått om en del sånt i andra artiklar) så tycker jag väl att man “tar i det”. Men det är klart – att skriva ett testamente är nåt annat.
Det finns ingenting värre än sådana arvstvister. Det vänder sig i magen. Och jag förstår inte säkerhetstänkandet, jo, det generella, men inte det särskilda: Vadå kunde inte gifta sig? De var ju sambo – hur kunde de dölja samboskapet? Inte visa sig tillsammans? Ja men liksom… De var väl skrivna nånstans, de hade väl vänner, det var väl inte särskilt svårt att lista ut att de bodde ihop?
Ia: Mja, men vem du är gift med är en offentlig uppgift och därigenom skulle Eva Gabrielsson ha blivit en tydligare måltavla som fru Larsson. Så har jag förstått det hela.
Tyvärr så tänker vi människor inte
alltid så rationellt, inte heller
en så offentlig och hotad person som
Stieg Larsson. I och med de två böcker
han släppt måste det iallafall sägas
att han var ett geni i skrivandets konst
då han inkluderar alla Antikens karak-
tärsdrag i dessa moderna deckare. Synd
att det inte kommer att komma mer av
honom i framtiden (bortsett från den
tredje Milleniumboken).
Jag tror det är så enkelt att man inte tänker på döden medan man lever. Jag har inte skrivit testamente. Har du?
MS: Nej, jag har inget testamente. Jag har heller ingen hotbild mot mig. Du missar poängen.
Men släkten då? Har de ingen skam i kroppen? De visste att paret levt ihop i alla dessa år och ändå gamar de till sig arvet. Sniket gjort.
Dags att ändra lagen oxo. Om man “lever ihop under äktenskapsliknande former” i 32 år, eller hur länge det nu var för dem, så borde man ju räknas som livspartner/delägare i hushållet och därmed som arvtagare. Såvida personen inte skrivet annat i sitt testamentet.
Jag vet inte. Jag tycker att arvstvister är vedervärdiga och hoppas att jag aldrig behöver dras in i nåt sånt själv. Men man bör väl i ärlighetens namn också komma ihåg att vi inte vet särskilt mycket om omständigheterna. Den enda jag har läst uttala sig är Eva Gabrielsson. Fadern och brodern citeras på sin höjd med en enstaka kommentar. Det är alltså hennes version som är rådande i media. Och jag säger inte att den inte är sann – jag säger bara att jag inte vet. :)
Maja, har du ingen skam i kroppen?
döma folk ohört!
Eller är du kanske Eva G, då vet du iaf vad du talar om…
Det är som alltid:När någon går bort dyker gamarna upp;de som inte hör av sig annars!
Som jag förstått det hade Stig under en stor del av sitt liv ingen vidare kontakt med sin far och bror. Det har säkerligen inte underlättat konflikten.
//JJ
Johan: Du har tokfel, han hade mycket bra kontakt med sin far och bror. Det vet jag av egen erfarenhet. När jag skulle till Umeå så ringde Stieg alltid till dem så nån av dom kom och hämtade mej på flyget, var min privatchaffis, gav mej mat och sängplats om det behövdes och ställde alltid upp och gjorde vistelsen i Umeå trevlig. Mycket bra och jordnära människor.
VEM TROR HAN SKA DÖ NU ??? MAN ÄR JU FÖRSIKRIG FÖR ATT ÖVERLEVA
Det märkligaste är att Norstedts har upprättat ett kontrakt som inte har någon klausul om hur den litterära kvarlåtenskapen samt bokintäkterna skall förvaltas vid ev dödsfall.
Stieg Larssons livskamrat kanske är svårare att hantera än de legala släktingarna.
Jag har ingen aning om hur sånt där fungerar. Om du vill får du gärna upplysa mig lite mer om hur dylika kontrakt brukar se ut.