Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

Jag har flera gånger under de senaste veckorna sett reklam för kanal 5:s senaste genidrag: Snygg naken. Idag såg jag eländet. Och vilket elände sen.

Programmet går ut på att leta reda på en tjej som inte ser ut som någon fotomodell, har rätt taskig självkänsla och sen lyfta upp henne till en nivå där hon ställer upp på en fotosession. Näck. Varför nu det är något att sträva efter.

Det är väl fint så. Ett program som inte främst syftar till att göra om människans yttre (Du är vad du äter, Extreme makeover) utan istället få henne att vara nöjd och stolt över vad hon har. Personligen ser jag inte riktigt underhållningsvärdet i vare sig det ena eller det andra, men visst; lite peptalk och självförtroende är en trevlig omväxling till “du duger inte” och dokusåpor som i stort går ut på att snacka skit och ha stora tuttar. Men:

Vad är det för ett jävla ålbete till programledare? Under vilken sten hittade de honom?

Snubben lallar runt i ett par härliga seriemördarbrillor, square dance-skjorta och tennispjuck. Så fort han får en chans börjar han kladda på bruden ifråga, ska kramas och smeka henne på axlarna och ha sig. Ok, han försöker peppa henne och berätta att hon är snygg och så, men han är verkligen slemmig. Och så heter han Teddy.

När han sen börjar berätta vad som är inne och snyggt blir det riktigt roligt. Vill vi verkligen ha modetips från en lirare i baseballjacka och fräsig alkisfinnefrilla? Han ser ut att vara ungefär lika trendkänslig som den genomsnittlige lodaren i Södertälje centrum. Inte heller det i sig är något fel – jag är den förste att försvara rätten att se ut som man vill och skita i vad som är modernt – men då ska han kanske inte försöka lära oss andra nåt om mode heller.

På det stora hela fick jag känslan av en kille som försöker hångla upp brudar när de supit ner sig till ett tillstånd hejdlös förtvivlan. Och programmet som sådant kändes rätt b.

För övrigt är det rätt intressant med ett program som syftar till att berätta för en människa att hon duger som hon är för att sen ge tips om hur man döljer det ena och det andra.

Andra bloggar om: snygg naken, teddy rydberg, kanal 5

Så drar vi hetsjakten på smala människor ett varv igen då. Den här gången vill Aftonblaskan tydligen förmå H&M och Topshop att ta bort alternativen för småväxta. Har (eller saknar?) man mage att vara tunn om midjan och höfterna ska man antingen klä sig säckigt så att det inte stör någon, eller handla på barnavdelningen. Tält eller bamsemotiv; huvudsaken är att man skäms ordentligt!

Grejen är den att det finns människor som är naturligt smala. Inte anorektiska utan bara tunna. Dylika människor är det helt ok att skälla på. Man får inte under några som helst omständigheter antyda att tjockisar kanske har stoppat i sig en portion eller två för mycket i sina dagar, men att antyda att spinkisar skulle lida av ätstörningar är fullständigt pk. Är inte det märkligt?

Att H&M och Topshop kränger små storlekar betyder inte att det är allt de kränger, och det betyder inte heller att de förespråkar ett ideal. Inte så länge de andra storlekarna finns också. Det betyder utbud.

En frisk vuxen människa kan inte ha på sig det här, säger mamma Ulrika Bergström, exmodell.

Sen när är exmodeller per automatik kompetenta att uttala sig om vad som är normalt för friska vuxna människor? Hittade man ingen läkare som ville säga det man ville höra?

Visst kan man diskutera smaltrender och ideal, men lika lite som man bör tvinga folk att svälta sig bör man tvinga andra att äta sig till en bilring som kan hålla byxorna uppe.

Sen kan man ju undra hur det är med Aftonbladets egen roll i skapandet av ideal. Ni vet, tidningen som en gång i veckan smäller upp feta löp om hur man tappar massor med kilon på kort tid med ett minimum av ansträgning. Att läsa Aftonbladet är i sig en bantningsmetod – det får mig att vilja kräkas. Men Innan ni följer det tipset bör ni minnas att ni aldrig mer får klä er snyggt.

Bevare mig för en värld där Aftonbladet sätter nivån.

Andra bloggar om: aftonbladet, h&m, topshop, smal, tjock, ideal, intressant?

Max Barry har skrivit en satirisk framtidsthriller om det superkapitalistiska samhället där du inte kan få en ambulans utan att uppge ditt kreditkortsnummer, där Polisen AB arbetar för den som betalar bäst och där kapitalizm stavas med Z.

I denna framtid träffar vi Hack som arbetar för Nike och får i uppdrag att i marknadsföringssyfte skjuta några ungdomar. (Här har reklammuppar som N|. och Fredo ett och annat att lära.) Vi träffar också Hacks sambo Violet, som är rejält egotrippad till och med för att vara ett barn av sin tid; yuppien Buy, som tappar suget; den hänsynslöse John på Nikes gerillamarkadsföringsavdelning; Billy, som genom en bisarr förväxling blir NRA-soldat; och så förstås Jennifer. Jennifer Staten.

Alla dessa människor har sina egna agendor och alla deras vägar korsas genom bokens vrickade handling. Boken är rolig, förstås. Inte så mycket för handlingen i sig utan för skildringen av ett samhälle som fullständigt tappat greppet. Och en del roliga dialoger. Som när Hack ska anmäla att hans sambo slagit ihjäl en kille med en brödrost.

“En Multirost?”
“Ja, just det.”
“Vad är det?”
“Det är… ja, ni vet, en eltrisk brödrost, liksom, fast för olika sorters bröd. Det är mycket bättre än att värma brödet i ugnen.”
“Jaså”, sa agenten. “Kan man rosta bagels i den?”
“Öh, nej”, sa Hack. “Bagels passar inte i facken. Men det finns särskilda bagelrostare man kan köpa, tror jag.”
“Säger du det”, sa agenten. “Det hade jag ingen aning om.”

Vill man läsa en rolig bok så är det här definitivt en sådan. Vill man läsa en väl underbyggd handling eller fascinerande personskildringar ska man välja en annan. Jennifer Staten är underhållande och härligt satirisk, men ska nog också läsas som bara underhållande och knappast som ett inlägg i någon politisk debatt. Författarens efterord tyder inte på att han är ute efter att bli tagen på allvar:

Att vara författare handlar mest om att sitta framför datorn och kämpa emot driften att spela Minesweeper. Så där håller det på under några år och sedan blir man utgiven och alla vill prata med en på en gång. Men vissa personer finns där redan från början, och det är de som är ovärderliga.

Andra bloggar om: max barry, jennifer staten, böcker, recensioner, intressant?

En kvinnojour i Jönköping hjälpte i sex års tid en kvinna att gömma sina barn från barnets far, trots att denne i rätten frikänts från allehanda anklagelser. Pappan har berövats sina barn och barnen har berövats sin pappa. I sex år. Kontakten dem emellan kommer förmodligen aldrig att bli vad den kunde ha varit.

Men kvinnorna som hjälpte till att förstöra tillvaron för två barn och deras far är stolta, ty “de trodde ju på kvinnan”. Jamen dåså! Det spelar väl ingen roll om kvinnan är en fullblodsmytoman, seriemördare eller vad fan som helst, så länge man tror på henne så har man gjort rätt. Kvinnor är offer, män är djur. Alltid.

Under en tid för många år sen lärde jag känna två tjejer som vi kan kalla XX och Sara. XX för att skydda en identitet, Sara för att det var så hon hette. Sara tycker att det är roligt att leka med andras liv så jag har ingen anledning att skydda hennes identitet.

Sara påstod sig ha flytt från sitt ex, hon påstod sig ha blivit slagen och hon påstod att han även gjort illa deras gemensamme son. Vidare påstod hon att hon fått hjälp att gömma sig och slutligen hamnade hon i Gävle. När jag lärde känna henne hade hon emellertid kommit upp till ytan och pappan träffade sonen regelbundet.

När jag och XX träffades hade hon precis brutit upp med sin pojkvän. Hon var rädd och kände sig förföljd. Hon var mycket hos Sara och gick bara till sin lägenhet om hon hade sällskap. Med tiden kom vi varandra nära och jag sov hos henne för att hon skulle vara trygg hemma och så. Tydligen började vi komma varandra för nära, för här började Sara agera.

Plötsligt började XX dra sig undan, svarade undvikande i telefonen och började indirekt anklaga mig för att utnyttja hennes sårbarhet, vilket jag inte hade gjort. Jag hade varit så ridderlig att det var rent fånigt. Hon hade sovit naken bredvid mig och krupit in i min famn på natten, och inte ens då gjorde jag något annat än tänkte på osexiga saker. Just för att jag inte ville utnyttja situationen.

För att försöka förstå vad som hände försökte jag prata med Sara, men hon svarade inte när jag ringde. Efter ett antal försök lämnade jag ett meddelande på hennes svarare (jag var orolig att något hade hänt henne) där jag sa att “nu får du fan höra av dig”. Ett par dagar senare ringde en vän och berättade att denna Sara, som han inte kände alls annat än till namnet, hoppat på honom och sagt att han borde ta ett snack med mig eftersom jag hade flippat ur och hotat henne på svararen. Jag var mållös.

Flera år förflöt. Jag hade råkat på denna Sara ett par gånger, hon låtsades som ingenting och jag ignorerade hennes närvaro. Vid ett tillfälle hade hon till och med mage att fråga mig om jag hade sett en gemensam bekant som hon letade efter på Cityfesten. Jag gav henne bara en förintande blick och gick. Vad fan trodde hon?

Så plötsligt en dag fick jag ett samtal på mobilen. XX. Hon ägnade en lång stund åt att innerligt be om förlåtelse för vad jag hade fått utstå, att hon visste att jag aldrig hade gjort henne något och sen berättade hon ett par grejer om Sara. Det visade sig att Sara systematiskt slagit in kilar mellan XX och hennes vänner. Det började med pojkvännen. Han hade egentligen inte gjort något heller – det var Sara som skrämde upp henne med helt vansinniga tolkningar av det XX berättade. Ditten och datten var första tecknet, den där bilen som det sitter nån i, Sara hade minsann sett den där tidigare, och utanför hennes egen lägenhet också, och så vidare.

Nästa anhalt var jag. Vad hon sa om mig, förutom att jag utnyttjade XX:s sårbarhet och hotade folk på telefonsvararen, fick jag aldrig veta. Jag frågade inte heller. Det var inte intressant längre. Det skadade mig inte utöver att jag förlorade XX.

Efter mig fortsatte terrorn. En efter en av XX:s vänner diskvalificerades tills den enda hon hade kvar var XX. Det var först då hon började inse vem som utnyttjade hennes sårbarhet och bröt sig loss.

I skenet av allt som rullades upp har jag väldigt svårt att tro att Saras ex egentligen var så hemsk. Jag vet förstås inte, men hennes beteende gentemot XX var exakt detsamma som den misshandlande hustyrannen använder. Härska genom att söndra. Således håller jag för troligt att hon duperade nån kvinnojour för att sticka med sonen? Varför? Tja, Sara verkar inte behöva andra motiv än uppmärksamheten i sig.

Det finns gott om galningar därute. Att tro på någon enbart utifrån deras kön är så jävla korkat så det finns inte. Tro mig; både jag och XX gjorde oss skyldiga till just det.

Andra bloggar om: kvinnojour, feminism, intressant?

Ja, åtminstone enligt Aftonbladets rubrik. Hur fan menar de då? Att polisen grep någon som mördat någon annan? Aftonbladet säger ju faktiskt uttryckligen att den kille polisen först grep är en mördare. Det är en ganska allvarlig anklagelse.

Andra bloggar om: aftonbladet, virginia tech

En australisk forskare, Roger Short, uppmanar oss att sluta kremera våra döda. Att elda upp en kropp, en kista och drivmedlet som krävs till att få hela klabbet att brinna ordentligt är ett onödigt bidrag till växthuseffekten, menar han. Istället föreslår han att döda kroppar kan begravas under ett träd. När kroppen förmultnar kan trädet ta upp näringen. På så sätt kan vi i döden betala tillbaka lite till den planet vi i livet gör vårt bästa för att förstöra.

Ett utmärkt förslag, tycker jag. Jag blir hellre trädmat än ett kors på en kyrkogård i anslutning till en religion jag inte ger en råttstjärt för. Fast i Sverige antar jag att det inte är ett alternativ. Antingen begravs jag i god kristen sed (trots att staten och kyrkan officiellt separerat) eller så får jag brinna (symboliskt månne?).

Att begravas under en trädplanta skulle kännas rätt. Det skulle vara lite som att gå in i det tredje livet. Den som har läst Orson Scott Cards Speaker for the Dead vet vad jag menar, och den som inte har läst den – gör det.

I mitt tredje liv vill jag vara ett Joshuaträd, förstås.

Andra bloggar om: begravning, kremering, växthuseffekten, miljö, orson scott card, speaker for the dead

Innan jag kryper till kojs efter nattarbetet vill jag bara dela med mig av en lysande och saklig sågning av Anna Skippers fantastiska Himalaysalt. Ni vet, det där mirakelsaltet som botar allt från solsting till skurknä, men inte dumhet.

Texten påstår att något som inte finns, trots att det inte går, lagrar något, som det inte kan ha.

High five till Aggeman.

Och så vill jag också tipsa om Dispatch – ett band jag inte hade hört talas om förrän min nye kollega introducerade dem för mig, och det är rätt trevlig lyssning.

Nu ska jag göra ett besök i drömmarnas rike. På återseende.

Andra bloggar om: himalayasalt, anna skipper, dispatch

Efter massakern på Virigina Tech kommer diskussionen om USA:s vapenlagar som ett brev på posten. Något annat var knappast att vänta.

Jag tror dock att det är oerhört vanskligt att dra slutsatsen att tillgången på vapen orsakar massakrer. Vi har långt striktare vapenlagar, men om jag skulle vilja löpa amok så nog fan kan jag få tag i ett vapen. Dylika vansinnesdåd har förekommit även i Sverige. Mattias Flink dödade sju människor i nåt slags svartsjukepsykos.

Såvitt jag vet liknar Kanadas vapenlagar de i USA, men där har man inte alls samma problem. Trots att bägge är stora länder, grundat av immigranter från Europa, jämngamla och engelskspråkiga. Men kanadensarna skjuter inte varandra i alls samma utsträckning. Varför?

Jag tror att orsaken måste hittas någon annanstans än bland vapenlagarna. Visst är tillgången på vapen en faktor – ju fler vapen i omlopp desto större chans att ett hamnar i händerna på en galning – men bara för att man har ett vapen skjuter man inte. Vapen dödar inte människor – människor dödar människor.

Varför händer det just i USA då? Jag har ingen aning. Och varför just på skolorna? Ingen aning. En vild gissning skulle kunna vara hög press och brist på skyddsnät. Du måste lyckas annars är du rökt. Kanske är det sånt som får människor att pressa sig tills det bara slår runt. Jag vet inte. Det borde å andra sidan betyda att dylikt händer på andra ställen i världen. Indien till exempel. Mig veterligen gör det inte det, men det kanske inte är intressant att rapportera om massakrer på indiska skolor.

Kanske är det helt enkelt något i vattnet. Kanske är det en besvärjelse från de nordamerikanska indianerna – må ni vända era eldkäppar mot varandra.

Oavsett vilka de bakomliggande orsakerna är så är en sak säker: Det kommer att hända igen.

Knuff: Slottet i saknadens dalar behandlar samma ämne: Jakten på syndabockar

Andra bloggar om: usa, virginia tech, massaker, vapen, vapenlagar, kanada, intressant?

Nu må det vare nokk! Eller blev det där norska kanske?

Hur som helst har bloggen varit smått hopplös att nå under dagen. Stora stunder helt omöjlig faktiskt. Jag har redan tidigare bestämt mig för att byta leverantör på grund av att one.com inte tillhandahåller en stabil tjänst, men eftersom det är betalt för hela året så är det inte läge att göra riktigt ännu. På senare tid har det faktiskt fungerat rätt bra. Tills häromdagen då det började krångla igen, och idag har det som sagt varit omöjligt. Nu börjar jag starkt överväga att flytta hela klabbet och betala dubbla hyror. Det kanske är värt det. Jag måste fundera på det.

Så nu vet ni varför ni inte har kunnat läsa alla mina klokskaper.

Andra bloggar om: one.com, danskjävlar, webhotell

I Länstidningen i Södertälje finns en artikel om vandalism mot bussar och våld mot väktare i Hovsjö. Artikeln har förvisso ett par dagar på nacken och nyheten är alltså inte purfärsk, men sammanfattningsvis är det som har hänt att:

• Någon utmanade en väktarbil på chickenrace.
• Väktarna utsattes för stenkastning. En bil från Citybevakning fick vindrutan krossad.
• En buss vandaliserades utvändigt så till den milda grad att den inte kunde köras vidare.

Detta alltså enligt LT. Det behöver inte vara sant. Man ska, som ett av Hovsjös alla genier påpekar, inte tro på allt som står i tidningen:

säger baraa allt som stårr e skitsnack det va fan chuffören som inte släppte in undommarna i bussen för att i högberga så kan man inte betala så ungdommarna sa till han at han kan köra en station för att dom ska betala men han vägrade sen så när man gick till centrum så funka inte autiomaten hur fan ska ungdommarna komma ner till stan när automaten inte funkar.. till och me lugna gatan sa till ungdommarna att det e fel av chuffören att han inte tar in i bussen när man inte kan betala i hovsjö men ärligt talat när det gäller hovsjö så överdriver poliser så jävla mkt ska ni veta…när det inte finns poliser i hovsjö så e det hur lungt som helst men när plötsligt poliserna kommer så blir det kalabalik för att dom överdriver så mkt att dom il ha minsta lilla för att gripa alla så till slut så hämta dom hundpatruller och piketen ner till hovsjö dom överdriver sså mkt

Det var alltså chaufförens fel för att han hade fräckhet att kräva betalt av sina resenärer. Jävla kapitalistsvin. Och sen är det förstås polisens fel att det blir bråk, för när de inte är där så är det hur lugnt som helst. Jojo. Jag känner en kille som har suttit för bankrån. Han tyckte nog också att det gick alldeles utmärkt tills polisen kom och la sig i. Tänk att polisen alltid ska förstöra för vanliga, hederliga brottslingar!

Det här med kommentarerna i LT är riktigt roligt. LT:s nätupplaga har fått sig en rejäl ansiktslyftning. Tidigare fanns det knappt nåt att läsa, men nu lägger man ut hela tidningen, uppdaterar fortlöpande, och som en extra bonus har man alla dessa underhållande kommentarer. Det finns en del att ösa ur, men här kommer ytterligare ett par röster ur den begåvningsreserv som är Hovsjö:

jag lova,om svensken sluta trykka ner oss syrianer o va rasister,bli det mycke lugnare i hovsjö,vi behöva ha egna ungdomslokaler där vi kan hänga på kvellen o nätterna,dessutom behöva dom flesta oxå busskort,så vi kan dra till stan när det bli tråkigt i hovsjö,du fatta inte va körda dessa forare är som inte låta oss åka buss grattis,aboo tror ni vi är gjorda av pengar? man bli fett iriterad,då bli man mera arg när desutom äkta fejksnutar springa runt i vårt territorium o spela tuffa,ge oss ungdomen lokaler o busskort då bli lugnt i hovsjö,enkelt lösa problemet elle hu?

Ja det är jättenkelt att lösa problemet. Ge oss det vi vill ha så ska vi sluta paja saker. Är inte det själva definitionen på terrorism? Tror du förresten att alla vi andra är gjorda av pengar? Vad är förresten en äkta fejksnut? Och jag lova, om du lära dig svenska, det bli fett lettare att förstå vad du säga, o mykke lettare att respektera din åsikt. Fitta.

vad är det här för snack,vaffö gå ni o baktala oss? jag,mina kompisar o min släkt trivs bra i hovsjö,okei vi busa me folk,vaktare o bussen iblan men vadå,det hör til liksom. ni som inte trivs här kan sticka,jag lova d komme nya människor till hovsjö,jag har några kompisar som bor 10 stykken i en två,dom e velkomna hit! de e bra stämning här med polarna liksom,så kom inte o snacka illa om mitt omrode,jag lova,du hita inte en syrian som inte tykker bra om hovsjö,hovsjö regerar!

Jamen dåså. Vi kanske ska ge upp Hovsjö. Inga fler bussar, inga fler poliser som kommer och ställer till bråk, inga fler socialbidrag, inga ambulanser eller brandbilar vid behov, inga underhåll av vägar (eller vänta, sånt sysslar vi inte med i Södertälje ändå), inget underhåll av bostäderna heller, ingen post, med mera. Och vilken företagare vill då ha med Hovsjö att göra? Vem vill leverera varor till en butik i ett laglöst område? Så länge inte Hovsjö kan bli självförsörjande, antingen genom att hitta en oljekälla under någons källare eller genom att odla dadlar i asfalten, så är Hovsjö beroende av resten av samhället. Att förstöra sitt eget område är såga av den gren man sitter på. “vi busa me folk”. Att kasta sten genom vindrutan på en bil är inte bus, det är livsfarligt.

Blogge skriver om samma saker idag i Rosengård brinner.

Men när gäng attackerar helt okända människor eller saboterar i främst sina egna omgivningar är det ett barnsligt och impulsivt uttryck för våld som saknar syfte och som aldrig kan leda till något gott. Tvärtom skämmer man på det sättet ut sin familj, sitt grannskap, sin närmiljö och hela sin kultur – ty även om det alltid är individen som står till svars i lagens mening kommer folk i gemen att göra andra kopplingar om sambanden är tillräckligt klara. I slutändan drabbar naturligtvis detta våldsverkarna själva, men tyvärr också den stora majoriteten av oskyldiga som inte har med saken att göra.

Det pratas så mycket om heder, om respekt. Det är dags att områden som Hovsjö och Rosengård tar tag i sina egna problem. Invånarna måste inse att de gäng som driver omkring och “busar” med folk förstör för dem allihop. Ungdomsgängen respekterar er inte. De vanhedrar er. Ta dem i örat innan områdena blir fullständigt isolerade från resten av samhället. Ty en sådan isolation är det ni som förlorar mest på. Jag lovar. Hovsjö och Rosengård behöver resten av samhället mer än resten av samhället behöver Hovsjö och Rosengård.

Men för att avsluta i en mer positiv anda vill jag lyfta fram en kommentar från en syrian som inte ställer upp på den rådande situationen i Hovsjö:

Född och uppvuxen i tälje, är idag 28basst och jobbar som högavlönad analytiker inom finansbranschen, slås hela tiden av rädslan som finns hos “svenskarna” av att säga sin mening, faktum är att Södertälje blir sämre, mycket sämre för var dag som går- sanslöst nog tyckte jag södertälje var den mysigaste och bästa tänkbara plats att växa upp i, gick grundskolan i Geneta där vi var 4 syrianer i klassen jämte 22svenskar.. Jag är syrian men vågar ändå påstå att kommunen tagit sig vatten över huvudet, man har tagit hit så mycket som möjligt utan att betänka konsekvensen, mitt barn kommer aldrig att få växa upp i denna stad- av en enkel anledning, ser ingen lösning, kommer bara att bli sämre-så har det varit hittils, och kommer fortsätta med tanke på att man är på god väg att plocka in än fler- Jag beskriver mig själv som syrian, men precis som för den “blonda” grannen är jag också svensk, älskar den svenska vardagen, miljön, kulturen- och precis som för den blonde så smärtar det att se hur pass försämrad vår omgivning blivit och hur pass förstörd den blivit, fruktansvärt egentligen då jag tänker tillbaka och kommer ihåg hur härligt det var att bo i tälje- NOT ANYMORE!!! Politikerna har förstört något som tog väldigt lång tid att bygga upp, ett väl fungerande samhälle med flertalet nationaliteter bredvid varandra, finländare, svenskar, syrianer, greker, ungrarna…Snart är ingen kvar, södertälje ändrar skepnad byter namn till Bagdad eller Mosul och Lago byter namn till Bagdad Bob istället- Läskig riktigt läskig utveckling, och förstår samtliga med lite vett i huvudet att det är outhärdligt att se och höra hur saker o ting utvecklat sig i kära tälje!!!

Idag har LT en ny artikel om Hovsjö. Huruvida den också är överdriven och förljugen framgår inte ännu i några kommentarer, men det kommer garanterat.

Inte från Hovsjö, men väl Ronna.

Andra bloggar om: hovsjö, södertälje, rosengård, integrering, vandalism, intressant?