Romarriket är en historiens mest vidsträckta och imponerande imperier. Under sin storhetstid styrde romarna hela den kända världen, och den okända världen bestod av akterseglade stammar som inte var av intresse. Romarna civiliserade Europa. Åtminstone vill de gärna att vi ska tro det. Kom ihåg att vinnarna skriver historieböckerna, och sällan gör det objektivt.
Anledningen till att vi vet så mycket om just romarna är, förutom att de var ena jävlar på att bre ut sig och bygga prylar som vi än idag kan gräva upp, att de tecknade ner sin historia. Romarna var de första att begagna sig av krigskorrespondenter. De hade helt enkelt skrivare med sig som tecknade ner hur modigt och disciplinerat de romerska soldaterna besegrade diverse oorganiserade och smutsiga barbarer. Därför vet vi inte bara massor om just romarna, utan även om dessa smutsiga barbarer. Kelter till exempel.
Problemet är förstås att romarna, lika lite som andra krigförande stater, var intresserade av att ge en objektiv bild av verkligheten. Tvärtom. Dels ville man förstås framhålla den egna kulturens såväl som den egna härförarens storhet, men det bör också redan på den tiden ha funnits ett intresse av att förminska och barbarisera andra kulturer i det egna folkets ögon. Ju mer primitiv motståndare desto lättare att moraliskt försvara dödandet.
Därför kan vi inte lita på romarnas beskrivning av deras samtid och deras grannar. Arkeologiska utgrävningar börjar gradvis utmana den bild romarna nedtecknade. Kelterna var inte smutsiga barbarer. Även kelterna var en tämligen högstående kultur. Inte dominerande på samma sätt som romarna eftersom kelterna inte hade ett magnetiskt centrum som Rom, men vidsträckt och utvecklat. Kelterna utvecklade en kalender långt mer avancerad och precis än romarnas tämligen värdelösa dito. Kelterna byggde Europas första vägar. Alla vägar bar alltså inte ursprungligen till Rom.
Det är en utspridd vanföreställning att kelterna enbart var krigare vars eventuella rikedomar antingen var krigsbyten eller lön för att de ställde upp som legosoldater. I själva verket ägnade sig kelterna åt handel. Dels mellan olika keltiska städer över hela Europa, men också med folk i Afrika och Asien. Och med Rom. Och kelternas rikedomar kom sig till stor del av att de var skickliga på att bryta metall. Nyligen har man dessutom upptäckt att kelterna bokstavligen satt på en guldgruva i Gallien. Eller närmare bestämt cirka 400 stycken. Inte undra på att romarna ville krossa dem, ty ju större Romarriket blev desto dyrare blev det att hålla ihop.
Det fanns ytterligare en anledning till romarnas vilja att utplåna kelterna. Nämligen det faktum att en keltisk här, anförd av Brennus, belägrade Rom och avtvingade staden tio skålpund guld för att inte jämna den med marken. Trehundra år senare hade Rom fortfarande inte glömt den skymfen, och skräcken satt fortfarande i.
Vapnen må förändras. Sättet att kriga må förändras. Men sättet på vilket man utmålar sin fiende som en lägre stående kultur som nästan tigger om att utplånas lever kvar. Liksom imperiets behov av rikedomar för att hålla ihop. När såg någon av er senast en bild från Irak som inte innehöll arga mustaschprydda män, gärna i smutsiga kaftaner? När såg någon av er senast en bild från Afrika som inte visade primitiva lerhyddor och undernärda, knappt klädda människor? I dagens informationssamhälle är trehundra år en obegripligt lång tid. Vi tillgodogör oss förmodligen lika mycket information på en vecka som dåtidens människa tog in under en livstid.
Så; för motsvarande trehundra år sen puttade den primitiva fienden omkull de stolta tvillingtornen vid World Trade Center i vårt magnetiska centrum. Vi har inte glömt, och därför är det av yttersta vikt att vi bygger murar och ständigt påminner varandra om hur lågt stående och framför allt otäck världen utanför våra murar är.
Av historien lär vi oss att vi inget lär av historien.
- Freidrich Hegel
Andra bloggar om: kelter, romare, brennus, julius caesar, historia, barbarer, irak, usa, krig, intressant?
Romarriket är en historiens mest vidsträckta och imponerande imperier. Under sin storhetstid styrde romarna hela den kända världen, och den okända världen bestod av akterseglade stammar som inte var av intresse. Romarna civiliserade Europa. Åtminstone vill de gärna att vi ska tro det. Kom ihåg att vinnarna skriver historieböckerna, och sällan gör det objektivt.
Anledningen till att vi vet så mycket om just romarna är, förutom att de var ena jävlar på att bre ut sig och bygga prylar som vi än idag kan gräva upp, att de tecknade ner sin historia. Romarna var de första att begagna sig av krigskorrespondenter. De hade helt enkelt skrivare med sig som tecknade ner hur modigt och disciplinerat de romerska soldaterna besegrade diverse oorganiserade och smutsiga barbarer. Därför vet vi inte bara massor om just romarna, utan även om dessa smutsiga barbarer. Kelter till exempel.
Problemet är förstås att romarna, lika lite som andra krigförande stater, var intresserade av att ge en objektiv bild av verkligheten. Tvärtom. Dels ville man förstås framhålla den egna kulturens såväl som den egna härförarens storhet, men det bör också redan på den tiden ha funnits ett intresse av att förminska och barbarisera andra kulturer i det egna folkets ögon. Ju mer primitiv motståndare desto lättare att moraliskt försvara dödandet.
Därför kan vi inte lita på romarnas beskrivning av deras samtid och deras grannar. Arkeologiska utgrävningar börjar gradvis utmana den bild romarna nedtecknade. Kelterna var inte smutsiga barbarer. Även kelterna var en tämligen högstående kultur. Inte dominerande på samma sätt som romarna eftersom kelterna inte hade ett magnetiskt centrum som Rom, men vidsträckt och utvecklat. Kelterna utvecklade en kalender långt mer avancerad och precis än romarnas tämligen värdelösa dito. Kelterna byggde Europas första vägar. Alla vägar bar alltså inte ursprungligen till Rom.
Det är en utspridd vanföreställning att kelterna enbart var krigare vars eventuella rikedomar antingen var krigsbyten eller lön för att de ställde upp som legosoldater. I själva verket ägnade sig kelterna åt handel. Dels mellan olika keltiska städer över hela Europa, men också med folk i Afrika och Asien. Och med Rom. Och kelternas rikedomar kom sig till stor del av att de var skickliga på att bryta metall. Nyligen har man dessutom upptäckt att kelterna bokstavligen satt på en guldgruva i Gallien. Eller närmare bestämt cirka 400 stycken. Inte undra på att romarna ville krossa dem, ty ju större Romarriket blev desto dyrare blev det att hålla ihop.
Det fanns ytterligare en anledning till romarnas vilja att utplåna kelterna. Nämligen det faktum att en keltisk här, anförd av Brennus, belägrade Rom och avtvingade staden tio skålpund guld för att inte jämna den med marken. Trehundra år senare hade Rom fortfarande inte glömt den skymfen, och skräcken satt fortfarande i.
Vapnen må förändras. Sättet att kriga må förändras. Men sättet på vilket man utmålar sin fiende som en lägre stående kultur som nästan tigger om att utplånas lever kvar. Liksom imperiets behov av rikedomar för att hålla ihop. När såg någon av er senast en bild från Irak som inte innehöll arga mustaschprydda män, gärna i smutsiga kaftaner? När såg någon av er senast en bild från Afrika som inte visade primitiva lerhyddor och undernärda, knappt klädda människor? I dagens informationssamhälle är trehundra år en obegripligt lång tid. Vi tillgodogör oss förmodligen lika mycket information på en vecka som dåtidens människa tog in under en livstid.
Så; för motsvarande trehundra år sen puttade den primitiva fienden omkull de stolta tvillingtornen vid World Trade Center i vårt magnetiska centrum. Vi har inte glömt, och därför är det av yttersta vikt att vi bygger murar och ständigt påminner varandra om hur lågt stående och framför allt otäck världen utanför våra murar är.
Av historien lär vi oss att vi inget lär av historien.
- Freidrich Hegel
Andra bloggar om: kelter, romare, brennus, julius caesar, historia, barbarer, irak, usa, krig, intressant?
