En barndomskamrat fyller trettio och firar med att bjuda hem lite folk. Det ska bli spännande att se vilka som kommer, om det är fler “kompisar från förr” som Latin Kings diktade, eller om partajandet utförs av nya bekanta. Eller så är det blir det bara jag. Jag har ingen aning. Faktum är att vi inte har träffats på… kan det vara fem år? Tiden går fort när man har roligt.
Dags för avfärd. Ur spår!
Andra bloggar om: fest, kompisar från förr, födelsedag
Enrique Iglesias är sugen på att doppa i andra grytor.
Min stylist berättade att hans kille förstår om han roar sig när han inte är i samma stad. George Michael sa samma sak. Jag måste prata med min tjej.
Det slog honom inte att prata med flickvännen innan han pratade med pressen? Pundhuvud.
Andra bloggar om: enrique iglesias, klick!
Hittade just en bloggsökmotor under uppbyggnad: namedrop. Ser trevligt och enkelt ut. Vi får väl se vad det blir av det, men alternativ är aldrig fel.
Och så har jag precis hämtat min nya leksak från den lokala paketutlämningen. Vi ska bekanta oss lite.
Andra bloggar om: sökmotor, lg, shine, mobiltelefon
Jag upphör aldrig att förvånas över vilka puckon och rättshaverister det finns. Lokaltidningarnas insändarsidor är fulla av dem. Min pappa brukar dra upp ett klassiskt exempel från en av Gävles lokaltidningar där någon skrev in och ondgjorde sig över en viss filmjölk(!) som h*n inte gillade och undrade varför man ens saluförde sånt elände. Insändaren fick då mothugg av en annan tyckare som ansåg att just den filen var så god att det knullade i munnen eller nåt och den som tyckte något annat måste vara helt slut i huvudet, och sen anslöt ytterligare filexperter till debatten med allehanda personangrepp. En hel sommar höll man igång tills tidningen tröttnade och skrev en disclaimer att man nu inte tänkte publicera något mer inlägg om filmjölk.
Dagens stjärnskott hittar vi som vanligt i LT. Insändaren är bristfälligt författad av en ansvarskännande förälder som förfäras över att hans son tvingats titta på Babsan i ett barnprogram. Jag plockar fram släggan:
Vad är det som händer egentligen!? Jag satt tillsammans med min son Emil och tittade på barnprogram en lördagmorgon när Sveriges mest kända transvestit Babsan (Lars-Åke Wilhelmsson) helt plötsligt och olämpligt, enligt min mening, dyker upp som programledare för ett underprogram till ”Blubb”.
Jag ser inte det olämpliga i att Babsan leder ett barnprogram. Faktiskt tycker jag att Babsan med sin smått löjliga framtoning passar alldeles utmärkt i ett barnprogram. Annars har jag inte så mycket att invända mot insändarens första stycke, förutom att h*n verkar ha problem att hålla sig till rätt tempus.
Hur lämpligt är det egentligen att ha ”henom” som barnprogramledare, visst att barn inte tänker på samma sätt som vi vuxna men det betyder väl inte att de ska tvingas sitta och se på sånt, barn (killar) kan lätt få för sig att de själva ska springa runt i högklackat, rosa peruk och vifta en trollstav, och jag tror inte att jag är ensam om just den åsikten.
Som sagt: Babsan är väldigt lämplig. Hur lämpligt är det att ha föräldrar som är så inskränkta och fördomsfulla? Hur lämpligt är det att kasta ut en bunt kommatecken istället för frågetecken eller punkt där så passar? Och vilken åsikt är det vederbörande inte tror sig vara ensam om; att barn ska springa runt i högklackat och så vidare? Om den oroade föräldern D. Kimmergren tror att barn påverkas så till den milda grad av vad de ser på tv så utgår jag från att Emil inte kommer att få titta på filmer med våldsinslag förrän han flyttar hemifrån, för då kan han ju få för sig att slå ner folk (eller bli nedslagen). Vidare borde Emil inte få titta på Äntligen Hemma för då kan han få för sig att bygga om huset vid första bästa tillfälle.
Om vi ska jämföra med t.ex. Teletubbies som den polska barnombudsmannen Ewa Sowinska ville förbjuda för att Tinky Winky hade en manlig längd (längst av de fyra), var lilafärgad och hade en röd väska, då var han helt plötsligt homosexuell, såna småsaker tycker man är viktigt att förbjuda men inte när en transvestit ska leda ett program. Personligen så tycker jag hellre att barn ska se på t.ex. Björnes Magasin och de andra klassiska programmen. När ska TV4 agera, skäms på Er!
Nu börjar det bli riktigt förvirrat. Vi börjar med sakfelet “såna småsaker tycker man är viktigt att förbjuda”: Nej, det tycker man inte. Teletubbies har inte förbjudits i Polen och såvitt jag har förstått blev Ewa Sowinska utskrattad. Alltså tycker man inte att såna småsaker är viktiga att förbjuda; vare sig här eller i Polen.
Sen är det intressant att Björnes Magasin tas upp som ett positivt exempel. Emil ska alltså lära sig att björnar är kramgoa, lätt efterblivna varelser som håller sniglar som husdjur? Tjena.
Och som vanligt dyker det upp en och annan kommentar till insändaren. För en gångs skull verkar tyckarna tämligen vettiga, med undantag för den kommentator som konstaterar att “omoralen sprider sig genom samhället”. Jag betvivlar dock att det sista är sagt i den debatten ännu. Jag kan nästan lova att det kommer att dyka upp en och annan galen homofob eller kristen dåre som ska berätta för oss hur syndigt det är med ditten och datten. Kanske rent av upplysa oss om vad som är naturligt.
När jag gjorde en sökning på ämnet upptäckte jag att Närabögenupplevelser också plockat upp handsken. Tydligen har visdomarna publicerats även i Metro, för flera veckor sen. Vilket gör det extra intressant att de dyker upp i LT först nu – har D. Kimmergren svårt att släppa det hela?
Så. Nu blev ni transor hela högen.
Andra bloggar om: babsan, lars-åke wilhelmsson, fördomar, homofobi, lt, barnprogram, intressant?
Idag har oskuldsfulla jag fått mig en rejäl omgång av en sadistisk mistress i en källarlokal. Det innefattade diverse redskap, britsar, rep, tvång, underkastelse och smärta. Jag har styrketränat. Vad trodde ni?
Den sadistiska kvinnan är en kollega som dagen till ära fick agera instruktör. Må så vara att jag sinkar hennes egen träning men å andra sidan får hon sällskap och verkar på det hela taget tycka att det är en god idé om vi framöver kan köra ett par pass i veckan tillsammans. Det tycker jag med.
I källarlokalen befann sig ett par ytterst muskliga tjommar som pustade, stånkade och lyfte vikter så att skivstängerna bångnade. Kan nån säga mig varför bodybuilders alltid har så små huvuden? Själv höll jag mig till lätta vikter på (och ibland över) gränsen till det fåniga. Men jag har ingen prestige på området. Jag är medveten om att jag är otränad, att jag bör börja lugnt och att min personliga tränare kan lägga på bra mycket mer än jag. Fastän hon är en tjej. Skulle jag känna ett akut behov av att hävda min manlighet kan jag alltid rapa och dra ett bögskämt istället.
Andra bloggar om: bdsm, gym, träning, styrketräning
Det har skrivits en hel del om fotbollshuliganer, polisinsatser och kostnader de senaste dagarna. Närmast aktualiserat av derbyt Djurgården – Hammarby, men i färskt minne har vi också dumheterna som gav Sverige en EM-kvalseger i Köpenhamn.
Som vanligt avkrävs klubbarna på ansvar. “Klubbarna måste ta sitt ansvar” hojtar Sven Svensson och känner sig klok. Sven Svensson kanske skulle vilja berätta hur.
Klubbarna tar ansvar. Att hålla huliganerna borta ligger nämligen i klubbarnas intresse och jag är övertygad om att föreningarna gör allt de kan för att förebygga bråk och skadegörelse. Liksom supporterklubbarna. Problemet är att de som är ute och slåss och smashar skyltfönster inte är supportrar. Emblemet de samlas under tycks nästan slumpmässigt valt. De skulle antagligen lika gärna kunna sluta upp kring en svastika, en helig skrift (utan att läsa den) eller en Buick från -53.
Huliganism handlar nämligen inte om fotboll. Det handlar om tillhörighet. Om ett gäng testosteronstinna babianer slår sönder Stockholm iförda Djurgårdshalsdukar; är det verkligen Djurgårdens fel? Är det i så fall också Djurgårdens fel om någon fyllkör med klubbmärke i bakrutan? Hur långt sträcker sig klubbens ansvar? Vem som helst kan köpa supporterprylar, det innebär inte att föreningen adopterat vederbörande. Ska vi kanske införa licenser för att köpa dylika produkter? Ska man kunna arrestera en icke-certifierad vimpelviftare för otillbörligt användande av supporterartiklar?
Jag har ett citat i huvudet men kan varken minnas dess exakta ord eller upphovsman (nåt säger mig att det var en av ryssarna). Det lyder ungefär “om du vill veta hur ett samhälle mår, ta en titt på dess fängelser”. Jag skulle vilja hävda att man kan ta en titt på läktaren för att se hur ett samhälle mår. Och runt om arenan förstås. Det är inte idrotten eller de enskilda klubbarna som skapar huliganerna, det är samhället. Således är det också ett samhällsproblem. Men det är förstås mycket lättare att skylla på föreningarna och två sina händer. Eller hur, Sven?
Som ett litet statement taggar jag inte den här artikeln som “sport” utan bara som “samhälle”. Jag begriper nämligen inte varför media envisas med att skriva om huliganism på sportsidorna.
Mer läsning:
Fotbollsvåld och finkultur
Fotbollssupportrar är lovligt byte.
“Något måste göras”
Synpunkt: Jag har fått nog av huliganer
Dyr nota efter bråk
Andra bloggar om: huliganer, huliganism, fotboll, djurgården, hammarby, supportrar, samhälle, intressant?
Nyss höll jag på att sätta mig på Lilla Katten. Vad jag försökte göra var att sätta mig på min hans stol, och då skyndade han sig att hoppa upp, så sent att jag inte han hejda mig. Lyckligtvis hann han skutta undan igen, samtidigt som jag nästan hamnade på golvet i mina försök att inte sätta mig på honom. När den akuta krisen var över blängde jag på honom och muttrade:
Nu höll jag ju på att sätta mig på dig, din idiot!
Och han blängde på mig. Förmodligen tänkte han:
Nu höll du ju på att sätta dig på mig, din idiot!
Bäddar ner sig själv i sängen gör han också.
Andra bloggar om: katter
Här blir man anklagad för att gå bakom ryggen på någon när man skriver om vederbörande i en bloggpost. Vilket i sig är intressant då det är offentligt och kan läsas av vem som helst som har tillgång till Internet. Exakt tre gånger påtalade jag för personen ifråga att jag, förutom att texten är offentlig, också trackbackat till honom; första gången i den kommentar han raderade, andra gången i den text jag skrev som respons och tredje gången i en kommentar till den text jag skrev som respons. Ingen av gångerna verkade budskapet nå fram.
Och så läser jag det här. “Vad är trackbacks?” Ja jävlar…
Inte för att jag tror att ytterligare förklaringar kommer att fungera. Killen har redan egna definitioner av både terrorism och troll (deep|edition är ett troll till exempel), så snart får vi väl en ny definition av trackback också.
Andra bloggar om: trackback, bloggosfären, skitsnack, bloggkrig
Det har varit mycket skriverier i bloggosfären om Metros nya bloggprojekt. Jag är förvisso sent ute men eftersom jag inte är köpt av vare sig Metro eller någon annan så skriver jag vad jag vill och när jag vill. Om jag vill.
Villkoren har redan gåtts igenom av andra så det hoppar jag över. Jag tänkte istället gå direkt på motiven. Varför startar Metro en bloggby? Och varför flyttar folk in?
Att gammelmedia känner sig hotad av bloggosfären har jag och flera med mig skrivit om förut. Det blir förvisso inte sant för att det skrivs tillräckligt många gånger, men medias ideliga försök att kapa åt sig marknadsandaler är tillräckligt tydliga. Snart har varenda tidning en egen, mer eller mindre kass, bloggby. Och varje tidning med eller utan självaktning har skickat ut sin journalister för att missionera på egna bloggar.
Jag förstår inte varför man vill lägga sin blogg på en by som styrs av en tidning vilket innebär att man inte får skriva vad man vill eller att läsare måste ha en inloggning för att kunna kommentera. För att nämna ett par gamla exempel. I det här fallet förefaller det som att metrobloggen saknar ett rss/atom-flöde. Vilket är en sån grov miss att man baxnar. Flödet är liksom a och o.
Jag kan förstå tidningarnas motiv. Jag kan också förstå varför orutinerade bloggar väljer att starta en blogg på till exempel aftonblaskans bloggby. Jag kan till och med förstå varför någon som bloggat ett tag utan att göra dundersuccé väljer att flytta till metrobloggen lockad av rikedom och kändisskap. Vad jag inte för mitt liv kan förstå är varför succébloggare som Lassbo och Silverfisken flyttar. Ni har ju redan berömmelsen, och åtminstone Lassbo har då deklarerat att hon tjänar bra på glamourbloggen. Så varför?
Det ska till betydligt mer än tre öre per sidvisning för att jag ska sälja ut mitt oberoende, mina upphovsrättsliga anspråk och mitt varumärke. Jag säger inte att jag aldrig kommer att göra det, men jag kommer att sälja mig dyrt. Och jag kommer förmodligen att fullständigt ignorera Metros bloggby liksom jag ignorerat Aftonbladets och Expressens dito.
Andra röster om metrobloggen:
Metrobloggen skapar rubriker och leenden
Metro ny bloggby
svd
“Stjärnbloggarna har ett förmånligare avtal”?
Hemligheten om hur du tjänar pengar via Metros nya bloggcommunity
Andra bloggar om: metro, bloggby, metrobloggen, bloggosfären, karolina lassbo, silverfisken, intressant?
Sprang nyss igenom Willys och plockade på mig lite saker som jag behövde. När jag handlar ensam är jag nästan lika effektiv och strategisk som en proffsig bankrånare på film; in, roffa åt sig, ut. Så fort som möjligt.
Hur som helst. När jag målmedvetet gick från hylla till hylla hörde jag ett ytterst irriterande hasande ljud. Tyst tänkte jag för mig själv att det var väl fan att ungjävlarna är så lata att de inte orkar lyfta fötterna. Ett ögonblick senare insåg jag att jag lät som min egen pappa och konstaterade att jag är gammal. Ytterligare ett ögonblick senare uppenbarade sig en flicka i nedre tonåren från ljudets håll. Jag blängde nog lite bara för sakens skull, och upptäckte då att den unga flickan faktiskt lyfte på fötterna. Det hasande ljudet kom inte från henne.
Det kom från hennes morsa drog benen efter sig strax bakom!
Så förlåt mig mina onda tankar ungdomar. I fortsättningen ska jag tänka arga tankar om lata kärringar istället.
Powered by WordPress