Bloggarna kring runda bordet
SvD skriver om bokrecensioner i bloggosfären, och om hur detta lett till en het debatt i USA där flera tidningar kraftigt skurit ned på sina egna bokrecensioner.
I samband med den har höjts röster som fasar för att man snart bara är hänvisad till bloggarna. I en artikel undrade till exempel Pulitzer prize-belönade Washington post-kritikern Michael Dirda om vi verkligen ska tillåta att kulturdebatten får sjunka till sandlådenivå.
Michael Dirda inser tydligen inte att det är sina egna läsare han uttalar sig nedsättande om. Det känns som en alltför vanlig inställning bland journalister och författare; att pöbeln, som trots allt betalar deras löner genom att köpa böcker och tidningar, inte förstår ett smack och därför inte borde få uttala sig. Det är bara kollegors åsikter som är värda något, och kanske någon fin litteraturvetare. Vi får gärna köpa skiten, men inte tro att vi begriper något.
Även i Sverige har bokbloggarna blivit aktivare. Men när Petra Söderlund, docent i litteraturvetenskap i Uppsala, för några år sedan granskade litteraturforum på internet tyckte hon att de ofta befann sig på en väldigt elementär nivå.
För några år sen, ja. Det var innan bloggexplosionen. Ett diskussionsforum och en blogg är två skilda saker. Petra intar sedan raskt samma ståndpunkt som Michael Dirda:
–Men visst, om personer som har renommé i litteraturvärlden skriver så funkar det, men då är det ju som en vanlig kultursida.
Problemet med hela diskussionen är att den jämför äpplen med päron, och dessutom blandar in lite apelsiner. Något Annina Rabe också insett:
Det behövs både kvalificerad kritik och allmänt tyckande. Tyckandet på nätet kan ha en viktig funktion som läsinspiration.
En amatörtyckare som recenserar böcker h*n läst, som jag själv, befinner sig på en helt annan nivå än vad en proffstyckare på en tidning gör. Således bör man förvänta sig helt olika saker av oss. Jag berättar vad jag personligen tycker, och varför, medan proffstyckaren kan ägna sig åt att dra paralleller med grekiska filosofer, formulera sig som om h*n recenserar ett svindyrt vin eller vad nu proffstyckarna gör. Jag vet inte, jag läser ytterst sällan bokrecensioner i tidningar. Av anledning att de sällan vänder sig till mig. Av samma anledning kommer antagligen inte den som läser tidningarnas bokrecensioner att finna något större intresse i mina amatörrecensioner. Således fyller vi bägge en funktion och är icke konkurrenter. Sen är det klart att det finns pissiga bokbloggar. Det finns nämligen ingen satt lägstanivå för bloggen eftersom vilken ärthjärna som helst kan starta en.
SvD:s litteraturredaktör Kaj Schueler:
Det som oroar – om bloggarna tar över som etablerad kanal för tyckande om böcker – är att de saknar de etiska regler som styr dagstidningarnas kritiska verksamhet. Då kan det uppstå en situation där bloggarna på ett uppenbart sätt blir en del av förlagens marknadsföring, att de låter sig köpas.
Så om tidningarna fimpar sina egna recensenter så är det vårt fel? Och vårt problem? Bloggarna kommer nämligen aldrig att ta över eftersom det rör sig om två olika saker. Om bloggarna blir den enda etablerade kanalen så beror det på att gammelmedia kastar in handduken. Vad är det egentligen man är rädd för? Att bli genomskådade?
Jag tror att hela problemet består i att litteratur är fiiint och eliten är så rädd för att tappa mark. Förmodligen sticker det i ögonen på vissa att pöbeln ens är läskunnig, och Internet är dåligt eftersom det innebär att eliten inte längre kan filtrera informationsflödet.
För det är vad det handlar om: informationsflöde. Att journalister känner sig tvungna att blogga tyder på desperation. Först ignorerade man bloggen som en fluga. Sen insåg man att det inte var det, och då försökte man flytta ut i bloggosfären bara för att upptäcka att man inte förstår den, och att alla inte dyrkar en för att man är journalist och kändis. Så då slutar man (Linda Skugge, Fredrik Virtanen) och försöker få det att se ut som början på bloggdöden. Vilket är rent skrattretande. 120 000 nya bloggar varje dag, det ser inte ut som något som håller på att dö. E24 skriver om det.
Gammelmedia måste inse att bloggen är här för att stanna. Människor vill skriva, tycka, kritisera och hylla på sina villkor. Vi vill ta del av varandras åsikter likväl som vi vill sprida våra egna. Vi vill synas. Men bloggosfären är inte ett hot mot traditionell media. Det kommer att finnas tidningar och tv imorgon också, och det kommer definitivt att finnas utrymme för kultursidor med skitnödiga recensioner av böcker och annat.
Hans Kullin liknar bloggen vid ett köksbord:
Jag brukar likna det vid ett samtal under en middagsbjudning. Det är inte alltid man säger de mest skarpsinta sakerna, men det kan vara intressant ändå. Ibland kanske man hittar ett samtalsämne som engagerar alla vid bordet.
Så har det alltid varit. Kring köksbordet har vi diskuterat allt mellan himmel och jord, utan elitens påverkan och utan att eliten behövt störas av det. Skillnaden nu är bara att köksbordet är världsomspännande. Eliten är välkommen att slå sig ner, hugga in och delta, eller sitta på sin kammare och sura.
Bloggosfären enligt Johan.
Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären, böcker, recensioner, kultur, kulturelit, journalism, media, tidningar, intressant?
Bloggosfären är inte ett hot mot traditionella media utan ett fantastiskt komplement som gör att både utbudet av information och möjligheten för den enskilde individen att göra sin åsikt hörd är större, billigare och mycket mer spännande.
Det påminner mig om något…
“Icke-kommersiell musik är inte ett hot mot den traditionella kommersiella musikindustrin utan ett fantastiskt komplement som gör att både kulturutbudet och distributionsmöjligheterna för de enskilda artisterna blir större, billigare och mycket mer spännande.” (undertecknad, januari 2001)
Traditionell media kommer att överleva, eftersom de anpassar sig efter hur verkligheten ser ut. Skivindustrin skulle må bra av att göra detsamma…
I skivindustrins fall handlar det väl snarare om att man inte vill släppa ifrån sig någonting alls. Man är så vana att kunna ta ut överpriser och leva gott på andras talang att man inte kan tänka sig att skippa kaviaren en dag i veckan.
Väl rutet! Jag tror att du har påfallande rätt i din analys. Möjligen kan jag ha synpunkter på ditt påstående att den litteraturkritik som ges i “gammelmedia” inte vänder sig till vanligt folk.
Med bloggar är det väl som med medier i övrigt… Varierande kvalitét. det finns ju bloggar med så mycket både språkliga som logiska missar att det hela blir en parodi på… just Skugge och Virtanen. och det kan dom ju inte gilla.
Och vid profetens skägg, om jag skriver en bok som ALLA kan kritisera och kommentera, bllir det hela ju lite värre än om bara kultureliten ska göra det.
Man vill ju gärna tro att man stinker lite mindre än man gör.
LAJ: Visst generaliserade jag en aning. All litteraturkritik i gammelmedia sker givetvis inte “med näsan i vädret”. Det var dock den typen av kritiker jag sköt in mig på. Du vet, de där som ser det som en merit att aldrig ha läst en deckare t ex. ;)
Linda: Du har så rätt så rätt. Apropå det ska jag hoppa in i duschen…
Väldigt intressant inlägg. Jag, som du, läser hellre en privatpersons bloggrecension av en bok, än något som skrivits på en kultursida i en tidning. Allra helst läser jag recensioner av människor med samma livsåskådning och intressen som jag själv- eftersom de då närmast kan tycka om samma böcker som jag. Exempelvis. Film är dock något jag fortfarande gärna läser om i tidningar, detta trots att de olika recensenterna har väldigt skilda åsikter. Smaken är som baken… Köksbordet är för övrigt en väldigt bra idélåda. :)
Det bör förstås åter poängteras att det är skillnad på blogg och blogg. En recension som säger typ “jah ha typ lest den här boken å den e jette bra” är inte mycket att hänga i julgranen.
Filmrecensioner irriterar mig ofta mer än bokrecensioner. Filmrecensenter verkar bara tycka om polsk/italienska samproduktioner på fyra och en halv timme om en skomakares liv och leverne. Generellt brukar jag bara läsa de recensioner där objektet fått lågt betyg. Sågningar är underhållande. :)
Ja det kan jag hålla med dig om! Om man bara intresserade sig för de filmer som fick höga betyg skulle inte en enda actionfilm slå kassarekord. :)
Josh
och ändå verkar den typen av recensioner som du nämner “jah ha typ lest den här boken å den e jette bra
kaxiga Z: modebloggar får också många läsare. Världen är bra märklig
Angående Jim Carrey tycker jag nog inte att hans namn och komedi hör hemma i samma mening. ;)
[...] skriver om den upphettade diskussion som startat om värdet hos amatörrecensioner av böcker: Bloggarna kring runda bordet – helt klart en diskussion som är en sorts avknoppning av den större diskussionen runt värdet av [...]
[...] väldigt medstrykande av bloggosfärens rygg från traditionella medier. Josh på Enligt Min Humla påpekar att de mediepersoner som försökte påvisa bloggens död och sluta att blogga. För det är vad [...]