Känd för att vara känd för att vara känd
När Alice Timander trillade av pinn häromdagen dog vår första kändis. Jag säger första, för att jag envisas med att kalla folk som är kända för att vara bra på något för epitet som anknyter till det de är bra på; fotbollsspelare är fotbollsspelare, politiker är politiker och sångare är sångare. Alice Timander var däremot en kändis.
I hennes kölvatten har vi förstås fått fler kändisar, och på senare tid verkar kändisarna ploppa upp som svampar ur jorden. Det är inte längre viktigt att vara bra på nåt, bara man är känd. Ingen verkar längre ifrågasätta vad personen ifråga är känd för. Big Brother-brudarna är ypperliga (yppiga!) exempel på detta. Nu kanske någon känner sig manad att protestera och hävda att Carolina Gynning minsann är programledare och dessutom har kladdat ner nånting på en målarduk, och Linda Rosing har minsann varit partiledare för att parti som fick tvåhundra röster och släppt en singel som förmodligen såldes i lika många exemplar, till samma människor som röstade på hennes parti. Javisst, allt detta fantastiska har de uträttat – efter att de blivit kända för att vara kända.
För så är det. Kändisarnas kändisskap belönas med möjligheter, arbete och exponering. Således behöver du inte ha någon som helst utbildning, erfarenhet, karisma, personlighet eller kunskap om något för att bli programledare. Eller partiledare. Det räcker med att vara känd. Du behöver inte kunna sjunga för att släppa en singel. Det räcker att vara känd.
Nanna Gillberg har skrivit en avhandling om fenomenet kändisar, rapporterar DN. På det stora hela känns det lite som att sparka in öppna dörrar, men det finns säkert intressanta saker att läsa i Gillbergs avhandling som inte får plats i DN:s sammanfattning.
Intressant är dock att Nanna Gillberg lagt märke till samma sak som jag: Kändiskändisarna är uteslutande kvinnor. Den främsta av dem är förstås Paris Hilton, men vad har Nicole Richie uträttat? Och vilka är Micha Barton och Lindsey Lohan? Jag läser om dem på löpsedlarna varje dag, men jag har ingen som helst aning om vilka de är.Bland svenska kändisar finns, förutom Big Brother-brudar också Ebba von Sydow och Sofi Fahrman vars oerhörda bedrifter går ut på att berätta för andra hur de ska klä sig.
Nanna Gillbergs formel är rätt talande: Kändisarna har så här mycket, alltså är de bra. För det verkar vara vad det går ut på om man vill hålla sig kvar i rampljuset; spendera, spendera och spendera. Att synas och röra sig i de lyxigaste kretsarna. På senare tid tycker jag mig se att personer som faktiskt är kända för att de kan något börjar sugas in i lyxkonsumtionssvängen och rampljuset. Fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg syns allt oftare i vimlet. Frågan är om han och hans likar alltid funnits där och först nu börjat fastna på bild i takt med att media blir allt mer kändiskåt, eller om det är han själv som söker sig till rampljuset för att det han uträttar på fotbollsplanen intressemässigt inte kan mäta sig med en plutande blondin med stora silikontuttar. Om det senare är sant så är det inte svårt att förstå; under Swedish Open i tennis rapporterades det knappt alls om själva tennisen, men desto mer om alla brats.
Spendera, och att alltid vara aktuell. Inte nödvändigtvis för att man uträttar något. Nej nej, bara man skapar rubriker. Därav alla nip slips, och när det börjar bli gammalt kan man alltid råka flasha en nyrakad muffla samtidigt som man fyrar av ett oskyldigt och bländande leende mot kameran. När även det börjar bli slentrian då? Vad blir nästa wardrobe malfunction, vad blir nästa grej? Jag kan knappt bärga mig.1
Jag undrar var det kommer att sluta. Kommer pendeln att slå tillbaka snart, eller kommer samhället bara att fortsätta bli alltmer kändisfixerat? För i så fall står det inte på förrän Sverige representeras av FCZ i fotbolls-VM, innan alla böcker och skivor på hyllorna är fantomskrivna av nån fjant men har ett känt ansikte på omslaget (vi är nästan där redan) och fan vet när riksdagsvalet kommer att omformas till en dokusåpa där en efter en röstas bort tills den med minst självaktning och störst tuttar blir statsminister. Sen kommer den politiska bevakningen i media att bestå av att en Ebba/Sofi-klon rapporterar om hur statsministern är klädd och resten sköter paparazzifotograferna. Visst låter det underbart?
Hoppsan, så tokigt det blev!
Andra bloggar om: kändisar, kändisskap, nip slip, wardrobe malfunction, alice timander, paris hilton, micha barton, lindsey lohan, linda rosing, nicole richie, carolina gynning, sofi fahrman, ebba von sydow, fredrik ljungberg, intressant?
Meh! Har du ingen koll? Mischa Barton var ju med i O.C, så hon ÄR ju kändis ;)
Hon är kändis för att hon är känd för att vara känd ja. Annars skulle hon kallas skådis. :P
Att hon var med i O.C motbevisar ingenting. Hon kunde ha varit med i vad som helst, utan att det motbevisade nåt. Poängen är nämligen att fokus inte läggs på hennes skådespelarkarriär utan på hennes kändisskap. Att hon är skådis är oviktigt, enligt media. Hängerume?
Jajaja, petiteller och bagatesser. ;)
Men jag hänger med. Och jag förstår hur du menar. Och jag håller nog med. Jag har bara inte tänkt på det sättet innan. :)
Lindsey Lohan är väl också skådespelerska va? Fast det skrivs mest om hennes knarkande/supande numera
Oj, vi snackar allvarlig wardrobe malfunction på bilden. :)
Miss Decadent: Vad bra att vi förstår varandra. :)
Drottningen: Precis min punkt.
jolt: Det där har nog passerat wardrobe malfunction och får snarare betecknas som olycka. :)
Ok jag förstår vad du vill få fram och på många punkter kan jag hålla med dig. Det verkar onekligen som om främst kvinnors/tjejers mål med livet är att bli kända. Men många killar är nog likadana, tycker jag.
Ang. Mischa Barton så slog hon igenom som skådis som ganska liten, hon var bland annat med i Sjätte Sinnet… för mig är hon bra mycket med skådis än kändis. Hur tidningar och paparazzis sedan förföljer henne är en annan femma.
Klart det finns en hel drös killar vars mål i livet är att bli kända, oavsett varför. Jag försöker inte antyda att det skulle vara någon större skillnad mellan könen i ambition. Däremot finns det en skillnad i medias sätt att hantera det hela. Jag bör också tillägga att jag på intet sätt avundas Lohan, Barton och de andra. Det måste vara ett helvete att alltid ha en kamera i nyllet, och särskilt helvetiskt måste det vara om man är en kompetent skådis (t ex) och det fullkomligt går världen förbi till förmån för rubriker som “här har X:s trosor åkt upp mellan skinkorna”.
Mischa Barton hjälpte Runar att hissa upp sitt gift-med-kändis-kändisskap när han inte längre var gift med kändis. Formeln lyder så här: mingla med annan kändis av kompatibel sexualitet på mediafest. Svara undvikande på frågor om denna kändis av kompatibel sexualitet. Klart! Du har nu en romans med en kändis och ditt kändisskap fortsätter ett tag till.
Mhm. Här syns jag på bild med bloggkändisen Karolina Lassbo. Mer tänker jag inte säga. Räcker det? ;)
Intressant att få se nunan. :) Förstår hur du menar. Det är lite sjukt egentligen (eller mycket) hur media framhäver även dem som inte vill synas.
Robinson-Robban, Bröderna Ingrosso, Nalle Knutsson, Britney Spears Kevin, Runar(som sagt). Dom får nog kämpa som idioter i rampljuset, men ge det fem år eller så, så kommer deras efterkommande att klara sig bara finfint. Kändistrenden kommer inte att mattas av, den är för lukrativ och enkel, så det är bara att vänja sig, eller skaffa sig ett yrke där man kan sko sig på dom som verkligen vill kräkas ut hela sitt privatliv i pressen.
Jag blir alldeles till mig i trosorna av blotta tanken på framtida dick slips. Eller vad det kan tänkas bli.
Vilken jobbig bild!
Ville egentligen inte kommentera men undrar om det är Elena Paparizou
den föreställer.
Z: Jag har ingen aning om vem det är.
Jag är en självlärd, självupptäckt och själverkänd konstnär, fotograf och frilansjournalist som tror att jag är nå´t och nu har jag lyckats bli– kändis! Vavv! Inget självändamål i sig, men mitt bloggande har väckt en viss uppmärksamhet bland kreti och pleti och både eminenta och prominenta…den senaste tiden har jag märkt att folk G-L-O-R på mig på ett visst sätt, tycker mig känna igen det ifrån hur man själv glor om man ser en kändis…jomenvisst, en som jag känner väl som känner alla och som alla här i regionen vet vem hon är, sa: ” Att du får räkna med att du har blivit kändis och slagit igenom så som du har härjat.” Allting är ju som bekant relativt så spridningen av mitt kändisskap stannar nog här i denna lilla hålan, men vem vet, kanske också jag “is a must” en vacker dag på kändispartyn…