Stora blaffiga solbrillor och gällivarehäng
Jag hatar dem. Jag vet inte varför folk tar på sig nåt så gräsligt fult som de där överdimensionerade plastsolglasögonen som varenda tonårsbrud med självaktning ska ha på sig. De är fula, hör ni det? Fula!
Jag vet inte varför, men jag blir rent provocerad av dem. Det är nånting oändligt stöddigt, på ett dåligt sätt, över de där brillorna. Det är som om plastögonen själva ser ner på hela sin omvärld. Dessutom är de så sjukt stora att det ser ut som om brillorna är ute och går med fjortisen, inte tvärtom. Nu har till och med killarna börjat ta på sig såna där brillor, och det ser om möjligt ännu värre ut.
Måtte trenden vända snart, för nu har vi fått stå ut med detta otyg i två-tre somrar och jag vet inte om jag klarar en till.
På samma sätt blir jag provocerad av snubbar som har byxlinningen under skinkorna. Jag vill inte se era kallingar, särskilt inte som de har nåt gräsligt mönster på sig, och jag förstår helt enkelt inte vitsen. Det kan inte vara bekvämt och det kan definitivt inte vara praktiskt att vara tvungen att gå kobent för att inte tappa byxorna. Dessutom når man inte fickorna.
Ibland går modet helt enkelt överstyr. Så var det med de utsvängda brallorna på 70-talet, med axelvaddarna på 80-talet, och så är det med solbrillorna och gällivarehänget nu. Mer är bättre. Den som på 70-talet hade så utsvängda brallor att hemlösa sökte skydd i dem var kung, oavsett om det var sjukt fult. Den som på 80-talet hade så stora axelvaddar att han var tvungen att gå på tvären genom dörröppningar ägde. Och nu är det fräckaste som finns ett par solbrillor som täcker hela ansiktet och ett par byxor som sitter vid knäna så det ser ut som att man har glömt att dra upp dem sist man var på muggen.
Jag sätter mitt hopp till att pendeln alltid slår tillbaka. Det är bara det att reaktionen tenderar att bli lika vrickad den. Under den korta fristen däremellan är mainstreammodet uthärdligt, men å andra sidan skulle det antagligen bli oerhört tråkigt om det varade. Det ligger väl i människans natur att alltid vilja övertrumfa sin nästa, även om det är genom att ser mer fånig ut.
Folk får förstås klä sig och se ut hur de vill. Tyvärr verkar inte de själva övertygade om det. Jag skulle önska att fler klädde sig utifrån personlig smak och vad de passar i än efter vad nån kreddig person har på sig. I slutänden förefaller nämligen maniskt trendföljande vara en yttring av dåligt självförtroende; man litar inte på sin egen smak, sin egen uppfattning eller sina egna ögon.
Andra bloggar om: mode, solglasögon, gällivarehäng, baggy pants, trender, intressant?
Dito!
Såna glasögon är poppis bland folk som fått för mycket spö eller suttit för länge på parkbänkar genom åren och vill dölja något. Döm om de stackars utslagnas eller bara slagnas förvåning att de blev hippa helt plötsligt.
En som har hajat rätt storlek på brillorna är Mr Walker. Enkelt.
Gällivarehänget är jag för gammal för att förstå. Jag hoppas mest att få slippa se deras fartränder.
Lite retlig idag? ;)
Studiomannen: Jag är också för gammal.
Lotta: Lite kanske. Svårt att bli annat. ;)
Gällivarehänget begriper jag mig heller inte på. Precis som du säger, måste det vara väldigt obekvämt. En del kan ju knappt ta ut hela steglängden, när grenen sitter nere vid knäna. Andra går hela tiden och drar upp byxlinningen, för att brallorna inte skall halka ner för långt. Men…. De kanske inte har något annat för sig.
Jag tror inte att de kan halka för långt ner…
“På samma sätt blir jag provocerad av snubbar som har byxlinningen under skinkorna. Jag vill inte se era kallingar, särskilt inte som de har nåt gräsligt mönster på sig, och jag förstår helt enkelt inte vitsen.”
Dito! Det där är ett mode som gör att jag funderar på att sticka ut ögonen på mig själv… Den varande årstiden har ju dessbättre annat skådegodis i sitt sköte som tack och lov håller mig borta från kniven.
Jag klickade runt på lite modesidor och fann att höstens modedetaljer är virkat, luvor, knä- och armbågsskydd i lack, glittriga latexjackor. Ska bli intressant att se dessa bli överdimensionerade nästa sommar. Hög (= normal) midja också, så nästa år kommer byxlinningen att gå upp till armhålorna och fjortisarna kommer att kunna dö för rejäl gubbgabardin.
Rutan: Ja jävlar! Det kommer att bli vackert.
Hihihihi! Tack för dagens garv! Jag och Riddaren retar oss ungefär lika mycket som du gör. Min tröst inför sommaren var att alla hippa cefémänniskor med gigantiska solbrillor skulle få världens fulaste solbränna. Men tji fick jag för det har ju mest varit mulet och regnigt (vilket inte på något sätt hindrat dessa människor från att bära sina enorma brillor både utom- och inomhus. *skakar på huvudet*
Stora plastsolisar är vackert – då med någon fin färg, & allra helst hjärtformade ;) Alla andra solglasögon är ju fula? Cafésolglasögon, pilotbrillor (män får ha dom, kvinnor ser ut som män i dom hur söta dom annars är).. what else? Axelvaddar sågar jag dock med glädje!
Jag köpte ett par snygga jeans och har sedan dess med möda försökt få arslet på dem att inte hänga som en säck. Inte nog med det, jag får faen skaffa hängslen om midjan skall sitta i höjd med min egen. De är helt enkelt sydda för att sitta i arselhöjd med arslet i lårhöjd… skoj.
När de så börjar glida ner en aning, så undrar jag förstulet om:
a) Jag har blivit så bekväm med stigande ålder att jag inte längre KAN vara hipp?
b) Om hela den nuvarande 14-25 generationens morsor kollektivt sniffat lim under graviditeten, så att deras telningar inte har några hjärnceller.
Jag menar, något så förbannat obekvämt som brallor som försöker leta sig ner för skinkorna har jag svårt att tänka mig. Det är obekvämt som fasen när man står upp, känns som en tvångströja när man går och att sitta innebär omedelbar träsmak. Grattis till det första modet som kan tävla med axelvaddar, commando, och bell-bottom-tält i vansinne.
Marcus: Är du säker på att du inte har köpt för stora byxor helt enkelt? ;)
De är precis lagom över lår och vader, rätt längd och sitter bra över arslet så länge de sitter uppe. Men de tycks vara sydda utan tydlig midja, så att det endast är bältet som gör det minsta försök att hindra nedhasningen.