Skip to content

Veckans plattnacke v.39

Det var inte helt problemfritt att hitta en självklar vinnare den här gången. Vilket man skulle kunna tro om man hängt med på vad som dominerat bloggosfären den senaste veckan.

Dock kändes Johanna Parikka Altenstedt som ett trist val, och dessutom har jag redan hyvlat av henne en gång. Till yttermera visso är hon gårdagens nyheter; precis som med Academy Awards är det större chans att vinna en plattnackeutmärkelse för bedrifter i slutet av den omfattade perioden än i början av den.

Nisse Holm var en annan het kandidat, men dels lurar jag på att använda honom i en annan post – jag ska bara komma på hur den ska skrivas – och för övrigt har Rosetta Sten redan skrivit det jag hade tänkt skriva. Great minds think alike. Som gammal tennisspelare tycker man att Nisse Holm borde ha lärt sig den hårda vägen att inte lägga upp smashlägen åt sina motståndare.

Nå, så här satt jag med två starka kandidater utan att känna att någon av dem var rätt, när plötsligt veckans vinnare ringde till mig. Han heter Sven Karlsson1 (det är åtminstone den person som står för telefonnumret) och samtalet utspelade sig ungefär så här:

Jag: Det är Josh.
SK: Hallå?
Jag: Ja?
SK: Vem är det?
Jag: Josh.
SK: Josh vem?
Jag: Tree.
SK: Jaha… Har du suttit och ringt till en tjejkompis till mig? (När Svenne nu uttalar flera stavelser i rad tycker jag att han låter full.)
Jag: [skrattar till] Nej.

SK: Inte?
Jag: Nej, nu har du ringt fel nummer.
SK: [sluddrar] Jaha. Låt bli det i alla fall.
Jag: Men jag har ju inte gjort det. Du har ringt fel. Du kanske ska kolla att du slår rätt nummer innan du ringer och skäller på folk.
SK: [tyst en stund, sen tveksamt] Passa dig grabben.
Jag: Detsamma.

Och där la jag på. Det kändes helt enkelt inte som ett särskilt givande samtal. Jag nästan hoppas att han ringer igen så att jag kan svara med ett hurtigt “Tjena, Sven! Läget?” men det troliga är trots allt att Svenne insett sitt misstag, eller glömt bort det.

Sven vinner, förutom äran och ett prov på min oändligt förlåtande natur (jag kunde ha ringt polisen, “passa dig grabben” är ett hot), en kurs i hur man döljer sitt telefonnummer när man ringer och hotar folk:

Slå bara #31# före det telefonnummer du vill ringa.

Och att jag vet det borde vara tillräckligt bevis för att den som ringt hans tjejkompis inte var jag.


Andra bloggar om: , ,

  1. Sven Karlsson är ungefär lika anonymt som “en snubbe” och därför publicerar jag namnet. Jag har, förutom telefonnumret, också en adress och en vägbeskrivning (Eniro är generösa) och även om jag var sugen på att lägga ut telefonnumret här bara för att jävlas så finns det faktiskt lagar och skit som man måste följa. Jag vet helt enkelt inte vad PuL och dylikt säger om sånt. []
Published inPlattnackar

One Comment

  1. […] databaserna har återställts från en backup som gjordes någon gång före söndagen – varför veckans plattnacke med kommentarer och även andra nyare kommentarer […]

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: