Skam den som ger sig
Burma sket högaktningsfullt i svenskarnas uppoffrande protestlistor. Vi försökte åtminstone, men vad ska man göra när diktaturen inte ens vill läsa alla namnunderskrifter liksom?
Nå, skam den som ger sig! Vi skriver protestlistor mot det meningslösa våldet istället. Problemet där är väl att våra ungdomar som bankar på varandra på gatorna inte har någon ambassad där vi kan lämna våra protestlistor, och i många fall undrar man om de ens är läskunniga. Nåt sånt måste det vara som klickar, för häpnadväckande nog fortsätter de misshandla varandra med järnrör. Kan man bli annat än förtvivlad?
Men trots motgångarna är det viktigt att inte ge upp! Det måste väl ändå finnas någon som bryr sig om protestlistorna? Inte har vi väl samlat ihop tusentals namnunderskrifter förgäves? De kan återvinnas till protester mot till exempel skoskav, eller kanske bara mot smärtsam skoskav, mot hjärt- och kärlsjukdomar, mot korruption eller varför inte mot älgar som vägrar använda reflex ute i trafiken?
Med ny teknologi, som kopiatorer, sätter endast fantasin gränser. Med lite kreativt klippoklistra finns det snart inget vi inte kan protestera mot. Någon måste väl ändå lyssna på våra böner?
Om inte annat kanske vi kan faxa listorna till Tomten och önska fred på jorden. Tomten lär väl för fan ta till sig det!
Andra bloggar om: protestlistor, burma, gatuvåld, uppoffringar, tomten
I den här frågan handlar det ju nästan uteslutande om ens EGNA mående. Inte om det har reel effekt i verkligheten. De som skriver på protestlistor (ähum, jag är själv medskyldig till detta några gånger genom åren…) följer ju knappast upp om listan öht tar vägen nånstans och får verkan. Men man vill ju sova med godare samvete, och kanske stolt kunna säga vid fikabordet: jag gjorde minsann NÅGOT, vad gjorde DU?
Nej, jag är vuxen, man, vit, ickesocialist och hyfsat straight, så jag ger fan i att skriva på listor och ge bort pengar till välgörande ändamål numera. Är man kategoriserad som ett osolidariskt arselhål på förhand kan man lika gärna försöka leva upp till det också… ;-)
Skämt åsido; med Burma finns det ingen namnlista som kan slå den effekt ett fulltankat bombplan med kurs på Naypyidaw (landets nya administrativa huvudstad) skulle kunna ha för den demokratiska utvecklingen.
Råkade du också ut för insamlarna igår?
Våldet följer till stor del alkoholkonsumtionen (ja, inte i Burma förstås) så det vore mer konstruktivt att protestera mot alkoholpolitiken.
En kamp mot våld fungerar bara om vi först ionser att det handlar om stora strukturer som tar tid att förändra, men som går att förändra. Även i Burma.
Gör något, stöd burma genom att stödja kampanjen den 4 november. se här:
http://sondagforburma.blogspot.com
Vi kan väl enas om någon klädkod som visar vad vi tycker – röda byxor eller så?
Ja det var väl röda tröjor man skulle ha en dag för att få Burmas diktatur att dra öronen åt sig? Det räckte ju inte så då får vi väl ta till det tunga artilleriet i form av röda byxor också. Det borde visa dem!
Ozjeppe: Problemet är att de inte har gjort ett skit egentligen. Varken till eller från. Om möjligt skulle det kunna tänkas att munkarna trotsade regimen någon dag extra för att rykten om stöd utifrån nådde fram och att ytterligare ett par av dem fick stryk på grund av det, men det troliga är ändå att “de som gjorde något” inte gjorde någon som helst skillnad.
Ja, jag är cynisk. Men jag försöker påverka det jag kan påverka istället – som att t ex ingripa när en packad man höjde handen mot sin tillika packade (och hysteriska) dam vid busshållplatsen en dag när jag var på väg till jobbet. Att försöka störta en regim på andra sidan klotet är liksom lite out of my league. Man måste inse sina begränsningar. :)
Peter: Nej, det var länge sen jag behövde ducka för några insamlare. Inte ens telenor-lirarna antastar mig längre. Det syns säkert på mig att jag numera är kund.
Apropå detta inlägg, så minns jag vagt men nostalgiskt ett avsnitt av Red Dwarf (en rymdkomediserie från 90-talet, bl a med programledaren från Robot wars-tävlingen),
där karaktären Rimmer (tror jag) hade blivit en mjäkig och oförarglig individ:
“Vill de förstöra planeten? Ja, lyssnar de inte på våra protestsånger, så kommer jag att börja dela ut BROSCHYRER!”
*S* Då är det bäst att passa sig!
Här är ett alternativ till bombningar och namnlistor:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=58360&a=950803&printerfriendly=true
Säga vad man vill, men det var… annorlunda!
Tomten kommer på fest ikväll så jag ska hälsa honom att fred på jorden vore najz.