Nästannovember
Jag hatar den här tiden på året. Passionerat. Jag är trött och grinig och ingenting är roligt. Det är mörkt och kallt och blött och fult. Värdelöst. Det är verkligen årstidernas soptipp.
Tiden före, höst, är vacker med sina sprakande färger. Löven som skiftar färg till de mest lysande nyanser av gult och rött, galet färgglad solnedgång. Doften av fallna löv.
Tiden efter, vinter, är inte tokig heller. När snön gör världen ljus igen och isolerar. Det blir tyst. Och ljust.
Men det här… Det här är dagarna som blev över. Jag vill bara lägga mig och sova. Väck mig när det börjar snöa.
Andra bloggar om: november, höst, vinter, mörker, depression
Fan, där sade du något, den där dämpade ljudbilden som uppstår när det ligger ett tjockt snötäcke över allt är ju faktiskt en sak jag GILLAR med vintern. Jäklar, nu är ju min “8 saker jag inte tänker ge en chans”-lista helt plötsligt inkorrekt :(
Äntligen en vettig människa i bloggosfären! Grattis!
“…dagarna som blev över”, mitt i prick!
Instämmer! *tillbaka till idet*
Beror på var man bor. Här är det sprakande nu och jävligt i februari. Kryp in under en filt med datorn och låtsas att du gått i ide.
Jo, det finns några överblivna dagar på våren också. När snön försvunnit och världen bara är en lervälling som luktar rutten hundskit.
Fast de grusiga hundskitsdagarna på våren är lättare att stå ut med för då vet man att allt rör sig mot en trevligare årstid, och dessutom brukar de inte vara så länge. Ruskhösten som infunnit sig nu kan ju hålla på i en månad eller mer (eller som förra året: flera månader). På våren rör det sig oftast bara om ett par veckor innan allt börjar spira och det blir varmare.
Förvisso. Om inte den där köldknäppen slår till i slutet av april. Den är riktigt ond. Det är som att vädergudarna invaggar världen i förvissning om att vintern är över, folk byter sina vinterkängor mot någon lättare fotbeklädnad, de små sköra plantorna vågar försiktigt sticka upp sina knoppar ur jorden och sniffa vårluft och då HAHA VI BARA SKOJADE!!!
Det finns bara två sätt att uthärda oktober/novembermörket med tillhörande depression, beroende på kassa och andra förutsättningar.
Jag ägnar mig just nu åt det dyrare; en vecka med familjen i en liten lägenhet ett par kvarter från Piazza Duomo i Siracusa. Vi har rekat och drömt och planerat och fantiserat hela långa hösten fram till nu, och vi kommer att minnas, tänka tillbaka, dra oss till minnes minst lika lång tid efter resan.
De år som jag inte har råd att åka någonstans tar jag ut en veckas komptid och stannar hemma istället. Hämtar hem en trave böcker från bibblan, köper hem lite god mat, sätter på musik, drar ur telefonjacket och kryper ner i sängen/soffhörnet. Efter en vecka är det dags att komma tillbaka från jordenruntresan och säga på återseende till alla spännande människor man mött ;)
Faktiskt funkar det ena nästan lika bra som det andra. Det viktiga är att ha något att se fram emot, och att gotta sig åt efteråt. En vecka i barndomsland med Svarta hingsten-serien och en BigPack ischokladglass? En irlandsvecka med James Joyce, Seamus Heaney, U2 och Guiness?
Börja planera för nästa års glömda dagar redan nu :)
/K
[…] några månader om året. Åh, det finns faktiskt en till sak jag gillar med vintern, och det var Joshua_Tree som hjälpte mig minnas, den tysta ljudbilden som uppstår när det ligger snö överallt, men sen […]