Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

För några veckor sen bestämde jag mig för att permanent överge Firefoxtillägget Sage och istället fullt ut använda Google Reader som feed reader. Anledningen är helt enkelt att jag använder flera datorer. Visserligen kom jag på att jag med Google Sync kunde synkronisera bevakningarna mellan laptopen och den stationära, men sen kom det in en Palm T|X i bilden också och jag upptäckte att det är lite småtrevligt att läsa feeds i den. Via Google Reader då.

Förra gången jag gav Google Reader en chans gillade jag den inte riktigt. Jag vet inte varför; det troliga är att det rör sig om vana. Nu tycker jag att Google Reader är rätt trevligt och det har ett par fördelar framför Sage, utöver att vara nätbaserat alltså. Framför allt är Google Reader mer förlåtande och fixar en del småtrasiga flöden som Sage inte pallar. Dessutom cachar Google Reader gamla artiklar, så även om flödet packar ihop ligger dittills hämtade artiklar kvar i minnet och kan läsas igen. När flödet är trasigt enligt Sage är det trasigt som fan. Då kommer man inte åt gamla artiklar eller någonting. Klar fördel Google Reader där alltså.

Men en sak som irriterar mig är att Google Reader är fullständigt okonfigurerbart. Jag vill inte läsa mina feeds med Arial som typsnitt, mkay? Jo, jag vet att jag kan tukta Firefox att köra över Google och använda ett eget typsnitt, men då kommer det att gälla på alla sidor. Orka hålla på och fippla fram och åter.

Det kan tyckas som en petitess, men jag ogillar verkligen saker som inte går att konfigurera. Google gör mycket bra grejer och fiffiga nätbaserade lösningar, men precis som Microsoft misstänker jag att Google drabbats av storhetsvansinne. Varför ska användaren behöva konfigurera någonting när vi vet bäst? Så tycks de bägge bjässarna tänka.

Det finns knappt en PC som inte Microsoft varit och petat i med sina storhetsvansinniga fingrar (Caught in the act redogör för det) och det finns nog snart inte någonting på nätet som inte Google varit och rotat i heller. Med övertagandet av Blogger, flödesbevakning via Google Reader och annonsintäkter via Google Ads är Google en betydande aktör i bloggosfären.

Jag tror inte att jag har någon poäng alls med det här egentligen, förutom att jag vill klaga lite på saker som inte går att konfigurera och att det tycks vara ett symptom på att man kanske börjar se sig själv som en gudom

Dessutom tycks inte Google vara främmande för att filtrera användarnas sökningar så i framtiden kanske vi kan få ett påtvingat verktyg som heter Safety Googles – ett slags virtuella skyddsglasögon som skyddar våra ömtåliga ögon mot styggelser som naken hud.

Andra bloggar om: google, google reader, firefox, sage, microsoft, konfigurera

För några veckor sen bestämde jag mig för att permanent överge Firefoxtillägget Sage och istället fullt ut använda Google Reader som feed reader. Anledningen är helt enkelt att jag använder...

Nu var det ett tag sen det cirkulerade såna där enkäter och listor i bloggosfären. Åtminstone som berörde mig. Inte för att det gör något. Nu har dock Teflonminne grävt fram en utmaning åt mig. Meningen är att jag ska lista och motivera åtta saker jag inte tänker ge en chans. Varför dra ut på det mer? Nu åker vi.

1. Hip hop. Nej, jag tänker inte lyssna på en muskelkille i för stora kläder som pratar med en trummaskin oavsett vad han faktiskt har att säga. Jag skiter i om texterna är viktiga. Starta en blogg istället. En stor blogg där ni kan skriva om era bitches och hoes. Djupingar.
2. Ålderdomshem. När jag blir så gaggig att jag inte kan sköta mig själv, inte känner igen mina anhöriga och tillbringar mitt liv med blöja nerknarkad i en säng för att jag inte ska vara så besvärlig: Döda mig. Jag kommer inte att kunna identifiera mig ändå.
3. Dansband. När jag blir så gaggig att jag börjar lyssna på dansband: Döda mig.
4. Cykelhjälm. Så fan heller att jag sätter en frigolitpotta på huvudet. Det är fegt att cykla med hjälm. Och fult. Vuxna människor som behöver hjälm för att cykla på en asfalterad väg borde inte få rösta.
5. Rutiga byxor. Fy fan. Det är allt jag har att säga om det.
6. Foppatofflor. Skulle inte tro det!
7. Bonde söker fru. Jag kom att tänka på det bara för att det börjar precis nu. Verkar som ett riktigt riktigt dumt program. Bönder är, av naturliga orsaker, det bonnigaste som finns. Och så är det nåt fån i glasögon som pratar småländska med målbrottsröst. Varför skulle jag titta på det?
8. Kalles randiga med banan. Ett symptom på den havererade psykvården. Det måste ju vara nåt psykfall med frigång som har kläckt den idén.

Det blev väl åtta? Och sen ska man bolla vidare… West kanske känner sig manad? Buddy Jesus? Rosetta Sten? Skinhead Barbiedoll vore intressant, vad får henne att banga?

No chance, Lance!

Andra bloggar om: utmaningar, enkäter, våga vägra

Nu var det ett tag sen det cirkulerade såna där enkäter och listor i bloggosfären. Åtminstone som berörde mig. Inte för att det gör något. Nu har dock Teflonminne grävt...

Andra bloggar om: fredrik birging, virvelpedofilen, lika som bär

Andra bloggar om: fredrik birging, virvelpedofilen, lika som bär

Trots att jag är cynisk och generellt har tämligen låga förväntningar på mina medmänniskor lyckas de ibland ändå slå mig med häpnad med sin enfald. Dagens bedrift stod en man och en kvinna i, gissningsvis, min egen ålder som satt vid bordet bredvid mitt på ett lunchhak nere på stan.

Till en början satt de bara och småpratade rent allmänt och det var inget som fångade mitt intresse, men eftersom det var ovanligt tyst på just det här haket hade jag inga problem att höra dem ändå. Sen började det roliga. Kvinnan i sällskapet ville säga något om en film, men kom inte på vad filmen hette. Nedan följer en transkription av samtalet så som jag minns det.

Hon: Den heter typ “Gud skrattar åt oss” eller nåt.
Han: Mhm?
Hon Ja, den handlar i alla fall om en indianstam i Afrika.
Han: Indianer i Afrika??
Hon: Ja?
Han: Det finns för fan inte indianer i Afrika!
Hon: Joo!
Han: Nej det gör det inte.
Hon: Det finns det väl visst det. Fast de kallas nåt annat… Malajer!
Han: Nej, de finns ju i Malaysia.
Hon: Jamen de pratar sånt där klickspråk och så.
Han: “Gudarna måste vara tokiga” heter den. (Hur han plötsligt kom på det förstår jag inte – lidnersk knäpp?)

Sen ägnade de en stund åt att prata om filmen, hur rolig den är, att en kompis tycker att den är jätterolig och samtalet glider allt längre bort från inledningen, så som samtal vid lunchen gärna gör. Och så plötsligt, tio minuter senare:

Hon: Jomen nog fan finns det indianer i Afrika?
Han: Nej det gör det inte. De finns i Amerika.
Hon: Jag menar inte såna där med fjädrar och sånt. Men det är ju ändå indianer.
Han: Inte i Afrika.
Hon: Nähe. Jamen i Sydamerika då. Där finns det ju indianer. Ha!
Han: Ja. A-m-e-r-i-k-a.
Hon: Men de ser ju inte ut som de i Nordamerika. De är mörka och har inte fjädrar.

Resten av samtalet var mest ett upprepande av icke-argument. Det var mer än en gång som jag höll på att sätta i halsen.

Jag tror att hon menade infödingar. Jag tror också att hon menade masajer, inte malajer. Jag hoppas att hon inte tror att det växer fjädrar på indianer. Säker kan man aldrig vara. Hur som helst var det mycket underhållande.

Andra bloggar om: plattnackar, tjuvlyssnat, indianer, afrika

Trots att jag är cynisk och generellt har tämligen låga förväntningar på mina medmänniskor lyckas de ibland ändå slå mig med häpnad med sin enfald. Dagens bedrift stod en man...

De åkte dit till slut, de så kallade Stureplansprofilerna. Fyra år med daglig uppvaktning av Butch i duschen borde lära dem veta hut.

Tingsrätten friade tidigare som bekant med förklaringen att kvinnan visserligen blivit våldtagen men att männen inte förstod att hon inte ville. Vad Hovrätten nu säger är alltså att dumhet inte är en ursäkt. En skön signal i en tid när det mer och mer börjar kännas som att man kan vara hur jävla pantad som helst och komma undan med det och att allt alltid är någon annans ansvar.

Andra bloggar om: stureplansprofilerna, våldtäkt, dom, butch

De åkte dit till slut, de så kallade Stureplansprofilerna. Fyra år med daglig uppvaktning av Butch i duschen borde lära dem veta hut. Tingsrätten friade tidigare som bekant med förklaringen...

Eller veckans flintskalle. Janne Gunnarsson, tennisexpert i SVT.

Jag vill inte ha in honom bland de tio bästa i världen. Det skulle vara förödande för tennisen. Hoppas han har nått sitt max.

Detta uttalande fällde karln efter att kroaten Ivo Karlovic bombat sig till en seger i Stockholm Open med sina grymma servar. För att vi inte skulle missa hans förvånansvärda brist på objektivitet upprepade han sig flera gånger. Anledningen till Gunnarssons motvilja är att det inte blir mycket till spel när Karlovic dundrar på som han gör. Därmed påverkas underhållningen negativt. Anser Gunnarsson, är det bäst att tillägga.

Själv håller jag inte med. Karlovic avslutade sin semifinal med fem raka ess, vilket är helt osannolikt imponerande. Det är visst underhållande att titta på skickliga servare som Karlovic eller hans föregångare och landsman Goran Ivanicevic. Eller Joachim Pim-Pim Johansson, som dock aldrig kommer att få skäll av Gunnarsson eftersom han är svensk. Däremot tycker jag att det är en fara för tennisen att spelarna inte får visa några som helst känslor på banan. De mest underhållande spelarna är ofta de som bjuder på sig själva, även om det ockå ofta är de som får raseriutbrott. Höjden av löjlighet var när ryssen Marat Safin, efter att ha vunnit en duell med ett konstlag som han nog själv inte trodde att han behärskade, firade genom att spontant dra ner sina egna byxor. Då blev han varnad. Där kan vi börja tala om att utarma underhållningsvärdet.

Var det så jävla mycket roligare när Mats Wilander och Ivan Lendl ägnade större delen av åttiotalet åt att stå lobba bollar i mitten av banan till varandra? Eller under den spanska dominansen i mitten av nittiotalet när en hel uppsjö spanjorer gjorde samma sak, fast med hårdare topspin?

Men tennisen överlevde det också. När Wilander och Lendl höll på och tråkade ihjäl varandra spelade samtidigt Stefan Edberg och Boris Becker underhållande serve-volley och skördade stora framgångar. När spanjorerna härjade som värst reste samtidigt amerikanen Pete Sampras land och rike runt och bombarderade bort dem med sina servar, sin tunga forehand och sin räckvid framme vid nät och blev tidernas meste Grand Slam-vinnare hittills.

Vad Gunnarsson helt missar är att det knappast är Ivo Karlovic fel att han är drygt två meter lång och praktiskt taget kan klappa till bollen rakt uppifrån när han servar. Hans uppgift är givetvis att utnyttja sina tillgångar och vinna så många poäng han kan. Precis som det också var Wilanders uppgift. Vad Gunnarsson också missar i sin trångsynthet är den väldige kroatens förvånansvärda smidighet och mjuka handleder. Såg inte Janne att Karlovic kan smeka över halvvolleys och vinkla bort bollar med en mors känslighet?

I grund och botten kan jag förstå rädslan för att servetekniken utvecklas förbi den mänskliga reaktionsförmågans gräns så att det till slut blir fysiskt omöjligt att returnera. Vi är inte där än, men visst finns det en sån risk. Då får helt enkelt ansvariga för tennisförbund runt om i världen slå sina huvuden ihop och förändra regler eller utrustning. När friidrottens spjutkast började bli så långa att gräset inte räckte till gjorde man om spjuten. När hockeyn började likna pardans mer än en underhållande bollsport tog man krafttag mot hakningar och fasthållningar. När bordtennisen började gå så fort att det inte blev några dueller gjorde man bollen lite större och därmed långsammare.

Det sistnämnda borde vara fullt möjligt att göra även i tennisen. En något större boll skulle ge ett något långsammare spel och längre dueller. Med den uppenbara risken att vi får en uppsjö nya Wilandrar och Lendlar därute som står och fjöser höga lösa bollar mitt i banan tills den ena lämnar walk over på grund av hungersnöd.

Men inget av detta är Ivo Karlovic ansvar. Han behöver inte be om ursäkt. Bomba på du.

På Expressen kan man dessutom rösta på om man tycker att Janne Gunnarsson har rätt i sin kritik. Svarsalternaiven är “Ja, hemskt att se på” eller “Nej, det går ut på att vinna”. Man kan inte rösta på “Nej, jag tycker servekanoner är underhållande” eller “Janne Gunnarsson är en idiot”. Inte ens “Jag vet inte” eller “Bryr mig inte” som alltid brukar finnas med.

Janne Gunnarsson vinner en idolbild på Ivo Karlovic ögonblicket innan han levererar sin hästspark till serve.

Andra bloggar om: plattnackar, janne gunnarsson, ivo karlovic, tennis

Eller veckans flintskalle. Janne Gunnarsson, tennisexpert i SVT. Jag vill inte ha in honom bland de tio bästa i världen. Det skulle vara förödande för tennisen. Hoppas han har nått...

Men istället för att vara glad för just den kvinnans skull är Aase Berg förbannad över männen som får priset de övriga nio åren. Det beror på urgamla patriarkala strukturer och Berg tycker att vi bör kvotera fram kvinnor till Nobels litteraturpris för att balansera upp 1900-talet.

Jättebra tycker jag, och vill genast föreslå att vi också kvoterar fram vita killar till guldet på hundra meter i OS. Och några världsmästartitlar i tungviktsboxning behöver vi också.

Ett tag funderade jag på om inte vi borde hjälpa dvärgväxta höjdhoppare lite på traven också men så kom jag på att vi har ju Stefan Holm.

Andra bloggar om: kvotering, nobelpris, litteraturpris

Men istället för att vara glad för just den kvinnans skull är Aase Berg förbannad över männen som får priset de övriga nio åren. Det beror på urgamla patriarkala strukturer...

Män får betala mer än kvinnor för sin bilförsäkring.
Enligt Folksam handlar det inte om diskriminering.
- De har högre kostnader och ska betala för det, säger Jan Samuelsson på Folksam till Expressen.se.

Jo, det är faktiskt innebörden, även om det står tvärtom i ingressen. Läser man själva artikeln så framgår det att det bara är i åldersgruppen 40-50 år som kvinnor betalar mer för sin bilförsäkring. I resten av grupperna betalar männen mer.

Så då undrar jag: Varför ljuger Expressen? Kränga lösnummer. Tjäna pengar. Visst. Men är det inte längre ett krav att rubriker är med sanningen överensstämmande? Kan vem som helst få skriva vad för hittepå som helst så länge man har ett utgivningsbevis?

Kvällspressen brukar vara förtjust i att göra fotomontage och tydligen får man göra det så länge det står “obs! bilden är ett montage!” under. Kanske borde det stå “obs! rubriken är dikt och förbannad lögn!” under rubrikerna framöver? Eller varför stanna där? Sätt en disclaimer i om expressen:

“Vi förbehåller oss rätten att hitta på lite som vi känner för det. Om folk är dumma nog att köpa tidningen och dessutom tro på vad vi skriver så är det deras problem. pwnd!”

Beträffande försäkringspremierna tycker jag även att det här är roligt:

Trygg Hansa, som har de dyraste premierna enligt en kartläggning i Göteborgs-Posten, väljer att ta ut samma premie oavsett kön.
– Det är ett politiskt ställningstagande från oss. Vi tycker helt enkelt att det är omodernt att ta hänsyn till kön. Det här beslutet togs när det fanns en diskussion om att män och kvinnor betalade olika hos frisören eller för taxiresan, säger Malou Sjörin, presschef på TryggHansa till GP.

Jojo. Det är lätt att vara pk om man låter alla betala utifrån dyrast möjliga scenario.

Andra bloggar om: expressen, bilförsäkringar, män, kvinnor, dikt, förbannad lögn

Män får betala mer än kvinnor för sin bilförsäkring. Enligt Folksam handlar det inte om diskriminering. - De har högre kostnader och ska betala för det, säger Jan Samuelsson på...

…sitter jag här. Jag kan knappt bärga mig! Inom en timme kungör Whoreass vem som får året Nobelpris i litteratur. Experternas tips är tydligen Philip Roth (enligt Aftonbladet). Jag ställer mig tvivlande – Philip Roth är för känd. Det finns ju faktiskt folk ur pöbeln, som jag, som har hört talas om karln. (Nej, det var inte han som sjöng i Van Halen.) Jag äger till och med en bok han har skrivit, men har inte läst den än.

Men jag håller förstås på mr Roth. Jag menar, en bok om en farbror med blöja! Det är genialt, lysande, charmant, fantastiskt, bravissimo! Honom ska vi ha!

Andra bloggar om: nobelpris, litteratur, philip roth

…sitter jag här. Jag kan knappt bärga mig! Inom en timme kungör Whoreass vem som får året Nobelpris i litteratur. Experternas tips är tydligen Philip Roth (enligt Aftonbladet). Jag ställer...

Vem övervakar övervakarna? Vem kontrollerar kontrollanterna? Vem granskar granskarna? Klassiska moment 22-frågor.

Media granskar makten och är därigenom själva innehavare av makt. Länge har media också tämligen ostört fått ägna sig åt att detta (samt granska kändisars privatliv och deras lår fotade med teleobjektiv) men inget varar för alltid. Sen kom Internet. Och sen kom bloggboomen, och plötsligt måste media finna sig i att själva bli granskade. När media inte gör sitt jobb kommer det en reaktion. När media kommer dragandes med felaktig information kommer det en reaktion. När media tar parti får det en reaktion och när media ljuger, eller låter någon annan ostört sitta och ljuga, så kommer det en reaktion. Ytterst obekvämt för en branch som haft ensamrätt på att kritisera och bedriva drev.

Den senaste fadäsen står Sveriges Radio för när de upplåter en horribelt lång tid i etern åt Johanna Parikka Altenstedt och låter henne ostört sitta och orera och dra sin version utan att ställa en enda kritisk motfråga. Fantastisk journalistik. Om detta kan man läsa mer hos Blogge, som med sedvanlig skärpa ställer de frågor en riktig journalist borde ha ställt, och Isabella som visar att Johanna Parikka Altenstedt ljuger när hon hävdar att hon för länge sedan dragit sig ur debatten och därefter ägnat sig åt att säga “no comments”. Själv har jag inte mycket att tillägga – för mig framstår hon som ett troll även om hon inte enbart härjar på nätet utan även i gammelmedia. Ett mediatroll kanske, eller ett IRL-troll. Men det finns en märklighet jag vill tillägga som vare sig Blogge, Isabella eller någon annan jag har läst har tagit fram. Nämligen detta:

[...] och ja det blev ett riktigt drev, och i början försökte jag liksom bemöta en del av detta, men det var helt omöjligt för att när du har liksom hundra diskussioner och hundra människor överallt som har liksom bestämt sig att nu ska de tysta mig för jag är en elak jävel, så det går liksom inte ta den här diskussionen.

Jag skulle vilja veta hur det kommer sig att en person som har hundra diskussioner att försvara sin heder i och hundra personer att debattera mot väljer att uttala sig fullständigt off topic hos en person som INTE skrivit hos henne. Jag menar, varför göra dessa hundra till hundraen? Kan någon förklara det?

Sen kan man fråga sig om Sveriges Radio gjort sin hemläxa alls. Har de läst någon av alla dessa otäcka, hatiska bloggar? Tveksamt. Med tanke på att media låter Alex Schulman inta rollen som en typisk bloggare så undrar man ju. En konspiratorisk tanke väcks i mig: Tänk om Aftonblaskan inte bara kontrakterade Schulman för att dra besökare, klick, till sig? Tänk om tanken var mer djävulsk än så? Låt aset blogga hos oss ett tag, exponera honom så inihelvete tills alla hatar honom, och sen kan han få oja sig om hur bloggen blev ett monster. Då kan vi misskreditera hela bloggosfären. Guilt by association. Lysande.

För nån vecka sen eller så satt Magnus Uggla i morgonsoffan och pladdrade om att han börjat blogga. På frågan varför han lämnade ut sig själv, han som alltid varit noga med att hålla sitt privatliv för sig själv, svarade han med en luddig förklaring om att när man bloggar måste man skriva fyra, fem inlägg om dagen och då måste man lämna ut lite av sitt privatliv för att ha nåt att skriva om. Måste man, undrar jag då. Vem fan har dött och gjort Magnus Uggla till expert på bloggandet?

Men det är så det fungerar. Kändis X börjar blogga på måndag, exponeras å det grövsta på tisdagen och är expert på onsdagen och ska sitta och förklara för alla och envar hur det fungerar.

Det skulle vara intressant att för en dag vara helt ovetandes om hur bloggosfären fungerar och se vilken bild man får om den genom att läsa gammelmedia. Det är nog ingen trevlig bild. De som läser bloggar eller skriver själva inser ganska fort att mediabilden är falsk, men utanför bloggosfären finns det trots allt människor som tror att allt som står i tidningen är sant. Det är nog dessa gammelmedia är så rädda att vi ska ta ifrån dem.

Vill man lära sig om bloggar ska man läsa bloggar, inte läsa om dem i Aftonbladet. De finns därute i massor. Det är bara att ta för sig.

Magnus Uggla, bloggexpert, bland annat.

Andra bloggar om: bloggar, bloggosfären, näthat, johanna parikka altenstedt, magnus uggla, media, gammelmedia, sveriges radio, alex schulman, intressant?

Vem övervakar övervakarna? Vem kontrollerar kontrollanterna? Vem granskar granskarna? Klassiska moment 22-frågor. Media granskar makten och är därigenom själva innehavare av makt. Länge har media också tämligen ostört fått ägna...