Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

En fjortonårig pojke avled på Seattles barnsjukhus efter att ha tackat nej till en blodtransfusion, och Darwin utökar sin ledning. Pojken tillhörde Jehovas Vittnen och ansåg att en transfusion skulle göra honom oren och ovärdig. Vilket är starka ord för att komma från någon som tillhör en organisation vars kärnverksamhet tycks gå ut på att tränga sig på människor i deras hem och tjata om jordens undergång för att tigga medlemmar. Ovärdigt, jojo.

Jag respekterar killens beslut. Han slapp bli oren och ovärdig, massor med människor slipper hans framtida dörrknackande, och genpoolen blir lite bättre. Alla vinner. Men jag respekterar också beslutet för att det var hans eget beslut. Den yttersta konsekvensen av att få bestämma över sitt eget liv är att få bestämma över sin egen död.

Sen kan man fövisso ifrågasätta om en fjortonåring anses mogen nog att fatta ett sådant beslut. Domaren som granskade fallet ansåg det, och generellt kan man inte sätta en ålder för när människor är mogna att fatta beslut och inte. Det är bara att titta på hur folk röstar. En fjortonåring kan vara ytterst mogen, särskilt en fjortonåring som är sjuk och fått lära sig saker om sin egen dödlighet som andra tonåringar aldrig ens reflekterat över. En av de klokaste människor jag någonsin råkat på var just en fjortonårig flicka som i sällskap med sin mor dök upp på Grå Gåsen i Gamla Stan och slog sig ner vid mitt bord. Så ja, jag tror att pojken mycket väl kan ha varit mogen nog.

Dessutom: Om man anser att föräldrarna ska fatta beslut åt en fjortonåring, då måste man också, som Irrbloss funderar kring, ta med i beaktning att föräldrarna i så fall kan få fatta allehanda idiotiska och rent kränkande beslut för sina barns räkning.

Om man kan tvinga ett barn att ta en blodtransfusion, kan man tvinga det att äta lithium? Gå i terapi för homosexualitet? Vilka rättigheter har egentligen ett barn? Mot sina föräldrar?

Så för att sammanfatta det hela tycker jag att det hela är en solskenshistoria. En pojke fick bestämma över sitt eget liv, Darwins tes om det naturliga urvalet bekräftades ytterligare och världen blev av med ytterligare en av Guds dammsugarförsäljare. Som en parentes skulle man också kunna nämna Herbert Spencers metafor “survival of the fittest“¹; här har vi att göra med en sekt som inte anpassat sig till det moderna samhället och den moderna sjukvården.

Darwin leder stort nu. Han sopar mattan med Gud på samma sätt som Färjestad sopade mattan med Brynäs igår. Eftersom jag är brynäsare kan jag förstå att man ändå håller på Gud, men man måste kunna erkänna sig besegrad och tacka för matchen.

Andra bloggar om: charles darwin, herbert spencer, det naturliga urvalet, jehovas vittnen, gud, intressant?

1. En metafor som ofta felaktigt tillskrivs just Charles Darwin, ofta felöversätts till “den starkastes överlevnad” och som ofta misstas för en vetenskaplig beskrivning. [↩]

SVT rapporterar att yrkesförare kör för fort. Jag höll tamigfan på att ramla ur soffan. Det här måste vara det största scoopet sedan Peter Jöback hoppade ur garderoben och utropade “Surprise!” Synd bara att Stora Journalistpriset redan delats ut i år - men det här lär vi nog komma ihåg även om ett år.

Andra bloggar om: yrkesförare, scoop, svt

Nu har jag sökt en tjänst i Avesta. Avesta är förvisso inte riktigt stället jag har tänkt mig att dra till, men det är åtminstone inte Södertälje. Det är rent av Dalarna. Administratör, det låter ju inte så roligt kanske, men administratörer behöver inte ha hårnät, tror jag, och eftersom de söker efter någon med mina kvalifikationer så kan det ju vara bra. Vi får se vad som händer. Nån gång ska det väl nappa.

Min nuvarande arbetsplats är måttligt intresserad av att anställa mig. Inte så att de inte är nöjda med mitt arbete, för det är jag ganska säker på att de är. De har bara inget större intresse av att anställa mig så länge de kan hyra in mig från bemanningsföretag. Och jag har lessnat på att jobba för OB-tillägg som är rena skämt i jämförelse med vad de lokalt anställda har. För att inte tala om övertidstillägg som i praktiken inte ens finns. Jag har lessnat på att inte få nyttja de förmåner som finns, på att det trasslas med löner från bemanningsföretagets sida och på att jag får en ny personalansvarig oftare än Jan Guillou anklagas för att vara en mansgris.

Andra bloggar om: jobb, arbete, avesta, södertälje

Åh vad trött jag är på att höra att publiken sviker, att publiken måste ställa upp för laget, och så vidare. Det är fan inte publiken som sviker laget, det är laget som sviker publiken. Ska människor verkligen betala ett par hundra spänn per match för att gå och stötta? Jag trodde man betalade för att få underhållning.

Hockeyspelare är så jävla bortskämda. Först ska de ha sisådär hundra papp var i månaden, sen ska de vila från landslagsuppdrag (om de är bra nog att vara förstaval) för det är sååå jobbigt, och dessutom ska publiken inte komma och tro att den ska få underhållning och valuta för pengarna. Nej, publiken ska minsann komma och stötta.

Så fan heller. Det är spelarna som är till för publiken, inte tvärtom. Vinn matcher, käka puck, underhåll, så kommer publiken också.

Just puckkäkandet skötte Brynäs ganska bra ikväll. Så det kommer säkert lite mer publik nästa gång, förutsatt att man inte ger bort ytterligare en match till Södertälje på lördag förstås.

Annat jag är trött på att höra är att Brendl är lat och ska serveras. Tittar kommentatorer på matchen eller sitter de bara och beundrar sig själva? Brendl är inte svettigast av alla, det kan man inte påstå, men han jobbar. Dessutom har han ett stort spelsinne, är bra i närkamperna och slår lysande passningar när han har någon att passa till.

Jag är också trött på att höra hyllningar till Björn Danielsson och gnäll på Lars-Erik Spets. Är det någon som någonsin sett glaskäken Danielsson tackla? Han är så nyttig och kämpar så hårt sägs det. Säkert. Spets gör det jobbet bättre, och förmodligen mycket billigare. Idag var Danielsson tack och lov sjuk så vi fick se Alcén på hans plats med Lind och Brendl. Det har jag velat se länge. Alcén är stark och orädd och vågar gå på mål och det skapar utrymme åt de andra två. Hoppas han får chansen där fler gånger. Hoppas Östblom vågar.

Andra bloggar om: brynäs, ishockey, elitserien

Via stationsvakt

Andra bloggar om: magmypic

Försöken att diskutera prostitutionens vara eller icke vara börjar mer och mer kännas som ett godståg på väg mot en given destination. Med viss variation i vägen fram slutar det alltid i det tröttsamma din dotter-argumentet. Skulle du vilja att din dotter säljer sex? Eller suger gubbkuk, om debattören vill visa upp en något mindre förlåtande och mer rabiat sida. “Din dotter”-argumentet är debattens Rom - alla vägar bär dit.

Förutom att det är ett argument som alltför väl visar hur prostitutionsmotståndarna bygger sina åsikter på emotionella grunder snarare än rationella så är det tröttsamt såtillvida att den som ställer frågan sällan är kvar och tar till sig svaret. För svar levereras faktiskt nu och då.

Själv känner jag ofta för att besvara frågan med “jag har ingen dotter” eftersom jag tycker att frågan är ointressant och förtjänar ett ointressant svar. Men istället för att ta den fega utvägen ska jag utveckla svaret lite. Skulle jag vilja att min dotter sålde sex/sög gubbkuk?

Nej. Först och främst på grund av det rådande klimatet i samhället som gör att hon skulle få bedriva sin verksamhet i ljusskygga miljöer som utsätter henne för risker. För att hon inte skulle ha möjlighet att ansluta till ett fackförbund som tillgodoser hennes och hennes kollegors intressen. För att hon i praktiken inte skulle kunna deklarera sin inkomst och därför istället riskerar sköntaxering om hon öppet berättar om sitt yrke. För att hon inte skulle få några pensionspoäng. Med mera. Det är den rationella sidan av saken.

Den emotionella sidan av mig säger också nej. Känslor går inte att argumentera för, men det handlar inte om själva pengarna. Jag önskar inte att min dotter knullar runt alls. Min syn på sex är sån och det kan jag inte ändra på - jag har aldrig förstått mig på runtknullandet. Det betyder inte att jag fördömer det, bara att det inte överensstämmer med min ryggradskänsla. Kanske för att jag har sett för många exempel på runtknullande som kompensation för låg självkänsla och brist på självrespekt. Dock; om min dotter vill ha stock, om det är vad hon verkligen vill och inte bara ett substitut för självkänsla, då hoppas jag att hon får ihop till en hel jävla skog! Huvudsaken är nämligen att hon är lycklig.

Andra yrken jag inte skulle jag vilja att min imaginära dotter ägnade sig åt innefattar till exempel telefonförsäljare eller handläggare på Trafikförsäkringsföreningen. Dock är det så att om hon ändå väljer att arbeta med något av ovanstående, oavsett anledning, så vill jag att hon ska slippa utstå spott och spe för sitt yrkesval. Och ärligt talat skulle jag föredra att hon fick betalt för att ge någon en orgasm framför att hon ringde hem till folk och drev dem till vansinne eller hånade skuldsatta bilägare med ockerräntor.

I slutänden är det emellertid helt egalt vad jag vill och inte. Min framtida dotter är nämligen en individ, och som individ är det upp till henne att göra sina val. Jag vill att hon ska ägna sig åt sådant hon tycker om och trivs med, inte sådant som jag tycker om och trivs med.

Jag finner det dock ytterst intressant att det alltid handlar om “din dotter”. Aldrig “din son”. I synnerhet som argumentet nästan alltid kommer från feministiskt håll där det ska vara könsneutralt och fint. Är inte det spännande?

För mig spelar det ingen roll. Jag resonerar enligt ovanstående beträffande min hypotetiske son också. Vill han slicka kärringfitta (för att bibehålla den rätta stämningen i debatten) så ska det stå honom fritt att göra det, och vill han ha stock så hoppas jag att det finns en skog till honom också, med eller utan pengar. För det är just de där pengarna det alltid handlar om, eller hur? Eller är det ok att din dotter suger gubbkuk gratis? För ett par drinkar? Gifter sig rikt? Hm?

“Din dotter”-argumentet, kompletterat med förskönande omskrivningar som “suga gubbkuk”, fyller ingen annan funktion än att försöka stigmatisera och väcka anstöt. Meningen är att du ska tänka på din oskuldsfulla dotter som barn, tillsammans med en skallig lönnfet svettig farbror med engelska tänder. Det är psykologi - det är fullt naturligt att föräldrar alltid tänker på sina avkommor som barn även när de är vuxna och har egna barn. Och det är lika naturligt att föräldrar vill beskydda sina avkommor och se dem som oantastliga. Det är därmed att betrakta som ett ohederligt argument som inte hör hemma i en saklig debatt. Att plocka fram den retoriken är som att bita av sin motståndare örat i en boxningsmatch.

Men som Galenskaparna & Aftershave myntade i en sketch: Man får göra så om man inte kan vinna på annat sätt.

Andra bloggar om: Andra bloggar om: prostitution, feminism, moralism, sex, intressant?

Aftonbladet presenterar idag republikanen Mike Huckabee, och framställer honom som en stark kandidat till Rudy Guilliani. Huruvida så verkligen är fallet låter jag vara osagt - det är, trots allt, en artikel i Aftonbladet som i en angränsande artikel rapporterar valutgången i Australien med den här rubriken:

Rudd åt av vax ur sitt eget öra
– vann valet.

Att jeppen vann valet är alltså sekundärt. Att han puttade John Howard och de konservativa av tronen efter elva år, att hans vinnande valfrågor anses vara miljöengagemang och löften att plocka hem de australiska styrkorna från Irak, är irrelevant. Han åt öronvax, och pratar svenska.

Det är därmed med stor skepsis jag läser artikeln om Mike Huckabee. Och det är sannerligen en artikel full av märkligheter.

Till att börja med har jag inga problem med att tro på att nämnde Huckabee är både homofob och fientligt inställd till vetenskap.

Deras teorier förändras ständigt. Det gör inte Guds. Så jag håller mig till honom

Det känns som en ganska typiskt korkad inställning från den kristna högern. Förvisso är följande uttalande rätt fyndigt:

Tills Moses kommer ner från Brokeback mountain med tio nya budord kommer jag att följa de gamla

Så även om Huckabee framstår som en rätt märklig filur, sett från mitt håll, så står artikeln och dess bilder för de främsta märkligheterna. Artikeln påstår nämligen att Huckabee är rock’n’roll-gitarrist, men det han håller i på bilden är inte en gitarr. Det är en bas. Tro mig; jag är nämligen rock’n’roll-gitarrist.

Förvisso kallades elbasen för basgitarr en gång i tiden, och Huckabee verkar ju inte gilla uppdateringar, så det är fullt möjligt att han själv hårdnackat hävdar att det är en gitarr. Dock har en basist alltid varit en basist, även när basisten spelar basgitarr.

Bildtexten till den bilden är också skojig.

Ett riff för gud Den republikanske presidentkandidaten Mike Huckabee spelar gärna rock. Lika mycket som han tycker om det ogillar han stånd aborträtt och homosexuella äktenskap.

Ogillar han stånd!? Nog för att han är homofob, men hur befolkar han jorden utan stånd? Blir han äcklad av sig själv i erigerat tillstånd? Skäms han när han vaknar på morgonen? Eller är det i vanlig ordning Aftonbladet som har klantat till texten kanske?

Den andra bilden är också något av ett frågetecken.

Här får vi alltså se en intetsägande karta som visar att Iowa är en ointressant delstat inklämd bland andra ointressanta delstater, men för den oinsatte säger det ingenting om var i USA Iowa ligger i nordsyd-östvästlig bemärkelse. Bilden säger egentligen bara att Iowa inte ligger vid kusten, en fullständigt meningslös information. Men det är inte det konstigaste. Det konstigaste är att man har ritat ut en svart fyrkant i sjön! Varför? Brukar Huckabee förkovra sig i konsten att gå på vatten där? Man kan bara gissa.

Beträffande Huckabees åsikter i stort, förutsatt att de är korrekt återgivna av Aftonbladet, kan jag bara sucka. I vanlig ordning har Aftonbladet till synes hittat på ett citat att ha som rubrik. Som svar på det säger jag att jag hellre bejakar mitt släktskap med en apa än med en homofobisk stockkonservativ idiot.

Andra bloggar om: mike huckabee, aftonbladet, usa, iowa, homofobi, intressant?

När jag jobbar natt har Drottningen fyra mönsterkatter. De ligger hoprullade till pälsbollar i varierande storlek runt henne och snarkar ikapp.

När Drottningen jobbar natt har jag fyra monsterkatter! De slåss och fräser, välter saker, kräks, skriker och lever rövare. Inatt har en av dem fått dille på att stå och krafsa på golvet. Mitt på golvet. Naturligtvis precis när jag är på väg att somna om. Så jag tror förstås av ljudet att döma att det har hänt en liten olycka. Går upp och tittar. Ingenting. Släcker, försöker somna, och så börjas det igen. Vad det än är så är det antingen borta för länge sen eller där för att stanna. Släpp det!

Jag börjar dock ana ugglor som får kläder. Jag misstänker att katterna och Drottningen är i maskopi. För om jag är vaken när hon slutar jobba så åker jag såklart och hämtar henne. Frågan är vad katterna får av henne för att se till att jag är vaken.

Det är dock inte bara katter som väsnas här. Jag börjar seriöst misstänka att det är Martin Timell i egen hög person som har flyttat in ovanpå. Med tanke på det konstanta hamrandet och borrandet som har försiggått sen lägenheten såldes för ganska länge sen så bedömer jag att de är inne på tredje varvet helrenovering.

Och när jag ändå är inne på irritationsmoment: I torsdags gav vi oss av till Coop och handlade på förmiddagen. Typ elva eller nåt sånt. Jag tänkte att det skulle vara en bra idé eftersom det dels var på kontorstid och dessutom dagen före lön. Således borde affärerna inte ha särskilt mycket kunder, vilket innebär färre puckon att bli förbannad på. Det var fel. Vid den tiden på dygnet är nämligen affärerna fulla av pensionjävlanärer!

Pensionärer måste ha fötts innan uppfostran blev ett koncept, för maken till människor att bete sig får man leta efter. Eller verkar det ok att lägga tillbaka frukt och grönsaker som man har tappat på golvet? Verkar det ok att stå och gubbhosta inälvorna ur sig, rätt ut över grönsaksdisken, utan att hålla för munnen? Bara för att man har ena foten i graven behöver man väl inte smitta andra.

I kylavdelningen är det kutym att köra högervarv. Det är en oskriven regel. Pensionärer har tydligen inte förstått det, varför det var värre kaos därinne än vanligt, trots färre människor. Hälften av dem har väl inte noterat högertrafikomläggningen heller. Och en hel gång blockerades av en tant som tydligen hade fått motorstopp på sin permobil! Jo, jag svär på allt öl i Tjeckien - det var tvärnit. Lyckligtvis hade vi inget behov av att besöka den gången.

När jag blir gammal ska jag köpa mig en gubbkeps och en rostig Saab, och sen ska jag hämnas på världen!

Andra bloggar om: katter, sömn, konspirationer, pensionärer

När Anders Westgårdh nu sagt upp prenumerationen på Veckorevyn borde han väl i konsekvensens namn säga upp sig själv härnäst?

Andra bloggar om: anders westgårdh, moral, sex, veckorevyn, aftonbladet

Anders Westgårdh, moralfarbror på Aftonbladet, är upprörd över Veckorevyns fräckhet att, tvärtemot medias tysta överenskommelse, låta en prostituerad kvinna berätta sin historia. Det är usch och det är fy, och framför allt är det PLUS så man måste betala för eländet. Därför kan jag inte länka, men ta mitt ord på det: Krönikan går ut på att Veckorevyn är usch och fy, och av omsorg för sin sjuttonåriga dotter kommer Anders nu inte att förlänga prenumerationen.

Därför är det glädjande att läsa dotterns krönika i dagens aftonblaska. Anders sjuttonåriga dotter Alice har fattat det Anders inte fattar.

I en angränsande artikel uttalar sig ett par kända föräldrar, bland andra Anna Book, som aldrig missar en möjlighet att få lite exponering. Apropå att hora liksom.

Andra bloggar om: aftonbladet, veckorevyn, anders westgårdh, alice westgårdh, anna book, protitution