Skip to content

Månad: januari 2008

Manifest mot dansbandsmusik

Dansbandsmusik är ett gissel. Dansbandsmusik är äckligt och dansbandsmusiker är misslyckade rockmusiker som känner sig tvungna att spela i dansband för att få ihop till hyran. Hur många dansbandsmusiker vill vara dansbandsmusiker, egentligen? Dansband borde, i den bästa av världar, inte finnas. Nedan redovisar jag hur jag ämnar befria landet från denna smuts efter att mitt parti Ny Militärdiktatur tagit makten. Militärdiktatur i positiv bemärkelse, märk väl.

Dansbandsmusiker har nästan alltid en trasig bakgrund av krossade rockdrömmar. På grund av sådana trauman är de inte kapabla att se sitt eget bästa. Därför måste vi skydde dem från sig själva genom att hindra dem från att utföra sina värv och vi bör inte lyssna på vad de själva säger ty liksom missbrukaren eller den som misshandlas i ett förhållande kommer dansbandsmusikern alltid att hävda att han trivs med sitt yrke. Det är vanligt att musikern drabbas av Stockholmsyndromet och känner sympati med sin publik.

Det är också vanligt att utländska musiker lockas till Sverige med löften om ett bättre liv och en karriär som till exempel jazz- eller rockmusiker. Istället tvingas de spela saxofon i ett dansband och ta emot hundratals, kanske tusentals kunder på en kväll. De får dåligt betalt, det mesta går till deras manager och de tvingas praktiskt taget bo i en rosa turnébuss ständigt på väg till en ny spelning.

Missbruk är också vanligt. Kaffe, nikotin, och en del går ner sig djupt i groggträsket. Dansbandsmusiker sprider även sjukdomar då de ibland står på scenen med en förkylning i kroppen.

Musicerandet sliter ut deras kroppar. De arbetar oftast på kvällarna och den tradiga musiken går hårt åt deras musiköron och känsla för smak. Klädseln bär vittnesmål om det senare.

Slutligen är det viktigt att få med ett genusperspektiv. Dansband består av män. Publiken av tanter. Alla antydningar om något annat passar inte in i genusbilden och bör därför ignoreras. Dansbandsindustrin är ett uttryck för det matriarkala förtrycket, stjärnstopp!

Nu är jag ingen moralist, men dansband är fel. Och omoraliskt. Musik ska vara något fint, något vackert. Något man gör för passionen och kärleken till musiken, inte för pengar. Men det är inte dansbandsmusikernas fel. De är offer. De är utnyttjade och spelar bara i dansband för att de inte har någon utväg. Det är köparna som är skurkarna. De där hurtiga tanterna med sönderblekt hår och prickiga kjolar som svänger sina fläskiga i en bugg till tonerna av Leende guldbruna ögon som kvällens band Sven-Görans tvingas framföra i matchande kostymer. Ska samhället verkligen tillåta ett sådant utnyttjande av människor? Ska vi acceptera denna maktobalans mellan köpare och säljare?

Således föreslår jag att vi kriminaliserar dansbandskonsumenterna. Utan konsumenter försvinner marknaden och därefter slipper musikerna utföra dessa förnedrande värv. Vissa kanske hävdar att detta kommer att leda till att dansbandsindustrin går under jorden och att dansbanden istället tvingas spela på svartklubbar där de riskerar att råka illa ut. Det skiter jag högaktningsfullt i. Huvudsaken är att vi får rent i våra folkparker och på våra finlandsfärjor.

Vidare behöver vi komma åt de managers som skamlöst utnyttjar musikerna. Detta kan vi göra genom att använda en bokningslagstiftning som helt enkelt gör det kriminellt att boka dansband. Denna lag skulle också med lite kreativ tolkning kunna användas för att splittra dansbanden. Man skulle kunna tänka sig att ett bands olika medlemmar indirekt är varandras managers då deras gemensamma mål är att skaffa spelningar, och därmed har vi förbjudit dansband utan att förbjuda dansbandsmusik. Fiffigt va?

Ytterligare en positiv effekt av en sådan lagstiftning är att vi skulle kunna tvinga hyresvärden att säga upp en hyresgäst om det kommer fram att han är dansbandsmusiker. Ty lägenheten är då att betrakta som en studio där omoraliska verk kanske blir till och ekonomiska avtal kring musiken kanske görs upp.

Jag tycker också att det är viktigt att vi stigmatiserar dansbandsmusikern i största möjliga mån. Det är ett kraftfullt sätt att markera samhällets ogillande. Vi bör håna dansbanden och förakta dem. Vi bör göra narr av deras kläder och måla upp nidbilder. Vi måste bedriva kampanjer som får folk att förstå hur smutsiga och orena dansbanden är så att de slutar tråna efter sådant. Uppmana alla som kan tänkas gå på dans: Skulle du vilja att din son blev dansbandsmusiker? Det bör göras möjligt för sociala myndigheter att omhänderta dansbandsmusikers barn eftersom dansbandsmusiker inte kan anses lämpliga som föräldrar. Resonemanget att ta till här är att eftersom dansbandsmusik är dåligt och dansbandsmusikern ändå ägnar sig åt det saknar han bevisligen omdöme nog att ens ta hand som sig själv, än mindre ett barn. Framöver kan det till och med evolvera till ett cirkelresonemang: Eftersom dansbandsmusicerande är skäl till omhändertagande av barnen är man bevisligen en dålig förälder om man utsätter sina barn för risken att omhändertagen, och därför bör barnen omhändertas. Det är vattentätt. Ett annat skäl till omhändertagande är att barnen tveklöst kommer att bli mobbade i skolan på grund av det lyckade stigma vi byggt upp.

Det bör däremot fortfarande vara tillåtet att spela för gratis öl, trots att det också förstås är omoraliskt. Se så vidsynt jag är. Det bör också fortsättningsvis vara tillåtet att spela in dansbandsmusik på skiva och sälja. Det är interagerandet mellan köparen och den utnyttjade musikern som måste stoppas. Jag vet inte riktigt varför, jag bara känner på mig (och på sedelbunten från skivindustrin) att det som ska vara förbjudet att göra live fortfarande ska vara tillåtet att spela in och distribuera.

I framtiden ser jag goda möjligheter för oss moraliskt överlägsna svenskar att uppvisa framgångsrika resultat och gå på export med vår dansbandsmusikköpslagstiftning (ok, först måste vi komma på ett bättre ord). Jag kan tänka mig att till exempel USA och Tyskland skulle kunna vara ha användning av den för att stävja country och sån där bayersk ompaompa.

Undertecknat
Joshua Rodrigues Gonzales Morales Tree, Ny Militärdiktatur

För en del är det redan försent. Låt inte fler gå samma väg som Gert-Jonnys.


Andra bloggar om: , , , , intressant?

Dubbelplattnacken

Som påpekas på andra sidan blev utnämnadet av plattnackar något av ett sisyfosarbete och därmed mer eller mindre varit nedlagt. Men emellanåt ploppar det ändå fram såna exceptionellt pantade människor att jag är tvungen att plocka fram pokalen igen. Och den här gången är det en dubbelutmärkelse. Det är knappast någon överraskning för någon att veckans plattnacke både vecka tre och vecka fyra är Liza Marklund.

Vecka tre hade hon visserligen konkurrens av Barbro Hedwall, men om det rådde något som helst tvivel om att Marklund är en idiot så undanröjde hon dessa med sitt förtydligande vecka fyra.

I själva sakfrågan har redan skrivits uttömmande av Rick Falkvinge och Opassande så jag nöjer mig med att rista in Liza Marklunds namn i vandringspokalen. Liza vinner ett exemplar av Jan Kallbergs bok Så sänkte jag Sovjetunionen.


Andra bloggar om: , , , ,

Kort om debatten

Isabella klarade sig braDebatt 24 januari. Det kändes ibland som att hon försökte gripa över för mycket på en gång, men det är förståeligt. Maskeringen gjorde kanske inte underverk för trovärdigheten, men bättre än att delta via telefon med förvrängd röst.

Josefin Brink är gapig och kan inte säga prostitution. Hon tycker inte om sexmoralism och ägnade sig sen åt just det.

Petra Östergren kan inte heller säga prostitution, men är förlåten eftersom hon höll en lugn och saklig ton. Hennes lugn spöar Brinks aggressiva framtoning även bortsett från argumenten.

Snubben från ETC började sansat, men sen snurrade han till det för sig och blandade in trafficking.

Den tyska damen kom med kvällens fullträff: Att abort är ett lagligt alternativ för människor betyder inte att det är det bästa alternativet. På samma sätt kan man se på prostitution.


Andra bloggar om: , , , ,

Äntligen ett par politiker som vågar utmana sexköpslagen

Läser på BrännpunktSexköpslagen – en flopp där moderaten Per Hagwall och folkpartisten Erik Svansbro sågar sexköpslagen och vädjar till beslutsfattare att faktiskt lyssna på de som faktiskt vet något om saken: Sexsäljarna.

Det är anmärkningsvärt att man från styrande håll är så ovillig att prata med de människor man påstår sig vilja skydda och att man så hårdnackat vill hålla fast vid något man sannolikt vet inte fungerar. För om man var så säker på att det faktiskt fungerade skulle man inte ha något att frukta av oberoende utredningar och samtal med prostituerade, eller hur?

Justitieminister Beatrice Ask var för ärlig och råkade uttala det beslutsfattarna innerst inne tänker med sina redan bevingade ord om Europarådets rekommendation att låta prostituerade komma till tals:

Det är en främmande syn, en ståndpunkt som är väldigt svår att förena med den syn på prostitution som jag tycker att man ska ha.

Smaka på den. Ask anser alltså, i likhet med sin socialdemokratiska föregångare, att det är hennes jobb att tala om för andra vad de ska tycka. Ibland går det där med det nya arbetarpartiet till överdrift. Vi röstade för ett regimskifte av en anledning, ok?

Artikelförfattarna berättar att det fanns en (1!) som vågade opponera sig. Resten teg stilla.

Resten av debattörerna – från höger till vänster – var ense med justitieministern om att de visste bättre än de som faktiskt levde i verksamhetens verklighet.

Den enda som vågade opponera sig var den moderate riksdagsmannen, vicepresidenten i Europarådets parlamentariska församling, Göran Lindblad. För alla de andra gällde fortfarande linjen att inte lyssna på dem vars intressen man påstår sig företräda – de kvinnor och män som säljer sex.

Men ändå. Att det nu börjar höjas röster i de egna leden är positivt. Att Isabella Lund fått den uppmärksamhet hon fått (och att hon dessutom förärades med priset som Årets bloggare och vunnit en egen webplats så att hon slipper bli avstängdIlsken som bara en kränkt hora kan bli) är positivt. Isabella deltar för övrigt i Debatt klockan 22:00 ikväll i SVT1. Det börjar bli svårt att hitta en tillräckligt stor matta att gömma allt man inte vill kännas vid under.


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

Ny grundlag – bluff och båg?

Det är något märkligt med den nya grundlag om personlig integritet som föreslagits. För det första är det märkligt att något sådant överhuvudtaget kommer fram i en tid då hela det politiska etablisemanget tycks överens om att vad vi behöver är mer övervakning, mer register, mer kameror och mindre privatliv. Att det då plötsligt dimper ner rapporter om en ny grundlag för att säkra den personliga integriteten borde välkomnas som ett sundhetstecken. Istället blir jag misstänksam.

För det andra är det märkligt tyst kring förslaget. Det var tyst innan och det är tyst efter. I SvD såväl som i kvällspressen har jag inte sett ett ord om den kommande grundlagen. DN har däremot rapporterat om det men tycks mest bekymrade över att det skulle kunna innebära att man inte får fotografera folk hur som helst”Förslaget känns opportunt”. Bodström rycker genast ut och försäkrar att man även fortsättningsvis kommer att få fotografera kändisarBodström: ”Kändisar ska kunna fotograferas”. Puh! Hur skulle vi klara oss utan ”gissa vems knän” i Aftonbladet eller smygfotade lår förstorade femtio gånger så att man kan håna någons celluliter?

Visst förstår jag oron från fotografers håll och visst förstår jag att inskränkningar i deras friheter skulle ställa många saker på huvudet, men ställt mot vars och ens privata helgd känns det ändå rätt ointressant.

Liksom Emma OpassandeVilken färg är det på integritetsglasögon? får jag en del obehagliga vibbar av det hela. En förklaring till ointresset hos pressen skulle kunna vara att beslut om förändringar i grundlagen måste fattas av två regeringar med ett val emellan. Vilket rent krasst innebär att den nya lagen aldrig kommer att se dagens ljus, ty efter nästa val sitter Stasi Bodström i regeringen igen, och vad han tycker om personlig integritet vet vi. Om personlig integritet tycker han inte.


Andra bloggar om: , , , intressant?

Andra skriver

Ibland händer det att andra skriver saker bättre än jag hade kunnat göra det. Jo, det är faktiskt sant. Här är några intressanta och/eller välformulerade texter som bör läsas.

Inte ens en bra advokat

Socialdemokraten Peter Karlberg sågar Bodström.

Jag hade en gång tänkt att rekommendera Bodström att ägna sig åt något han är bra på men måste tyvärr konstatera – efter att mestadels i Aftonbladet – följt hans framfart som målsägarbiträde – att jag inte vet vad det är.

Svenska universitet lyder kristen organisation!

Oscar Swartz om hur Sveriges Universitetsnätverk SUNET stänger in sig. Smart. Riksdagens tjänstemän ska inte få se verkligheten och inte våra studenter heller. Politikerna har för länge sedan stoppat huvudet i sanden, och en stor del av medel-Svensson också. Det finns massor av strutsrövar att gå runt och sparka på därute.

I stort sett finns inget av det man säger sig vilja stoppa. Hela filtret är en marknadsföringsgrej från den kristna organisationen ECPAT för att kunna säga att man varje dag stoppar 30.000 försök från ”pedofiler” att komma åt ”barnporr” på nätet. Det gör man inte. Det hela är en scam för att lura av godhjärtade företagare och mini-Silvior bidrag.

Jamen det var då helvete!! Att kloka människor inte ser igenom bluffen. Ett universitetsnät som filtrerar på det okritiska viset förtjänar inte att betjäna lärdomsanstalter. Bort!

Sluta hyckla Marklund, du ser inte skogen för alla trän

Marcus Fridholm tvålar till Liza Marklunds resonerande kring upphovsrätt och pirater.

Sen finns åtminstone två ironier inbakade i dina reflektioner. Den ena att du troligen fått betalt för precis det jag sitter här och kommenterar, och som jag inte betalt en krona för att läsa (borsett från dator, nät och annat junk jag använder ändå). Den andra är att du är en del av Piratförlaget, som om jag inte minns fel startades som en reaktion på att så stor del av bokintäkterna födde en lång rad mellanhänder snarare än författarna. Det är ju precis sådana mellanhänder som driver upphovsrättsfrågorna till överdrifter, så förstod du inte poängen med det ni gjorde?

Mental note till Barbro Hedvall: Elaka Måns är en sagofigur!
Rosetta Sten om Barbro Hedvalls mer än lovligt korkade text om… ja, vad? Jag förstår inte riktigt vad hon vill.

Barbro Hedvall skriver i DN att hon inte tycker att katter ska registreras. För det första är hela inlägget så illa skrivet att det är svårt att följa Barbros tankegång. Hon citerar T.S. Eliots “Old Possum’s Book of Practical Cats” där han skriver om det svåra med att döpa en katt. Av det kommer hon till slutledningen att en katt väl måste ha ett namn för att registreras. Hon tycks inte veta att ansvarstagande djurägare märker sina katter med en tatuering i örat och/eller ett litet chip i nacken. Det är en alldeles utomordentlig lösning.

Rosetta har dessutom modet att vara kärringen med Ström. Själv har jag inte orkat sätta mig in i vad som sagts och inte sagts av Pär Ström och om Pär Ström, men Rosettas grundläggande uppfattning (om jag inte fått det hela om bockfoten) är att arvsskuld inte är progressivt och att det inte är befogat att diskriminera män med motiveringen att kvinnor diskrimineras mer. Jag kan inte annat än instämma. Susanna Alakoskis ”artikel” adresserad Ström är för övrigt mycket märklig. Hur är det med upphovsrätten där? Såvitt jag kan se har hon skrivit en ingress.

Och sist, men definititivt inte minst:

Herr Arnesens kommunistiska penningar

Blogge utvecklar det jag inte orkade beträffande Jonas Arnesens krav på OS-bojkott. Blogge är förstås bättre rustad än jag att utveckla ämnet då mina kunskaper om Kina är högst ringa. Så mycket tycker jag mig dock förstå att det lilla jag vet om Kina förmodligen inte alls är kunskaper eftersom svensk media tycks fullt av felaktigheter när det gäller landet. Som när man skrev om byn med 31 miljoner invånare… Men jag vill än en gång understryka att min kritik gentemot Jonas Arnesens krav varken var mer eller mindre än just det jag skrev: Att han tar upp dödsstraffets oförenlighet med mänskliga rättigheter som argument. Om det är ett skäl att kräva bojkott, vilket det absolut kan vara, så hoppas jag att Arnesen protesterade lika högljutt mot tidigare USA-OS. Om inte är han en hycklare. De övriga skälen må vara hur rättfärdiga som helst, det har jag inte skrivit något om. Det har däremot Blogge.

Kan man förresten fritt välja kriterium för att neka länder att arrangera OS? Till skillnad från det fredliga Kina finns en del länder som är på en veritabel världsturné av aggressionskrig sedan andra världskrigets dagar – Korea, Vietnam, Nicaragua, Irak, Afghanistan – men som ändå ses som en fredens och demokratins högborg. Även här gäller olika måttstockar, ty när Sovjetunionen invaderade Afghanistan 1979 följde en bojkott av OS i Moskva 1980 direkt – värt att notera här är att Sverige inte deltog i bojkotten, precis som man inte deltagit i någon som helst annan OS-bojkott, medan Kina faktiskt gjorde det. Vem gjorde det moraliskt riktiga här?


Andra bloggar om: , , , , , , , , , intressant?

Goda sakers tvivelaktiga ursprung

Måste jag gilla blues för att jag gillar rock? Måste jag i så fall gilla slaveri? Frågan kan tyckas dum men saknar inte relevans. Om man måste tycka att blues är bra för att det är rockmusikens ursprung så måste man i konsekvensens namn tycka att slaveriet var bra. Ingen blues, ingen rock. Inget slaveri, ingen blues.

Det finns, bland rättläriga, en tendens att resonera åt det hållet, och det är korkat. Massor av bra saker har sprungit ur något dåligt; autobahn, penicillin, Amazing Grace. Det betyder inte att Tredje Riket, mögel eller John Newton är bra.

För ni vet väl att John Newton, som skrev psalmen Amazing Grace, var kapten på ett slavskepp? Inte?

John Newton föddes i London 1725 och höll sig vid liv till 1807 trots att han tog spöstraff för att ha deserterat, nästan sjönk i en svår storm och misshandlades svårt av en slavhandlare han var i tjänst hos innan han själv blev kapten på ett slavskepp. Efter den där stormen blev han religiös, enligt samma självgoda mönster som många frälsta följer; något händer och det måste vara Guds sätt att påkalla deras uppmärksamhet. Ty Gud har inte fullt upp ändå, och om han nu vill något – måste han utsätta ett helt fartygs besättning för att få kontakt med en snubbe?

I alla fall. John Newton blev religiös och även om han stannade kvar i slavbranschen ett tag till kom han så småningom att ångra sitt liv som slavskeppare och sadlade om till präst. Han kom också att spela en roll i avskaffandet av slaveriet genom sitt samröre med parlamentsledamot William Wilberforce; en av de tyngsta abolitionisterna. John Newtons förstahandsinformation om hur slavhandeln och framför allt skeppandet av slavar såg ut blev ett viktigt vittnesmål och väckte avsky i Storbrittanien. Således blev Newton en tung pjäs i avskaffandet av sitt tidigare yrke.

Det är här det börjar bli intressant. Hur många liv förstörde Newton under sina dagar som slavskeppare, och hur många räddade han genom att bidra till dess avskaffande? Var han en ond människa under åtminstone första delen av sitt liv, eller blott präglad av sin tid? För det är lätt att 2008 moralisera över vad som pågick vid sjuttonhundratalets mitt, men för att göra dåtidens människor rättvisa måste vi försöka se världen genom deras ögon. Vilket vi givetvis inte kan, men en sak är säker: Man såg inte negrer som människor, utan snarare som kreatur. Nu kanske någon tänker att vi inte ens skulle behandla djur så som slavar behandlades på slavskeppen, men tänk då igen: Hur ser djurtransporter ut egentligen?

Bland slavskepparna fanns två skolor; tight packers och loose packers. Tight packers försökte trycka in så många negrer som möjligt i lastutrymmena för att om tjugo procent ändå skulle dö på resan ville man se till att de överlevande åttio procenten var så många som möjligt. Åttio procent av tvåhundra är mer än åttio procent av hundrafemtio. Loose packers resonerade snarare som så att genom att packa lite glesare skulle en högre andel överleva. Men tro inte att det var av humana skäl. Strictly business är vad det handlar om.

Det är väl ungefär så man resonerar än idag vid djurtransporter till slakterier. Packar man tätt får man med sig mycket, även om vissa dör. Packar man glesare överlever de flesta, men man måste köra flera gånger. Cyniskt så det förslår. Strictly business.

Så, i ljuset av detta: Var John Newton en ond man? Räckte hans senare engagemang mot slavhandel för att uppväga det onda han gjort tidigare? Det är sådana funderingar som gör att jag ändå förstår den religiösa; det är upp till Gud att avgöra vid den slutgiltiga balansräkningen.

Själv har jag inga större problem med att se att något gott kan komma ur något ont. John Newton är ett bra exempel på det, liksom slaveriet och kristendomen. Ty utan slaveriet och kristendomen hade vi varken haft rockmusik eller Amazing Grace.


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?

You can’t handle the truth!

Det har ramlat in önskemål från flera håll om en pågående bloggrannsakning där alla och envar ska delge sju sanningar om sig själva. Jag avböjde redan första gången utmaningen kom, och sen dess tror jag att jag har hunnit få bollen tre gånger till. Så härmed deklarerar jag liksom colonel Jessep:

You can’t handle the truth!


Andra bloggar om: ,

You can’t handle the truth!

Det har ramlat in önskemål från flera håll om en pågående bloggrannsakning där alla och envar ska delge sju sanningar om sig själva. Jag avböjde redan första gången utmaningen kom, och sen dess tror jag att jag har hunnit få bollen tre gånger till. Så härmed deklarerar jag liksom colonel Jessep:

You can’t handle the truth!


Andra bloggar om: ,