Skip to content

Månad: januari 2008

Odöd

Jag lever fortfarande. Jag har bara lite slut på ork. Misströsta icke; snart kommer jag att spotta ur mig fantastiskt välformulerade, underhållande, intressanta och genomtänkta texter.


Andra bloggar om: ,

Jänkare och deras jippon

Amerikaner kan verkligen slå på stort. Närmast tänker jag på gårdagens NHLmatch mellan Buffalo Sabres och Pittsburgh Penguins om spelades på utomhusrink inför hissnande 71 217 åskådare. Rinken byggdes på mitten av den footballplan (ja, jag skriver football eftersom det inte handlar om det vi kallar fotboll) som normalt används av Buffalo Bills. Hockeyrinken såg rent ynklig ut på den gigantiska gräsplanen, och de som satt på översta läktarsektionerna kan inte ha sett ett smack, särskilt som det snöade. Jag tror dock inte att det bekom dem nämnvärt. En sån där tillställning går man inte på för att se hockey, utan för att kunna säga att man var där.

Jänkarna kan som sagt slå på stort. Vill du ha ett jippo? Anlita en amerikan. Alla som någon gång har sett Super Bowl vet nog vad jag menar, och den som inte har sett det borde. Ja, det spelas en football-match därnånstans också, men se det för jippot. Academy Awards, eller ”Oscars-galan” som det ofta kallas, är ett annat exempel på jippo av rent galna proportioner.

När vi svenskar försöker oss på ett jippo blir det oftast fånigt. Trots att jänkarna brassar på betydligt mer kommer de undan med det. Min teori är att det är just därför; för att de tar i så de skiter på sig. De tror på det de gör, de ber inte om ursäkt för det och Jante håller sig ur vägen. Svenska jippon ber oftast om ursäkt för sig. Det finns hela tiden den där våta filten av tveksamhet över det hela. Det är bara ok att ställa till jippon om det är för välgörande ändamål, typ Faddergalan, och knappt då. Och melodifestivaler då förstås, vilket faktiskt är för jävla sorgligt.

Men jänkarna tycks skita i om ett jippo kostar horribelt med pengar och de ber inte om ursäkt för att de brassar på, och just därför fungerar det. Det är lite som att sjunga höga toner; klämmer man i från tårna och verkligen menar det så fungerar det till och med om rösten spricker. Håller man igen blir det kattskit.

Innan matchen skulle det naturligtvis viftas med flaggor och hållas tal om ”våra modiga soldater i Afghanistan” som alla borde stötta, och spontant blev jag provocerad av det. Fast när jag fick fundera lite på det hela så undrar jag om inte det är så att den enskilde amerikanen kan skilja på att stötta sina trupper och att stötta ett krig mycket bättre än vad vi utomstående kan. För rent krasst; om jag känner någon som tjänstgör som soldat så vill jag förstås att den personen ska komma hem helskinnad. Det betyder inte att jag stöder det krig personen ifråga deltar i.

Hur matchen slutade? Vem bryr sig? Inramningen var storslagen, och det var det viktiga.


Andra bloggar om: , , , , , ,

Att avvärja flygangrepp med flugsmälla

När gammelmedia äntligen tar sig an 1984, Bodströmsamhället, Storebror, eller vad man nu vill kalla eländet så gör man det så tamt att jag undrar om syftet verkligen är att göra herr och fru Svensson uppmärksamma på problemet, eller om det snarare är ett sätt att ytterligare bagatellisera det hela. Ty det enda Claes Arvidsson på ledarplats tar upp är att vi får dåliga betyg av Privacy International. Och ni vet vad jag tycker om betyg; det har inget egenvärde.

Integritet har ett egenvärde, men för att herr och fru Svensson som säger sig vara villiga att granskas för att de inte har något att dölja ska förstå krävs det konkreta exempel. När Claes Arvidsson underlåter att leverera ger han snarare rättrådiga paret Svensson vatten på deras kvarn; integritetskramarna har inget att komma med. Övervakningsivrarna har brott, terrorister och pedofiler att jaga, integritetskramarna har inget alls. Det är så det måste se ut för den vars samhällsbild enbart formas av gammelmedia.

Till skillnad från flera andra som välkomnar SvD:s ledare tycker alltså att den är rent dålig. Missförstå mig rätt: Intentionen är god (eller?), men vägen till helvetet är som bekant stenlagd med dylikt. SvD måste ta i betydligt hårdare för att få folk att tänka till.

En annan del av samma ämne är den övervakningstjänst Telenor nu erbjuder föräldrar. GPS-bevakning av ungarnas mobiltelefoner. Lysande idé! Vänj knattarna vid att leva transparent så växer de upp till betydligt fogligare vuxna än sina föräldrar. Det säger sig egentligen självt; man saknar inte det man aldrig har haft. Mer om detta hos opassande.

Jag hoppas, sannolikt förgäves, att tjänsten floppar rejält. Tyvärr tror jag dock att massor av föräldrar kommer att nappa på möjligheten eftersom föräldrar värnar sina barns säkerhet. Det sägs att allt går att sälja med mördande reklam, och vill man sälja konserverad gröt idag ska man göra det med motiveringen att det håller pedofilerna borta.


Andra bloggar om: , , , , , intressant!