Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

Bertil har koll han:

Jag tycker att det bör vara frivilligt om kvinnan ska göra lumpen. Hon gör lumpen 9 månader varje gång hon föder barn, hon bör själv bestämma om hon vill mönstra eller ej.

Så när landet befinner sig i krig ska vi skicka en bataljon med förstföderskor till fronten, eller vad? Vad ska de göra? Kasta blöjor på fienden? Berätta om sina fantastiska barn tills fienden tar livet av sig av ren tristess?

Å andra sidan har väl den taktiken aldrig använts. Vem vet, det kanske fungerar? I och för sig brukade man väl under belägringar på medeltiden kasta avfall och ruttnande lik och annat mysigt på varandra.

Om vi ska ha ett jämställt samhälle ska givetvis allmän värnplikt gälla med betoning på all snarare än på män. Sen kan det diskuteras om vi överhuvudtaget ska ha värnplikt, eller om en ren yrkesarmé och frivillighet vore mer effektivt.

Edit: Ändrat länkningen så att jag pekar till rätt artikel.

Relaterat: Den verkliga könsmaktsordningen

Andra bloggar om: värnplikt, jämställdhet

Bertil har koll han: Jag tycker att det bör vara frivilligt om kvinnan ska göra lumpen. Hon gör lumpen 9 månader varje gång hon föder barn, hon bör själv bestämma...

Fyra reportrar rycker idag ut för att försvara medias vinklade bevakning och för att försöka skjuta ner Pär Ströms argument. De lyckas ärligt talat inget vidare. Till att börja med är de, minst sagt, jäviga. Det finns liksom inte en chans i helvete att en reporter skulle erkänna att h*n var indoktrinerad av statsfeminismen ens om h*n insåg det. Det ligger liksom i sakens natur att försvara sin egen heder.

Fortsättningsvis drar man upp lite märkliga argument. I de första två fallen de granskar kan jag acceptera att det är ökningen som är nyheten, men likväl är det vinklade nyheter och/eller rubriker. Sen blir det svårare och när man kommer till fall nummer fyra – det om bilförsäkring – blir det rent snurrigt.

Sanningen är att två grupper drabbas av könspremien, unga män och medelålders kvinnor.Kvinnan används som exempel för att det är en nyhet.

Jaha? Varför användes inte mannen som exempel istället? Fanns det verkligen inte utrymme för att lyfta fram bägge de drabbade grupperna? Rubriken sa faktiskt “dyrare bilförsäkring – för kvinnor” vilket, oavsett ökningar hit eller dit och hänsyn till diverse diffust nyhetsvärde, är en ren lögn. Det går inte att vifta bort.

Och sen avslutas artikeln rent komiskt:

Det finns tyvärr bara en enda jämställdhetsredaktion på de stora nyhetsmedierna idag, Aftonbladet Kvinna, med fem journalister.

Jämställdhet likställs med kvinna. Men man är inte indoktrinerade eller fartblinda? Inte ens en smula? Nejdå.

Ström ger svar på tal och Blogge tycker till.

Själv väntar jag alltjämt på en förklaring av den här vinkeln.

Andra bloggar om: pär ström, feminism, kvinna, media, aftonbladet, intressant?

Fyra reportrar rycker idag ut för att försvara medias vinklade bevakning och för att försöka skjuta ner Pär Ströms argument. De lyckas ärligt talat inget vidare. Till att börja med...

Det är ju knappast någon nyhet att kränkt är den nya folksjukdomen. Eller folkrörelsen snarare. Så till den milda grad att det börjar bli tröttsamt att raljera om det.

Ny MilitärDiktatur är emellertid ett opportunistiskt parti och stolta över det… Vänta, det är inte valår i år va? Då är vi en folkrörelse. En opportunistisk folkrörelse och stolta över det, så därför vill vi ta fasta på människor behov av att vara kränkta och bli tagna på allvar för det.

För att ge så många som möjligt chansen att bli kränkta tänkte jag införa några fler ombudsmän för utsatta grupper, utöver befintliga JämO och HomO. Här följer några förslag:

Ombudsmannen för utvecklingsstörda: MongO
För hockeyspelare: PuckO
För meningsmotståndare: Sacramento IdiotO
För godisråttor: RollO
För stridspittar: RambO
För dyslektiker: stvaA
För gnällspikar: ÖrebrO
För småväxta: FrodO
För småväxta chilenare: TitO
För studiomusiker: TotO
För fjortisar: ‘amendurÅ!?

Och så vidare. Välkomna in med förslag. Målet är att alla i slutänden ska ha en egen ombudsman, förslagsvis kallad EgO.

Andra bloggar om: kränkt, ombudsman, ny militärdiktatur

Det är ju knappast någon nyhet att kränkt är den nya folksjukdomen. Eller folkrörelsen snarare. Så till den milda grad att det börjar bli tröttsamt att raljera om det. Ny...

Ytterligare en har ramlat från en balkong. Det verkar gå en epidemi genom landet. Jag är uppriktigt förvånad över att inte kvällspressen gjort balkongitis till veckans sjukdom, komplett med faktaruta och allt. Ungefär såhär:

Nästa steg är förstås att ropa på balkongförbud. I det symptomdödarsamhälle som Sverige är borde det vara givet att balkonger ska förbjudas så att man inte kan ramla eller “ramla” från dem.

Andra bloggar om: balkong, balkongfall, epidemi

Ytterligare en har ramlat från en balkong. Det verkar gå en epidemi genom landet. Jag är uppriktigt förvånad över att inte kvällspressen gjort balkongitis till veckans sjukdom, komplett med faktaruta...

IFPI har tabbat sig. Ordentligt. Man har stulit en artikel rakt av från Computer Sweden. Nu har man visserligen tagit bort artikeln från hemsidan igen men den ska ha inkluderats i ett nyhetsbrev också. Redaktör Thomas Fridholm skyller på stress och marknadschef Lisa Cronstedt hävdar att man inte har haft något uppsåt? Och?

Jag hoppas verkligen att Computer Sweden stämmer dem på tamigfan allt de äger och har. Det minsta man kan begära är att den som påstår sig försvara en lag också efterföljer den. Och jo, misstag kan begås. Jag kräver i normalfall inte att folk ska vara felfria. Utom när de håller ett så högt tonläge och en så hög svansföring som just upphovsrättsmaffian. Då blir jag ytterst skadeglad istället och hoppas att Computer Sweden sätter åt dem där det känns: I plånboken.

Edit: Janne upplyser i en kommentar att artikeln inte alls är borttagen, bara länkningen från förstasidan. Man har alltså inte brytt sig om att ta bort en stulen artikel ens efter att det uppmärksammats i gammelmedia. Arrogant. På dem!

Och för balansens skull tänker jag göra det som IFPI är för lata för: Länka till den ursprungliga artikeln. Varsågoda.

Andra bloggar om: ifpi, computer sweden, upphovsrätt

IFPI har tabbat sig. Ordentligt. Man har stulit en artikel rakt av från Computer Sweden. Nu har man visserligen tagit bort artikeln från hemsidan igen men den ska ha inkluderats...

För ett par år sedan sprängdes en bil utanför vår balkong. Dagen före julafton. Det visade sig vara en flyktbil som använts vid ett rån.

Nu står det en bunt poliser och hänger rakt över gatan. Först trodde jag att det kanske hade öppnats en donut shop i en av lägenheterna, men efter att sambon nyttjat en av våra kontakter visar det sig att så inte är fallet. Det är mer spännande än så. Men det tänker jag inte berätta. Tidningarna tycks inte ha fått nys om det än, men när det väl kommer ut i pressen lär ni förstå.

Nej, det är inte Britney Spears som är på besök, även om vår kontakt garanterat skulle ha vetat det också. Nu får ni inte fler ledtrådar.

Andra bloggar om: nyheter, södertälje, scoop

För ett par år sedan sprängdes en bil utanför vår balkong. Dagen före julafton. Det visade sig vara en flyktbil som använts vid ett rån. Nu står det en bunt...

Den lede Fi tänker tydligen satsa på bloggosfären. Åtminstone om man ska tro en artikel i DN¹.

Vi har fått ett fruktansvärt förtryck av det fria ordets mångfald. Det är så otroligt mycket som inte får sägas i medierna idag. Alla unga kolumnister skriver om diamanter och gucci-skor. Inom bloggosfären finns det en frihet som inte finns någon annanstans i medierna. Därför bloggar jag, sade författaren Unni Drougge.

Jag har inga problem att hänga med i den tankegången. Sen några år tillbaka har jag tyckt att kolumnisterna har varit den enda kvarvarande behållningen i en annars lam kvällspress (dagstidningarna håller fortfarande något högre klass men följer så sakteliga med ner i dyn) men nu vet jag inte om ens de är läsvärda. Trenden tycks vara att hålla sig så neutral, eller snarare politiskt korrekt, som möjligt.

Vidare anses att feministiska frågor inte får tillräckligt stort utrymme. Det må så vara, men i relation till detta kan ställas Pär Ströms debattartikel² i SvD igår där han påvisar hur media vinklar nyheter. Och han hittar inte på; exemplet med bilförsäkringen reagerade jag själv på när det begav sig³ och exemplet med SMS-lånen fick sambon att tappa hakan. De nyheter Ström har granskat är inte heller de enda exempel som finns⁴.

När bägge sidor, om vi nu ska se det som att Pär Ström och Unni Drougge står på varsin sida av någonting, tycks överens om att mediaklimatet är dåligt eller rent av korrupt, då stämmer det förmodligen. Hur har det blivit så?

Jag tror att det hela kan liknas vid en gungbräda. För även om jag ogillar rabiata feminister som ser patriarkala strukturer överallt och är arga mest hela tiden (till skillnad från feminister som faktiskt vill uppnå jämlikhet och som går att samtala med) så måste jag motvilligt inse att deras existens har en poäng. För, som en vän sa, ibland måste man föra ett jävla liv för att få andra att vakna. Det betyder inte att man har rätt för att man skriker högst, och det betyder inte heller att man inte är en jävla idiot, men det kan ändå medföra positiva effekter som att andra öppnar ögonen. Man sätter sig längst ut på gungbrädan där man väger mest och också tar mest stryk för att göra så mycket nytta som möjligt för den som sitter närmare mitten.

Emellertid medför det också den negativa effekten att åter andra flyttar längre bak på den andra sidan för att motverka extremismen genom att själva bli extremister. Ytterligare några backar på vardera sida i en evig negativ kontrastverkan. Alla som har gungat gungbräda vet att det är praktiskt taget omöjligt att balansera den på det viset – det blir bara ett vilt svängande tills folk börjar ramla av.

Och mittemellan står media idag. Desperat försöker man hålla sig nära mitten för att inte riskera att flyga av när gungbrädan vänder, kanske en gnutta över på den sida som väger tyngst för närvarande för att tillhöra det vinnande laget om matchen skulle ta slut.

Edit: Mymlan tangerar ämnet med en lite annan infallsvinkel⁵. Allt hänger sannerligen ihop.

Andra bloggar om: feminism, media, pär ström, unni drougge, feministiskt initiativ, fi, intressant?

1. Bloggosfär ny feministisk mark [↩]
2. ”Kvinnor görs till offer” [↩]
3. Dyrare bilförsäkring – för män [↩]
4. Vin, kvinnor och stryk
   Vad en höna kan göra av en fjäder [↩]
5. från det ena till det andra [↩]

Den lede Fi tänker tydligen satsa på bloggosfären. Åtminstone om man ska tro en artikel i DN1. Vi har fått ett fruktansvärt förtryck av det fria ordets mångfald. Det är...

Scriptoriumnätverket är uppe och springer igen. För hur länge? Jag är duktigt less på allting och just nu känns det som att vi blir tvungna att flytta hela klabbet. Igen. Visserligen vet jag fortfarande inte riktigt vad det är som har hänt, men det är just det som är en del av problemet; bristen på information. Är det svårt att skicka ut ett mail och berätta att det har skitit sig? Visst, man har säkert haft fullt upp, men det skiter jag ärligt talat i. Som kund vill jag veta vad som händer. Utan kunder har de inga jobb. Ens det lilla som stått på proinets driftinfo hade varit välkommet i mailform, i synnerhet som driftinfon mestadels också varit otillgänglig; den ligger väl också på proinets servrar… Vilket även det verkar rätt dumt. Borde inte just en driftinfo ligga utanför den egna serverparken så att den kan användas även när det finns problem? För så länge grejerna fungerar har vi ingen nytta av någon driftinfo liksom. Istället sprids det rykten som en löpeld över internet, och dessa rykten är den enda informationskälla vi har.

För övrigt är jag spyless på hockey också. Brynäs skämde ut sig och låg under med 4-0 efter halva den första perioden, och så var den matchen över. Laddade om för lite NHL när Canal+ nu äntligen behagade visa Buffalo, och så hamnade de också i underläge 4-0 efter halva första perioden! Vad är oddsen på det?

Så nu tänker jag sova istället. Jag håller åtminstone på att läsa en bok som verkar rätt lovande. Alltid nåt, men jag kanske borde låta bli den just nu annars dör väl huvudpersonen inom kort och resten av boken blir en trehundra lång sidors lång recension av melodifestivalen. Eller som det kallas idag: En tidning.

Andra bloggar om: proinet, krasch, scriptorium, kundvård, ishockey, brynäs, buffalo

Scriptoriumnätverket är uppe och springer igen. För hur länge? Jag är duktigt less på allting och just nu känns det som att vi blir tvungna att flytta hela klabbet. Igen....

Tito hit och Tito dit. Won’t the real Tito please stand up! Det finns bara en Tito, och han är död. Jag är inte du med Tito Beltran, och att döma av vad han uttalat om svensk mat eller det svenska samhället överlag så tvivlar jag på att han är du med någon alls i det här landet längre. Tito Beltran är en liten fjant och jag skulle uppskatta om han slutade omskrivas vid förnamn.

Med detta sagt undrar jag om inte vi just bevittnat ett justitiemord. Jag har förvisso inte satt mig in i fallet, men jag finner det förvånande att något som ska ha skett för åtta år sedan, utan vittnen, utan något som helst konkret bevismaterial, överhuvudtaget går till domstol. Våldtäktsmål är svåra nog som det är i och med att det som vanligen går att bevisa är att penetrering och eventuellt utlösning ägt rum, något som även förekommer vid vanliga samlag. Utan fysiska skador är det således svårt att bevisa att något brottsligt ägt rum, och ord står mot ord eftersom det nästan aldrig finns vittnen. Även när det finns fysiska skador så det räcker och blir över är det svårt nog att få någon fälld – Stureplansasen i färskt minne.

Här har man inte ens något fysiskt bevis på att någon aktivitet alls ägt rum. Man har vittnen som berättar att offret berättat att det har hänt. Andrahandsinformation, hörsägen. Ändå har Bodström sagt att Carolas vittnesmål är “stark bevisning”. Hur då? Bevis är bevis. Vittnesmål är inte bevis och Carola kan väl knappast ha vittnat om något annat än att offret sagt att något har hänt? Såvida hon inte har fått rapporter från Gud den Allsmäktige.

Ändå besannades min känsla: Den kåte lille chilenaren fälldes för våldtäkt¹. Jag kommer inte att sakna honom, och jag tvivlar inte på att han kan vara skyldig heller, men jag undrar ändå hur det står till med rättssäkerheten i det här landet. När Thomas Bodström är inblandad går ingen säker. Karln är en populist av stora mått och det är såna här mål han vill vinna så att hans engagemang för kvinnor tillsammans med hans tvålfagerhet ska föra honom till makten.

The real Tito

Andra bloggar om: tito, beltran, våldtäkt, rättssäkerhet, justitiemord, intressant?

1. Två års fängelse för Tito Beltran
   Tito Beltran om domen. “Har förekommit en manipulation.”
   Laxen lurar i faggorna [↩]

Tito hit och Tito dit. Won’t the real Tito please stand up! Det finns bara en Tito, och han är död. Jag är inte du med Tito Beltran, och att...

Aftonbladet slår larm om Facebook. Igen. Jag har slutat räkna, men mellan tummen och pekfingret skulle jag gissa att vi är uppe i någonstans kring fyrahundrade aftonbladetlarmet om Facebook.

Den här gången går det ut på att det är svårt att radera sitt konto. På västfronten intet nytt. Aftonbladet berättar också att även om kontot är raderat så ligger informationen kvar på deras servrar. Spontant tänker jag att det antagligen tas regelbundna backuper och att det möjligen också arkiveras databaser, vilket inte vore ett dugg konstigt. Och inte får man väl gå in i arkiv och radera saker?

Alltifrån uppgifter om mejladresser till kontokortsnummer finns därför tillgängligt på Facebooks servrar, utan att innehavarna vet om det.

Ursäkta? Den som lägger upp sina kontokortsnummer på ett community är kliniskt dum i huvudet. Och vad menar man med att uppgifterna är tillgängliga? För vem? Och vadå “utan att innehavarna vet om det”? De vet inte själva vad de har lagt upp för skit? Dum i huvudet räcker inte. Dum i kvadrat snarare.

Innan Aftonbladet börjar peka finger kanske de borde sopa framför egen dörr. För vad händer om Aftonbladet skriver en artikel om mig? Den kommer att finnas kvar för alltid. Såklart. Med skillnaden att artikeln inte försvinner om jag ber om det (såklart) och också med skillnaden att jag inte har haft något att säga till om beträffande vad som står i artikeln (såklart).

Vart är jag på väg med det resonemanget då? Jo, att på Facebook och liknande bestämmer man trots allt själv vad man lägger upp, vilket rimligen borde vara långt mindre farligt än vad någon annan kan lägga upp. Det stora problemet med känsliga bilder och uthängningar som florerar på internet handlar trots allt inte om vad vi lägger upp om oss själva utan om vad andra lägger upp. Det är ju inte Anna Karlsson i 7b som skriver att Anna Karlsson i 7b är en hora och lägger ut hennes telefonnummer. Det är hennes mobbare.

Aftonblaskans varningar slår därför fel. För visserligen är det viktigt att var och en tänker på att det de lägger upp på nätet förmodligen stannar på nätet och riskerar att bli allmän egendom, men det är inte Facebook som är boven i dramat. I vart fall inte den enda boven i dramat. Google cachar och folk kopierar saker och sprider vidare. Även om Facebook verkligen rensar sina servrar kommer den där bilden du la upp fyllan att fortsätta cirkulera, om någon tyckte att den var tillräckligt rolig. Ditt eget fel. Jag bloggar på egen domän och borde ha full kontroll över det, men jag kan inte göra något åt att andra kopierar och sprider vidare det jag har skrivit och även om jag raderar finns kopiorna kvar och cacharna kvar. Och dessutom; hur hanterar min host saken? Det jag raderar idag kommer garanterat att ligga kvar på en backup de tog igår, men när skrivs den över? Har de rent av permanenta backuper i sina arkiv? Jag vet inte, och jag oroar mig inte över det heller eftersom jag inte lägger ut dumheter (även om det ibland råder delade meningar om den saken).

Jag kommer att tänka på ett klokt resonemang från Björn på Bagpipers Inn¹ i torsdags om transparens. Jag har ett semianonymt² förhållningssätt till nätet. Björn däremot går ut med eget namn, med bild och allt. När vi diskuterade saken la han fram en vinkel som jag inte har tänkt på, som kort går ut på att alla finns på nätet vare sig man vill eller inte. Skillnaden för hans del är att han kontrollerar vad det står om honom genom att lägga ut det själv, och en trevlig bieffekt av det är att han därigenom överröstar det andra säger om honom. Det är ett sunt sätt att se på det. Ta kontrollen istället för att bara stoppa i huvudet i sanden.

Det ledde sen, via avstickare om folks syn på att vi slösar bort våra liv när vi hänger vid datorerna och bloggar och står i, vidare till en diskussion mellan mig, Brit och Mattias kring vad som är äkta. För sen långt tillbaka ser jag på Josh som en egen person, lite lagom personlighetskluvet sådär. Josh är lite tuffare än jag och lite mindre konflikträdd. Diskussionen gick då ut på att var och en spelar en roll i det verkliga livet. Vi har roller, vare sig vi erkänner det eller inte. Vi kan gå ut och in ur olika roller i olika sammanhang men vi faller nästan alltid tillbaka i gamla roller när vi träffar gamla bekanta. (Jag hade en annan mycket givande diskussion kring det med en psykologistuderande för några veckor sedan.)

Och då blir slutsatsen att Josh, som genom åtminstone delvis anonymitet är frikopplad från mina IRL-roller, är mer äkta. Spinner man vidare på det skulle jag kunna “komma ut” eftersom jag har en stabil plattform att stå på, men varför skulle jag göra det? Jag trivs ganska bra så här. Och i förlängningen är inte ens Josh helt äkta eftersom man alltid påverkas och influeras. Jag tar ju faktiskt en roll på något sätt i bloggosfären också, präglad av vilka som ingår i mitt nätverk så att säga, men också präglad av läsarna. För jo, det finns alltid en undermedveten anpassning till vad som förväntas av en.

Ytterligare en slutsats man kan dra av vår kväll på Bagpipers och av ovanstående text är att det är av ondo att hålla på sina kunskaper och slutsatser. För se vad som händer när man delar med sig. Det ena ger det andra i en trappa av utveckling. Det är väl ändå ingen som tror att Isaac Newton faktiskt kom på (eller grundade?) tyngdlagen när han satt och slappade under ett träd och fick ett äpple i huvudet? Hans slutsatser byggde också på vad folk före honom och samtida med honom funderade kring. Att dela med sig leder till framsteg.

För att avrunda: Vi ska inte vara rädda för ställen som Facebook, för bloggosfären eller för nätet i allmänhet. Det är faktiskt fantastiska möjligheter vi har till fullkomlig jämlikhet och yttrandefrihet där det inte längre är viktigt hur mycket du har på kontot, vilken fin titel du har eller hur känd du är för att få komma till tals. Vad som spelar roll är vad du har i huvudet. Vi får inte tillåta att den möjligheten går oss förbi på grund av rädsla och okunskap. Aftonbladet är en stor källa till bägge delarna. Skit i dem. Använd sunt förnuft och omfamna möjligheterna istället.

Alla musslor innehåller förvisso inte pärlor. En del luktar bara illa. Men man måste öppna musslor för att hitta pärlor, och snipiga, tillslutna musslor som inte släpper in några sand gör heller aldrig några pärlor.

Andra bloggar om: aftonbladet, transparens, facebook, information, anonymitet, internet, it, bloggosfären, jämlikhet, öppenhet, yttrandefrihet, intressant?

1. Yesterday
   Igår och idag
   Och nånstans började jag förstå…
   Transparens kräver mod [↩]
2. Content is king [↩]

Aftonbladet slår larm om Facebook. Igen. Jag har slutat räkna, men mellan tummen och pekfingret skulle jag gissa att vi är uppe i någonstans kring fyrahundrade aftonbladetlarmet om Facebook. Den...