Skip to content

Ostbricka

Jag har uppmanats att berätta om ostiga uttryck jag stör mig på. Det kan ta ett tag…

Först ut: Direktöversatta engelska ord. Det är inte alltid fel. Ibland är det kul och fyndigt. Lite käckt sådär. Ibland är det fånigt. Det är en hårfin skillnad. Tumregeln är att när jag gör det är det fräscht och när du gör det är det… ja, ostigt. Ostigt är ett ostigt uttryck.

Annars stör jag mig rätt mycket på när man använder engelska ord istället för fullt användbara svenska motsvarigheter, och ännu mer stör det mig när man slänger in plural-s på svenska ord. Oftast sker det på förkortningar. När man förkortar dagböcker db och gästböcker gb så slänger man gärna på ett s när man skriver i plural; db:s och gb:s. Jag har även sett bh:s. (Ska man vara lite språkpolis så är även det mer vedertagna bh:ar fel eftersom bh är en förtkortning av bysthållare, vilket det även heter i plural. Således ska inte bh ha någon ändelse heller i plural. Nu har dock bh blivit såpass anammat att det är ett eget ord, och borde då kanske konsekvent skrivas behå på samma sätt som man får skriva teve.)

Ett riktigt ostigt engelsk ord, när det används på svenska, är well. Gärna följt av tre punkter. Jag avskyr det verkligen. När någon börjar en mening med ”well…” så läser jag ”nu ska jag i nedlåtande och överlägsen ton ägna en stund åt att klappa dig på huvudet”. Det betyder inte alltid det, men det är så jag tolkar det. Att inleda med ”well…” är att vifta med ett rött skynke framför mig.

Sen hatar jag rent allmänt felaktiga uttal av ord, eller när man till och med använder fel ord. Säg datan och jag är nära att brisera. Töggömmi, suddigum (men aldrig tuggigum, är inte det konstigt?), ijenklien, interjuv, jallefall

Vissa ostar är dialektala. Häromkring säger man härna och därna och det är fult. Bonnigt. När man säger vart men menade blev är också bonnigt. Och i mina ursprungstrakter i och kring Gävle hittar man på saker. Man går inte omkring och ljuger alltså. Eller jo, det gör man ju på sätt och vis, för när man letar efter nyckeln och sen hittar den så säger man att man har hittat på den. Och det är ju inte sant. Det var Heinz Harald Nückl som hittade på nyckeln. Eller nycklen, som man säger i Skåne. Ostigt!

Men i vanlig ordning är det sportkommentatorer som står för de största och mest illaluktande ostarna. I hockeykommentatorsfären direktöversätter man line till lina trots att det finns ett vedertaget svenskt ord: Kedja. Man pratar om overtime och play off istället för övertid och slutspel. Rightskytt är ett riktigt ostigt ord. Är det nåt fel på att säga högerskytt? Och så har hockeykommentator en väldigt konstig uppfattning om riktningar. Man ”lugnar upp”. Jodå. Vi andra lugnar ner oss, men i hockey lugnar man upp. Dessutom räcker det inte att stoppa pucken/motståndaren/anfallet. Nej, man ”stoppar upp” också. Att stoppa upp pucken låter lite kinky på något sätt. Att stoppa upp motståndaren låter rent bestialiskt!

Tänk er ett besök i en framgångsrik hockeybacks troférum. Ett par pokaler från lyckade play offs, pucken han scorade det matchavgörande målet med i overtime (fast ijenklien styrde den på en medspelare, men jallefall) och åtta uppstoppade rightskyttar. På datan har han en inspelning där han blir interjuvad, och höjdpunkten i hans trofésamling är töggömmit som Tommy Sjödin tappade när vår spelare lyckades tackla honom över sargen.

En Stilton, fotad av PDPhoto.org. Man kan riktigt se hur den luktar.

Jag passar vidare till Sagor från livbåten, Nina, Rosetta Sten och, well… deep|edition.

Nuff said.


Andra bloggar om: , , ,

Published inSociala medierSpråk

39 Comments

  1. Andreas Andreas

    Jag brukar störa mig på varianten ”gjorde fel och gjorde fel…” eller ”fifflade och fifflade…” – alltså sådant som betyder ”Ja, du har helt rätt – men om man trollar lite med formuleringarna så får man det att låta som att du har fel”.

    Ordet ”well” använder varje dag, visserligen mest i engelskan men även i informellt skriven svenska. Men jag har aldrig gjort det för att provocera och har faktiskt aldrig upplevt att det retat någon. Det är bara en ful ovana, men en bekväm och fullt medveten sådan. En sorts textbaserad axelryckning, ett ord som representerar det där djupa andetaget man tar innan man tackar för sig och går hem för dagen. De svenskspråkiga motsvarigheterna ser inte riktigt kloka ut i text (”jaha, ja…”, ”jahopp…” eller ”jo men alltså…”). Ha det i åtanke, nästa gång du spontant vill nita någon well-sägare. :)

  2. Jag använder nog ”aja” som variant till ”well”. Det ser ganska irriterande ut det med. Och jag menar inte att ”well…” är avsett att reta någon. Likväl är det så jag ofta utläser det.

    Ditt irritationsmoment är för övrigt också rätt ostigt. Det finns så många sorters ost, helt enkelt.

  3. Älvan Älvan

    Oh, pangsjonär är också ett mycket ostigt uttryck! Förekommer dock bara i talspråk.

  4. Jag sitter hellre i Västmanland och Gävle och lyssnar på dialektala skillnader än i Stockholm och lyssnar på världvana know-hows, åhhhh guuuuud, igår liksom då rå…
    Och innan jag blir använd som pinata, jag har bott i Stockholm och tyckte att det var en oerhört trevlig upplevelse. Sedan hade jag inte råd att bo där längre, plus att bostadsmarknaden var förfärlig, med där kan man snacka om englifiering. Jag ville ha en ostburgare. Jaha, en CHEESEBURGARE sa killen bakom disken, näe en ostburgare faktiskt.
    SJälv svär jag och säger alltså alldeles för ofta. So shoot me. Jag är så jävla tjurig idag, jag har haft med försäkringskassan att göra, jag borde gå och lägga mig och återkomma en annan dag istället.

    Jessika’s last blog post..Libanesisk fisksoppa (Shorbat samak)

  5. ”Aja”, är en bra svensk motsvarighet till ”Well”, ja. ”Mja” eller ”Tja” funkar också, lite beroende på sammanhanget.

    West’s last blog post..Fjärde gången gillt?

  6. Älvan: Är pangsjonär en språklig släkting till pangkaka?

    Jessika: Om han hade rättat din ostburgare till cheeseburger så hade det fortfarande inte varit ok, men det hade åtminstone varit ett riktigt ord. Cheeseburgare däremot är en styggelse. Liksom rightskytt.

  7. Andreas Andreas

    ”Aja” (som nog är kortformen av nämnda ”jaha, ja…”) fungerar riktigt bra i informella sammanhang. Om jag vill använda en direkt svensk motsvarighet i formell text så använder jag ”nåväl” för det mesta, men jag har en liten misstanke om att det inte klingar lika bra söderut som det gör här uppe. Är det så?

    Vad skulle förresten en ishockey-regel som ”offside” kunna heta på svenska? Tänk dig din favoritkommentators röst när den förklarar att spelaren hade kunnat få ett friläge om han inte hade varit avsides…

  8. Man kan nog säga ”nåväl” här med. Jag är ju inte bördig från de här trakterna så jag vet inte så noga. ;)

    Jag vet inte vad offside skulle heta. Men grejen är ju att termerna inte alltid har svenska översättningar, och då är det förstås ok att använda engelska. Det jag vänder mig mot är när man använder engelska istället för svenska.

  9. Åh vilket underbart tillfälle att klaga på mina medskåningar! Ickmè är inte ett ord. Det heter ”i och med”!!! Tar tillfället i akt att påpeka att det vanligaste sättet att säga ”nyckeln” här nere är att säga ”nyckelen”. Två e, således. Fast ejengklien (egentligen med skånskt uttal) bryr jag mig inte så mycket. Huvudsaken är att vi förstår varandra :)

    Greenchili’s last blog post..Nyheter med väder från GC

  10. Älvan Älvan

    Josh: jo, de är nog släktingar.Den berömda pungten hör nog också till den språkfamiljen.

  11. krängt då? en avlägsen kusin?

  12. Andreas Andreas

    Ulrika Good: ”Nåväl” är nog lite mer formellt, och om man använder formellt språk i en vardaglig och i övrigt informell diskussion så blir det nästan alltid lite näsa-i-vädret-syndrom vad man än säger. Det blir som att påbörja meningar med ”Det är i sanning min fasta övertygelse att…” i stället för ”Jag skulle tro att…”.

    Ulrika har för övrigt hört mig använda ”Well…” i en IRL-diskussion utan att bli synligt irriterad, men det var i ett vardagligt samtal och inte i text på nätet så det räknas inte. :)

    En liten parantes om en vällagrad ost på brickan: ”mircen”, ni vet, där man ”mircar”. Det var tider det! Idag så bloggar, vloggar, floggar, mobloggar, sloggar, ploggar och sploggar man istället…

  13. Andreas: IRL! Nu blir jag riktigt nyfiken. Berätta, berätta!

    Vad säger ni om den här då: Alla ”Meh!” som fullvuxna människor utstöter.
    Det var lite småkul de första tvåhundratrettioåtta gångerna.
    Men nu.
    Näh!

  14. Öh! Ett annat, av vissa, hatat uttryck. Själv tycker jag det är ganska användbart. ”Öh! Jag fattar inte det här.” Istället för: ”Ursäkta mig fröken Johansson. Jag förstår inte den här uppgiften.”

    Alltså. ÖH! Heter det verkligen bara ”tackla honom över sargen”? Borde det inte heta tackla upp, tackla off, tackla hän eller något dylikt?

  15. Falken: Nu kommer jag osökt att tänka på Lasse Lindroth:

    ”Nassarna brukar ju säga såhär: ÖÖÖÖH! Och det betyder att, om vi tar in fler invandrare, då kommer vårt svenska kulturarv att urholkas.”

    Jo, det borde förstås heta tackla upp. I skogarna där min pappa växte upp tar man ”dän” saker när man tar bort dem. Så ”tackla dän” kanske, när man tacklar bort nån från isen/medvetandet?

  16. Ulrika: Om det gällde ostiga uttryck på nätet så håller jag väl fast vid ”well…” då. :)

  17. Tack.
    Uppskattade läsningen.

  18. Jag igen.
    Är det ok om jag länkar till dig på min blogg?

  19. Självklart! Sånt behöver man inget tillstånd för. :)

  20. Z Z

    ”dressa”, ”dressat”, ”creddig”, ”nischad”
    (och så ”tänk” som substantiv: ”Vi har ett annat tänk”)

    ”Men, orka, liksom” låter bortom all ostighet, speciellt som ordet orka används.

    När två tävlar, springer ikapp, stakar ikapp etc, så ”krigar” de visst, enligt senaste ost-trend….

    Z’s last blog post..Hur ska super-delegaterna resonera?

  21. [Comment ID #40791 Will Be Quoted Here]

    ”Orka” är användbart. Ett jättebra sätt att döda konversationer. Inga andra ord, bara ett enkelt ”orka”. ;)

  22. Ja ja, et tu Brute.
    Jag samlar mig (försöker förtvivlat se djupsinnig ut) ve dig!

    Nina’s last blog post..Att minnas någon.

  23. nef nef

    [Comment ID #40795 Will Be Quoted Here]

    ”Orka” har väl helt enkelt blivit den svenska motsvarigheten till ”whatever”.

    Inte illa pinkat att kidsen lyckats skapa ett eget uttryck som inte är engelskt. ;)

    Höhö. ”Kidsen”. *springa och gömma sig* :P

    nef’s last blog post..In the name of the Father

  24. Andreas Andreas

    Ulrika: Det fanns en Andreas på Telias bloggträff i slutet av Januari. Roligare än så var det inte. :)

  25. Hahaha, jag håller med på nästan varje punkt samtidigt som jag använder mig flitigt av alla ”nono-ord”. :)

    mymlan’s last blog post..dagens toppnyhet

  26. Angående att döda konversationer: ”Hejdå” är väldigt användbart där:
    – Vi tänkte hitta på nåt i morrn, är du sugen?
    – Hejdå.

    Häromkring har det utvecklats till att hejdå numera är ett adjektiv också. ”Han är jobbig, dryg…han är fan hejdå!” eller ”Jag vet inte, harpa i hårdrock, visst det är väl en kul idé men, nä, det är fan hejdå”.

    Angående ”dän”: även i skogarna där jag kommer ifrån används detta! Det är förbannat jävla fult, och just därför helt OK.

    Hjälp vad jag skriver. Jag kan snart öppna en egen blogg, inuti din kommenatarsdel…det är fan hejdå.

    Hejdå.

  27. Apropå ostiga uttryck, så måste du helt enkelt besöka min nya fotoblogg, där jag faktiskt har några mycket vackra bilder av ostar.
    Den har det lite yxiga namnet ”Carl Johan Rehbinder Bildproduktion”, och ligger på http://rehbinderbild.wordpress.com/

    Annars har jag förstås som gammal språkpolis en hel del ord och ordkombinationer som jag kan reta mig på.

    Det högfrekventa användandet av det engelska ”shit” är verkligen tröttande vanligt.
    Ett tag kommenterade jag det som om ungdomarna sade ”kitt” (typ fönsterkitt), men det var det ingen som förstod (jag måste vara för gammal), så då gick jag över till att använda mig av ett långt, finskklingande ”sjiiiit”, vilket många undrade över, och några tyckte att det lät kul. Nu struntar jag i det. Orka.

    Men sen finns det ju en hel del att irritera sig på – värst är väl alla idiotiska särskrivningar.

    Men min favorit är ändå när man använde begreppet ”storleksordning” i andra sammanhang än det är ämnat för.
    Typ ”tjuvarna kom undan med ett byte i storleksordningen 2 miljoner”.
    Hallå! Vet inte folk vad storleksordning betyder?
    Man kan lägga äpplen i storleksordning, eller sina barn, eller vad som helst.
    Man kan också lägga tjuvgods i storleksordning, om det är flera olika byten. Men inte ett.
    Tänk själv. Jag brukar ställa min fru i storleksordning…?

    Inte helt lyckat…

    Calle Rehbinder’s last blog post..Två nya bloggar i familjen…

  28. ab ab

    Hehe.. tack för dagens skratt!

    Vill dock tillägga sportspråkets flaggskepp: Legendar. Har haft animerade maildiskussioner med sportjournalister om detta. Blir lycklig varje gång någon skriver korrekt, att någon är en legend. Det heter alltså legend och legendarisk, man kan inte kapa ”isk” och få ett ord som heter ”legendar”!

    Annars stör jag mig lite på ”stör mig på”, som är en rätt ny konstruktion. Men jag börjar vänja mig!

  29. Kan bara helhjärtat instämma i ostigheten med att dyngsprida engelska ord och uttryck. Värst är att ett antal krönikeskribenter (företrädelsevis Metro & City) bjuder på dessa så gott som varenda dag. Det är bara pinsamt desperata försök till att vara så hipp, inne och ball som möjligt…

    ozjeppe’s last blog post..TV4:s nya spya!

  30. Falken: Hejdå. ;)

    Calle: Ytterligare ett par irritationsmoment där ja. Just ”shit” är mycket störande.

    AB: Jag har inte reagerat över det, men du har helt rätt. Som ett sidospår har jag däremot noterat hur lite som krävs för att bli legend/legendar/legendarisk. Men det ingår väl i kvällspressen språkutarmningsprogram.

    Ozjeppe: Den värsta jobbar på Expressen. Börjar på S och slutar på kugge.

  31. Andreas Andreas

    Med ”hejdå” kommer vi nästan in på diskreta och oväntade förolämpningar. Där kan jag bjuda på en alldeles fantastisk mening som ibland kan få även en erfaren debattör att tappa bort sig. Prova någon gång att under en helt vanlig diskussion säga följande:

    ”Men… Står du verkligen här och erkänner att du är dum i hela huvudet?” (lägg gärna lite extra kraft i ordet ”hela”)

    Om du har tur svarar personen ”Nej!”, vilket öppnar för ett stort utbud av ytterligare förolämpningar. Exempelvis ”Inte? Vilken del av huvudet är det du är dum i då?” eller ”Jaha, så det är bara det som kommer ut ur din mun som är dumt?”.

    Sandlådenivå, jomenvisst! Men ibland passar det alldeles utmärkt. :) Om någon ställer samma fråga till dig så finns det hur många bra svar som helst – bara man är förberedd. Jag brukar svara ”Är det inte artigt att jag sänker mig till din nivå?”. Jag borde nog starta en ”Fråga Andreas”-blogg, en smygkäftigheternas och well-sägarnas motsvarighet till etikettens Magdalena Ribbing…

  32. Andreas: Det tycker jag absolut att du ska göra. Starta pronto! :)

  33. SqZ SqZ

    Din blogg fick oanade konsekvenser för mitt frukostval :-)

    SqZ’s last blog post..Ostigt värre

  34. Jag stör mig oerhört på det halländska och ibland skånska bruket av ordet ”hellre” när man egentligen menar ”heller” och ofta placerat i slutet av meningar.
    Exempel: ”Jag tycker inte om att bada hellre.”
    ”Han såg inte riktigt klok ut hellre.”
    Man står helt stum av förundran inför denna vällagrade Havarti.

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: