Skip to content

Musikaliskt fem år

När det gäller musik är jag ibland som en femåring. Nej, jag är inte musikalisk som en femåring eller har en smak som är lika utvecklad som en femårings, sånt överlåter jag åt Radio Rix. Däremot kan jag, liksom femåringar, bli så betuttad i musik att jag kan sitta och spela samma artist, skiva eller rent av artist om och om igen. Jag, den store cynikern som är så snabb att berätta hur dåligt allt är, kan bli så tagen av musik när jag väl hittar något som är bra att jag bara sitter och lyssnar med ett brett leende på läpparna.

Nu håller jag på att spåra André Matos bakåt genom hans karriär i Shaaman och Angra. Måste säga att Angra låter riktigt bra. Mindre springa maraton på dubbelkaggarna, mer variation. Jag har inte tagit mig igenom deras skivor än så jag kanske får anledning att återkomma. Jag kom fram till Wuthering Heights, och där fastnade jag. Det är den som går på repeat här. Ja, det är samma fantastiska låt som skrevs och framfördes av Kate Bush.

Att ge sig på att göra en cover på just Wuthering Heights är modigt. Det är en rätt speciell låt med en mycket speciell trolsk känsla. Dessutom ursprungligen framförd av en mycket speciell sångerska med en mycket säregen teknik. Dömt att misslyckas, kan tyckas. Icke! Tvärtom är det lysande. Angras version av låten följer originalet ganska troget, men mer kraftfullt. De följer den så pass troget att André Matos faktiskt imiterar Kate Bushs ”röstbyten”. Och det är då jag blir så glad att jag sitter och fnittrar lyckligt för mig själv.

Notera att jag generellt är stor motståndare till just covers. I regel finns det två varianter av covers; antingen låter man som originalet till punkt och pricka (ett aktuellt exempel är tre Idol-fjantar som gjort en nästan identisk kopia av den redan från början rätt fåniga All for one, ursprungligen insjungen av Rod Stewart, Bryan Adams och Sting) vilket gör det hela till slöseri med studiotid, eller så kvaddar man låten (exempel överflödigt). Det finns dock undantag där man lyckas balansera på slaklina och göra en egen tolkning av en låt utan att pissa på originalet.

Wuthering Heights är en av mina favoritlåtar alla kategorier, men den har en sorglig produktion där trummorna låter som plastburkar och rispapper. Angra fräschade upp den, gav den en kraft och tyngd den förtjänade utan att förta den inneboende ljuvlighet som originalet besitter. Bättre? Nej, det kan man inte säga. Ett original är ett original. Men en värdig tolkning gjord med ärlighet och respekt, och med lagom mycket ”glimten i ögat” för att komma undan med det. Jag misstänker att killarna hade ganska roligt när de gjorde den. Döm själva.

Originalet:

Tolkningen: Eftersom det aldrig var en singel har man aldrig gjort någon video till låten, men nån Rosi Gomes har klippt och klistrat ihop en egen.


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Published inMusik

14 Comments

  1. Jenny Jenny

    Härligt! Älskade Kates låt redan som liten, hade inte hört Angras version förut. Najs. :)

  2. Slå mig nu inte för att jag säger det, men sångarens röst (på vissa ställen) i den här låten påminner mig om honom, som sjunger i the Poodles. :) Jag tycker det är dödsimpande att kunna ta så höga toner utan att det låter… hysteriskt ansträngt. Äh, jag kan inte förklara hur jag menar.

    Mia*’s last blog post..Jag har flyttat!

  3. Det är möjligt. Jag har inte ägnat the Poodles tillräcklig uppmärksamhet för att avgöra det. Tror inte att jag kommer att göra det heller. :)

  4. Haha, det räcker väl med att kolla på ”Så ska det låta”. :)

    Mia*’s last blog post..Jag har flyttat!

  5. Z Z

    …what?….har någon vågat sig på Wuthering Heights? Undrar om detta kan bli bra. Får lyssna.

    Jimi Hendrix’ All Along The Watchtower funkar. Helt annorlunda från Dylans original.

    Z’s last blog post..Var kör troende-ateistdebatten fast?

  6. Peter Harold Peter Harold

    Är det inte Stuart Elliott som hamrar på plastburkarna och rispappret i Mrs Bush inspelning? Mina intryck av honom är annars från Alan Parsons Project där jag tycker att han gjort ganska bra ifrån sig.

    Jag skall visa video n:o 2 för Lilla Fröken Harold. Misstänker starkt att den är helt i hennes smak… visuellt sett åtminstone.
    ;-)

  7. Det är inget fel på trumspelet i originalet, däremot på ljudet. :)

  8. Tjaba!

    Eftersom internet läser den här bloggen *blink* skulle jag vilja slänga ut en liten fråga till internet:

    Skivan är Dream Theaters ”Train of Thought”, och låten är ”Stream of consciousness”. Ungefär 6 minuter in i låten hörs något som verkar vara en darrig gitarr med ett orgelliknande eko. Den hörs igen vid 6:54 igen. Ljudet påminner även om gitarren i ”Any Colour You Like” med Pink Floyd på deras ”Dark side of the Moon”. Vad är detta för slags ljudeffekt? Tack på förhand, internet!

  9. […] Land: Holy Land för att det är en jävligt bra skiva och Angels Cry mest för att den innehåller Wuthering Heights. Jag vill visa min uppskattning med mer än att skriva om dem (vilket jag nog kommer att göra […]

  10. […] jag lobbade för Angras cover av Wuthering Heights skrev jag att de är modiga, och det intrycket har jag när jag lyssnar på Holy Land också. Trots […]

  11. […] skickar vidare från Utrikesbloggen och vill ha en galen cover. Jag har ju redan tidigare postat en cover på Kate Bushs Wuthering Heights, av brasilanska metalbandet Angra. Det är rätt galet […]

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: