Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

Rosetta Sten, en av de kreatörer som insett att man måste leva i sin egen tid och anpassa sig därefter, skriver om sin kärlek till Dolly Parton och om att köpa begagnat. Ska man bokstavligen tolka upphovsrättsmaffians omsorg om kreatörernas rätt till ersättning borde det rimligen vara olagligt att köpa och sälja begagnade skivor, böcker och filmer också, ty av pengarna som omsätts i andrahandshandeln når noll och nada fram till upphovspersonerna själva. Icke heller genererar det några pengar för bolagen, och säkert finns det en och annan direktör som gärna skulle förbjuda andrahandshandel men inser det orimliga i det. Faktum är att det på intet sätt är mer negativt för upphovsmännen att kopiera ett verk än att sälja det i andra hand. I bägge fallen uppnår man en spridning som, om verken är bra nog, genererar mer nyförsäljning. I bägge fallen når dock inga pengar fram till vare sig upphovsman eller bolag vid transaktionen.

Rosetta berättar att då hon köpt så mycket av Dolly Partons verk begagnat så väljer hon medvetet att slanta in lite här och där för att ekonomiskt stötta sin idol. Det, mina vänner, är allt annat än det snylteri som fildelning ofta påstås vara.

Själv har jag precis upptäckt, och förälskat mig, i brasilianska metalbandet Angra. Genom fildelning, märk väl. Så nu vill jag köpa deras två första skivor Angels Cry och Holy Land: Holy Land för att det är en jävligt bra skiva och Angels Cry mest för att den innehåller Wuthering Heights. Jag vill visa min uppskattning med mer än att skriva om dem (vilket jag nog kommer att göra också – hittills har de bara nämnts i förbigående). Jag vill lägga mina pengar där min mun är, för att försvenska ett engelskspråkigt uttryck.

Men det verkar vara lögn i helvete att köpa skivorna via någon svensk återförsäljare. De finns vare sig hos cdon eller ginza och en sökning på pricerunner ger inte en enda träff. Återstår då utlandet. Amazon har plattorna, men det kostar i frakt. Jag har ingen lust att betala mer än ett par procent av totalsumman i frakt. Det räcker gott med att merparten av pengarna stannar hos skivbolaget utan att jag dessutom ska finansiera diverse fraktföretag. Därför tänker jag vänta tills jag hittat mer grejer att beställa, alternativt någon att sambeställa med. Tills dess är jag alltså en snyltande tjuv, för att musiken jag vill köpa inte verkar gå att köpa…

Försvarare av den ordningen kanske vill förklara för mig hur jag ens skulle ha upptäckt Angra genom rumsrena kanaler. Skulle jag ha beställt ett par skivor från Amazon på ren chans, för att bandet har ett coolt namn? Jag menar, om skivorna inte går att hitta på cdon eller ginza lär de inte stå i butikerna. Alla skivbutiker är väl för övrigt utbytta mot Rocks numera och där det en gång stod en genuint musikkunnig snubbe som hade hört varenda skiva i butiken och satte en ära i att beställa hem det kunden ville ha står idag en 22-åring med brallorna vid knäna och trendigt knullrufs och svarar “står det inte i hyllan så har vi det inte”. Finns inte skivorna i butiken kan jag inte provlyssna heller.

Här närmar vi oss pudelns kärna: Vill du vara skötsam ska du ha ett minimalt kulturintresse och tycka att skvalet på Radio Rix är fullt tillräckligt för att tillfredställa ditt kulturbehov. Det är nämligen vad som erbjuds. Det är därför, Lars-Anders Johansson, som vi snyltare så ofta hänvisar till Britney Spears. Givetvis är det förenklat, men det är å andra sidan de generaliseringar du levererar också.

Den främsta spridningsvägen för kultur har alltid varit det man kallar multi level marketing, eller mun-mot-mun-metoden. Jag tycker att något är bra, så jag berättar om det för mina kompisar och sprider det till dem så att de kan lyssna/läsa/titta. De tycker att det är bra och så köper de exemplar som de i sin tur sprider till sina kompisar, och så vidare. En del längs den kedjan tycker inte att det är bra. En del längs kedjan tycker att det är skapligt men inte tillräckligt bra för att lägga pengar på. En del tycker rent av att det är jättebra, men väljer ändå att inte köpa skivan/boken/filmen. Snyltare, om man så vill. Så har det alltid varit (ja, så länge det har funnits lagringsmöjligheter som är smidigare än hällristningar åtminstone) och kommer alltid att vara. Skillnaden idag är att saker och ting kan spridas över större avstånd, i större skala och dessutom kopieras mer lättvindigt. Det betyder inte nödvändigtvis att snyltarna procentuellt blivit fler – tvärtom tyder mycket på att fildelare också betalar för mer kultur än andra. Jag inser att det ses som ett problem för bolagen, och kanske är det början till slutet för jättarna i branschen, men att sätta klackarna i marken och kräva att politiker ska vrida tillbaka klockan löser ingenting. Lär istället av Rosetta och anpassa er. Hade hästuppfödare betett sig som skivbolagen gör nu, och fått sin vilja igenom, vid tiden för bilens inträde hade det fortfarande tagit en heldag i anspråk att ta sig från Södertälje till Gävle på vintern. För att inte tala om hur mycket hästskit det hade legat på Essingeleden vid rusningstid.

På tal om hästskit ger jag inte mycket för argumentet från upphovsrättsmaffian att kreatörer har rätt att få betalt för sitt skapande. Jag har just skapat en text. Pay up! Visa att ni också lever som ni lär. Att jag inte erbjuder något enkelt sätt för er att betala mig borde inte vara något hinder. Vill ni så gärna betala så kommer ni nog på ett sätt.

Andra bloggar om: fildelning, pirater, snyltare, upphovsrätt, musik, angra, rosetta sten, intressant?

Rosetta Sten, en av de kreatörer som insett att man måste leva i sin egen tid och anpassa sig därefter, skriver om sin kärlek till Dolly Parton och om att köpa begagnat. Ska man bokstavligen tolka upphovsrättsmaffians omsorg om kreatörernas rätt till ersättning borde det rimligen vara olagligt att köpa och sälja begagnade skivor, böcker och filmer också, ty av pengarna som omsätts i andrahandshandeln når noll och nada fram till upphovspersonerna själva. Icke heller genererar det några pengar för bolagen, och säkert finns det en och annan direktör som gärna skulle förbjuda andrahandshandel men inser det orimliga i det. Faktum är att det på intet sätt är mer negativt för upphovsmännen att kopiera ett verk än att sälja det i andra hand. I bägge fallen uppnår man en spridning som, om verken är bra nog, genererar mer nyförsäljning. I bägge fallen når dock inga pengar fram till vare sig upphovsman eller bolag vid transaktionen. Rosetta berättar att då hon köpt så mycket av Dolly Partons verk begagnat så väljer hon medvetet att slanta in lite här och där för att ekonomiskt stötta sin idol. Det, mina vänner, är allt annat än det snylteri som fildelning ofta påstås vara. Själv har jag precis upptäckt, och förälskat mig, i brasilianska metalbandet Angra. Genom fildelning, märk väl. Så nu vill jag köpa deras två första skivor Angels Cry och Holy Land: Holy Land för att det är en jävligt bra skiva och Angels Cry mest för att den innehåller Wuthering Heights. Jag vill visa min uppskattning med mer än att skriva om dem (vilket jag nog kommer att göra också - hittills har de bara nämnts i förbigående). Jag vill lägga mina pengar där min mun är, för att försvenska ett engelskspråkigt uttryck. Men det verkar vara lögn i helvete att köpa skivorna via någon svensk återförsäljare. De finns vare sig hos cdon eller ginza och en sökning på pricerunner ger inte en enda träff. Återstår då utlandet. Amazon har plattorna, men det kostar i frakt. Jag har ingen lust att betala mer än ett par procent av totalsumman i frakt. Det räcker gott med att merparten av pengarna stannar hos skivbolaget utan att jag dessutom ska finansiera diverse fraktföretag. Därför tänker jag vänta tills jag hittat mer grejer att beställa, alternativt någon att sambeställa med. Tills dess är jag alltså en snyltande tjuv, för att musiken jag vill köpa inte verkar gå att köpa... Försvarare av den ordningen kanske vill förklara för mig hur jag ens skulle ha upptäckt Angra genom rumsrena kanaler. Skulle jag ha beställt ett par skivor från Amazon på ren chans, för att bandet har ett coolt namn? Jag menar, om skivorna inte går att hitta på cdon eller ginza lär de inte stå i butikerna. Alla skivbutiker är väl för övrigt utbytta mot Rocks numera och där det en gång stod en genuint musikkunnig snubbe som hade hört varenda skiva i butiken och satte en ära i att beställa hem det kunden ville ha står idag en 22-åring med brallorna vid knäna och trendigt knullrufs och svarar "står det inte i hyllan så har vi det inte". Finns inte skivorna i butiken kan jag inte provlyssna heller. Här närmar vi oss pudelns kärna: Vill du vara skötsam ska du ha ett minimalt kulturintresse och tycka att skvalet på Radio Rix är fullt tillräckligt för att tillfredställa ditt kulturbehov. Det är nämligen vad som erbjuds. Det är därför, Lars-Anders Johansson, som vi snyltare så ofta hänvisar till Britney Spears. Givetvis är det förenklat, men det är å andra sidan de generaliseringar du levererar också. Den främsta spridningsvägen för kultur har alltid varit det man kallar multi level marketing, eller mun-mot-mun-metoden. Jag tycker att något är bra, så jag berättar om det för mina kompisar och sprider det till dem så att de kan lyssna/läsa/titta. De tycker att det är bra och så köper de exemplar som de i sin tur sprider till sina kompisar, och så vidare. En del längs den kedjan tycker inte att det är bra. En del längs kedjan tycker att det är skapligt men inte tillräckligt bra för att lägga pengar på. En del tycker rent av att det är jättebra, men väljer ändå att inte köpa skivan/boken/filmen. Snyltare, om man så vill. Så har det alltid varit (ja, så länge det har funnits lagringsmöjligheter som är smidigare än hällristningar åtminstone) och kommer alltid att vara. Skillnaden idag är att saker och ting kan spridas över större avstånd, i större skala och dessutom kopieras mer lättvindigt. Det betyder inte nödvändigtvis att snyltarna procentuellt blivit fler - tvärtom tyder mycket på att fildelare också betalar för mer kultur än andra. Jag inser att det ses som ett problem för bolagen, och kanske är det början till slutet för jättarna i branschen, men att sätta klackarna i marken och kräva att politiker ska vrida tillbaka klockan löser ingenting. Lär istället av Rosetta och anpassa er. Hade hästuppfödare betett sig som skivbolagen gör nu, och fått sin vilja igenom, vid tiden för bilens inträde hade det fortfarande tagit en heldag i anspråk att ta sig från Södertälje till Gävle på vintern. För att inte tala om hur mycket hästskit det hade legat på Essingeleden vid rusningstid. På tal om hästskit ger jag inte mycket för argumentet från upphovsrättsmaffian att kreatörer har rätt att få betalt för sitt skapande. Jag har just skapat en text. Pay up! Visa att ni också lever som ni lär. Att jag inte erbjuder något enkelt sätt för er att betala mig borde inte vara något hinder. Vill ni så gärna betala så kommer ni nog på ett sätt. Andra bloggar om: fildelning, pirater, snyltare, upphovsrätt, musik, angra, rosetta sten, intressant?