Masspsykos
Pressen nästan vältrar sig i fallet Engla. Jag orkar inte läsa artiklarna, jag undrar liksom vad det ska tillföra att visa videoklipp från en övervakningskamera på en mack där den man som erkänt mordet har handlat. Vad tillför det att Maria, 23, berättar att hon serverat Anders på en vägkrog och känt hur han klätt av henne med blicken? Det går antagligen att hitta folk som insinuerar vad fan som helst. Tar man sig tid med källkritik, eller är det sekundärt?
Här är några favoriter bland rubrikerna:
Experten: “Den här typen sexuell sadism är extremt ovanligt.” - Jasså!?
”Obegripligt inte publicera namn” - Obegripligt inte skriva begriplig rubrik, skulle jag vilja tillägga.
Professor vill namnge misstänkta . - Eh? Är det något fel på de namn de misstänkta redan fått av sina föräldrar?
Ja förlåt, det är inte min mening att försöka “skoja till det”. Men det blir smått farsartat när media lägger så stort fokus på något och försöker täcka alla vinklar, plus hinna före sina konkurrenter. Och det vänder sig lite i magen på mig när man lägger upp en dyster bild på en jeppe med nedböjt huvud som, enligt bildtexten, gick “två klasser under Eklund”. Det känns så arrangerat. Dessutom undrar jag om den misstänkte mördarens familj väljer att uttala sig och vara med på bild för att de vill, eller för att de känner sig tvungna. Det är nog inte lätt att stå emot ett sånt här drev. Självklart förstår jag alla som vill uttrycka sitt medlidande med Englas familj, men vem sänder en tanke till Anders anhöriga?
Man ska tända ljus för Engla genom att skriva namn och ort på Expressen. Säkert finns det vid det här laget en uppsjö grupper på Facebook - allt från “Vi som är mot barnamord” till “Stek Anders testiklar!”. (Edit: Åsiktstorped gör vad han kan…) Jag ids inte ens tänka på all den lunarstormpoesi som har skrivits och jag väntar på att de första kedjebreven ska dimpa ner där jag uppmanas att skriva på och skicka vidare för att protestera mot att Engla är död eller mot barnamord rent allmänt. Som att den sortens avskum som ger sig på barn inte redan vet att de är impopulära. Som att det skulle få en eller annan att stanna upp och tänka till.
Jag förstår varför människor känner ett behov av att tända virtuella ljus på expressen. Det handlar om gemenskap, att visa sitt deltagande på något sätt, och att vara flera om att dela på den förtvivlan man känner. Och vill man göra det, fine, gör det. Men försök inte inbilla mig att det skulle handla om någon sorts osjälviska handlingar, eller att det skulle göra någon skillnad. Det är något man gör för sin egen skull, och om man känner att det gör bedrövelsen lättare att hantera så är det väl gott så.
Själv har jag inga dylika behov, och tänder därför inga ljus för Engla. Jag är mer intresserad av mekanismerna runt omkring. Vad som får en människa att ens överväga att begå bestialiska handlingar, än mindre utföra dem, och den masspsykos det utlöser.
Deep|Edition skrev några rader och undrade varför ett barns liv värderas högre än en vuxens. För det är den slutsats man måste dra av att mord på barn väcker mer avsky än mord på en vuxen. Man kan försöka rationalisera det med att barn är mer försvarslösa, eller oskuldsfulla om man vill tänka i religiösa banor. Eller med att de inte hunnit leva - att så många möjligheter släcks. Och allt det där är säkert relevant. Personligen tror jag dock att det också handlar om instinkter och artens överlevnad. Liksom alla andra arter är människan konstruerad för att fortplanta sig, och även vi är tänkande individer så är vi inte fria från instinkter. En av de mest basala instinkter som finns är att föra sina gener vidare, och i förlängningen garantera att arten överlever. Att döda ett barn är således inte bara ett angrepp på en individ, det är ett angrepp på hela arten.
Beträffande Facebookgrupper och andra slag i luften har Sarah E. H. Moore skrivit en bok om fenomenet: Ribbon Culture. Recension finns här och det låter som både intressant, underhållande och beklämmande läsning.
When I asked one of the young female interviewees who wore a pink-ribbon t-shirt what made her choose to wear the garment on certain days, I was seeking to understand whether there were certain situations, relationships and experiences that prompted her to show her awareness of breast cancer. Her keen reply took me by surprise: “I think ‘it’s got pink in it, what goes with pink?’ Actually I wear it with this skirt quite a lot …”.
Kan man bli annat än trött?
Andra bloggar om: engla, media, drev, masspsykos, intressant?
Ända sedan rubrikfrossande kvällstidningar och de första textmeddelandena om ljuständande för Engla ramlade in i telefonen har jag funderat på hur jag skulle kunna formulera den vämjelse och det oförstånd över hur masspsykosen fungerar (är inte sorg individuell längre?). Men jag kom inte på hur det skulle kunna skrivas på ett bra sätt, då såg jag din rubrik på Intressant och insikten kom över att du formulerad det jag ville säga, men på ett bättre sätt som vanligt.
Mycket väl skrivet.
ptja, Erik har redan skrivit det jag tänkte så..
Jag funderade på att skriva något jag också, men du och Horatius ( http://blog.allnyckel.se/archives/239.html ) har sammanfattat det tillräckligt, om än på olika sätt.
Besökaren’s last blog post..Ännu en…
“Jag är mer intresserad av mekanismerna runt omkring. Vad som får en människa att ens överväga att begå bestialiska handlingar, än mindre utföra dem, och den masspsykos det utlöser”
Oj vad djup Ni är.
Undrar Ni om Englas föräldrar tänker i Era spännande termer ?
Hursomhelst, medan Ni grunnar vidare så måste någon stoppa
alla schizoida personlighetsstörningar från att mörda fler
flickor. Men sådana praktiska detaljer nedlåter sig inte en så
stor tänkare som Ni ?
Jag har inte heller tänt ett ljus för Engla. Tänk bara på hur många barn som VARJE dag försvinner och som man aldrig hittar i andra delar av världen. Jag ser inte att någon tänder ett ljus för dem eller att de bildar grupp på facebook?
Självklart är det hemskt att något sådant händer, men det händer varje dag. Detta fall är ett av många, men det är ingen som inser det pga massmedias hårda bevakning av just detta fall. Bara för att det händer i Sverige. Som om inget omänskligt kan hända här.
Vem tänker på de andra barnen i andra länder?
Och “experter” uttalar sig och fan och hans moster. Det bidrar till en alltmer surrealistisk upplevelse.
Att uppgå i någon sorts kollektiv sorg är populärt, särskilt vid speciellt uppmärksammade händelser, men när man drabbas av sorg blir folk förskräckta över vilka uttryck den tar sig som Erik skrev.
De anhörigas sorg är inte vår, den är definitivt inte min.
Jessika’s last blog post..Utmaning
Dr Gunnarsson behagar vara en smula spydig, tror jag!
Nej, jag undrar inte om Englas föräldrar funderar i liknande termer. Jag är övertygad om att de har fullt upp med sin sorg. En sorg som är deras, inte min, och som jag anser att de bör få bearbeta privat och inte framför kameror. Och för att stoppa alla “schizoida personlighetsstörningar” från att döda fler flickor så måste man först klura ut just vilka mekanismer och vilka faktorer som spelar in och utlöser såna handlingar.
Dr Gunnarsson hjälper förstås alla trasiga själar i sin omgivning och tänder ljus för alla som dör? Men eftersom det uppenbarligen inte hjälper kanske dr Gunnarsson också borde börja fundera på en annan strategi?
Man kommer väl knappast fram till vad som utlöser att någon mördar ett främmande barn genom att Aftonbladet och Expressen går i high spin och rollar okontrollerat.
Det är inte ens säkert att, som man hör så ofta när det sker något hemskt brott, att den som har gjort det måste ha varit sjuk. Jag är av åsikten att det finns ren ondska även om det förblir en fråga man kan diskutera till tids ände.
Lämna familjen ifred, tragedin blir inte mindre men media gör det här än jävligare. att man lämnar familjen ifred innebär inte att man glömmer tragedin men det här är förbaskat osmakligt.
Forska för all del vidare på avvikande beteenden men någon lösning lär inte komma här och nu. Definitivt inte med medias hjälp.
Jessika’s last blog post..Utmaning
Jag blev heligt förbannad när jag läste artikeln på DN Debatt om kravet på publicering av misstänktas namn. Oskyldig tills motsatsen bevisats- gäller inte det längre? Och hur kul är det att få sitt namn utskrivet i tidningen när man inte har något alls med saken att göra? De flesta namn är inte unika.
SqZ’s last blog post..Hareländen!
Och dessa mekanismer är inget för tänkare utan för
kriminonlogin och rättspsykiatrin. Som tänkare kan Ni bättre
gör någon nytta genom att erinra en inkompetent och dumdryg polisbyråkrati som i sig sannolikt är resultatet av ett enfaldigt politiskt vägval där utövarna skyddas mer än offren.
Att tända ljus hjälper ingen och får inget ogjort, möjligen till gagn för enskildas privata sorgearbete.
Jag skrev en rad om att de hittat Engla, jag skrev en rad om vad jag tycker om folk som mördar små barn,för att det gör mig upprörd. MEN jag kan inte förstå varför folk blir ARGA på mig när jag inte vill tända ljus. För det är de, de tycker att jag har brist på empati och grejer för att jag inte vill ha någon form av kollektiv sorg över en flicka jag aldrig träffat.
1. Om det var min dotter skulle jag bara må illa av allt deltagande, för ingen vet ett skit om hur Englas mamma känner, jag skulle känna att det bara var hyckleri. För hela sveriges befolkning kände inte Engla. Jag skulle må illa över hur pressen vältrade över min dotters död och gjorde den till en story som alla uttråkade Svenssons kastar sig över. Av respekt för modern så tänker jag inte tända några jävla ljus.
2. Vem tänder ett ljus för alla barn i Irak, Afrika, Afghanistan som mördas varje dag/dör av andra orsaker? Jag känner inte att man kan välja ut vissa barn att tända ljus för, alla är de oskyldiga och ingen av dem förtjänar en för tidig död. Jag kan inte med gott samvete tända ett ljus för bara ett barn. Såvida det barnet inte stod mig nära förstås.
Det man KAN göra är att sätta press på de med makt, så att sådana människor som inte kan vistas ute i samhället utan att våldta eller mörda får sitta bakom lås och bom/får vård och inte släpps ut för tidigt för att fortsätta med sina vidriga hobbys. För det äcklar mig att sådana som han kan fortsätta år efter år och alla väljer att blunda.
Danni.’s last blog post..Hahahaha
Instämmer i dina tankar.
Sen, vartefter dagarna går måste nya braskande nyheter publiceras, gäran före den andra blaskan.
Nu och framgent kommer det nog en tävling om den som kan skapa den längsta misstänkta listan där 42 åringen kan tänkas vara förövaren. Inget ont att de kollar DNA profilen, men media kommer snart att gå i spinn, snart kommer all världens ondska och brott ha förmodats utförts av en 42 årig lastbilschaffis,
Hannibal Lecter kommer att framstå som en from lammunge… “När lammen tystnar” filmen måste flyttas om i videobutikerna till osyldsfulla kärlekskommedier.
Sen en av expterna Åsgård eller christiansen tror jag det var, sa att dessa typer av gärningsmän vill ha yrken som de kan röra sig fritt och på natten, han pekade ut lastbilschafförer och tidningsbud, bussigt för tidningsbudet, när rädda Britta 85 skall gå ut med rollatorn och får möte med tidningsbudet, kan se tidningsrubriken: “Tidningsbud fick knäna krossade av rollator”…
Nästa gån schenker chaffören lämnar paket hos oss, skall jag titta på honom om han beter sig konstigt.
Kanske skulle man öppna en facebook sida där man anger misstänkta lastbilschafförer?…
Kommer ni ihåg förresten den där trucker skräckfilmen, nån amerikansk b film anno 60/70 tal, en kvinna i sin bil (eller var det 2 killar också i den?)blir jagad av en dieselrökande Peterbilt eller om det var en White’.
Får göra en svensk version med Peter Stormare orakad i huvudrollen.
Fast med Thomas Östros i rollen skulle vara mycket mer ironisk…
[…] kan ju inte älska alla. « Hahahaha Håller med 15 april, 2008 Jag håller med Josh till en mycket stor del när det gäller fallet Engla. Läs hans inlägg, läs kommentarerna och […]
Du bör nog sortera upp ditt eget tänkande så att det blir åtminstone förståeligt… Tänka men ändå inte och vilka som ska tänka och inte? Att tänka efter före är åtminstone bättre än att springa iväg som en flock gaseller åt samma håll.
Bra skrivet! Jag känner att man kan fundera över detta med masspsykosen och publiceringen av namnet…
Faktum är att det hela har blivit demasiado = För mycket!
Man känner inget annat än en trötthet! Våren är inte vår utan höst med skärande toner!
Trött på virtuella ljus och allmän i stället för enskild sorg osv.
Hoppsan min trycksvärta hann knappt torka innans Expressen bekräftar mina hypoteser:
“Anders Eklunds DNA testas mot tusentals brott”
länk
Nu väntar jag på Aftonbladets överbud, tiotusen?…
Illavarslande att det dyker så många akademiska experter som uttrycker sin avsky för kollektivt hat riktat mot alla som väljer att göra barn fruktansvärt illa. Detta är helt enligt agendan där makteliten vill skapa ett teknokratiskt maskinsamhälle utan känslor fullt ut.
Det underförstådda budskapet är att populationen skall lära sig att avstå från naturliga mänskliga känslor och ersätta dem med politiskt korrekta tankebanor. Därför att det är finare och mer civiliserat? Nej, enbart därför att det är första steget att få världsmedborgarna att underordna sig elitens sätt att splittra människan som art.
En utnämnd småpåve menar att de som nu i vanmakt uttrycker sin kollektiva empati istället borde tänka på barnen i Afrika eller andra ställen på jorden. En klassisk undanmanöver som makteliten lagt på våra axlar för att få oss att leva med smutsiga samveten, givetvis utan att vi direkt påverkat händelseförloppet. Det finns väldigt få nu levande alldeles vanliga svenskar som besökt dessa geografiska platser som inte fått en helt annan livssyn. Men precis lika sant som att sudanesiska föräldrar inte har en aning om vad som hänt Engla år det att de flesta i vårt avlånga land inte har en aning om det motsatta. Det betyder inte att en förälder här inte skulle kunna känna empati med en annan oavsett distans.
Nu har i alla fall jag noterat att de flesta som är “coola” nog att inte kollektivt sympatisera med den drabbade familjen genom att säga saker som, “Jag tycker det är skitlöjligt att tända ljus” bör komma ihåg ett par saker.
Englas mamma och familj upplever ett enormt stöd genom dessa folkets spontana handlingar.
Englas mammas kommentar på vad hon och hennes familj kände inför gärningsmannen är att journalisterna skall läsa vad svenska folket tycker eftersom detta sinnestillstånd väl förklarar hur de själva känner.
Vad är det ni inte fattar?
Att den kollektiva sorgen / hatet mot gärningsmännen är baserat på nakna mänskliga känslor av vanmakt och frustration över att inte kunna påverka utgången alls för att rädda en liten ensam flicka.
Låter ju lovande… (märk att jag är cynisk), själv sätter jag inte mina virtuella tassar på expressen eller aftonbladet.
Jag har en nära vän som knappast saknar personlig erfarenhet av sorg, 5 personer borta på ett ögonblick. De erbjöds krisgrupper etc., och m.m. Numera har hon anammat ett citat hon läste i en bok. “Det räcker att man ska se en karl välta med cykeln numera för att man ska bilda en krisgrupp.”
Ah, så eftersom jag inte jobbar inom kriminologi eller rättspsykiatri så får jag inte fundera över somt? Vidare bör jag förmodligen inte intressera mig för politik (utom vid val) och inte heller bör jag analysera musik utan gladeligen köpa det branschen säger åt mig att köpa. De vet ju trots allt bäst, eller hur?
Att tända ljus hjälper ingen utom den enskilde i sorgearbetet nej. Var det inte ungefär det jag skrev från början?
Vad vill du? Jag vänder mig inte mot det kollektiva sörjandet eller tända ljus, även om jag själv inte har något sånt behov. Jag vänder mig emot frossandet i media.
Men en intressant sak är att när Anna Lindh mördades och det fick sjukt med mediautrymme så kollektivsörjde folk henne. Samma dag knivhöggs en liten pojke till döds på dagis av en galning. Detta nämndes mer i förbigående. Hur många tände ljus eller manifesterade för honom tror du?
Det säger något om media som väljer att fokusera stenhårt på en sak och nästan struntar i allt annat. Men det säger också någonting om kollektivet som vänder fokus dit media säger åt dem att vända det.
Mycket bra skrivet.
Det blir ju etter värre när man ser det uppenbart egoistiska tänket bakom dessa virtuella ljusläktare. Expressen som företag - precis som sina namne - är ute efter tre saker: Läsare, fler läsare och ännu fler läsare. Jag påstår inte att bara för att de är vinstdrivande så har de inte något hjärta men jag påstår att alla dessa “Skriv under i protesten mot barnarbete i Mongoliet!”, “Tänd eld på en virtuell munk i protest mot övergreppen i Burma!” osv. alltid, alltid har en underton av ren läsarvärvning, en exploatering av många människors numera pavlovskt inlärda behov av att skriva på listor och känna sig “normala” för en stund.
Käkade en pizzaslice för mycket efter träningen igår? Lugnt, idag kan du skriva under på en flashig protestlista mot cancer så känns allt mycket bättre.
Äh, jag börjar ju låta som House M.D.
Bra skrivet iaf. ;)
drf’s last blog post..Teflonminne 3.0
“ett enormt stöd genom dessa folkets spontana handlingar”
Hur spontant är det att tända ett ljus för att expressen säger åt en att göra det?
Dessutom, är det inte viktigare att man när det händer såna här fasansfulla saker ägnar sin tid åt sin omgivning istället? Vi ska tända ljus för Engla, skriva på mot pedofili, köpa nån knapp mot gatuvåld och jag vet inte alls. Då kan vi klappa oss på bröstet och säga att VI gjorde minsann något, samtidigt säger man ingenting när 80-åriga Agda hittas död i sin lägenhet efter en månad, när grannens ungar skriker på kvällarna för att pappa slår mamma osv. Ett ljus gör ingen skillnad, att bry sig om sin medmänniska gör det.
“Vi hade ingen aning” Såklart inte, det var ju en faddergala på tv den kvällen. Bah!
Om man nu ska tala om medmänsklighet alltså.
Ni får ursäkta, men kan inte undgå att reagera på vissa Svenssons i bloggosfären.
Först AB skriver en artikel “42-åringen åt pizza efter mordet” (pizza Storvik special närmare bestämt.)
Sen reagerar nån gök på nätet att “hu va hemskt äcklet åt en pizza efter mordet! (en storvik special)
Oklart för mej varför det var så hemskt? Är Stovik special speciellt dålig?, nä jag tänker bloggaren upprördes nog att förövaren överhuvudtaget kunde bli hungrig.
Visst tanken är god, om förövare slutar att äta, så svälter alla förövare ihjäl….
Själv tycker jag nog pytt i panna med rödbetor skulle vara osmakligare…
Sen nästa spaning, folk upprörs över att han skrattar och verkar avslappnad, glad och lättad dagen efter.
Det visas från videon på macken i Torsåker.
Återigen, folk förvånas över hans beteende. Ja jag säger då det, det bevisar bara folks okunskap om mänskliga reaktioner. Eller har de tagit för mycket intryck av ameriaknska b-filmer. Där man skall kunna se vem mördaren var dagen efter, hålögd och Frankensteinlik.
Ett tips, gå nån kurs i betendepsykologi.
Tittar man på videon på macken noga så ser man Eklunds lite uppåtbeteende som man kan bli av uppåttjack,
sjukdom ihop med nyss upplevda starka upplevelser.
Jag klassar hans beteende på bilden, klockrent “hypomani” läs länken vad hypomani är, en variant av vanlig mani. Det finns säkert bättre länkar, längst ner på sidan står det om depression vilket är dess raka motsats vilken svennebanan tror att en mördare skall reagera som.
länk
Nedan bensinmacksvideon, notera hur han och hans kroppsspråk närmar sig de andra, nu ser vi bara några sekunder
men beskådar man en människa några minuter så kan man se vart på skalan personer är. Självklart är han nog specialbevakad nu på häktet eftersom dessa personer kan vara mycket självmordsbenägna.
länk
Möter man en person med bipolär sjukdom och är manisk så är det bra att veta att man skall ligga lågt då de kan bli aggressiva om de blir emotsagda. Människor som är lite aningslösa och lättledda kan hamna i såna personers händer, fast även scientologer och andra som raggar till vissa sekter lär sig duperingstekniker och den personlighetstypen som kanske är farligast är psykopaten de lär sig att vara lagomt påträngande, det är ju den
avvägningen vissa med hypomani/mani inte har, där kan man skilja det ena från det andra.
Jag har ett ovanligt syndrom och i det ingår vad som bäst kan diagnosticerats som en variant av bipolär sjukdom så blir jag rätt förbannad när man börjar leta psykiatriska diagnoser.
Valet av bipolär sjukdom, typ 2 är ett sällsynt dåligt exempel. Hypomani är en lätt eufori med betoning på lätt. Inte en variant av mani utan snäppet under mani. Den som har typ 2 lider dessutom vanligtvis av svåra depressioner. De är vanligtvis så svåra och man mår så dåligt att man inte fungerar.
Så det här är en jävla cirkus som media har satt igång, men snälla, psykisk sjuka eller personer som jag som har fått min diagnos klassad som neuropsykiatrisk, kämpar redan nu mot en mängd fördomar. Det är ett jävla oskick att psykisk sjukdom bara uppmärksammas i samband med brott när det snarare är så att majoriteten av de psykiskt sjuka främst behöver hjälp att ta hand om sig själva när man är som sjukast.
Jessika’s last blog post..Svåra nätter
Känner du Englas mamma? VET du att hon tycker om “stödet”, eller har du bara läst det i Aftonbladet? Hon kanske känner sig tvingad att skriva fina brev till tidningen, tänkt på det? Om halva Sverige tänder ljus för ens dotter så förväntar sig tyvärr halva sverige ett tackbrev, för det handlar i grunden inte om empati, utan att framstå som en bra människa och bearbeta sin rädsla. Sad but True.
Jag skulle som sagt bli galen om en massa främlingar påstod sig ha sorg för min dotter som de aldrig ens träffat. Jag skulle äcklas av all empati, för jag skulle känna att “de har ingen aning, de vet inte vad vi känner, de bara låtsas för att må bättre själva”.
För det är de folk gör, det som hänt Engla är skrämmande och ett angrepp på hela samhället och då blir folk RÄDDA. Det handlar egentligen inte om att stödja Englas familj, det handlar om att bearbeta sina egna känslor inför vad som hänt. Så att kalla det att ge stöd tycker jag är hyckleri. Det handlar bara om att bearbeta de känslor “fallet Engla” väckt. Väldigt få kan hysa äkte empati för en flicka de aldrig träffat.
Danni.’s last blog post..Moget?
Det är väl inte så svårt att tänka sig in i hur Engla måste ha känt sig och vilken ångest hon måste ha haft undet övergreppet. Alla har vi väl varit 10 år. Jag tycker inte att det är någon masspsykos. De flesta tycker väl att det är hemskt när det sker ett mord så nära inpå där man själv bor. Man vaknar ju upp och tänker att det kan ju också hända mig och min familj eller vänner och grannar. Man blir nog lite avtrubbad av allt våld som händer i världen. Hade något sådant som hände Engla hänt mina barn så vet jag inte vad jag hade tagit mig till så nog tror jag att man kan känna äkta empati fast man inte känner personerna i fråga. Tack och hej
Danni:
Känner du Englas mamma? NEJ
VET du att hon tycker om “stödet”, eller har du bara läst det i Aftonbladet? JAG HAR LÄST HENNES BREV OM HUR HON UPPLEVER SITUATIONEN! DÄR KLARGÖR HON KLART OCH TYDLIGT ATT SVENSKA FOLKETS STÖD KÄNNS RÄTT FÖR HENNE!
Hon kanske känner sig tvingad att skriva fina brev till tidningen, tänkt på det? Om halva Sverige tänder ljus för ens dotter så förväntar sig tyvärr halva sverige ett tackbrev, för det handlar i grunden inte om empati, utan att framstå som en bra människa och bearbeta sin rädsla. Sad but True. SÄMSTA KONSPIRATIONSTEORIN JAG NÅNSIN HÖRT! MEN EFTERSOM DU SKRIVER “KANSKE” SÅ MEDGER DU ATT DET ÄR EN DIN PERSONLIGA FANTASIPRODUKT DESIGNAD ATT PASSA DINA EGNA ÅSIKTER. SÅDANA ANTAGANDEN BEFINNER SIG ALLDELES FÖR LÅNGT FRÅN VERKLIGHETEN FÖR ATT TA PÅ ALLVAR.
Jag skulle som sagt bli galen om en massa främlingar påstod sig ha sorg för min dotter som de aldrig ens träffat. Jag skulle äcklas av all empati, för jag skulle känna att “de har ingen aning, de vet inte vad vi känner, de bara låtsas för att må bättre själva”. DU SKULLE BLI GALEN OM OKÄNDA MÄNNISKOR VILLE STÖDJA DIG I DITT SORGEARBETE. DET ÄR MYCKET MÄRKLIGT ATT DU SÄGER SÅ. DU KANSKE SKULLE KOLLA UPP DIN PSYKISKA RAMBOSTATUS EN GÅNG TILL. VÄNTA TILLS DU FÅR EGNA BARN OM ISTÄLLET FÖR ATT SPEKULERA OM SÅNT DU INTE HAR EN ANING OM!
För det är de folk gör, det som hänt Engla är skrämmande och ett angrepp på hela samhället och då blir folk RÄDDA. JAG ÄR INTE ETT DUGG RÄDD. DET JAG VILL FÖRHINDRA ÄR ATT DENNA BARNAMÖRDARE OCH HANS GELIKAR INTE KAN UPPREPA SINA ILLDÅD NÄR MAN VÄL FÅNGAT IN DEM. DET HAR UTAN TVEKAN VISAT SIG ATT TRADITIONELLA METODER VARKEN BOTAR ELLER HÅLLER DESSA KRÄK BAKOM GALLER.
Det handlar egentligen inte om att stödja Englas familj, det handlar om att bearbeta sina egna känslor inför vad som hänt.
DETTA KAN DU OMÖJLIGT HA EN ANING OM. BEVISA ATT DETTA ÄR SANT ELLER OMFORMA DINA ORD TILL NÅT MER PASSANDE.
Så att kalla det att ge stöd tycker jag är hyckleri. DET ÄR GIVETVIS DIN PERSONLIGA ÅSIKT MEN HAR VÄLDIGT LITE ATT GÖRA MED VAD ANDRA VILL, KAN ELLER MÅSTE.
Det handlar bara om att bearbeta de känslor “fallet Engla” väckt. Väldigt få kan hysa äkte empati för en flicka de aldrig träffat. DETTA KAN DU OMÖJLIGT HELLER HA NÅGRA UPPGIFTER OM. DU BELÄGGER INTE PÅ NÅGOT SÄTT DINA ORD MED FAKTA. DIN PERSONLIGA INSTÄLLNING TILL HUR LÅNGT EMPATI NÅR KAN BARA STÅ FÖR DIG. INGEN ANNAN!
Kalle: ja, det är ju tur att du belägger alla dina påståenden med fakta och inte med personliga reflektioner. Jag skulle väldigt gärna se lite fakta bakom alla dina påståenden i din första kommentar om makteliten och vad de försöker göra.
Det du skriver nedanför är en bra lösning. Vi drivs alla framåt av våra begär. För de flesta är mat, dryck, sex och social stimulans behov vi stillar varje dag.
Men barnamördare och andra bestar har även begär att mörda oskyldiga, våldta och känna makt över barn och kvinnor. Och denne mördare liksom oss andra drivs av lusten att äta bl.a. pizza.
Förmodligen kommer han förhoppningsvis sitta inlåst resten av sitt usla liv. Det är bara en sak som stör mig med denna tanke. Att jag skall vara med och betala för svinets livstidsmeny av pizzor via skattsedeln under tiden.
Erik 4:
“hu va hemskt äcklet åt en pizza efter mordet! (en storvik special). Oklart för mej varför det var så hemskt? Är Stovik special speciellt dålig?, nä jag tänker bloggaren upprördes nog att förövaren överhuvudtaget kunde bli hungrig.
Visst tanken är god, om förövare slutar att äta, så svälter alla förövare ihjäl.
Stenhårde Kalle: Bara för att du inte begriper en tankegång är den inte ett led i en världsomspännande konspiration. Det är inte “skitlöjligt” att tända ljus i sig. Om du kände Engla eller känner hennes mor tycker jag att det är en fullständigt relevant handling. Problemet är att kvällspressen mfl tjänar pengar på att hetsa upp populasen genom att ordna diverse manifestationer för hela svenska folket till ingen nytta. Tänd du ett ljus för varje människa i din närhet som dött/skadats/sårats m m. Redan där kommer du att ha lyst upp en ganska stor lägenhet, det är jag övertygad om. Använd sedan det ljuset till empati mot dina närmaste istället för att öda den på människor som aldrig kommer att ha glädje av den.
Gerdan: Självfallet är det hemskt det som hänt, men det blir inte mindre hemskt genom att hela Sveriges befolkning dreglande av kollektiv sorg gentemot en familj de inte känner tänder ljus osv. Varje mord som begås är hemskt, varje våldtäkt, grova (kvinno-)fridskränkning m m. Jag tror inte att samhället blir ett dugg bättre av att vi väljer ut ett särskilt offer att sörja. Om man skall ta med sig något från detta tragiska fall är det möjligen vetskapen om att ett dödsfall kan komma oväntat (det finns gott om barn - och vuxna!- som dör i trafikolyckor, sjukdomar m m. Öda era tårar och omsorger på era vänner, nära och kära istället för på okända, hur hemska dessas öden än må vara. Då utför ni verkligen en handling som hjälper någon.
Besökaren’s last blog post..Ännu en…
Jessika:
Så det här är en jävla cirkus som media har satt igång, men snälla, psykisk sjuka eller personer som jag som har fått min diagnos klassad som neuropsykiatrisk, kämpar redan nu mot en mängd fördomar. Det är ett jävla oskick att psykisk sjukdom bara uppmärksammas i samband med brott när det snarare är så att majoriteten av de psykiskt sjuka främst behöver hjälp att ta hand om sig själva när man är som sjukast.
______________________________________________________________
Jag personligen anser inte att en människa som lider av psykisk sjukdom är en ond människa. Det kan finnas tusen orsaker till att det psykiska tillståndet flexar mellan välmående och motsatsen till att må bra.
Jag tycker också att det är för jävligt om människor med vacklande psykisk hälsa ens skall behöva känna sig utsatta i situationer som den senaste. Det är väl snarare så att just vid kollektiva trauman kan människor som annars mår dåligt behöva extra omtanke.
Även om det finns folk i denna blogg som menar att man inte kan känna empati för någon man inte känner så sänder jag dig en kram full av kärlek och omtanke direkt från djupet av mitt hjärta.
Till Kalle mfl: Jag citerar den kloke Horatius:
” (…)Politikerna har en sport som heter “ta avstånd från”. X tar avstånd från terror och Y tar avstånd från invasion. Så sympatiskt.
På samma sätt “tar jag avstånd” från mord och dråp och bestialitet. Men ord och avståndstaganden förändrar inte världen. Kanske inte ens mig själv.
I ärlighetens namn vet jag att jag, och troligtvis alla ni som läser detta, är komplexa varelser. Jag är inte alltigenom god och ingen är alltigenom ond.
Till er som tyckte att det där lät mesigt och lamt, som vill ha fler dödsstraff och hårdare tag, vill jag säga: Må den som är utan skuld kasta första stenen. Och då menar jag *utan skuld efter introspektion*.
Introspektion och filosofi förändrar bilden radikalt. Etik gör det svårare att hata, och kanske också att begråta främlingar.
Vi bryr oss till vardags för lite om de nära och engagerar oss för mycket i de fjärran. (Med eller utan mobiltelefonen.) Detta kan låta hjärtlöst - men betänk att det är faktiskt jävligt jobbigt att hjälpa en granne som har problem medan det är ganska så lätt att utrycka fasa över gruvliga världshändelser.”
naturligtvis tycker en eller annan stenhård figur säkert att detta är “akademiskt och elitistiskt trams”. Men det säger nog mer om dessas egna förmågor att relatera över problem.
Besökaren’s last blog post..Ännu en…
Drottningen!
Jag höll på att fråga om du missat nåt! Men ta du och kolla lite på dessa länkar om du är det minsta intresserad av hur eller varför sakernas tillstånd kan verka förvirrande emellanåt.
länk 1
länk 2
länk 3
länk 4
Besökaren!
Jag tycker inte att det du säger är mesigt på något sätt, tycker snarare att det känns rätt Det man möjligtvis kan reagera mot är det du inte säger. Så varför utesluter du den viktigaste biten.
Vad händer när någon brutit mot alla gängse normer eller regler som avtalats via hederskodex, moral eller om du så vill grannsamverkan eller vänskap.
När någon väljer att tvångsmässigt riva ner allt som binder oss samman, låt vara i kärlek och omtankt. Och istället byter detta mot död och smärta?
Vänd den andra kinden till tills den lossnar av odjurets vassa klor. Jag gör det absolut inte.
Så varför
Stenhårde Kalle: Nu tappade jag dig. Naturligtvis skall samhället reagera mot den som begått ett brott, men det är väl inte det vi talar om nu.
Jag vänder mig mot samhällsfenomenet att massmedia styr vår uppmärksamhet mot något enskilt, om än tragiskt, fall. Jag ogillar mass-sorg med tända ljus i fönstret, vita band på kläderna mot våldtäkter etc. Det är självklart är jag emot våldtäkt och mord av småflickor - och just därför är det helt onödigt att visa det i diverse av kvällspressen framhetsade manifestationer. På samma sätt är det ett rent fåneri att som Aftonbladet leta rätt på någon vars barn varit i samma rum som mannen som begått detta dåd och sedan skrika ut detta över befolkningen. Det var det jag uppfattade att Josh reagerade emot i blogginlägget och det var i sin tur det blogginlägget du reagerade på. Därav mitt svar till dig. Var att vända andra kinden till kom in där har i alla fall jag missat. Citatet från Horatius handlar inte i första hand om hur man skall behandla brottslingen med vassa klor utan just om “masspsykos” (vilket är ett lite olämpligt ord, men säg “Massornas av media framhetsade reaktion” då)
Besökaren’s last blog post..Ännu en…
Kalle: Jag är antagligen dum i huvudet, men de där länkarna verkar snarare tala för den mediala masspsykosen än mot om man nu ska hitta något alls som har med det här att göra där
Att folk har problem med läsförståelsen har vi ju sett på den här bloggen förut…
Stenhårde Kalle: Härja på och gorma bäst du vill - jag håller ordet fritt här så länge man håller sig till ämnet - men håll gärna en normal ton. Att häva ur sig saker med versaler uppfattas som att skrika. GE FAN I DET!
Besökaren: Ja, masspsykos var ett dåligt ordval. Guilty as charged.
Att häva ur sig saker med versaler uppfattas som att skrika. GE FAN I DET!
Jag vet att det uppfattas som att skrika men fattar inte hur man gör för att liksom du kunna infoga föregående trådsvar eller nåt annat inlägg med “italic”, d.v.s. “lutande” text eller nåt annat tecken på att det är en quote?
Det finns en “citera”-funktion bredvid varje kommentar. Fast då citerar du hela kommentaren förstås. Om du vill citera enstaka stycken och kommentera däremellan föreslår jag att du helt enkelt använder citationstecken. Det brukar minimera risken för oklarheter kring vems ord det egentligen är.
Drottningen!
Jag är antagligen dum i huvudet…
____________________________________
Nej det tror jag inte alls, men lite motsägelsefull eftersom du först efterfrågar en sak och sedan menar att du inte förstår varför jag svarar på detta.
Citattecken skall jag leta efter då!
Tack!
Kalle: Man kan väl säga att jag inte förstod svaret då. ;)
Kära Drottning!
Jag skall ge dig tid att läsa in dig på länkarna och hoppas att det leder till en öppnare syn för det som till det yttre verkar vara en sak men som när man skrapar på ytan visar sig ha en annan form, smak och färg.
Kortfattat kan jag bara säga att jag upplever att vi alla sitter fast i våra tankemönster som appliceras från den dag vi föds. Mycket riktigt har många här snappat att vi lever i symbios med en fårskock och är sitting ducks för medias tentakler som bara agerar enl. en utarbetad plan.
Det betyder inte att den kritik som formas av teoretiker måste stämma till varje pris i var sekund. Det visar sig snart att teoretiskt käbbel inte leder framåt och då kan man i slutändan bara vända sig till intuitionen. Den mänskliga intuitionen. Den som kan känna skillnad på gott och ont.
Jag tycker det är bra när miljoner människor tänder minnesljus över en liten ängel som fick sitt liv avslutat på ett brutalt sätt. Tycker det är bra att de känslorna finns och bryter vanans makt och TV-zappandet en stund. Hoppas i förlängningen att ljusen snart tänds över kontinenter och hav för vår gemensamma smärta. Smärtan av att veta att det finns folk som inte vill att vi skall känna ett skit annat än vår egen förträfflighet.
Kalle: Det är inte konstigt att det blir missförstånd när du och blogginnehavaren är ense om att media perverterar folks tänkande, men han tar Engla som ett exempel på detta och du anser att det är ett exempel på motsatsen. Men så sakteliga börjar det klarna vad du menar i alla fall :)
Själv tror jag inte att media har någon medveten dold agenda annat än den helt öppna målsättningen att tjäna så mycket pengar som möjligt. Icke desto mindre skapar det ett klimat där människor styrs som fårskockar, det håller jag med om. Till skillnad mot dig tycker jag att massörjandet kring lilla Engla är ett symptom på just denna flockmentalitet. Men jag är helt enig med dig om att det inte är fel om människor bryter TV-zappandet!
Besökaren’s last blog post..Vem tänder du ljus för?
Kalle: Läste du min kommentar som jag citerade ovan? Ett tänt ljus gör inte ett dugg, att bry sig om sina medmänniskor gör det. I mina ögon så är det verkligen att vältra sig i sin förträfflighet och ursäkta det faktum att man väljer att blunda för det man i praktiken kan göra något åt, oavsett om man tände ljus, har fadderbarn i Afrika eller skänker pengar. (därmed inte sagt att det skulle vara en dålig sak med att göra det jag precis nämnt, men alltför ofta verkar det användas som ett försvar mot att inte bry sig.
Jag tror att det är tämligen svårt för dig och mig att uttala oss om hur andra människor känner när de tänder ett ljus för en liten flicka som nu gått vidare.
Du kan givetvis inte heller uttala dig om vad det finns för bakomliggande orsaker att så många köper rosa, gula eller vita sidenband för att stödja än det ena än det andra.
Jag menar inte att det inte finns dubbelmoral som landar i falsk sentimentalitet. Men mitt avsikt är inte att håna de som försöker göra något gott eller dela andra människors sorgearbete på ett sätt som känns rätt.
Det lilla som görs kan vara en början på något stort och kom ihåg att:
Allting börjar med en tanke!
Drottningen:
“Ett tänt ljus gör inte ett dugg, att bry sig om sina medmänniskor gör det.”
Vad är det som säger att man inte kan tända ett ljus och bry sig om sina medmänniskor samtidigt?
Det är väl ett ganska vanligt att visa sina sympatier på. I thailand så har man ju till exempel en tradition att tända ljus som man sedan sjösätter ut till havs.
Tycker du att de är korkade också eller går detta bra eftersom det inte är några svenskar inblandade?
Att mordet är en tragedi är givet.
Däremot tror jag inte på att tända virtuella ljus eller att knyta band gör något i längden. Som drottningen påpekar så är att bry sig om en medmänniska en “bättre” insats. Jag vill inte förringa vad folk gör som svar på en tragedi, att göra _något_ skingrar otryggheten.
Sedan går det snabbt inflation i det där. För tillsammans med ljuständandet så publicerar samma tidningar artiklar som man hoppas att de anhöriga, for the grace of god, hålls borta från. SvD hade en bild på skogsvägen där flickan hittades. Och varför?
Vi har å ena sidan ett mord på ett barn där folk har känt ett behov av att sörja någon de inte känner eller en symbol för något som gick förlorat. Och det var en massmedial regisserad eller nitierat någonting. Vi kan inte bli de närmast sörjande, vi _är_ inte de närmast sörjande någon av oss och det är den familjära tonen plus en massa annat som gör hela den massmediala rapporteringen oerhört smaklös. Rapporteringen är detaljerad för folk är ju intresserad av att följa denna tragedi och dess efterverkningar. Och det blir värre och värre för varje dag.
Jag betvivlar inte att människor inte försöker göra något gott i en värld där sorg och uttryck för sorg är så gott som bortstädade. När vi nu har internet så byggs det upp veritabla kyrkogårdar på nätet, eller kalla dem minneslundar. Kollektiv sorg över någon man inte känner tar inte bort att det var en tragedi, men sorgen är ändå inte min eller vår. Och media befinner sig mitt i allt utan att tänka efter. Att expressen och aftobladet någonsin skulle ägna sig åt att tänka efter och sedan avstå en publicering det håller jag för otroligt. Det vore skönt om någon, mitt i det här uppdrivna läget att någon säger att nej vi kan inte ställa oss bakom en sådan publicering. Otäcka detaljer, spekulatitioner, folk som är ute efter att ta billiga poänger. Snart intervjuar de katten i grannskapet.
Det är fortfarande en tragedi men jag vidhåller att sorgen är barnets närmaste familjs som förtjänar lugn och ro. Vår egen maktlöshet är vår, inte expressens eller aftonbladets. Att människor stannar upp och bestänker vad som händer, försöker hantera sin egen frustration, det är svårt medan det är som uppskruvat. Innan de hittar en annan tragedi att följa och då går vi vidare till nästa kollektiva sorgeupplevelse.
När man själv drabbas av sorg, då är valhäntheten enorm. Kollektiv sorg är enkel. Det ställs egentligen rätt få krav, vilket gör det än mer till något medierna kan frossa i. Frosseri är en dödsstund. Jag hoppas det finns en niche utkarvad i helvetet för kvällstidningar.
Jessika’s last blog post..Svåra nätter
“Vad är det som säger att man inte kan tända ett ljus och bry sig om sina medmänniskor samtidigt?”
Ingenting, förutom att folk tydligen inte gör det. Om de gjorde det så skulle vi inte ha så många ensamma, människor skulle inte behöva dö själva och bli hittade 3 månader senare, folk skulle inte bli misshandlade på öppen gata med publik som tittar åt ett annat håll osv osv.
“Tycker du att de är korkade också eller går detta bra eftersom det inte är några svenskar inblandade?”
Nej, men det där var bland det mest korkade jag har läst idag. Är du på riktigt eller låtsas du bara?
Hej Jessica,
skall förtydliga mej lite, det är så lätt att missförstå varandra. Självklart blir inte majoriteten av de jag nämnde aggressiva, men som jag skrev “de kan bli” inte “de blir” och det är skillnad.
Sen, hypomani är något man använder som beskrivning på ett tillstånd och inte enbart inom det bipolära spektrat så det är sagt.
Självfallet skall inte en grupp med någon sjukdom eller egenskap dras ihop till en grupp och bli kollektivt misstänkta/bestraffade, men det var det jag ironiserade över i inlägget om lasbilschaffisar och tidningsbud.
Sverige har svårt att hålla en sansad debatt, ena dagen är det larmrapport att folk får för mycket sobril, då skriker folk, “dra in” “förbjud” etc. Följden blev (debatten i början på 90 talet, att flera som behövde sobril etc. och inte fick det på grund av kalkondebatter i media, så begick enligt utsago flera självmord istället, men det fattade inte svennebanan.
Den största gruppen i Sverige som drabbas av vad vi kan kalla kulturrasism är män, när vi klumpas ihop till en patriarkal grupp eller som nån skrev i kommentar om Engla o morden “Döden är en man”.
Detta om detta, det expertisen kommer till 100% fram till senare är att denna Anders lider av en psykisk åkomma
av nåt slag, som sagt min övertygelse i alla fall.
Vissa svennebananer tror det finns enbart onda människor, men så är inte fallet.
Det fall vi debatterar om, det är handlingen vi skall ta avstånd ifrån inte människan, men de som ropar på dödsstraff undrar jag är funtade. Det löser inget i grunden, det kommer nya förövare. Efter 10 års terapi kanske Anders kan delge psykologen ny kunskap hur en sån som han fungerar och vetenskapen på området som är liten kan kanske utökas, kanske ytterst att rädda framtida offer. Och ta fram effektiva behandlingar av förövarna.
Jessika vi kan komma tilbaks på denna sidan om Joschua tillåter om ca 1 år, då sinnesundersökningen är gjord på Tyskan som sannolikt var den tog livet av 2 barn i Arboga. Det jag tagit del av i det fallet så klockrenare “bordeline” finns knappt att få beskrivet. Som sagt läs på länken under symptom och tänk igenom hennes historia om självmord hat/kärlek till fd pojkvännen och det besinningslösa raseriet som medförde
den stora tragedin. Ponera, alla blir inte så här, men, de som vill likt Joscha sa, förstå orsak och handling måste gå till den befintliga litteraturen och förkovra sig, det är då man kan få ett fattligt sammmanhang.
länk
Jag tar Joschuas inlägg på orden och skriver o refererar som ett inlägg till hans apell:
“Jag är mer intresserad av mekanismerna runt omkring. Vad som får en människa att ens överväga att begå bestialiska handlingar, än mindre utföra dem, och den masspsykos det utlöser.”
Sen Jessika än en gång, jag ber om ursäkt om du känt dig träffad, det var givetvis inte min mening.
Återigen, vi kommer inte fram till förklaringar om vi undviker den kunskap som finns inom området.
mvh Erik4
Varför det kan ta 10 år eller mer om nånsin att komma till pudelns kärna i en psykoterapi är att vissa avskyvärda handlingar som personen begått och i sitt “mänskliga” jag blir illamådende av, förnekar detta av ren självbevarelsedrift, det kan givetvis gå fortare.
Den som troligen aldrig kommer till en slutgiltig diagnos är Thomas Qvick, mytomansikt beteende är nog den mest svårknäckta nöten som finns, gissar jag.
Ponera artikeln i wikipedia nedan om TQ dess neutralitet är ifrågasatt, men det är natuligt eftersom en del av etablissemanget (åklagare “von Schüffel” inbegripet) satt hela sin trovärdighet i saken.
Men ni skall då veta, de flesta mord han erkänt finns ingen teknisk bevisning, ingen har någonsin sett honom kring brottsplatsen, och hans syster påstår att han inte lämnat Dalarna vid de tillfällen han skulle ha mördat annorstädes. Och hon bedömdes vad jag förstår trovärdig.
Det är mycket p g av människor typ TQ som det behövs att polis åklagare verifierar erkännnanden annars blir inte alltid rätt gärningsman lagförd.
länk
Att människor med bipolär sjd typ 2 skulle kunna vara farligare för någon annat än för sig själva i de djupaste depressiva perioderna, det är vad jag vänder mig emot. Kanske kan någon som har traditionell bipolär sjukdom (typ 1) vara mer opålitliga i sina maniska faser men igen, man skadar främst sig själv.
Som jag sa är det illa att vi talar om psykisk sjukdom bara i samband med brott vilket ger ett intryck att alla med psykisk sjukdom är benägna att hugga ihjäl någon mitt på öppen gata. Det har ju förekommit men det har varit undantagsfall.
Och alla kommer att skickas på rättspsykiatriska undersökningar men jag är av åsikten att man inte nödvändigtvis behöver vara sjuk för att göra hemska saker. Jag tror att det finns saker som kan betecknas som ren ondska men att det också blir mer förståeligt om man får ett namn på något. Bara inte ondska snarare än personlighetsstörningar.
Men igen, det är inte lätt för de många som lider av psykiska sjukdomar och som travar fram med sina liv i en krånglande vårdapparat och andra korrekta insatser. Bara att hitta rätt medicin kan ta flera år.
Visst ska man inte blunda för ena delen till förmån för den andra men det ska också ses som papper på text. Jag reagerar alltid när man använder psykisk sjukdom och förminskar det lidande tillståndet lätt medför under lång tid, särskilt för bipolär sjd typ 2. Det är lätt att driva med depressionstillstånd innan man själv drabbas. Jag hade själv fördomar om depressioner men man behöver inte driva med det.
Och ursäkten är accepterad.
Jessika’s last blog post..Svåra nätter
Hej Jessika,
det du skriver är viktigt!
Det är bara vid tragedier det kommer på tal, du har helt rätt, du kommer säkert ihåg det som hände den där dagispojken, jag tror det var samtidigt när Anna Lindh mördades.Nån minister träder fram och lovar mer pengar efter nån katastrofutredning.
Sen infaller den stora tystanden igen och inte mycket mer pengar till vården blir resultatet.
Sen en punkt du nuddar vid, ja en konsekvens som är allvarlig, det är när debattens vågor om psykiatri går högt i samband med nåt dåd, är att de “normala” sjuka blir rädda att bli misstänkligjorda och drar sig undan
nödvändig vårdkontakt.
Fast här tror jag en förkovring av “Svenssons” ger möjlighet till förståelse och nyansering, jag kanske är naiv, men det är min förhoppning.
När vi ändå har detta ämne på tal, så det har ännu inte infekterats men det har skrämt mej, det är om det blir hybris om incestförövare. Faktum är att vissa har själv blvit utsatta, och risken är att om alla dras över en kam, så de som skulle söka vård vågar inte göra detta, just för att inte bli misstänkliggjord. Detta gäller en speciellt svår nöt, jag tänker på pedofiler, som debatten ligger, så de som skulle vilja få vård innans de utfört nåt dåd (majoriteten av de med dessa böjelser har vad jag förstår inte utfört nån aktiv handling, men har en tvångsmässig dragning som rikserar att förr eller senare utlösas i en aktiv handling, det egna jaget kämpar emot och det är när vissa förstår att de inte orkar kämpa emot själv de skulle behöva hjälp, men vem skulle våga söka hjälp för detta i dagens klimat?
Tänk om alla dessa folk som tar sig tid att tända ljus på expressen skulle tänka till lite inför nästa val.
Kanske dags att rösta på ett parti som vill återuppbygga psykvården för att förhindra att liknande personer får promenera fritt.
Men oj, det kräver ju att man läser på om de olika partierna. Och kanske ställer en och annan politiker en fråga. Eller två.
Nej, det är för jobbigt.
Kalle E!
Politiker? Du menar överbetalda lögnare som aldrig kan svara ärligt på en fråga och är i händerna på storkapitalet!
Jag skulle snarare kalla dem manipulerade fårskötare.
Att inneha noll förtroende för politiker är nog det närmaste man kan komma sin egen rädding om det nu skulle finnas ett sätt att vrida sjuka värderingar om livets mening rätt.
////// Drottningen! Ingenting, förutom att folk tydligen inte gör det. Om de gjorde det så skulle vi inte ha så många ensamma, människor skulle inte behöva dö själva och bli hittade 3 månader senare, folk skulle inte bli misshandlade på öppen gata med publik som tittar åt ett annat håll osv osv. //////
Det handlar kanske mer om hur manipulerade vi är ifråga om hur vi tillåts prioritera vår tid i ett konsumtionssamhälle som jagar sin egen svans efter maximala vinstutdelningar.
Jag vill tro människan om gott. Men det är endast hennes handlingar som räknas. Om du inte vill tända ett ljus för en mördad liten flicka eller miljoner andra offer. Fine!
Vem bryr sig!
Om miljoner människor “vill” tända ett gemensamt ljus på ett gemensamt klockslag eller i enskildhet så tycker jag att det precis som din introverta akademiska syn på kollektiva känslor är deras ensak.
Jag tände faktiskt inget ljus heller… men det är för att jag är så jävla glömsk. Min sambo tände det istället för att hon både kom ihåg och tyckte att det var ganska mäktigt att så många andra fönster samtidigt lystes upp av levande ljus en sen kväll i April. Tror att de flesta som tände ljus sände en tanke till Engla och hennes familj just då.
Jag vet att det stör dig och många andra att inte ljusen brann för alla offer men det är ju faktiskt ingenting du kan ha en aning om ifall det gjorde eller ej.
Mitt ljus är mitt liv och det brinner i mitt hjärta dygnet runt för alla stackars satar som fötts in i en ganska sjuk värld.
Kalle E!
Ursäkta mitt tidigare svar. Det blev lite mycket av de negativa känslor jag har för de där killarna och tjejerna i riksdagen som låtsas att vi är delaktiga i deras märkliga spel.
Självklart är det mycket olyckligt på gränsen till mänsklig tortyr att sluss ut människor som behöver vård och omsorg till ett liv som många nu tvingas leva i ensamhet utan professionell hjälp.
Har sedan psykiatrireformen infördes vid ett flertal tillfällen fått trösta grannar som spårat ur och emellanåt fått skjutsa dem upp till akutintag då de inte medicinerat, ätit, tvättat sig eller sovit på månader.
Skrämmande nog är de ute en vecka senare och så upprepas detta gång på gång tills de riskerar att spåra ur på riktigt.
Vid några tillfällen har deras frustration riktats direkt mot mig och andra som försökt hjälpa dem. Råkade beöka min tjejkompis vid alldeles rätt tillfälle för ett tag sedan.
Vår gemensamma granne är två meter lång och ganska påträngande. Vi har snackat med honom på kvällarna under en tid och försökt få honom att förstå att hjärntumörer inte sitter under nagelbanden på händerna eller att grannarna inte vill mörda honom även om han tycker att de tittar snett på honom. Har bjudit honom på mat och dryck då han verkat fullständigt uttorkad och utmärglad.
Denna kväll ville han verkligen övertyga min tjejkompis att han inte var galen för när jag kom in i lägenheten hade han tagit ett kraftigt tag med båda händerna om hennes hals och upprepade med stirrande ögon att han inte var farlig.
Jag lyckades frigöra henne och få ner honom på golvet. Körde honom senare upp till akuten. En vecka senare ser jag honom ute på sina maniska nattvandringar i området igen.
Kalle E!
Hittade en mycket vass artikel på det du nämnde:
Psykiatrireformen var redan från början otillräcklig. Den gav kommunerna ansvar för psykiskt långtidssjukas boende – men ingen absolut skyldighet att ge dem en meningsfull sysselsättning eller arbete. Den finansierades genom att medel överfördes från psykiatrin till kommunerna, men medlen öronmärktes inte! Resultat: pengarna till de psykiskt sjuka gick till kommunernas allmänna underskott.
Men värst av allt – reformen genomfördes i en tid av nedskärningar inom vården. Tydligast är detta i Stockholms län. År 1996, året efter psykiatrireformens genomförande, genomförde den socialdemokratiska landstingsmajoriteten en ”utvecklingsplan” som skar ned mer än 3 miljarder på vården. Några hundra miljoner kronor försvann från psykiatrin! Inte undra på att alla de som såg vårdavdelningar och öppenvårdsverksamheter stängas trodde att det var psykiatrireformens fel.
Nedskärningarna har fortsatt, år efter år. I år kommer vi att få se en ännu kraftigare nedrustning av den psykiatriska vården såväl inom landsting som i kommunerna i Stockholms län. Det är redan beslutat att ett antal sängplatser och två mobila team i norra Storstockholm ska försvinna. Fler nedskärningsbesked lär komma.
Att det finns ett politiskt intresse av att skylla på psykiatrireformen är inte märkligt. Vem vill ta ansvaret för nedskärningar?
Det är inte heller sant att psykiatrireformen huvudsakligen misslyckats. Forskning från Umeå har visat att den på det hela taget lett till förbättringar för psykiskt handikappade, som fått ett ökat stöd. Min egen erfarenhet från en rehabiliteringsverksamhet i Södertälje som bildades just på psykiatrireformens grund är att, när kommun och psykiatri samverkar tätt, öppnas stora möjligheter.
Ett exempel är Birger, som jag först lärde känna på en akutavdelning för psykotiska patienter i början av 90-talet, före psykiatrireformen. Birger hade insjuknat i schizofreni i tjugoårsåldern och nu bott på denna akut(!)-avdelning i tre-fyra år. Alla försök att hitta någon lindrig sysselsättning ens några timmar i veckan ute i samhället ledde till kraftig försämring av hans psykos – och till att han gjorde saker som var farliga för honom själv och andra. Som ett resultat av psykiatrireformen flyttade Birger ut i ett av de nya samlade boendena med egen lägenhet och tillgång till personal i en träfflokal på dag- och kvällstid. Han fick stöd att ta sin medicin och träffade sina kontaktpersoner och sin läkare på ett rehabiliteringscentrum. Han fick sysselsättning i ett arbetskooperativ på dagtid och lotsades ut i fritidsintressen av en kontaktperson. Under de följande sju åren tillbringade Birger inte ett enda dygn på sjukhus.
Birgers livskvalitetsökning går väl knappast att mäta i procent. Och vad mera är – det finns ingen motsättning mot allmänhetens krav på trygghet. Birger var inte längre farlig när han fick stöd.
Vad exemplet visar är att där det finns en politisk vilja, har psykiatrireformen blivit till något gott. Det går att ställa samma krav på bra psykiatrisk vård och kommunalt stöd överallt.
Myt att psykiatrireformen förstört missbruks-vården
En annan myt om psykiatrireformen är att den har förstört missbruks-vården. Snarare kan man säga att det tragiska för missbrukare – och deras anhöriga och offer – är att det inte finns någon motsvarande lag, som ger myndigheterna skyldighet att hjälpa. Följaktligen har kommunerna sparat på missbruksvården. Man skulle satsa på öppenvård, men den har byggts ut mycket blygsamt.
Även inom missbruksvården finns det en möjlighet till tvångsvård, Lagen om vård av missbrukare, LVM. För ett antal år sedan skrevs lagen om. Tidigare anmälde läkare och andra behov av LVM-vård direkt till länsstyrelsen. Nu går anmälan till kommunen, där en utredning
Källa:
länk
Stenhårde Kalle: Du verkar ha massor att säga. Du har inte funderat på att skaffa en egen blogg att skriva på istället? Och nej, jag är faktiskt inte spydig nu. Åtminstone inte enbart. Men den här “diskussionen” där du tycks vara den enda kvarvarande deltagaren har spårat ur. Jag skrev ett inlägg som främst handlade om medias hantering av en nyhet. Nu handlar det om något annat, och du tycks redan ha vunnit på walk over.
Over and out!
Både du och andra försöker på olika sätt uttrycka en frustration över “sorge-sverige”.
Men det bör göras med övertygad respekt för de drabbade. Att pressen spekulerar i sorge-marknaden är uppenbart och bedrövligt. Men det duger heller inte att endast briljera i egocentriska bloggar, någon måsta göra något konkret också. Att agera, att handla, att göra. Alla kan bidra till att Sverige kan bli ett offensivt brottsförebyggande samhälle. Det är ett konkret arbete, ett politiskt arbete, ett opinionsarbete. Just do it !
Nu är jag väl kanske lite sen i att kommentera, men… Jag tror att vi, i fallet Engla, Tsunamin, Göteborgsbranden, Estonia mm, får en liten tankeställare. Det kunde hänt vem som helst av oss.
Eftersom vi är en nation helt i avsaknad av förmåga till krishantering blir allt sådant så stort, vilket det givetvis är, men, det är inget unikt som vi gärna tror. Tragedier av alla de slag häner hela tiden, och kommer att draba väldigt många av oss.
Vi vill skydda oss själv från ondo, genom att både besvärja bort andras olycka genom att tända virtuella eller äkta ljus, be, skriva dikter eller vad det nu må vara.
När min morfar dog för ett par år sedan, gick jag på en folkhögskola. Jag skulle betala en viss summa till expiditionen, men var tvungen att ringa och säga att jag inte kom till skolan, för att min morfar var död och att jag skulle betala efter helgen. Det gick ju givetvis bra, och på måndagen gick jag till expiditionen för att lämna mina pengar och fick en kram av en kvinna som jag bara kände till utseendet, som beklagade sorgen och undrade hur allt gick, med mormor, begravningen och allt. Hon ville bara väl, men jag upplevde det som kränkande att hon som inte ens hade sett min morfar, skulle ha något att säga om min sorg efter honom. Likadant föreställer jag mig situationen för Englas efterlevande. Dom har nu inte bara sin egen sorg (som jag föreställer mig tusen gånger strakare än min sorg efter morfar- en gammal man, vars död var väntad) att bära, utan även en kollektiv sorg att bearbeta. Givetvis måste dom tacka i kvällstidningen.
Dessa anhöriga lever med vetskapen om att var dom än kommer, är det alltid någon som vet att deras dotter, syster eller släkting är död. Allt dom gör kommer att granskas under lupp, är dom för glada, ledsna, arga, otacksamma, krävande, högljudda- allt dom säger och gör är allmän egendom. Att gå och handla, gå på badhuset, gå till skola och jobb, kommer att bli en utmaning. En obarmhärtigt stor utmaning.
Skänk Englas anhöriga en tanke, absolut, tänd ett ljus om det känns rätt, men tvinga inte på dem den egna osäkerheten kring livet och döden. Jag hoppas innerligt att Enlas anhöriga får all den hjälp dom behöver i sitt sorgearbete, och jag hoppas innerligt att lilla Engla får vila i frid.
“Hon ville bara väl, men jag upplevde det som kränkande att hon som inte ens hade sett min morfar, skulle ha något att säga om min sorg efter honom.”
Precis sådär kände jag när min mamma dog. Du fick till varenda bokstav.
Jag förlorade fem familjemedlemmar i tsunamin; mina föräldrar, min bror med familj.
Jag var skitförbannad på allt och alla. Över den allmänna sorg som bara flödade över, sant är att många var drabbade, många kände någon som kanske kände någon. Det är kanske lättare att visa sorg vid stora katastrofer än vad det är att visa medkänsla när EN person dör.
Och här var det fem personer som hade dött. Individer. Inte en del av en flock, inga som det skulle tändas ljus för, inga som skulle stå på någon jävla namnlista i Dagens nyheter. Mina föräldrar var mycket privata, måna om sin integritet. Och så var jag så arg. Så frukansvärt arg. jag var arg på allt. På vågen, på jordbävningen, på kort sagt allt, men mest på att så många som inte kände dem beklagade sorgen. Vadå, beklaga sorgen, de kände dem inte. De visste ingenting om hur det kändes att ta hand om ett hus där de boende reste på semester men aldrig kom hem igen. Men sorgen är så bortstädad att ingen vet vad de ska säga. Med tiden förstod jag att människor ville hjälpa, de visste bara inte vad de skulle göra eller säga. En väninna dök upp på annandagens eftermiddag och stekte plättar i form av djur med våra barn. En kollega till min mor ordnade kontakt med en advokat. Själv var jag handlingsförlamad och min man tog hand om fem barn som inte förstod särskilt mycket om vad som hade hänt. Samma väninna med plättarna sov över de första veckorna. Hon lekte med barn, hon lagade mat, hon städade. Det var de som närmade sig oss, må så vara valhänt som gjorde sorgen värdig, uthärdlig.
De första veckorna var jag för arg för att kunna ta emot mer avlägsna människors vilja att visa sitt deltagande. Deltagandet var äkta men försiktigt men nu såhär flera år efteråt ser jag hellre att de närmade sig oss, att de kramade, frågade, frågade om det fanns något de kunde göra, hur vi mådde och det inte av skvallerskäl utan för att ja, de undrade.
De kände dem kanske inte utan och innan. Det var mycket med brorsonens skola, lärare som försiktigt hörde av sig. All denna försiktighet. Men hellre försiktighet, någon som säger något än tystnad. Jag ville berätta om dem, om mina minnen, det ville jag länge. Och jag var tacksam för att det fanns någon som ville lyssna.
Men frossandet, alla jävla artiklar, namnlistor, virtuella ljus. Allt det hade jag faktiskt klarat mig utan. Folk gjorde det av god vilja, det tror jag definitivt, för ett utlopp för frustration, men det inkräktade på vår sorg. Gjorde våra familjemedemmar till smörgåsmat för massorna, främlingar, bokstäver på ett papper när de var klart mycket mer.
Ilska är första delen i en sorgehantering. Men kvinnan som kramade dig ville dig inget ont, det är jag säker på, men din reaktion var i allra högsta grad normal. Jag var ju arg på solen som gick upp, varför stannade för sjutton inte tiden? Förstod inte universum vilken oerhörd förlust vi hade lidit?
[…] “Stenhårde Kalle” - som även finns att finna hos en annan scriptorian - där han gör denna kratfulla sorti) som börjar diskutera om trollhares person, liv och sjukdomsbild istället för det som inlägget […]
Jag insåg en sak när jag läser allt som skrivs om detta fall.När min föräldrar dog i ett uppmärksammat dödsfall när jag var 11 år.När jag fick påtryckningar att vara med i tv tidningar att jag bara kände en avsky för den massmediala hetsjakten på nyhetsstoff.Varför skall ett barn utsättas för det, mannen som fick sitt straff fick ett halv år satt på tv och tyckte synd om sej själv ända jag kunnde tänka på hur faan kan jag göra för att slå ihjäl fanskapet.Med detta säjer jag att det finns två sidor av ett mynt jag är den ena sidan av det massmedian den andre.Jag fick lära mej den hårda vägen att alldrig svara på frågor från pressen alldrig
Tack Linda, Anouk och Rogga för att ni delar med er av era upplevelser.