Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

Nyss hemkommen från manifestationen på Medborgarplatsen. Det var trevligt och jag har med mig en hel del intryck och information som behöver smältas. Jag har också med mig en smula alkohol i blodet efter att ha druckit ett par Staropramen Dark i trevligt sällskap. Därför har jag anledning att återkomma i ämnet när jag har samlat tankarna.

För närvarande nöjer jag mig med att ägna mig åt lite namedropping. Jag har växlat några ord med Anna Troberg och Christian Engström, skakat hand med Oscar Swartz och Thomas Tvivlaren samt språkat över ett par öl med Mia*, Snowflake, opassande och Cynism. På det hela taget mycket trevligt att äntligen träffa alla dessa människor IRL. Och säkert har jag glömt någon. Jag ber om ursäkt på förhand. Några som däremot lyste med sin frånvaro var media. Jag återkommer till det också.

I väntan på att jag ska återvända med något matnyttigt kan ni läsa vad andra har att säga:
Rick Falkvinge: Anders Wik, överdirektör för FRA, berättar…
Oscar Swartz: En latte? ID-kort, tack! Och tala in i blomvasen på bordet!
Drottningsylt: Bara för att jag är paranoid så betyder det inte att de inte är ute efter mig
Blogge Bloggelito: Vi är i krig

Andra bloggar om: fra, piratpartiet, manifestation, storebror, övervakning, bodströmsamhället

Styx - Come sail away. Det känns som ett ovanligt lämpligt soundtrack just idag. Och ja, man var tvungen att se ut som en idiot om man var artist på 70-talet. Det var lag på det.

Bor du i Stockholm med omnejd så hinner du till Medborgarplatsen till klockan 14:00 och kan bidra med ytterligare vind i seglen.

Andra bloggar om: styx, come sail away, soundtrack, demonstration, integritet, fra, övervakning, storebror

Jag kommer inte på något bra sätt att sammanfatta den här boken utan att det låter töntigt, så jag struntar helt enkelt i hur det låter. John Twelve Hawks har målat upp en värld, en slags samtidsfantasy, som förutom oss vanliga människor består av vandrare som besitter förmågan att förflytta sig till andra världar, dimensioner, tillstånd, eller vad man vill kalla det. Vidare finns tabulan som sitter i maktposition och vill kontrollera människorna. Alla människor. De fruktar vandrarna och försöker utrota dem. Slutligen finns det också en grupp som kallar sig harlekiner. De beskyddar vandrarna. Maya är harlekin.

Maya har länge försökt ignorera vad hon är och uppfostrats till att vara. Hon har försökt leva ett “normalt” liv och strunta i den kunskap hon besitter, men hamnar till slut i en sits där det inte längre är möjligt.

Maya reser till USA för att finna två bröder som kan vara de sista vandrarna. Om de har förmågan. Givetvis är också tabulan ute efter dem och det blir snart en kamp mellan tabulans överlägsenhet i antal och information, och Mayas list och stridsfärdigheter. Under resans gång får dock Maya hjälp av olika små öar av människor som tagit avstånd från samhället av en eller annan anledning.

Vandraren är aktionladdad från första stund. Det tog bara ett par sidor innan jag började se boken framför mig som filmscener, och det är ett gott betyg till författaren. Han håller också informationen på en välbalanserad nivå. Som läsare får man bitar av information när så behövs, men aldrig så mycket att det blir pladdrigt. Det är, misstänker jag, en ganska svår konst, i synnerhet när man som författare ger sig på att skapa en värld som man vill förmedla.

Boken är också skarpt samhällskritisk. Det är aldrig någon tvekan om vad Twelve Hawks har för åsikter om Storebror eller konsumtionssamhället. Inte så att han framstår som någon vänsterextrem stolle, möjligen mer hippie. En del av undrar dock om det verkligen är nödvändigt att göra fantasy av det. Övervakningssamhället är en verklighet. Maktfullkomlighet är ett alldeles tillräckligt motiv, utan att behöva skapa ett högre syfte att bygga sin bok på. Fast det är klart; utan vandrare och harlekiner, utan det högre syftet, skulle boken enbart ha varit deprimerande och hopplös.

Ett litet minus tycker jag dock att själva vandrandet är. Här har Twelve Hawks fallit för frestelsen att beskriva en annan dimension, och det var säkert roligt för honom. För mig som läsare är det dock mest flummigt. Som något han skrivit under en LSD-tripp. Men det kan lika gärna vara mig det är fel på i det fallet - jag är väl medveten om att jag står lite för stadigt på jorden och därför har svårt att ta mig an fantasy och science fiction.

Vill man kan man läsa Vandraren som renodlad spänningsunderhållning. Det duger den alldeles utmärkt till, och den har en sund glimt i ögat som gör att man drar på smilbanden ibland. Men jag tror också att den kan fungera som en ögonöppnare för en och annan som kanske inte är så medveten om vad som faktiskt pågår. Och att skriva fantasy eller science fiction som täckmantel för samhällskritik är, såvitt jag förstår, en gammal god tradition. Vem vet; om Twelve Hawks hittat på en mer verklighetstrogen intrig kanske han hade kommit lite för nära sanningen för att få vara ifred?

Andra bloggar om: john twelve hawks, vandraren, böcker, recensioner, övervakning, storebror, intressant?

Skattemyndigheten har avslagit Claes Eric Alexander Krusells önskan att byta namn till Bocken. Motiveringen är, enligt Aftonbladet, att man bara får ta sig namn efter djur som vi människor har en positiv relation till. Ursäkta!?

Vad är det för fel på får och getter nu då? Det duger att i predikningar likna människor vid vilsna får, och Jesus är vår herde, men vi får inte ta oss namn efter dem? Vidare går det utmärkt att heta Björn och Ulf. Inte ens med bästa välvilja kan man påstå att människan har en positiv relation till björn och varg. Åtminstone inte bättre än med får och getter. Får man heta Hynda då tro? Hunden är trots allt människans bästa vän, nog måste man väl få ta sig namn efter den?

Får och getter hör väl till människans äldsta kreatur. I stora delar av världen har de varit, och är på sina håll fortfarande, en livsnerv. Hur kan skattemyndigheten hävda att människan inte har en positiv relation till dem?

Skälet är förstås att det är just Bocken Claes Eric Alexander Krusell vill byta namn till. Just bock används i vissa negativa sammanhang såsom kåtbock, syndabock, för att inte tala om referenser till Djävulen. Men varför inte fokusera på positiva referenser istället? Gävlebocken, pepparkaksbock och Julbocken som kom med julklapparna innan Tomten tog över jobbet. (Får man heta Tomte?) Förresten undrar jag varför kåtbock skulle vara något dåligt? Är det bättre att vara en träbock?

Personligen tycker jag att skattemyndigheten ska ge blanka fan i vad en vuxen man vill byta namn till. Om han så vill heta Hin Håle eller Qaröleraehöogrööaerlbr (uttalas som det låter) så ska han få göra det. För skattemyndigheten kan det inte göra någon som helst skillnad eftersom vi i Sverige har personnummer som gör att Storebror kan hålla reda på oss oavsett vad vi kallar oss. Det är en sak att lägga sig i vad föräldrar vill ge sina nyfödda för namn, eftersom ett dåligt namn kan göra uppväxten besvärlig, men en vuxen människa? Låt karln heta vad han vill.

Vidare anser jag inte att det ska ankomma på skattemyndigheten att värdera hur positivt eller negativt ett namn är. Som sagt; jag har svårt att se hur Ulf kan ses som mer positivt än Bocken. Dessutom beror det på personliga referenser. Den person som avslagit Krusells önskan (som för övrigt heter Stare!) kanske automatiskt gör referenser till kåtbockar och helvetet. Jag gör det inte. Ska det finnas någon konsekvens i skattemyndighetens agerande så måste vi stryka betydligt fler namn.

Björn och Ulf ryker förstås direkt, liksom den feminina varianten av Ulf; Ylva. Adolf går förstås fetbort. Snacka om negativa referenser liksom. Dick och Snorre måste också förbjudas. Könsord, usch! Lillemor borde strykas av feministiska skäl. Vadå Lillemor? Ska kvinnor bara stå vid spisen och föda barn kanske? Så jävla patriarkalt förminskande namn!

Alla kristna namn bör strykas omedelbums eftersom de är just kristna. Namn måste hållas neutrala så att de inte riskerar att provocera någon. Man får heta Christian, som bokstavligen betyder kristen. Undrar om det då också går för sig att heta Muslim, eller varför inte Ateist?

Och varför får man förresten heta Björk? Tänk på alla stackars pollenallergiker.

Det blir inte så många namn kvar om det ska finnas någon konsekvens i vad som tillåts och inte. Det finns det inte, och därför tycker jag att skattemyndigheten ska sluta agera moralens väktare och ge blanka fan i vad vuxna människor vill kalla sig själva.

Andra bloggar om: bocken, namn, skattemyndigheten, intressant?

När jag läste att fildelaren i Link ping valt att inte överklaga började mina varningsklockor ringa. Mina första spontana tankar var: Har han blivit mutad av upphovsrättsmaffian? För om jag vore maffian och hade fått igenom en dom i tingsrätten som var ytterst tveksam skulle jag inte vilja ha upp den i hovrätten. Jag skulle vilja att tingsrättens dom fick stå fast så att jag fick ett prejudikat. I det läget skulle jag, om jag saknade ett samvete, gott och väl kunna betala det skadestånd som ålagts den åtalade att betala mig. Plus minus noll för stunden, gott om klirr i kassan senare eftersom jag skulle kunna vifta med mitt prejudikat och få till förlikningar som i fall som aldrig skulle hålla i rätten.

Men sen tänkte jag: Nej Josh, nu är du paranoid.

Idag läser jag hos Opassande att the pirate bay har fått tips som tyder på precis det mitt paranoida larmsystem hoppade jämfota och skrek sig lila om. Och när jag följer länken blir det nästan otäckt. I fortsättningen ska jag lita på min intuition, oavsett hur paranoid den verkar.

Det jävliga med intuition är, som Anna-Lena Brundin en gång sa, att man aldrig kan vinna. Man kan antingen lita på sin intuition och undvika en fara och därmed inte få veta om intuitionen var rätt kalibrerad. Eller så kan man låta det hända. Pest eller kolera. Ja, exakt så uttryckte sig inte Anna-Lena, men innebörden var den samma. Hon var roligare, men så hade hon förmodligen inte jobbat fyra raka nattpass och var på väg ut på sitt femte när hon sa det heller.

Regeringen har bjudit in maffian till “branschsamtal” om fildelning. Varför då? Att regeringen sitter i knät på upphovsrättsmaffian visste vi redan, men att de är så djupt insyltade att de är i branschen och inte hymlar med det var nytt. Det kan vara så, som Christian Engström insinuerar, att man hör sig för om nya jobb eftersom man inte kommer att sitta kvar en mandatperiod till. Beatrice Ask tycker ju att det är positivt att privata intressen vill anställa våra poliser, så varför inte våra politiker?

Det är tamigfan skrattretande. Regeringen vill verkligen inte ha en nyanserad bild. Den vill bli övertygad. Själv funderar jag på att bjuda hem Jehovas Vittnen, bara, och låta dem tjata mig religiös. Det verkar faktiskt mycket enklare än att vara frustrerad över världsliga saker som personlig integritet och frihet. Jag menar, Gud kan ju ändå läsa alla mina syndiga tankar, så varför ska jag bekymra mig om att staten också gör det? Ah, ljuva frälsning!

Och i en helt annan fråga har justitiedepartementet beställt ett svar. Förlåt, en utredning. Fast med ett på förhand givet svar. Sexköpslagen ska nämligen utvärderas, och utvärderarens uppgift är att komma fram till att den är bra. Det står förvisso utvärderaren fritt att komma fram till att mer av samma medicin kan behövas, eller att dagens dosering är utmärkt, men det är också allt. Det sägs att man har satt en lobotomerad schimpans på ärendet för att undvika oönskade utbrott av självständigt tänkande, och skulle schimpansen vara för uppkäftig finns guldfisken Gunnar redo att rycka in.

Allt detta sammantaget ger en ytterst obehaglig bild av dagens Sverige. Vi har ett modernt Babels torn, där de däruppe har en annan utsikt och talar ett annat språk än vi andra. Vi har en regering och en riksdag som inte tycks förstå att det är resten av folket som är dess arbetsgivare. Inte upphovsrättsmaffian, inte dubya, inte Gud eller någon av hennes lobbygrupper, utan vi. Medborgarna. Den politiska eliten tycks tro att det kommer på dem att guida oss vilsna får genom livet. Det är fel. Politikern har till uppgift att lyssna på folket och handla i enlighet med folkets vilja. Det är inte alltid lätt, det förstår jag också, men det är uppenbart för alla utom de längst upp i Babels torn att folket inte vill bli övervakat, inte tycker att vår gemensamma skattekista och vårt rättsväsende ska gå enskilda företags ärenden, och inte heller stöder sexköpslagen.

Det är vår rätt att sparka dem. Problemet är att det saknas alternativ, ty dagens opposition är gårdagens regering och de var inte ett dugg bättre. Det var de som drev igenom sexköpslagen och det var de som började lägga fram integritetskränkande förslag. Ledtråd: Det finns en anledning till att det kallas Bodströmsamhället.

Frågan är om det är någon mening med att vänta till nästa val, eller om vi helt enkelt ska plocka fram högafflarna ur förråden, tända facklorna och avsätta fanskapen redan nu.

A paranoid is someone who knows a little of what’s going on.

- William S. Burroughs

Babels torn, av Pieter Bruegel d.ä.

Andra bloggar om: politik, integritet, upphovsrätt, prostitution, övervakning, samhälle, intressant!

Den 31:a maj klockan 14:00 håller Piratpartiet en manifestation på medborgarplatsen i Stockholm, med anledning av Storebrors nyfikenhet. Jag kommer att vara där. Kommer du?

Sprid ordet, och som de säger i Amerikat: Bli där, eller bli fyrkantig.

Andra bloggar om: piratpartiet, manifestation, demonstration, storebror, övervakning, integritet

Jag vet att det pågår något mycket viktigare just nu och snart kommer hela bloggosfären att översvämmas av tyckanden om detta oerhört viktiga. Som tur är kommer jag då att befinna mig på jobbet, lyckligt ovetande om vilken låt som vann och om den var rätt eller inte.

Trots att det är den största händelsen på året vill jag, innan översvämningen är total, peka på något annat. Läs Projo och Opassande. Det pågår otäcka saker bakom kulisserna.

Andra bloggar om: projo, opassande, fildelning, upphovsrättsmaffian, storebror

Rättelse: Han heter Hawks, inte Hawkes. Jag hade skrivit fel rakt igenom. Nu har jag rättat.

I samband med att jag hämtade min 19″-monitor hos Jessika passade jag också på att låna tre böcker av henne. En trilogi, författad av Andrew Taylor. Jag har läst de första två, och börjat på den tredje. Det går lite trögt. Inte för att de är dåliga, för det är de inte, men de fångar liksom inte mitt intresse riktigt. Ändå känner jag att jag måste läsa ut dem, för jag vill veta hur de hänger ihop. Än så länge famlar jag i blindo. Kudos till författaren för det. Jag återkommer förmodligen med en recension när jag är färdig med hela trilogin.

Så jag gör en paus. Igår anlände nämligen ett paket med böcker adresserade till Drottningen och mig, varav delar av innehållet är min försenade födelsedagspresent. Jag slet upp förpackningen och kastade mig genast över Vandraren av John Twelve Hawks. Det verkar som en mycket bra bok efter knappt tvåhundra lästa sidor. Jag lovar att återkomma med recension, och någonting säger mig att det är en bok som kan intressera fröknar Opassande och Anna Troberg, och även andra.

För inte så länge sen gjorde jag också bokenkäten. En av frågorna löd: Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Det är dags att göra ett par tillägg till mina svar där, för två av böckerna i vårt bokpaket har jag valt ut av anledningar som inte fanns i mitt ursprungliga svar.

Den ena boken är nämnda Vandraren. Jag ögnade igenom bokhyllorna på Akademibokhandeln, hamnade bland de engelska titlarna eftersom jag inte hittade något som lockade bland de svenska, och fastnade för The dark river, också den av John Twelve Hawks (som jag för övrigt aldrig hade hört talas om). Jag läste på baksidan och tyckte att den lät intressant, men insåg att det är del två i en svit. Alltså måste jag hitta del ett.

Så långt följde jag ett vant mönster. Jag tittade på en bok för att titeln eller omslaget så intressant ut, läste på baksidan och tyckte att det var något jag ville läsa. Men det som verkligen knuffade mig över kanten var faktiskt marknadsföring.

John Twelve Hawks är nämligen en pseudonym (nähe!?) men ingen tycks veta för vem. Sånt kittlar alltid min fantasi, så jag besökte mr Twelve Hawks hemsida. Den är… konstig. Snygg, fantasieggande, och ganska obegriplig. Lösryckta fragment ur Twelve Hawks skapelser, ett par bilder, nyheter om hur storebror hela tiden höjer temperaturen. Inget tycks hänga samman, och det är just därför jag ville ha Vandraren. Om jag ska bli “blåst” av marknadsföring så är det här en marknadsföring jag gladeligen blir blåst av.

Den andra boken jag valde av en anledning som jag inte angav i bokenkäten var Anna Trobergs, alias Rosetta Stens, Chefer från helvetet. Man skulle kunna säga att också det var av marknadsföringsskäl, men snarare av ideologi. Jag valde den för att hon har spridit den fritt. Jag väljer att betala för något, inte trots att det är gratis utan för att det är gratis. Det är något för ekonomerna att fundera på!

Lilla katten däremot tror att jag har köpt den för att ha ska ha något att ligga på. Vilket är en fullkomligt logisk slutsats för en katt som är egocentrisk till och med för att vara katt. Katter godkänner saker enligt två och endast två kriterier: Går det att äta? Om inte; går det att ligga på? Om inte det heller; putta ner det! I det här fallet gick det tydligen att ligga på.

Böcker är bra för huvudet. Det har jag alltid sagt.

Andra bloggar om: böcker, vandraren, the traveller, john twelve hawks, rosetta sten, anna troberg, chefer från helvetet, andrew taylor, intressant?

På uppmaning av Fredrik Söderhielm på a non smoking generation tänkte jag ägna några rader åt tobak. Det var nämligen så att jag nyligen utsåg nämnde Söderhielm till Veckans plattnacke v.19. Fredrik Söderhielm har svarat i en kommentar, och höjt sin egen aktie avsevärt, ty inte nog med att karln är tillräckligt jordnära för att kommentera på en privat blogg, något som många är för fina för att nedlåta sig till. Han uppvisar dessutom förmågan att ta vad som skrivs här med den grabbnäve salt som ibland krävs. Därför gör jag honom gärna till viljes när han efterlyser en mer nyanserad skrift. Han tycker tydligen inte att plattnackeutmärkelser är tillräckligt nyanserade. Hmpf!

Tekniskt sett efterlyste han konstruktiva samhällsdebattinlägg från min sida, men eftersom det är tobak Fredrik brinner för, eller snarare mot, så därför ska det handla om tobak, och mer specifikt: Hur förhindra att ungdomar börjar bruka och bli beroende av tobak?

Att nästan alla nikotinister börjar före arton års ålder är ingen hemlighet. Det vet både tobaksindustrin och a non smoking generation. Att arbeta för att ungdomar ska låta bli tobaken är alltså en nyckel. Men hur? Det vet jag inte, men jag vet hur man inte ska göra.

Det finns två sorters antirökare: De som drivs av uppriktig omsorg och de som drivs av förakt och hat. Det gäller för övrigt inte bara antirökare, utan även för nykterister, prostitutionsmotståndare, hälsofanatiker med flera. Den senare gruppen skiter egentligen i hur man blir av med rökningen (eller alkoholen, eller prostitutionen, eller tjockisarna) bara objekten för deras förakt försvinner så de slipper se eländet. Skulle någon föreslå att man helt enkelt skjuter av rökarna skulle dessa gå man ur huse.

Som rökare utvecklar man näsa för den typen. Det må så vara att näsan inte är rökarens bästa organ, men när det gäller den typen så kan man lukta sig till dem. Som antirökaktivist föreställer jag mig att det inte är fullt lika uppenbart vem som är vad. Jag hoppas att jag har fel och att den föraktfulla sorten sorteras bort. Icke desto mindre är mitt råd till Fredrik att lära sig att skilja ut den sorten och göra sig av med dem. De gör mer skada än nytta, både för er sak och för tobaksbrukarna.

När jag gick i skolan var driftkuckun från antiröklobbyn ett återkommande skämt. En gång om året (jag vet inte om det var så ofta, men jag minns det så) samlades vi i aulan och lyssnade på en skittråkig människa som berättade om saker vi gav blanka fan i. Som att rökare dör tidigare än icke-rökare. Det biter inte ett dyft på tonåringar som ser 30 som uråldrigt och 40 som den bortre gränsen för livet. Jag skojar inte när jag säger att jag tonåren tyckte att 40 skulle vara en utmärkt ålder att dö i. Vem fan vill förfalla liksom? Lev hårt, dö ung, bli ett vackert lik. Och då var jag inte ens särskilt vild eller upprorisk. Jag var en ganska välanpassad tonåring trots allt (tror jag).

Att rabbla alla sjukdomar man kan drabbas av eller visa bilder på groteskt lungsjuka människor fungerar inte heller i avskräckande syfte. Det händer inte mig. Tonåringen är nämligen osårbar. Eller som en av de där gråa trista människorna sa i en aula på min gymnasieskola: Hundra procent av rökarna dör av sin rökning, om de inte dör av något annat först. Fantastisk retorik! Hundra procent av mänskligheten kommer att dö av tarmvred, nageltrång eller tristess om de inte dör av något annat först. Det är ett ickeargument, och för mig fick det bara antiröklobbyn att framstå som fåntrattar. Dessutom som fåntrattar utan vettiga argument.

Mitt råd till Fredrik Söderhielm är alltså att hålla sig borta från dåliga argument eftersom de riskerar att överskugga de bra och dra ett löjets skimmer över hela rörelsen. Likaså är det meningslöst att prata om livskvantitet - tonåringen skiter i hur gammal h*n kommer att bli. Tonåringen har fullt upp med nuet och kan inte föreställa sig sin ålders höst. Mången tonåring vill inte ens föreställa sig sin ålders höst, eller uppleva den. De kommer att gå ut ur den där aulan och tända varsin cigg, och skoja om att “vem vill bli ett russin liksom?”.

Vill ni ha argument som biter? Prata ekonomi istället. Sikta in er stenhårt på ekonomi. Inte bara “om du röker x antal paket cigg i veckan så blir det y summa pengar på tio år”. Javisst, det är hiskeligt mycket pengar, men som sagt; tonåringen har fullt upp med idag. Tio år är ofattbart lång tid, och summan är ofattbar stor. Därför biter det inte. Nej, ta ner det till en nivå som speglar vardagen. Ta till exempel en månadskostnad i cigaretter, och översätt den till kläder, smink, bensin till mopeden, datorutrustning, eller vad som helst som tonåringar kan relatera till. Utöka det sen till två månader, tre månader, fyra månader. Om det är någonstans man ska nå fram till tonåringarna så tror jag det är genom deras plånböcker. De må skita i sina lungor (bokstavligen!) men inte i sina plånböcker.

Och skicka inte de tråkigaste människorna ni har! Skicka någon skön lirare som kan skoja och inte så uppenbart tar sig själv och sin sak på blodigt allvar. Någon som inte är medelålders (dvs 30) eller så förbannat pk eller fördömande. Någon som kidsen gillar, för gillar de inte personen spelar det ingen roll hur bra argumenten är.

Till syvende och sist kvarstår dessvärre det allra största problemet med tonåringar: De gillar inte när vuxenvärlden säger åt dem vad de ska göra och inte, och föredrar att göra raka motsatsen. Det ligger i tonåringens natur att göra uppror mot allt och alla. Fan vet om inte det mest effektiva skulle vara att uppmuntra rökning och snusning. Skicka ut lärarna på rasterna, men istället för att blänga surt och anteckna när de hittar smygrökare runt hörnet går de dit själva och tänder en cigg. Eller tigger till sig en. Imitera gärna deras kroppshållning och språk också. Det om något borde ge dem avsmak på cigaretter!

Slutligen vill jag återigen poängtera att jag inte tror ett dyft på att plocka bort cigaretterna från ICA. Det står förstås ICA som koncern och deras enskilda handlare fritt att göra hur de vill, men det kommer inte att göra någon skillnad beträffande rekryteringen av unga nikotinister. Det är inte därifrån ungdomarna får sina cigg och sitt snus. De införskaffar det hos sin lokala närlivsbutik, vanligtvis kallat “turken”. Där är man inte lika nogräknad med åldersgränser, kvitton och annat. Dessutom vill jag påstå att de drastiska prishöjningar som genomförts ställer till det. Det har nämligen inneburit att cigarettsmugglingen ökat dramatiskt, och om det är några som struntar högaktningsfullt i vilka de säljer cigaretter till så är det smugglarna. Inte så att jag förespråkar en sänkning. Kanalerna är redan etablerade, det är försent. Men många av oss räknade ut med arslet att smugglingen skulle öka redan innan den första tokhöjningen på 90-talet. Det är den effekten prishöjningar har. Som min favoritrökare Denis Leary en gång sa: It’s a drug, we’re addicted. Keep raising the prices, we’ll break in to your houses, we’ll get the fucking cigarettes!

Det var några tips från en före detta tonåring och före detta rökare. Jag betvivlar förvisso att jag egentligen tillfört något som inte alla redan vet, men man vet ju aldrig. Min erfarenhet av antiröklobbyn (från tonåren) är att de inte vet mycket alls, annat än att om man inte dör av något annat så kommer man att dö av rökning.

Smoking is one of the leading causes of statistics.

- Fletcher Knebel

Everything happens to everybody sooner or later if there is time enough.

- George Bernard Shaw

Andra bloggar om: rökning, a non smoking generation, tonåringar, ungdomar, intressant?

I kampen mot de oändligt onda fildelarna finns två huvudargument: 1) Omsorg om upphovsmännen, och 2) Fildelning leder till kulturell utarmning. Bägge argumenten är falska.

Upphovsrätten är inte för upphovsmännen, något som Rick Falkvinge visat med en historisk genomgång. Jag rekommenderar alla att läsa den.

Om bolagen åtminstone var ärliga skulle jag kunna respektera deras ståndpunkt. De förlorar, eller anser sig förlora, pengar. Det vill de inte. Det skulle jag kunna köpa. Men att IFPI påstår sig företräda upphovsmännen är fan ta mig skrattretande. Det är som om nationaldemokraterna skulle påstå sig företräda invandrarna. Det är som att påstå att grisar är blå och kan flyga. Det är uppochnervända världen.

Att många kreatörer inte tycks ha grepp på det hela kan jag i och för sig förstå. De är trots allt först och främst kreatörer. Konstnärer. Det innebär att skapandet är vad de är bra på - inte nödvändigtvis juridiken kring det hela. Eller marknadsföringen. Och det heter ju upphovsrätt - man förleds lätt att tro att det skulle vara något som är till för just upphovsmännen. Simpel etymologi. Ungefär som man skulle kunna tro att kvällstidningar kommer ut på kvällen.

Men så är det inte. Kvällstidningar kommer ut på morgonen, nationaldemokraterna är brunskjortor, grisarna står stadigt på marken och skivbolagen är inte upphovsmännens vänner. Det betyder inte nödvändigtvis fiendeskap - det är bara i dubyas värld som “inte lojal intill dumhet” betyder “fiende”. Det finns en symbios mellan upphovsmän och skivbolag¹ där bägge parter vill ha en så stor del av kakan som möjligt men har ett gemensamt intresse i att kakan som helhet är så stor som möjligt. Att tro att skivbolagen plötsligt skulle företräda kreatörerna är bara naivt.

Inte heller leder fildelningen till kulturell utarmning. Slå på Radio Rix, MTV eller något annat och fundera på om det kan bli mycket mer kulturellt utarmat än så. Grejen är den att kultur inte behöver pengar som incitament för att bli till. Merparten av all musik som skrivs, alla romaner som författas, alla tavlor som målas, kommer till utan att upphovsmannen tjänar några pengar på det. Hur många refuserade rockband går det på varje undertecknat skivbolag? Och hur många av de som faktiskt lyckas skaffa sig ett kontrakt kan leva på det? Om det vore sant att kultur bara blir till förutsatt att kreatören får betalt, då skulle musiker, författare med flera söka jobb som just musiker, författare med mera. Inte skapa först och sen försöka sälja in det.

Visst vore det skitroligt att kunna leva på sin hobby, men faktum är trots allt att det skapas massor av kultur varje dag utan att några pengar byter ägare. Jag tänker istället visa er det verkliga skälet till varför upphovsrättsmaffian är så rädda för fildelning. Nedan följer en lista över de tio mest sålda singlarna under 2007.

1. Rihanna featuring Jay-Z - Umbrella. Släppt på Def Jam som ägs av Universal Music Group.
2. Nelly Furtado - Say it right. Släppt på Geffen Records som ägs av Universal Music Group.
3. Fergie - Big girls don’t cry. Släppt på A&M, som ägs av Universal Music Group.
4. Gwen Stefani - The sweet escape. Släppt på Interscope som ägs av… just det. Universal Music Group.
5. Maroon 5 - Makes me wonder. Släppt på A&M/Octone Records, som ägs av Universal Music Group.
6. Timbaland featuring Keri Hilson & D.O.E (varför inte ta med hela släktträdet på en gång?) - The way we are. Släppt på Background/Interscope, och vilka som äger Interscope vet vi ju redan. Universal Music Group.
7. Avril Lavigne - Girlfriend. Släppt på RCA, som häpnadsväckande nog inte ingår i Universal Music Group, utan ägs av Sony BMG.
8. Justin Timberlake - What goes around… comes around. Släppt på Jive som ägs av Sony BMG.
9. Plain White T’s - Hey there Delilah. Släppt på Hollywood Records/Fearless Records. Här är det lite oklart med ägandeförhållanden. Fearless Records tycks vara fristående, medan Hollywood Records, om jag förstår saken rätt, från och med i år ingår i Disney Music Group.
10. Mika - Grace Kelly. Släppt på Island, som numera ägs av Universal Music Group.

Var det någon som sa “kulturell utarmning”? Ovanstående illustrerar varför De Fyra känner sig hotade av fildelning. Det är nämligen så att små independentbolag som inte har någon av bjässarna i ryggen har obefintliga möjligheter att få sina artister och låtar spelade i radio och tv. De har lika obefintliga möjligheter att få upp sina skivor på skyltplatser i affärerna. Det handlar om pengar. Det kostar att få sina artister spelade. Independentbolagens chanser finns då i fildelningen. Det är billigt och effektivt, förutsatt att man har en bra produkt. Det skrämmer antagligen skiten ur De Fyra som betalar dyra pengar för att ha ensamrätt i traditionell media. För ni tror väl inte att de olika kanalerna själva bestämmer vad de ska spela? De kan påstå hur mycket de vill att de inte får betalt av bolagen för att spela deras låtar om och om igen. Jag tror dem inte. Jag kan naturligtvis inte bevisa något, men det har uppdagats mutskandaler genom åren. Alla De Fyra har faktiskt pungat ut i förlikningar efter att ha blivit stämda för att ha mutat till sig tid i etern, så kallat payola. EMI betalade 3,75 miljoner dollar, Warner Music Group 5 miljoner, Sony BMG 10 miljoner och Universal Music Group hela 12 miljoner dollar. Börjar man skrapa lite på ytan så blir jag inte förvånad om man kan finna att kanalen X ägs av bolaget Y som i sin tur ägs av bolaget Z som ingår i Universal Music Group.

Är det fortfarande någon som tror på upphovsrättsmaffians omsorg om kreatörerna och den kulturella mångfalden?

Andra bloggar om: universal music group, warner music group, sony bmg, emi, de fyra, upphovsrätt, musik, kultur, fildelning, piratkopiering, intressant?

1. Egentligen musikförlag. Musikförlag kontrakterar låtskrivare, skivbolag släpper skivor. Men kan man dra all fildelning över en kam så… [↩]