Skip to content

The traveller – Vandraren

Jag kommer inte på något bra sätt att sammanfatta den här boken utan att det låter töntigt, så jag struntar helt enkelt i hur det låter. John Twelve Hawks har målat upp en värld, en slags samtidsfantasy, som förutom oss vanliga människor består av vandrare som besitter förmågan att förflytta sig till andra världar, dimensioner, tillstånd, eller vad man vill kalla det. Vidare finns tabulan som sitter i maktposition och vill kontrollera människorna. Alla människor. De fruktar vandrarna och försöker utrota dem. Slutligen finns det också en grupp som kallar sig harlekiner. De beskyddar vandrarna. Maya är harlekin.

Maya har länge försökt ignorera vad hon är och uppfostrats till att vara. Hon har försökt leva ett ”normalt” liv och strunta i den kunskap hon besitter, men hamnar till slut i en sits där det inte längre är möjligt.

Maya reser till USA för att finna två bröder som kan vara de sista vandrarna. Om de har förmågan. Givetvis är också tabulan ute efter dem och det blir snart en kamp mellan tabulans överlägsenhet i antal och information, och Mayas list och stridsfärdigheter. Under resans gång får dock Maya hjälp av olika små öar av människor som tagit avstånd från samhället av en eller annan anledning.

Vandraren är aktionladdad från första stund. Det tog bara ett par sidor innan jag började se boken framför mig som filmscener, och det är ett gott betyg till författaren. Han håller också informationen på en välbalanserad nivå. Som läsare får man bitar av information när så behövs, men aldrig så mycket att det blir pladdrigt. Det är, misstänker jag, en ganska svår konst, i synnerhet när man som författare ger sig på att skapa en värld som man vill förmedla.

Boken är också skarpt samhällskritisk. Det är aldrig någon tvekan om vad Twelve Hawks har för åsikter om Storebror eller konsumtionssamhället. Inte så att han framstår som någon vänsterextrem stolle, möjligen mer hippie. En del av undrar dock om det verkligen är nödvändigt att göra fantasy av det. Övervakningssamhället är en verklighet. Maktfullkomlighet är ett alldeles tillräckligt motiv, utan att behöva skapa ett högre syfte att bygga sin bok på. Fast det är klart; utan vandrare och harlekiner, utan det högre syftet, skulle boken enbart ha varit deprimerande och hopplös.

Ett litet minus tycker jag dock att själva vandrandet är. Här har Twelve Hawks fallit för frestelsen att beskriva en annan dimension, och det var säkert roligt för honom. För mig som läsare är det dock mest flummigt. Som något han skrivit under en LSD-tripp. Men det kan lika gärna vara mig det är fel på i det fallet – jag är väl medveten om att jag står lite för stadigt på jorden och därför har svårt att ta mig an fantasy och science fiction.

Vill man kan man läsa Vandraren som renodlad spänningsunderhållning. Det duger den alldeles utmärkt till, och den har en sund glimt i ögat som gör att man drar på smilbanden ibland. Men jag tror också att den kan fungera som en ögonöppnare för en och annan som kanske inte är så medveten om vad som faktiskt pågår. Och att skriva fantasy eller science fiction som täckmantel för samhällskritik är, såvitt jag förstår, en gammal god tradition. Vem vet; om Twelve Hawks hittat på en mer verklighetstrogen intrig kanske han hade kommit lite för nära sanningen för att få vara ifred?


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Published inBöcker

5 Comments

  1. drf drf

    Låter som en bok precis i min smak, tack för tipset. :)

    drf’s last blog post..Shake it papabear!

  2. Tackar för tipset ska genast ta o inhandla den inför min kommande resa.

    AToTheK’s last blog post..Lex Orwell

  3. […] lägga mig och antingen läsa lite eller kolla på film. Joshen har tipsat om John Twelve Hawks – The Traveler, så jag har klickat hem den från Bokus och nu ligger den och bara väntar på mig. Jag är redigt […]

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: