Jag antar att jag är svaret skyldig till min kÅan häromdagen. Som många säkert har gissat var exemplen tagna ur min verklighet, om än möjligen något tillspetsade för diskussionens skull. Till exempel är det inte så att företaget, såvitt jag vet, sitter och velar mellan vilken av dem man ska anställa. Bägge är inhyrda från bemanningsföretag, samma som jag själv för övrigt. (Jag har dock återigen fått erbjudande om en anställning – samma som jag blev blåst på för ett och ett halvt år sen) Låt mig först förtydliga att det finns flera både A- och B-personer, men i det aktuella fallet finns det två specifika personer jag tänker på, även om de egenskaper jag tillskrivit dem i exemplet inte är fullt ut med sanningen överensstämmande. Låt mig också poängtera att jag inte har något emot någon av dem.
Jag har jobbat en hel del ihop med person B i flera omgångar och vid flera maskiner. Det är ingen promenad i parken, om man säger så. Jag har faktiskt sagt till en arbetsledare en gång att jag hellre kör en linje ensam än tillsammans med person B, för om jag är ensam så vet jag att jag har massor av saker att hålla reda på och det kan bli stressigt, men om person B är där måste jag hålla reda på vad h*n hittar på också. Jag är inte den ende som har påtalat problemet heller.
Häromnatten jobbade jag för första gången ihop med exemplets person A. Det är en duktig operatör, men h*n kommer alltid sent, har hög sjukfrånvaro och framåt morgonkvisten gick personen ifråga på fika för att sen ringa till linjen och berätta att h*n var på väg hem, för det var ju ändå så lite tid kvar att det inte var någon idé att gå in igen.
Och det var då jag började fundera: Om jag var tvungen att anställa en av dem; vem skulle jag välja? Spontant tänkte jag välja person A, precis som nästan alla kommentatorer, och med samma motivering som Falkvinge illustrerade matematiskt. Men ju mer jag tänkte på det, desto mindre säker är jag.
Det är förvisso sant att person A uträttar mer än person B trots mycket lägre närvaro. Person A:s bristande respekt för sina kollegor är emellertid något som jag inte skulle ta lätt på. Det är lätt att resonera som så att man bör ge en sån person lite friare tyglar, andra uppgifter, etcetera. Det finns säkert en potential att ta vara på. Men i det här fallet så handlar det inte om några fria tyglar alls. Vi har väldigt strama tyglar. Tamigfan allt finns reglerat. Jag skulle inte bli förvånad om det finns en paragraf någonstans som berättar hur man ska vika toapappret när man ska torka sig i arslet. Det finns heller inget utrymme för komma och gå som man vill. Maskinerna rullar i princip 24/7, och så länge de rullar ska de vara bemannade. En person som inte är närvarande skapar problem för sina kollegor eftersom de då inte kan gå ifrån för att ta sig en kopp kaffe från helvetet.
Å andra sidan är det svårt för person B:s kollegor att gå ifrån också, eftersom person B är ungefär lika tillförlitlig som en aprak schimpans. Person B orsakar minst lika mycket irritation bland kollegorna. Till exempel kan jag finna det uppåt väggarna att person B tjänar på öret lika mycket som jag. Jag som sen måste rätta till B:s misstag. Person A tjänar också på öret lika mycket som jag, i timmen, men om h*n inte är där får h*n inte betalt heller.
Därav kallade jag det för en kÅan – en frågeställning att fundera kring, men som inte har något givet svar. Det är förvisso sant att person A har potential och skulle kunna komma till användning på annat sätt än nu. Det är också sant att person B är lojal och spelar enligt reglerna. Något som inte ska underskattas, ty att anställa person A vore att legitimera dennes beteende. Hur skulle det se ut om alla kom för sent? Ja jag vet, det är ett jättesvenskt och konformistiskt resonemang, men det är icke desto mindre giltigt. Om man jobbar skift är man faktiskt beroende av att skiftlaget efter kommer och löser av när de ska. Om man inte kan stänga av maskinen för att gå på lunch utan måste turas om är man också beroende av att ha full bemanning, samt att den som gått iväg för att käka också kommer tillbaka så att nästa också får sig en måltid. Att hålla sig till generella spelregler är väsentligt.
Dock upplever jag det som att företaget (och kanske företag överlag) väljer person B. Punktlighet värderas högre än kunnande. Jag råkar nämligen veta att det finns arbetsledare som försökt bli av med person B, och fått svaret att “vi är redan kort om folk”. Och!? Om det bara är huvuden som räknas kan vi väl gräva upp ett par lirare på kyrkogården då? De är billigare och gör lika mycket nytta. Jag vet också att person A fått ett par reprimander. Man får alltså smisk för att inte passa tider, men inte för att göra ett dåligt jobb när man väl är på plats.
Vilket för övrigt leder mig till en annan fundering: Varför väljer man att hyra in personal via bemanningsföretag? Jag har varit inhyrd på samma ställe i två år. Jag kostar i runda slängar dubbelt så mycket som företagets egna anställda, och arbetsstyrkan består säkert till 20% av inhyrd personal. Den enda motiveringen jag kan se till det är att det är flexibelt. Man kan från en dag till en annan göra sig av med inhyrd personal. Man kan reklamera dem och kräva en ny, bättre operatör. Den flexibiliteten kanske är värd pengarna – om man utnyttjar den. Men det gör man inte. Det finns flera både person A och person B som är inhyrda. Om man ändå inte utnyttjar fördelarna med att anlita bemanningsföretag – varför då inte anställa själva direkt?
Det finns säkert en bra förklaring till det som jag inte känner till. Något om att det är “olika konton” kanske, som är ekonomiskt fackspråk för “bry du inte ditt söta lilla huvud om det”. Eller skattetekniskt. Eller så är det helt enkelt så att företaget är ett modernt Babels torn, där någon räknenisse anser att flexibiliteten är värd den extra kostnaden, men de operativt ansvariga förstår inte det utan räknar bara huvuden.
Eftersom det här, såvitt jag förstår, inte är något unikt för större företag och de inte har konkat (än) så borde det finnas en förklaring som får förfarandet att framstå som mindre korkat. För om företagen vore korkade borde de inte ha kunnat bli så stora. Eller är det någon sorts naturlag inblandad, en kritisk massa? Ett företag kan bara bli så stort och fortfarande vara effektivt?
Andra bloggar om: arbete, bemanningsföretag, anställning, företag, kÅan, intressant?
Jag antar att jag är svaret skyldig till min kÅan häromdagen. Som många säkert har gissat var exemplen tagna ur min verklighet, om än möjligen något tillspetsade för diskussionens skull....
