Skip to content

Månad: juni 2008

Efterjävlamiddagshelg

Jag avskyr att jobba eftermiddag. I synnerhet efterjävlamiddagshelg. Jag får ingenting vettigt gjort (att arbeta räknas inte, för ärligt talat känns det bara vettigt när lönen kommer) och det känns som att jag är på jobbet precis hela tiden. Således orkar och hinner jag inte riktigt sätta mig in i saker tillräckligt under efterjävlamiddagshelger, åtminstone inte i så stor utsträckning att jag blir tillräckligt förbannad för att skriva om det.

Då är det skönt att se att det finns andra som håller ångan uppe och sablar ner den ena dumheten efter den andra så grundligt att jag bara kan luta mig tillbaka och nicka instämmande.

Under min efterjävlamiddagshelg har FRA försökt sig på en illa genomförd charmoffensiv, där man klappar hela det svenska folket i allmänhet och den massiva protestvågen i synnerhet på huvudet och låter oss veta att vi är ”lekmän” och dåligt underrättade, samt för sent ute. Rart. Naturligtvis valde man att gå på offensiven just under min efterjävlamiddagshelg eftersom man sedan långt tillbaka kartlagt mig och visste att jag inte skulle orka bråka just den här helgen.

Men, det föll som sagt inte väl ut. Många andra har genast ryckt ut och klubbat ihjäl FRA-direktörernas hjälplöst sprattlande argument. Här följer ett axplock.

Basic Personligt skriver ett öppet brev till Ingvar Åkesson.

Hittills har det varit ganska lätt, eftersom varken du, någon annan på FRA eller någon politiker har sagt något konkret. På sin höjd uttalanden av typen “det är klart att terrorister i Afghanistan använder svenska Spray Mail för att diskutera attentat mot svenskar i sitt eget land, med text skriven i klartext”, vilket inte har varit så svårt att bemöta. Men nu, när du och Anders Wik har börjat att försöka förklara er, blir det en sådan evinnerlig mängd felaktigheter att det nästan inte ens är roligt längre. Det är så fel på så många nivåer att man häpnar, vilket tar massor med tid att ta upp.

Snälla, sluta!

Blogge delar ut positiv kritik till gammelmedia, något som knappast hör till vanligheterna.

Exempelvis kommer i dagens SvD tre tunga artiklar som alla har bäring på FRA-frågan, personlig integritet och statens gränser. Fascisten Silvio Berlusconi, som genomdriver lagar i eget intresse att undkomma rättvisan, vill tillsammans med sina kumpaner genomdriva ett projekt som syftar till att hårdare kontrollera en enskild etnisk grupp – en direkt form av diskriminering som vi i Sverige har lång erfarenhet av. Romska barn i reservat ska avkrävas fingeravtryck för att myndigheterna ska få stopp på det omfattande tiggeriet (ett moraliskt problem som har en ganska naturlig social lösning). Barn – och speciellt barn tillhörande en etnisk grupp – ses således som potentiellt kriminella, precis som irakier, perser och araber ses som potentiella terrorister enbart i kraft av sin etnicitet eller religiositet.

Principiis obsta, finem respice

Opassande belyser det tragikomiska i att när FRA:s företrädare går på offensiven underminerar de samtidigt de politiker som drev igenom skiten. Just när man trodde att förtroendet inte kunde bli lägre…

Det blir obehagligt när man läser Anders Wiks vad jag antar syftar till att vara en “försonande” debattartikel ”” man får känslan av att FRA är sin alldeles egna värld. Han smular t.ex. sönder enskilda politikers argument (inkl försvarsministerns) som använts för att övertyga svenskar om lagens behov (att man skulle kunna fånga upp terrorister) som om det vore det mest naturliga i världen. Intrycket ökar att politiker inte har en susning om vad det är de har röstat igenom.

Ska vi strunta i politikerna, och lita på FRA istället?

Generaldirektören kämpar för att hålla liv i FRA ”” vi kämpar för att hålla liv i demokrati och ett fritt och öppet samhälle, där FRA bara är en bit i ett stort och otäckt pussel. Varför är det bara företrädare från FRA som försvarar den nya lagen? Var är politikerna? De där som enligt FRAs företrädare själva inte motiverat behovet av FRA på ett riktigt sätt och underförstått inte vetat vad de talat om när de debatterat för lagförslaget.

När ska politikerna börja förklara sig?

Det kanske vassaste som skrivits de senaste dagarna kommer från livbåten, och är tyvärr inte en av de sagor som utlovas. Hela inlägget bör läsas, det är svårt att citera ett stycke taget ur sammanhanget, men här kommer ett ändå.

Vad är det terroristerna, fascisterna och nazisterna har gemensamt? Jo hatet mot det öppna samhället. Samtidigt som de utnyttjar precis just den öppenheten för att nästla sig in, utnyttjar friheterna för att dölja sina avsikter, gömmer sig på ett sätt som inte är möjligt i ett kontrollsamhälle, så är det samhälle de utnyttjar just det samhälle de vill förgöra. Så frågan är om vi verkligen själva skall göra jobbet åt dem, så att de slipper?

Framtidens Hitler ligger just nu på BB

Och det finns mycket, mycket mer läsvärt därute! Säkert har jag glömt någon, och det ber jag om ursäkt för. Helt säkert är att jag har missat ett och annat, eftersom jag inte har hunnit ikapp min rss-läsare ännu. Kampen avtar inte. De politiker som klubbade igenom Lex Orwell mitt under en fotbollslandskamp och trodde att det skulle gå relativt obemärkt förbi, och att det missnöje som eventuellt ändå kunde finnas skulle klinga av under semestern, misstog sig grovt. Den missräkningen är nästan mer idiotförklarande än lagen i sig.


Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant?

Bilden av folkligt stöd

Äntligen har det kommit ut bild på den blomsterbombning som Camilla Lindberg ”drabbats” av. Det är Dalarnas Tidningar som skriver om Camilla och publicerar en bild av några av de blommor som ramlat in. Jag hetlänkar helt fräckt.

Som sagt; det här är bara en del av blommorna. Jag läste någonstans att buketterna passerat tvåhundra till antalet och att det fortfarande kommer mer. Vad är väl lite vuxenmobbning mot det här?


Andra bloggar om: , , ,

Näste man till rakning

Den här gången är det Johan Pettersson (c) som tigger lite bloggbashning. Det ska vi väl kunna ordna?

Den gode Johan verkar lida av samma svårartade läsförståelsesyndrom som många andra ledande centerpartister just nu (ni dricker inte träsprit på era sammankomster väl?) och gör en mycket intressant tolkning av Richard Slätts publicering av Lena Forsmans mail till hans chef. Johan Pettersson anser nämligen att Slätt ”med svansen mellan benen börjar gny om yttrandefriheten”. Tycka vad man vill om Richard Slätt och hans hälsningar till diverse politiker med önskan om en trevlig semester på sydligare breddgrader, men någon svans mellan benen är det svårt att skönja. För att inte någon ska påstå att jag tagit det ur sitt sammanhang tänker jag citera ett lite längre stycke.

Det var inte konstigt att Lena Forsman, centerpartiets kommunikationschef, hörde av sig för att påtala att karln gått över gränsen (inte bara på sin blogg utan på många andras också). Vilket han då fortsätter med eftersom han sedan med svansen mellan benen börjar gny om yttrandefriheten. Ja, just det! Är det yttrandefrihet får man ta mig sjutton ta att folk blir förbannade när man ägnar sig åt sandlådefasoner, och säger till. Det var nämligen vad Forsman gjorde, hon kom knappast med Beatrice Ask och ett avskaffande av grundlagen i släptåg.

Vad Johan Pettersson och många andra missar är att Lena Forsman inte alls ”sa till”. Om Lena Forsman hade skrivit till Richard Slätt och sagt vad hon tyckte så hade det här aldrig varit en stor grej. Det hade aldrig hamnat i tidningarna. Men det gjorde inte Lena Forsman. Hon vände sig istället till Richard Slätts chef Henrik Stenlund och skvallrade om vad dennes anställde höll på med (på sin egen tid) och det är inte svårt att tänka sig att den förväntade reaktionen var att någon skulle ta Richard Slätt i örat. Så skedde inte. Istället publicerades mailet, med Henrik Stenlunds goda minne, och det hela exploderade i ansiktet på Forsman. Ja, jag hävdar med bestämdhet att om man vänder sig till någons chef med dylikt skvaller och pekar på att det skadar varumärket och dylikt, då försöker man tysta personen ifråga. De flesta av oss kan nog föreställa sig vad som skulle hända om våra chefer fick liknande mail.

Lena Forsman, Johan Pettersson och Staffan Danielsson kanske skulle koncentera sig på sitt eget varumärke istället för att bekymra sig om andras.


Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant?

Staffan var ett stolpeskott

Ni kan melodin.

Staffan ”blubb blubb” Danielsson har tydligen också en blogg. Där skriver han till försvar för Fredrick Fegerley och Annie Johansson, och går till angrepp mot Expressen. Blubb kan tydligen inte det här med att länka, men jag antar att det här är den artikel han syftar på.

Det första jag reagerar på hos Blubb är detta:

Federley är en homosexuell liberal som ljuger, menar denne statsman till journalist. Var det skönt att äntligen få trycka till, Aaron? Inte med rena okvädningsord och hotelser, som i en del mail och blogginlägg, utan på ditt nyanserade sätt.

Så jag läser Aarons artikel. Och läser igen. Och jag hittar ingenting om att ”Federley är en homosexuell liberal som ljuger”. Ja, Fegerley är homosexuell. Vad har det med något att göra? Gör det honom untouchable? Får man inte kritisera honom för det? Blubb försöker spela ut ett retoriskt träben som inte ens Fegerley själv tagit till ännu. Faktum är att enda gången Aaron Israelsson i sin artikel nämner Fegerleys läggning alls är i meningen ”Visst är det så att nätkampanjen mot Federley på sina håll bara uttrycker lumpet böghat”. Om Blubb läser propositioner lika illa som han läser Expressen förklarar det ett och annat.

Att Blubb försöker spela på Fegerleys homosexualitet och därmed göra honom untouchable är överflödigt. Jag råkar nämligen känna till ett par bögar som idag inte skulle ta i honom med tång ens för att, ursäkta franskan, straffknulla fanskapet. Untouchable deluxe.

Men det finns mer att reagera på. Senare skriver Blubb:

Ryktet säger att folkpartiet ligger bakom förbättringarna som genomdrivits av lagen. Varifrån kommer detta rykte, Aaron?

Jag kan inte svara på varifrån Aaron fått ryktet, men jag kan säga att jag har fått samma uppgifter – nämligen att förbättringsförslagen kommer från Folkpartiet. Jag kan inte verifiera att det är sant, och tänker inte ens försöka, utan säger bara att det inte är Aaron Israelsson som har hittat på det.

Slutligen försöker Blubb sig på någon halvhjärtat försök att dra Camilla Lindberg i smutsen, och då blir jag förbannad på riktigt.

Med all respekt för Camilla Lindberg som jag inte känner, som i sista minuten tog ställning för ett nej, som förra året prioriterade denna fråga genom att vara frånvarande, som inte diskuterat den utåt utan ”endast i riksdagsgruppen”, så känns ändå engagemanget lite senkommet.

Hördu, Staffan ”blubb blubb” Danielsson; att Camilla Lindberg inte sprungit runt i media eller bloggat om att hon ska rösta nej, eller ”kanske vara sjuk, höhö”, och härjat hit och dit betyder inte att det var ett beslut som fattades i sista sekunden, och det betyder sannerligen inte att hennes engagemang är senkommet. Det kanske är just så att Camilla Lindberg kommunicerat internt med sin riksdagsgrupp och sagt att hon ska rösta nej och så är det med den saken, och att eventuella övertalningsförsök medelst ”konstruktiva samtal” varit verkningslösa för att hon helt enkelt är en kvinna med integritet? Vad fan tror du? Att en riksdagsledamot i en så laddad fråga med allt som varit och alla rykten som cirkulerat (mobbning av Karl Sigfrid, Annie Johansson som sprungit ut och gråtit när samtalen blivit lite väl konstruktiva, pakter och upplösanden av pakter, hysteriska sammanbrott, en ledamot som svimmat och hämtats med ambulans, etcetera) vid röstningsögonblicket får för sig att trycka nej? Är du dum i hela jävla huvudet? Att man inte ränner runt i media betyder inte nödvändigtvis att man inte har en åsikt. Det kanske rent av är så att Camilla Lindberg ägnat sig åt att göra sitt jobb?

Staffan Danielsson. Jag tyckte lite synd om dig när jag såg dig i debatterna i kammaren för att du lät så pressad och ansatt och det kändes som att du inte ens själv trodde på vad du sa utan bara blivit framknuffad till talarstolen med milt våld. Men nu? Nu vill jag parafrasera redaktör Slätt och säga:

Staffan Danielsson. Du kan dra åt helvete.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , intressant?

Sanningen bakom FRA-lagen

Vi är många som har grubblat oss gråhåriga över varför i alla glödheta regimen med sådan iver velat genomföra massövervakningslagen Lex Orwell. Med tanke på att det är ett politiskt självmord av sällan skådat slag bör man åtminstone ha en mycket god anledning.

Spekulationer har inte saknats. Många riktar blickarna mot USA, med ett par variationer som oftast innefattar kriget mot terrorismen eller upphovsrättsmaffian. Det ligger förvisso nära till hands att tro, men det är fel. Jag har nämligen kommit på det.

Vad är viktigare för den sittande regeringen än personlig integritet och frihet? Att få folk i arbete, förstås. Arbetsmarknadspolitik har ju varit det utmärkande för regimen. Alla kan och bör arbeta, är regimens devis. Men det går ju lite trögt att skaka fram arbete. Enter: Lex Orwell.

Tänk efter. Efterfrågan på kryptering kommer nu att skjuta i höjden. Alla entreprenörer som sitter med halvfärdiga prototyper till användarvänliga krypteringsprogram arbetar antagligen häcken av sig just nu för att komma ut på den jättemarknad som plötsligt öppnats för dem. Massor med arbetstillfällen där.

Och FRA behöver anställa fler har vi kunnat läsa om. I takt med att människor börjar kryptera kommer de antagligen att behöva ännu fler anställda, och vassare datorer och mjukvaror, vilket även det skapar arbetstillfällen. När FRA börjar komma ikapp behöver krypterarna mer kraft för att behålla försprånget, och så där håller det på. Det är genialt! Människor kommer att få jobba så inihelvete!

När regimen dessutom tycks så vilse i sin egen tid och inte verkar ha en aning om hur modern kommunikation fungerar skulle det inte förvåna mig om de tror att människor ska sitta och knäcka krypton manuellt, som under Andra Världskriget. Fatta vad arbetstillfällen! Och som lök på laxen tippar jag att försäljningen av högafflar och facklor under andra halvan av 2008 kommer att tangera toppnoteringen från artonhundrafrösihjäl.

Regimen är klok! Regimen är stor! Länge leve Regimen!

Drottningen har för övrigt sökt anställning hos FRA:

Dessutom är jag av tysk börd vilket kan innebära att övervakning av medborgare finns som en dold genetisk talang hos mig och jag skulle gärna vilja utnyttja den och för en gångs skull vara riktigt bra på någonting.

Dessutom har hon skickat en passning till Lena Forsman. Jag börjar känna min ställning som satirbloggare i det här hushållet hotad.

Spontant så vill jag önska Lena Forsman en semesterresa till ett varmt ställe, men eftersom jag inte vet hur min chef skulle reagera på det och jag behöver betala hyran varenda månad så låter jag bli.

Allt fler har nu börjat kalla Sverige för en bananrepublik. Jag måste be er att sansa er och tänka efter. Att jämföra Sverige med Sydamerikanska diktaturer är orättvist. Vi är inget så modernt som en bananrepublik, vi är en bananmonarki.

Bilden är hämtad från Backend Media och klickbar.


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

Samlat motstånd

De formella kontrollanterna som lagråd eller övriga delar av riksdagen har inte haft några större våndor förrän väldigt sent och det har inte heller vi i media. VI har inte förstått vidden av förslaget förrän alldeles för sent. De enda som reagerat på allvar och slagits mot förslaget länge är delar av de som är väldigt aktiva på nätets olika bloggar och forum. Hedern är er och skammen vår.
Men nu får vi tillsammans kämpa för att FRA-lagen blir en parentes i Sveriges historia.

Mikael Nestius, chefredaktör City

Först och främst är det glädjande att se att bloggsvärmen nu får erkännande från gammelmedia för sin kamp. Att bloggarna äntligen lyfts fram som något annat än rosabloggare och dagbok på nätet. Sen ser jag Nestius ord som en utsträckt hand som jag gladeligen tar. Jag vill mycket hellre ha Mikael Nestius och andra chefredaktörer i mitt lag än som motståndare, och jag kommer med stolthet att slåss med Mikael Nestius vid min sida.

För grejen är den att vi behöver gammelmedia. Det må så vara att vagnen faktiskt drog hästen den här gången, och att det i sig var en milstolpe, men gammelmedia har fortfarande en genomslagskraft som behövs. Gammelmedia behövs för att få in diskussionen i fikarummen runt om i landet, för att nå ut till alla som inte läser vad som skrivs på nätet, och helt enkelt för att gammelmedia har redskap som enskilda bloggar inte har. Redskap, kunskap och tradition som behövs för att göra avslöjanden, få intervjuer, med mera. Ja, vi behöver gammelmedia, förutsatt att de vill göra sitt jobb. Och sent omsider tycks det faktiskt som att de vill det. Ni är välkomna.

Vi behöver alla som vill ställa upp. IT-företagen, advokaterna, författarna, ja alla som kan och vill. Nu är inte tid för internt käbbel. Kom ihåg att inget förenar som en gemensam fiende.

If I risk my neck for you, will I get a chance to kill Englishmen?

– Stephen, ur Braveheart


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

Stryk och kryssa

Uppdatering: Att stryka namn på valsedlar är inte längre ett alternativ har jag blivit upplyst om. Men personval finns. Jag tror fortfarande på idén.

Efter vad som har utspelat sig i riksdagen i veckan är det nu väldigt många som är missnöjda, som pratar om att hoppa av sina partier och jag kan inte räkna hur många gånger jag har läst ”jag ska aldrig mer rösta”. I synnerhet bland de många sympatiska centerbloggar jag läser är man nu märkbart modfällda. Men att hoppa av partier och sluta rösta löser inget – det gör bara saken värre. Då lämnar vi helt och hållet över makten till de där som vi inte litar på. Därför tänkte jag att vi istället borde söka alternativ för att få fram människor till makten som, liksom oss, inte vill ha ett övervakningssamhälle.

För mig är valet enkelt: Piratpartiet. Jag är redan medlem, och jag kommer givetvis att lobba för partiet även om den här bloggen inte är och inte kommer att bli en piratpartiblogg. Den är min och kommer så att förbli. Jag tror dessutom inte på att tjata över folk på min sida. Jag tror mer på att så ett frö och se om det blommar.

Men nu är det ju så att människor generellt har svårt för det där med att byta parti, och dessutom uppfattar man kanske Piratpartiet som för mycket av ett enfrågeparti. Man kanske tycker att det är viktigt att flytta runt små pengahögar mellan olika statliga förvaltningar, och då ska man förstås också få rösta på ett parti som tycker sådant är kul. Ja, förlåt spydigheten, men ibland är skillnaderna mellan partierna så små att det är obegripligt att man kan bråka så mycket.

För mig är inte det allra viktigaste att Piratpartiet tar sig in i Riksdagen och får så många mandat som möjligt, även om jag naturligtvis tycker att det är viktigt. Nej, det allra viktigaste är att vi får in människor som är pålitliga och har principer. Om jag har att välja mellan folk med principer jag ogillar och folk utan principer väljer jag den förra kategorin. Dem vet man åtminstone var man har.

Därför är min uppmaning att antingen rösta på Piratpartiet för att bekämpa övervakningssamhället, eller hitta någon i ditt eget parti som är något att hänga i julgranen och satsa på att kryssa in den personen i riksdagen. Samt stryka kräken förstås. Och det är här jag behöver hjälp av er alla att fylla på med namn. Tror ni att det här är en framkomlig väg så skriv om det och lyft fram personer ur era egna partier och lobba för dem. Min idé är nämligen att vi gemensamt då skulle kunna pusha för kandidater ur andra partier än våra egna när vi hittar likasinnade som inte vill byta parti.

En folkpartist skulle med viss stolthet kunna säga: ”Rösta på fp, och kryssa för Camilla Lindberg, men stryk Fredrik Malm”. Om motargumentet då är ”nej, jag kan inte rösta på fp, jag kan inte överge mina vänsterideal” så kan folkpartisten replikera: ”Fair enough, rösta på v och kryssa Alice Åström.” Eller om det är miljön som anses viktig, rösta då på mp och kryssa Lage Rahm.

Hänger ni med? Sprid kampanjen och fyll på med namn. Hjälps åt att hitta minst en person i varje parti som har ryggrad och som man kan uppmana andra att rösta på om de inte vill byta till det parti man själv förespråkar. Vi visade utanför riksdagshuset i onsdags att vi kan enas över partigränserna. Låt oss fortsätta med det.

United we stand. Foto: Drottningen. Om bilden tycks en smula oskarp så är det mitt fel. Det var nämligen jag som var kamerastativ och lyfte upp henne så hon kunde fota över huvudet på folk, till omgivningens förtjusning.


Andra bloggar om: , , , , intressant?

Centern och yttrandefriheten

Richard Slätt är förbannad. Med all rätt. Han har uttryckt vad han tycker om ryggradslösa politiker på ett sådant sätt att det inte lämnar mycket utrymme för tolkning. Budskapet lyder: Dra åt helvete! Jag förväntar mig nästan att Slätt likt karaktären i Liftarens guide till galaxen ska börja resa runt och förolämpa blötdjuren i bokstavsordning. Jag kan tänka mig att sponsra den resan.

Hur som helst har Slätts ilska fått centerpartiets Lena Forsman att reagera och rycka ut för att försvara de sina. Och vad gör hon då? Kontaktar hon Richard Slätt? Nej, hon mailar till hans chef! Det hade hon inte mycket för. Chefen ifråga stod istället upp för sin medarbetares yttrandefrihet.

I mailet skriver Lena Forsman bland annat:

En person som presenterar sig som medarbetare på Strix har en blogg där han använder ett språk och en ton som tyvärr är vanlig i bloggvärlden men är oacceptabel i umgänget människor emellan.
Nu är det ledamöter i riksdagen som är föremål för hans hat men det är ändå över gränsen.

Hur tänker man när man skickar ett sådant mail? Har Lena Forsman ens snuddat vid tanken att det kan slå tillbaka på henne själv och hennes parti? Och anser Lena Forsman att ledamöter i riksdagen har lite mindre rättigheter än andra människor, apropå den sista meningen i citatet ovan, eller hur ska man tolka det?

Det finns säkert flera som anser att reaktionerna mot riksdagsledamöter, framför allt Fredrick Federley, är överdrivna. Jag håller inte med. Jag menar att reaktionerna bara bevisar hur stort sveket faktiskt är, och att det snarare är så att riksdagens ledamöter underskattat betydelsen av vad de gjort. Reaktioner är bara svar på aktioner, och om reaktionen tycks överdriven har man inte förstått aktionens kraft. Isaac Newton håller med.

To every action, there’s an equal and opposite reaction.

– Isaac Newton


Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant?

Allt läcker

Det kan leda till att galna människor använder den här informationen för att på ett eller annat sätt skada våra medarbetare. Det kan vara allvarligt.

– Ingvar Åkesson, generaldirektör FRA

Detta tycker Åkesson om att ett tjugotal FRA-agenter hängts ut Flashback. Jag förstår honom, men det är sannerligen märkligt att Åkesson och 143 riksdagsledamöter inte förstår vår oro för samma sak. Informationen om oss kan också användas av galna människor för att skada oss. Varför är det bara FRA:s agenter som ska vara fredade?

Jag är säker på att FRA gör en grundlig bakgrundskontroll på nya medarbetare. Jag menar, underrättelseverksamhet är deras område. Jag utgår från att FRA har verktyg för att förhindra att galningar får anställning hos dem. Men icke desto mindre kommer det förr eller senare att sitta en galning där. Det är bara en fråga om tid.

Notera också att jag inte på något sätt ställer mig bakom att Flashback slänger ut personuppgifter om FRA-anställda. Jag försvarar det inte. Jag tycker bara att det är märkligt att Åkesson och de som vill ge FRA makten över våra liv inte förstår att galningar faktiskt kan jobba inom just FRA. Och att de tycks tro att deras databas skulle vara den enda i världen som inte läcker. De kan ju för fan inte ens skydda sina egna anställdas uppgifter – varför ska jag tro att de kan skydda mina?

Det är också intressant att den där stärkta integriteten som Centern är så stolta över att ha tillfört innebär att ännu fler kommer att vara inblandade. Det innebär snarare en ökad risk för läckage. Det finns inget bra sätt att övervaka en hel nations informationsutbyte och samtidigt säkerställa att man inte lägger vantarna på saker man inte har med att göra, och att den informationen inte läcker. Övervakare läcker, och att övervaka övervakaren ger bara fler led som kan läcka. Därför borde det här förslaget ha förpassats till skamvrån för länge sedan.

Everything happens to everybody sooner or later if there is time enough.

– George Bernard Shaw


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

Blommor till folkets hjälte

Rick Falkvinge föreslår att vi skickar blommor till Camilla Lindberg. Precis det gjorde jag alldeles nyss. Vem fan bryr sig om sura blickar om det ramlar in blommor liksom? Säkert gör det blickarna ännu surare. Skyll er själva. Ni kunde också ha fått vara med.

Blommogram och annan uppskattning skickas, om man vill, till:

Camilla Lindberg (fp)
Sveriges Riksdag
Riksgatan 1
111 28 Stockholm

Vilka manifestationer andra väljer att göra är förstås upp till dem. Själv skickade jag mitt blommogram utan att sätta ut en avsändare på kortet. Bara en anonym hyllning.

Och i framtiden kommer det nog att skrivas mycket mer om blommor här, för när massavlyssningen väl är ett faktum är det såna ämnen vi får hålla oss till för att slippa bli registrerade. Blommor och kattungar.

Uppdatering: Jag förutsätter helt fräckt att min ännu sovande bättre hälft är med på det här.


Andra bloggar om: , , , , ,