Skip to content

Månad: juli 2008

Jämställdhet och ekonomi

Igår tyckte Drottningen att det vore en ypperlig idé att åka och köpa ett (en?) X-Box. Eftersom det framför allt är jag som har velat ha ett (en?) så var jag inte svårövertalad. Vad som däremot visade sig svårt var att få tag på ett (en?). (Ok, vi kallar det krysslåda istället så vet vi att det är ”en”) Av någon anledning är Sverige, med sin spelkultur, väldigt nedprioriterat och får typ de konsoller som blir över.

Vi fick i alla fall tag i en krysslåda till slut, för betydligt mer pengar än vad jag tänkt mig från början. Lite nu och då får jag ångest över hur mycket pengar vi faktiskt sätter sprätt på, eftersom jag vet hur lite vi levde av för bara ett par år sedan då Drottningen försörjde mig på sin lön. Eftersom jag vet hur fort det kan gå utför med en privatekonomi är jag väldigt rädd för att vänja mig vid att inte behöva bekymra mig så mycket över vad saker kostar. Men jag börjar så sakteliga inse att jag är på ganska torr mark, att det kommer in en hyfsad summa pengar varje månad och att det faktiskt har gjort det i två år och kommer att göra det minst tio månader till. Och viktigast: Vi handlar inte på avbetalning. Här är det kontanter som gäller. Cash is king. Vilket innebär att även om jag skulle köra en favorit i repris och krascha mig själv och min ekonomi så finns det ingen som har några fordringar på mig. Förutom kompisarna från förr, och jag börjar faktiskt se slutet på det eländet också. Skulder jag för inte så länge sen trodde att jag skulle få släpa på resten av livet.

På väg hem med krysslådan delade vi upp arbetet mellan oss. Jag föreslog att hon skulle koppla prylar och jag laga mat. Det måste vi ändå ha fått en jävla massa pk-poäng för. Anledningen till den något oortodoxa arbetsfördelningen är inte att Drottningen på något sätt är bortkommen i köket, utan snarare att hon är begåvad med ett större tålamod än jag. Om hon kopplar in grejer så gör hon det rätt från början, inklusive ser till att sladdar är snyggt dragna och grejer står prydligt på plats. Om jag däremot kopplar in grejer gör jag det fort och halvdant så att jag får använda mina nya saker så fort som möjligt. Det är fullt möjligt att krysslådan skulle ha hängt i sina kablar när jag varit färdig, och det är lika möjligt att bild och/eller ljud hade saknats.

Jag gör mig helt enkelt bättre i köket. Jag tror att Drottningen också har insett det. Första gångerna jag lagade mat hängde hon över mig som en hök och kom med ”hjälpsamma” tips om hur jag kunde göra istället (ja, jag uppfattade det som en smula klappande på huvudet) tills jag helt sonika körde ut henne ur köket. Förmodligen har jag betett mig exakt likadant när det har kommit till ihopkopplande av apparater tidigare. Någonstans längs vägen har vi väl helt enkelt skapat förtroende för varandras förmågor på respektive köns gamla territorier genom att inte bränna ner köket eller göra Södertälje strömlöst.

Nu är det inte så att jag inte kan koppla ihop apparater. Det kan jag faktiskt. Men ni har sett Yrrol? ”Man kan göra så, men det är inte rätt?” Ungefär så. Någonting jag verkligen inte kan däremot är att skruva ihop IKEA-möbler. Inte med mindre än att skada dem och riskera en hjärnblödning samt skrämma skiten ur katterna i alla fall. Så både matlagning och apparatihopkoppling kan skötas av oss bägge. Möbler däremot är uteslutande hennes område.

Sammanfattningsvis: Jag har blivit försörjd av min sambo och rör i grytor medan hon skruvar ihop möbler. Är jag förtryckt?


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Svenskens oändliga vidsynthet

Häromdagen var jag på Willys och handlade. Framför mig i kön vid kassan stod ett äldre par tillsammans med liten pojke, gissningsvis barnbarnet, som packade ur en liten kundvagn med dampig frenesi. Sedan blev det dags att betala, och då kunde tanten inte hitta sitt betalkort. Hon hävdade med bestämdhet att hon hade haft kortet i handen och lagt ifrån sig det vid kassan, alternativt tappat det, och nu var det borta.

Själv avvaktade jag med växande irritation, i synnerhet efter att tanten halat fram pengar ur plånboken men vägrade betala sina varor utan fortsatte leta efter sitt kort. Jag har full förståelse för att hon ville hitta kortet, men man kan ju betala för sig och låta resten av kundernas liv gå vidare liksom. Än mer irriterad blev jag dock efter att tanten motvilligt betalat och därmed släppt fram mig. Då började hon nämligen kasta ur sig anklagelser om att kortet blivit stulet.

För ett ögonblick trodde jag att det var mig hon riktade sina misstankar mot, för jag hörde något om ”han stod bakom mig”, men ganska snart insåg jag att så inte var fallet. Nej, det var nämligen så att i kassan bredvid, den som delade gång med vår kassa, handlade nämligen ett romskt par samtidigt som vårt par. De var svåra att missa eftersom hon bar den traditionella kjolen och han, lika traditionellt, hade en ful kofta och Elvisfrisyr. Det var, förstås, mot dem misstankarna riktades.

Visst finns det en möjlighet att, om tanten nu lagt sitt kort vid kassan och lämnat det obevakat medan hon packade varor, någon skulle ha tagit det. Men ur en rent opportunistisk synvinkel hade det lika gärna kunnat vara jag. Faktum är att jag nog hade bättre möjligheter i så fall. Men jag smet tydligen helt under hennes radar tack vare kontrastverkan. Hade det istället stått en medelålders blond herre med slips i kassan bredvid, då kan ni ge er fan på att det hade varit jag som stulit kortet. Långhårig och allt. Vet man ju hur såna där är.

Jag blir beklämd och inte så lite förbannad på sådana människor. Svenskarna är så toleranta, accepterande och politiskt korrekta, tills någonting försvinner. Då vet man genast vem klåfingret är, för man vet ju hur såna där är. Det är varken tolerant eller accepterande, det är nådigt. Blattar, bögar och annat pack får vara med på nåder, så länge det inte händer något.

Fördomar är en del av den mänskliga naturen, därom är jag övertygad. Jag har aldrig hävdat, och kommer aldrig att hävda, att jag skulle vara fri från dem. Jag vet också hur såna där är. Men skillnaden mellan mig och damen före i kön är att jag tänker efter och inser att den där första tanken faktiskt bara var unken.

Jag tycker att fördomar är roliga. Jag kan inte hjälpa det. Fördomar är underhållande för att de är korkade, och jag orerar glatt om båda blattar och bögar och andra såna där. En del misstycker och anser att man därigenom befäster fördomar och skällsord. Jag ser det snarare som ett sätt att visa hur hjärndöda fördomar faktiskt är. Att inte låtsas om dem får dem inte att försvinna. Tvärtom tror jag på att belysa och förlöjliga.

Tillbaka till kassan på Willys: Det som egentligen störde mig mest är inte den spontana och självklara – helt utan eftertanke – misstanken som riktades mot romerna, även om det var illa nog. Nej, det som störde mig mest var att barnbarnet lärde sig något den dagen. Nu vet han också hur såna där är.

The difference between ramen and varelse is not in the creature judged, but in the creature judging. When we declare an alien species to be raman, it does not mean that they have passed a threshold of moral maturity. It means that we have.

– Demosthenes, Letter to the Framlings, ur Orson Scott Cards Speaker for the dead


Andra bloggar om: , , , , , intressant?

Vakna och lukta på kaffet, Reinfeldt!

De senaste dagarna har ett par tunga aktörer ställt sig i vår ringhörna och uppmanat regimen att ta sitt förnuft till fånga. Först var det ett antal representanter för IT-branschen som uttryckte sin oro över vad de här fasonerna innebär för Sverige som IT-land och för branschen som sådan. Ett mycket välkommet inlägg i debatten, ty folket kan protestera och protestera bäst de vill, men när några tunga namn från den öppna marknaden tar ton, då måste till och med Ledaren lyssna.

Nästa utspel kommer från Folkpartiet, och det är sannerligen inte vilka folkpartister som helst heller. Det är tre före detta partiledare samt fyra nuvarande riksdagsledamöter, däribland Camilla Lindberg. Spontant känner jag lite att varför sänkte ni inte eländet redan den artonde juni? Ni fyra hade räckt. Nu var det bara Camilla Lindberg som röstade nej, och Birgitta Ohlsson avstod. Men ok, det kan ju helt enkelt vara så att de övriga två i det läget trodde på den här lagen och senare lyssnat till kritiken och faktiskt insett att den är befogad och välgrundad. Gott så.

Glädjande är också att se att dessa folkpartister lyfter fram det självklara argument som bloggosfären tjatat sig hes om, nämligen brev som brev:

Vissa hävdar att hemlig spaning och avlyssning bara är besvärande för den som har något att dölja. Detta resonemang kan lika effektivt försvara en statlig instans som öppnar alla pappersbrev som passerar nationsgränsen.

Så förutom att folket är i uppror och en rad specifika intressegrupper såsom journalistförbundet, författarförbundet och advokatsamfundet har uttalat kritik, liksom oppositionen, regimens egna ungdomsförbund och Centeruppropet, så har vi nu också IT-branschen och en grupp ledande folkpartister. Dags att vakna, Reinfeldt!

I den andra ringhörnan har man fått förstärkning av Stig Bergling. (Ett tag gick han under det ofantligt töntiga namnet Eugén Sandberg, numera Stig Sydholt.) En förstärkning jag misstänker att man hellre varit utan. Med sådana vänner behöver man sannerligen inga fiender. Och vad har Stickan att komma med då? Jo, att moder Ryssland är fantastiskt (kom ihåg var han har sina sympatier) och att ”den som har rent mjöl i påsen”… Jo, Stig jävla Bergling försöker faktiskt spela det kortet. Ett argument som för länge sedan förklarats dött och begravet. Vi har haft likvaka för det rena mjölet, hållit tysta minuter, tänt ljus och gått vidare. Det har han uppenbarligen missat. Hur är det med ditt eget mjöl i dessa dagar, Stickan? Eller har du bara rubler i påsen?

Och Ingvar Åkesson fortsätter tycka synd om sig själv. Jag vet inte jag, men om jag ska lägga mitt liv i händerna på någon, vilket faktiskt är vad massövervakning innebär, så inte fan ska det vara i händerna på någon grin-Olle, låt vara en hedersknyffel, som låtsas att han inte förstår kritiken, eller att vi inte förstår tekniken.

Längst ner i Sydsvenskans artikeln finns lite fakta. Bland annat står det att Åkessons adress är hemlig. Har han inte rent mjöl i sin påse? Det står också att han har en vuxen son. Vad heter han då? Claes? Jimmie?

Det hela är en fars, Reinfeldt. Du och de dina gör er till åtlöje. Sluta nu. Jag börjar få ont i magen av allt skrattande.


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?

Insert fyndig rubrik here

Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjorde i veckan ett utspel i FRA-frågan som väckte viss ilska hos Vänsterpartiet och Piratpartiet. Nämligen att man avser riva upp Lex Orwell vid seger i nästa val och tillsätta en grundlig parlamentarisk utredning. Piratpartiet och Vänsterpartiet gick då ut med en gemensam skrivelse om att försöka riva upp fanskapet redan i höst.

Det har varit en del skriverier kring det hela, och bland pirater har jag läst åsikter om att det hela är ett svek från Miljöpartiets sida. Detta eftersom (mp) tidigare har sagt sig vilja riva upp eländet redan nu, samt att FRA-förslaget ursprungligen kommer från sossehåll och att det därmed bara kommer att bli ett nytt rosa sidenband på något som i grunden fortfarande är skit.

Jag är dock inte säker på att det är så det förhåller sig. För det första uppfattar jag Miljöpartiet som ett jämförelsevis pålitligt parti. Ett parti som lever ganska mycket på uppfattningen att de är rakryggade. Frångår man detta för att få sitta i regering har man förmodligen suttit i riksdagen för sista gången. Det tror jag också att mp inser.

För det andra tror jag att socialdemokraterna har bättre känselspröt än Alliansen. Säga vad man vill om sossarna, men populism är inte alltid fel. Trots allt; det är folket som är arbetsgivare. Om nu folket inte vill ha FRA-lagen kanske socialdemokratin inser att den ska väck. Jag vet, det låter naivt, men jag grundar mig på att sossarna helt enkelt inte vill göra om samma misstag som Alliansen nu gjort. Jag litar till deras strategiska förmåga, inte deras välvilja.

Sen är det ju så att bara för att man lovar att riva upp lagen vid valseger 2010 betyder det inte att man slutar arbeta för att riva upp den redan nu. Det behövs både en plan A och en plan B. Dock tycker jag att det var ett något klantigt utspel av (s) och (mp), liksom responsen från (v) och (pp) ter sig något förhastad. Prata med varandra innan! Om pirater reagerar något överilat är det förvisso begripligt – vi har så mycket vind i seglen nu att det är lätt att bli fartblind.

Däremot går jag inte med på beskrivningen att Piratpartiet skulle göra gemensamt utspel med vänstern i ett försök att nå riksdagen 2010. Det vore gynnsammare för Piratpartiet om FRA-lagen faktiskt trädde i kraft så att motståndet fortsätter. Det har vi inget intresse av. Jag är av uppfattningen att det viktiga är sätta stopp för vansinnet, inte att göra politisk karriär. Flera pirater jag diskuterat med resonerar likadant, inklusive kapten Falkvinge, och en av demJag minns inte ditt namn. Vänligen träd fram om du vill ha ditt namn eller en signatur till citatet. sa på Café Opera: Piratpartiets politik går ut på att inte behövas.

En för övrigt roande tanke är att den motion Vänsterpartiet ämnar lägga i höst om att riva upp lagen faktiskt kan rädda Alliansen. De som in i det sista tvekade om vilken knapp som skulle tryckas på senast kan få en andra chans att trycka rätt, och om de varit utanför bubblan någon gång på senaste tiden kan de inte ha undgått att se vad väljarna vill. Om inte annat kan de titta in till Camilla Lindberg och titta på blommor. De kanske har vissnat nu förvisso, men när jag träffade henne på Stekare Mot FRA:s efterfest förra veckan fick jag veta att det fortfarande kommer buketter. Om jag minns rätt har totalantalet passerat trehundra. Galet!

Summa summarum: Motståndet fortsätter. Mona Sahlin kan inte heller äga den här frågan. Den är vår och kommer att vara det till dess att lagen skrotas. Vi nöjer oss inte med mindre. Vi vill inte bli övervakade, mkay?

Secrecy, being an instrument of conspiracy, ought never to be the system of a regular government.

– Jeremy Bentham


Andra bloggar om: , , , , , , , , , intressant?

Grattis Oscar och Yvonne

Oscar Swartz tilldelades Nyhetspriset 2008 av Politikerbloggen. Motiveringen lyder:

Den nya tidens journalistik har kommit för att stanna. Allt fler utmanar nu de traditionella mediernas monopol på samhällsgranskning.
Nyhetspriset 2008, Årets medborgarjournalist, tilldelas Oscar Swartz.
I en tid där den personliga integriteten lever under ständiga hot har Oscar Swartz gång på gång dragit ner byxorna på makten.

Synnerligen välförtjänt! Stort grattis, Oscar!

Yvonne Andersson har prisats med juni månads Koggy av Åsiktstorped. Motiveringen lyder:

För att ha väntat på att ett barn ska bli utsatt för övergrepp för att sedan lägga fram ett förslag som totalt sågas av expertis på området, och därmed visar på såväl okunnighet och ignorans, i syfte att plocka moraliska väljarpoäng.

Synnerligen välförtjänt! Stort grattis, Yvonne!


Andra bloggar om: , ,

Regimens lost cause

Den styrande juntan i bananrepubliken Sverige har redan förlorat kampen. De har bara inte förstått det ännu. Anledningen till att de inte har förstått det ännu är att de sitter i en bubbla och samtalar med sig själva och därför fullkomligt missar vilka vindar som blåser utanför bubblan. Nu har man dessutom förstärkt bubblan med ett plank för att hålla pöbeln borta. Ett plank vars dörr saknar handtag på utsidan, som den skarpsynte Erik Laakso noterade.

Regimen har redan förlorat kampen om FRA-lagen. Det står nu klart när Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin och Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand går ut med att riva upp laghelvetet efter att folket röstat bort den nuvarande regimen i valet 2010. Förutsatt vi fortfarande har fria val då förstås. Samtidigt gör Piratpartiets kapten Rick Falkvinge och Vänsterpartiets förste vice ordförande Alice Åström en gemensam skrivelse som går längre än så.

Själv håller jag på de senare. Skiten ska väck! Nu! Men oavsett om vänsterns och piraternas variant att rösta bort eländet i höst blir verklighet, eller om vi får vänta till 2010, så kommer både lagen och Alliansen att slopas. Att regimen så envist fortsätter att slåss för något som inte kommer att stå kvar är en obegripligt usel strategi. Deras enda möjlighet att rädda sig själva är att ta sitt förnuft till fånga, svälja stoltheten, stiga ut ur bubblan och säga: Vi hade fel. Vi har nu lyssnat på folket, våra uppdragsgivare, och insett att den här lagen var ett misstag. Förlåt.

Regimen tycks anse att intern enighet är viktigare än att ha folket med sig. Att det viktigaste av allt är att visa sig regeringsduglig. Förutom den uppenbara snedprioriteringen är det i grunden ett feltänk. Ett bra ledarskap är inte att ta ut en kurs och hålla den oavsett hur hårt det blåser och oavsett vad besättningen har för invändningar. Ett bra ledarskap är att vara lyhörd. Visst kan det vara nödvändigt för ett ledare att fatta tuffa beslut ibland, i synnerhet när oenighet råder bland undersåtarna. Men när hela besättningen ser isberget och gemensamt försöker förmå kaptenen att lägga om kursen, och kaptenen ändå beordrar full fart framåt med hänvisning till att det här skeppet är osänkbart, då är kaptenen värdelös och myteri inte bara befogat utan närmast en plikt. Ett misstag blir inte ett fel förrän man underlåter att rätta till det.

Strategin tycks dock vara att lägga armarna i kors och tjura som femåringar. Reinfeldt har sagt att alla tjänar på att debatten tystnar. Snacka om att utgå från sig själv! Maud Olofsson stänger dörren och säger typ att det är väl gulligt att alla hennes undersåtar i partiet vill diskutera men nu tänker hon inte lyssna mer. Major Björklund säger att man har varit dåliga på att kommunicera (no shit, Sherlock!) men i övrigt visar han inga tecken på att vilja kommunicera. Kommunikation går nämligen åt två håll.

Och Kristdemokraterna tiger och ber till högre makter att vreden även fortsättningsvis ska riktas mot andra än dem. De är det parti som fått minst kritik, vilket beror på att vi haft lägst förväntningar på just dem. Jag förstod aldrig varför tre liberala partier ville regera ihop med ett konservativt. Nu förstår jag – de tre liberala är nämligen bara liberala på låtsas. Och att kritiken inte tycks så hård internt inom kd är inte heller så konstigt. Gud ser ändå allt vi gör, hör allt vi säger och läser till och med det vi tänker. Vad spelar det då för roll att FRA också lyssnar?

Men vet ni? Ni kan inte bestämma när diskussionen är över. Ni äger inte den här frågan längre. Det skeppet har seglat, som man säger.

Josh utanför bubblan. Kan någon ge mig ett handtag? Foto: Erik Laakso.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , intressant?

Bilder från bananrepubliken

Uppdatering: Korrigerat efter upplysningar från David.

Jag har lagt upp alla bilder jag tog igår (ca 200 till antalet) på Photobucket/bananrepublik. Bilderna är oredigerade och fria att använda för vem som helst, icke-kommersiellt. Skulle någon vilja använda dem i kommersiellt syfte går det alldeles säkert att lösa.

Det är givetvis också helt fritt att redigera bilderna efter eget huvud och eftersom bilderna ligger på photobucket som är rätt generösa med bandbredden är det också i sin ordning att hetlänka. Dock är det mycket enkelt att starta ett eget konto på photobucket, flickr eller dylikt för att ha bättre kontroll på grejerna, kunna justera storlek, etcetera. Gör vad ni vill, det är bara roligt om bilderna kommer till användning. Det enda jag vill ha i gengäld är att bli krediterad för bilderna med en länk tillbaka till bloggen, samt att bilder efter eventuell redigering fortfarande hålls fria.

Några bilder har jag själv tagit mig friheten att redigera för att lägga upp här. Även dessa omfattas av ovan nämnda friheter.

Medan Rick Falkvinge talade dök uniformerad FRA-personal upp. Ingen verkar riktigt veta vilka de var, men det var sannerligen ett uppskattat inslag.

Och när Rick sen talat färdigt skred de till verket.






Som ni ser begagnade sig Rick, som sig bör, av passivt motstånd genom att helt enkelt vägra gå.

Så här arg är Rehbinder. Notera skylten i bakgrunden. Humor.

Eld var roligt att fota.

Särskilt i motljus.

Min personliga favorit.

Det är inte bara stekare, vänster, höger, pirater och miljömuppar som är emot Lex Orwell. Inkaindianer mot FRA representerades av den här mannen – dagens klart coolaste.

Folk dansade. Sambaorkestern svängde som fan. Tyvärr har jag inga bra bilder på vare sig orkestern eller när Christian Engström och Rick Falkvinge svängde sina lurviga, men två saker kan noteras.
1: Större delen av sambaorkestern hette Ronaldinho och var i något bättre form än det numera plufsiga originalet.
2. Pirater dansar hellre än bra.

Mannen i förgrunden talade innan han dansade. Han heter Geoffry, och han berättade att han stod på barrikaderna på 60-talet och tyckte att det sög att han var tvungen att kliva upp igen. Sen avslutade han med:

Jag är vänster, invandrare, jude och homosexuell. Vad tror ni jag tycker om den här lagen?

Den här symboliska bilden får avsluta det hela. Ett stort plank skärmar av riksdagstrappan. Visserligen på grund av ombyggnad, men det känns ändå ganska talande. Fy för det där störande folket!

Creative Commons License
Bananrepubliken Sverige by Joshua_Tree is licensed under a Creative Commons Attribution-Non-Commercial-Share Alike 2.5 Sweden License.
Based on a work at photobucket.com


Andra bloggar om: , , , , , , ,

Tacktal

Mina damer och herrar! Ni som har följt den här bloggen under en längre tid kommer antagligen att trilla av stolen nu. Jag tänker nämligen vara positiv, något som knappast är mitt adelsmärke. Men eftersom krig är fred och övervakning är frihet kan väl jag vara optimist också.

När jag satte mig på pendeltåget mot Stockholm för att delta i bananrepublikfesten var jag motståndare till Lex Orwell. Det vet ni redan. Dock, efter att ha varit på plats en stund vände jag runt 180 grader och är nu för den här lagstiftningen. Jag sa ju att ni skulle trilla av stolarna. Låt mig förklara.

Jag vill uttrycka min djupaste tacksamhet mot våra modiga riksdagsledamöter som i sin oändliga vishet förvandlade Sverige till en bananrepublik, trots att folket i sin okunskap och rena dumhet inte ville det. Så agerar ansvarsfulla ledare – de fattar beslut åt människor som är för dumma för sitt eget bästa. Nästa steg borde vara att avskaffa rösträtten helt och hållet eftersom vi knappast kan betros med ett sådant ansvar.

Min tacksamhet beror på flera saker. För det första svänger det något alldeles fantastiskt om vår nya bananrepublik. Sambaorkestern öste järnet och fick det att spritta i kroppen på även de mest etniska svenskar. För det andra: vädret vi hade! Det måste ju hänga ihop. Men framför allt: uppslutningen.

Omformandet av Sverige från en öppen demokrati till en bananrepublik har fått människor att gå man ur huse och enas över hela den politiska skalan. Från höger till vänster. Blått, rött, grönt, gult, svart, lila, rosa och vad nu stekare vill ha för färg. Vitt kanske. Alla var representerade. Bananrepublikfesten var färggladare än Prideparaden. Jag såg (och fotade) Ung Vänster bredvid Stekare Mot FRA. Det finns en skön symbolik i det. Senare stegade jag in i det tält som satts upp och råkade på Erik Laakso (s) och Per Hagwall (m) som stod och samspråkade vänskapligt. De är förresten också för unga för att förstå.

Jag hoppas verkligen att ni som var på Mynttorget igår, morgondagens ledare, kommer att se tillbaka på den här dagen och minnas att ni enades rakt över blockgränser, partier, färger, ideologier och andra hinder. Det är ni som kommer att styra landet imorgon, och om ni kan enas nu kan ni enas sedan. Själv kommer jag inte att sitta med – jag är en förhärdad brottsling som ägnat mig åt otäcka saker som tv-licensskolk och annat motbjudande som kan användas emot mig. Men ni! Ni har fortfarande chansen att ta tillvara på de goda krafterna som trots allt finns i det här mörkret, och göra något stort av det. Jag kommer åtminstone alltid att minnas det här med stolthet.

Calle Rehbinder talade och ställde frågan: Skulle du köpa en begagnad bil av Fredrik Reinfeldt? Svaret var givetvis ett rungande nej. Jag fick dock en liten vision som jag skulle vilja delge.

Jag har en dröm. Jag drömmer om att jag om några år kliver in hos en bilhandlare för att köpa en begagnad kärra, och Fredrik Reinfeldt är försäljare. Det är inte en orimlig dröm – Reinfeldt håller på att begå politiskt självmord så till den milda grad att de blå aldrig kommer att bilda regering igen så länge vi som var med på Mynttorget igår lever. Och han själv kommer att göra sig så omöjlig att ha kvar inom politiken att det alls inte är orealistiskt att han slutar som begagnad bilhandlare.

Och vet ni? Jag kommer inte att köpa en bil av honom då heller.

Sida vid sida, tillsammans hjälps de åt. Ung vänster och stekare, sitter i samma båt. Men, som Per Hagwall sa, skepparen har borrat hål i botten på båten.

När solen gått upp igen ska jag berätta mer om gårdagen och visa fler bilder. Ni ska bland annat få se Rick Falkvinge släpas iväg av uniformerad FRA-personal och få höra om Josh på Café Opera. Jag vet! Det tar liksom aldrig slut på skrällar.

Länkprostitution: En Bananrepublikfest senare
Ett par ord om Bananrepublikfesten och några fler lugnande ord till oroade medsystrar
FRA: Full fart mot stupet! Och fängelse?
Demonstration utanför riksdagen.
Ger inte upp . FRA-motståndarna fortsatte protestera på torsdagen.
Hundratals i FRA -protest i Stockholm
Demonstrationer mot FRA i både Stockholm och Malmö.


Andra bloggar om: , , , , ,

FRAk

Det börjar bli alltmer uppenbart att Lex Orwell är Sveriges motsvarighet till USA:s invasion av Irak. Vårt FRAk, om man så vill. Ni minns turerna: först skulle Irak invaderas för inblandningen i 9/11, sen var det för att de hade massförstörelsevapen, sen var det för att befria det irakiska folket, och till slut stod man där, som ockupationsmakt i ett land utan att veta varför och utan möjlighet att ta sig ur det hela på ett snyggt sätt.

Nu när företrädare för FRA och dess politiska försvarare uttalar sig till höger och vänster blir likheterna ganska tydliga. I riksdagsdebatten innan voteringen om Lex Orwell drog en riksdagsledamot upp svensk trupp i utlandet som ett exempel på vad massavlyssningen skulle behövas till. Detta har sedan avfärdats. FRA är medvetna om att arga skäggiga killar i Afghanistan inte skickar mail via svenska servrar och berättar att de ska skjuta på svenska soldater som befinner sig i Afghanistan, innan de går ut och gör just det. Det känns ju förvisso lugnande att tjänstemännen på FRA har lite kläm på grejerna. Vad som däremot inte känns lugnande är att en riksdagsledamot stod och svamlade om beskjutning av svensk trupp i Afghanistan.

Sedan har det förekommit rent komiska argument som att Lex Orwell behövs för att någons pappa minsann arbetade på FRA och han var snäll, så det så!

Terrorister pratades det mycket om i riksdagsdebatten också. Det argumentet massakreras effektivt av Anders Wik, med följande citat:

nte ens FRA tror att terrorister skulle vara så dumma att de skriver om sina attentat i sina mejl. Det passar kanske i ett kåseri, men inte i verkligheten.

Men Anders Wik är väl, liksom Anders Eriksson, en pensionär, som en annan riksdagsledamot lätt raljant uttryckte det för att avfärda den förre säpochefens kritik.

Jag betvivlar inte att FRA genom att lyssna på trafik och utröna vissa mönster i trafiken kan få fram information som är väsentlig på ett eller annat sätt. Det är inte FRA:s kompetens eller ens goda vilja jag är rädd för. Det är våra politiker som så uppenbart inte har en aning om vad de röstat igenom. Att de saknade argument att försvara sig med var uppenbart redan i riksdagsdebatten, och det är än mer uppenbart nu när Åkesson och Wik går ut och vingklipper de få försök till motivering som förekommit.

Så varför ska vi ha den här lagen? Och vem vill ha den? Ska man fullfölja Irak-liknelsen så gäller det att följa oljan. Men jag har ytterst svårt att se att någon skulle kunna utvinna olja ur fiberkablar – FRA:s datorer, filter och personal må vara fantastiska men det klarar de inte. Så varför då?

Tja, informationsutbyte med andra underrättelsetjänster förstås. En byteshandel som givetvis kan vara värdefull för Sverige. Frågan är dock fortfarande om den är tillräckligt värdefull för att motivera den inskränkning i den personliga integriteten som det faktiskt innebär. Jag är tveksam till att jag eller någon annan medborgare kommer att sluta på plus i den balansräkningen. Kvar finns två möjliga anledningar till Lex Orwell.

1. För FRA:s egen skull. En verksamhet med fina anor som hotas med nedläggning då den inte längre har något fält att arbeta på. Men det är ändå märkligt, för varför skulle våra folkvalda vilja offra både oss och sina egna karriärer för att rädda en gammal anstalt istället för att konstatera att den gjort sitt och lägga ner den? Och hur kommer det sig att bara Alliansens ledamöter förstår varför Lex Orwell behövs, men ingen i oppositionen? I synnerhet som socialdemokraterna också förstod vikten av Lex Orwell när de satt i regering.

2. USA. Sverige har trots allt redan låtit maskerad amerikansk personal hämta två asylsökande på Bromma flygplats – vi sitter redan så högt upp i Uncle Sams knä att vi kan känna hans stånd mellan skinkorna.

Oavsett vilket det egentliga skälet är så är det mycket oroande. Först och främst för att det betyder att politikerna ljuger för oss, vilket förvisso inte är något nytt – det är vad vi betalar dem för liksom. Antingen ljuger de av ren illvilja eller av okunnighet. Ni får själva avgöra vilket ni tycker är värst. Själv kan jag inte. Men också för att det i så fall innebär att vi styrs av en marionettregim; makten ligger någon annanstans än där vi genom allmänna val placerat den. Antingen hos en myndighet med självändamål eller hos utländska intressen. Igen: Ni får själva avgöra vilket som är värst.

Uppdatering:: Lästips! Anne Ramberg, generalsekreterare Advokatsamfundet, svarar Ingvar Åkesson på SvD Opinion.


Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant?