Skip to content

Månad: augusti 2008

För ditt bästa

Jag fick en skiva sänd till mig, med en tillhörande liten notering: ”Vi har läst dina eminenta recensioner och skulle gärna vilja att du recenserade oss också”. Okej, tänkte jag och tittade på skivan. Dansband!? Vad förväntar de sig egentligen? Nåja, de ska få sin recension…

Det handlar om det nya bandet Sten-Ingvarz, en kvartett bestående av Sten (sång), Ingvar (gitarr och keyboard), Freddy (bas) och Micke (trummor). Albumet För ditt bästa är Sten-Ingvarz debut, och för att vara på den säkra sidan har man valt att låta debutalbumet bestå enbart av välkända danssånger. Inget nytt material här inte.

Vid en första genomlysning är det en småtrevlig platta, om än lite feg. Det vore trevligt med något som utmanade lite mer. Lätt medryckande låtar, men inget som riktigt fastnar. Det är som att man har lagt sig i mittfåran i en genre som inte består av mycket annat än just mittfåra. Men redan vid andra genomlyssningen börjar jag bli irriterad. Det är vissa teman både i musiken och texten som blir tjatiga, kompet är emellanåt en smula otajt och körtjejerna Maud och Karin låter oengagerade bakom Stens på gränsen till baptistpastor drivna sång. Jag får en känsla av att bandets kunnande helt enkelt inte räcker till, och därför spelar man alltid i C-dur. Dessutom verkar det vara ett försök till konceptalbum vilket i och för sig är lite småkul när det handlar om dansband, men alldeles för dåligt genomfört. Jag vet alltså inte om det verkligen är ett konceptalbum – jag har bara en känsla av att det finns ett genomgående tema i låtvalen. Jag kan bara inte sätta fingret på vad det är…

Låtlista:

  1. Det här är bara början
  2. Du kan tro på mitt ord
  3. Igen o igen
  4. Lite försent
  5. Jag är rädd för dig
  6. Ditt namn och ditt nummer
  7. Vet du vad jag vet
  8. Inget stoppar oss nu
  9. Vad har du under blusen, Rut?
  10. Gråt inga tårar
  11. Jag ångrar ingenting
  12. Ring en signal
  13. Jag vill att du ska tro på mig
  14. En bättre värld
  15. Hur ska det sluta
  16. Varje andetag (bonusspår)

Jag ids inte gå igenom alla låtar, för det blir som sagt ganska enahanda. Albumets klart märkligaste nummer är Thorleifs gamla snyftare Gråt inga tårar där Freddy F gästspelar på fagott och får ett hela tre minuter långt utrymme att spela ett taffligt, falskt solo på. Mycket märkligt.

Man knyter dock ihop albumet ganska bra genom att öppna med Det här är bara början och avsluta med Hur ska det sluta?, men därefter har man petat in ett bonusspår: en hemsk svensk översättning på the Polices klassiker Every breath you take. Jag vet att dansband har en förkärlek för att göra sånt, men efter femton spår trodde jag att Sten-Ingvarz hade avstått. Icke! Ni ska få ett smakprov:

Varje andetag
Varje natt och dag
Varje steg du tar
Var kontakt du har
Jag vakar över dig

Hemskt! Jag trodde att botten var nådd när det gjordes en hiphopcover på Every breath men det här är sju resor värre.

Nej, det här är definitivt ingen bra skiva. Den känns inte vidare genomtänkt och den är slarvigt inspelad, nästan så man undrar om bandets budget inte räckte till mer studiotid, eller att deadline varit för snävt satt. Men då kunde man kanske ha kapat bort några låtar och fokuserat bättre på de som fick vara kvar. Och spolat Freddy F!

Tyvärr fanns det ingen avsändaradress på kuvertet så jag kan inte skicka tillbaka albumet. Därför åker det helt sonika i soporna istället.

Förtydligande: Du har just läst en politisk satir. Om du är ett fan av dansband – kul för dig. Men spring inte ut och leta efter För ditt bästa i handeln, för skivan finns inte. Stort tack riktas till West som gjort det fantastiskt gräsliga skivomslaget samt till Drottningen som varit med och tagit fram låtlistan. Utan dem hade det aldrig blivit vad det blev.

Kvällstidningsförtydligande: Bilden är ett montage.


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Felhörningar

Aftonbladet presenterar en kul liten lista på felhörningar. Felhörningen är förresten inte en släkting vare sig till noshörningen eller den numera utdöda enhörningen, men väl avlägset släkt med medhörningen.

Bland de roligare felhörningarna inskickade av läsare kan nämnas ”ge mig du unge, ge mig din man” (ge mig din hunger, ge mig din hand) ur Gyllene Tiders Sommartider och ”monkeys for nothing and chimps for free” (money for nothing and chicks for free) ur Dire Straits Money for nothing.

Själv vill jag ta tillfället i akt att bjuda på textraden ”se på lilla Lennart”. Den är hämtad från More Kantes Yeke yeke men jag kan inte utifrån de texter jag hittar på nätet utläsa hur raden går egentligen. Klart är dock att det inte står ”se på lilla Lennart” någonstans.

Sen finns ju förstås alla Ulf Lundells garderobsdörrar på glänt som ”Ola jag vill ha dig” och ”När jag kysser Hans”.

Men den roligaste felhörningen någonsin måste ändå vara i U2:s Sunday bloody sunday. En före detta kollega berättade nämligen att de ”egentligen” sjunger ”små negrer i sanden”, på skånska. Lyssna får ni se. Sen är den låten förstörd.


Andra bloggar om: , ,

Regimen är stor och god

Redan innan Lex Orwell tvingades igenom en kväll i juni fanns kritiken mot FRA:s verksamhet. Rick Falkvinge presenterade en inspelning av FRA:s förre direktör Anders Wik där denne förklarar hur FRA:s verksamhet skulle bli laglig, och därmed indirekt också erkände att man brutit mot lagen och dessutom varit väl medvetna om det. När Computer Sweden publicerade uppgifterna gav man Anders Wik möjlighet att kommentera. Han avböjde, men säger sig inte ha någon anledning att ifrågasätta inspelningens äkthet. Trots detta, och trots den protestvåg som blåste upp dagarna innan votering när även gammelmedia hakade på, valde regimen att köra vidare. En dyster kväll i svensk historia pressades lagen igenom samtidigt som svenska folket följde sitt landslag i fotbolls-EM på tv.

Men kritiken tystnade inte, och nya avslöjanden gjordes om FRA:s förehavanden. En namnlista med 103 namn på svenska medborgare som påstods ha avlyssnats av FRA publicerades. Andra dokument som antydde att FRA redan lyssnade i kabel dök upp. Men regimen körde på. Lagen ska icke rivas upp.

Bara den senaste veckan har det först kommit uppgifter om att FRA spanar på svenska medborgare genom att låta underrättelsetjänster i de baltiska staterna avlyssna oss och därefter överföra rådata till FRA, och därefter nya uppgifter om att FRA redan idag spanar i kabel. FRA skiter högaktningsfullt i både Europakonventionen och kabelspaningsförbud. FRA anser sig uppenbarligen stå över lagen. Men regimen ämnar köra vidare.

Nu skulle man lätt kunna dra slutsatsen att regimen är korkad och illvillig. Men det är inte sant. Först nu har det gått upp för mig att regimen hela tiden har haft rätt när den hävdar att vi inte har förstått; jag har förstått nu.

Det är naturligtvis så att FRA knappast har brutit mot lagen utan olika regeringars uttalade eller outtalade medgivande. Självklart finns det en rad politiker som vetat om detta. De flesta av dessa socialdemokrater, eftersom vi haft ett nästan oavbrutet socialdemokratiskt styre i Sverige sedan efterkrigstiden. Nå, så kom då regeringen Reinfelt till makten. En lång rad unga och färska politiker tog plats vid makten och upptäckte snart vilket maktmissbruk FRA ägnat sig åt. De frihetsälskande liberalerna blev förstås djupt oroade över detta och satte sig ner för att fundera ut vad man kunde göra åt saken. Att bara avslöja oskicket kunde man inte göra; eftersom FRA redan avlyssnat svenskar under en lång tid skulle de mycket väl också sitta på smaskiga uppgifter om sina nya herrar, något man inte vågade riskera.

Men så en dag när försvarsministern fick hjälp av en vaktmästare att öppna en låst skrivbordslåda till vilken den förra försvarsministern ”glömt” att lämna en nyckel, fann han ett socialdemokratiskt förslag om en utökad signalspaningslag, och en plan tog form. En genial plan.

Man skulle damma av förslaget och lägga fram det, väl medvetna om att de egna väljarna skulle sparka bakut över att en borgerlig regering plötsligt ville driva igenom ett socialdemokratiskt förslag. Dessa skulle därefter piska upp en opinion och rikta blickarna mot FRA:s verksamhet, varefter FRA:s smutsiga byk successivt skulle dras fram i ljuset. Regimen skulle förstås stå på sig utåt, men samtidigt låta en liten klick med Camilla Lindberg i spetsen underblåsa upproret. Ett klassiskt dubbelspel. På så sätt riskerar man inte att dra på sig FRA:s vrede och alla eventuella skelett i diverse garderober skulle få stå kvar orörda.

Det är såklart på grund av denna hemliga och geniala plan som regimen alltjämt står på sig och vägrar riva upp lagen – hade man redan från början lyssnat på sina väljare så hade vi aldrig fått veta vad FRA egentligen sysslar med. Jag ber allra ödmjukast om ursäkt för att jag någonsin tvivlade på regimens klokhet.

Regimen är god. Regimen är stor. Länge leve Regimen.

Alla tillsammans nu: Regimen är god. Regimen är stor. Länge leve Regimen. Halleluja!

You will embrace this rebellion. Support it from our lands in the north. I will gain English favor by condemning it and ordering opposed from our lands in the south.

– Robert Bruce Sr, ur Braveheart


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Ny FRA-skandal under uppsegling

Ny Teknik rapporterar att FRA kan ha spanat på svenskar via Baltikum. Edit: Även DN har tagit upp tråden.

I början av 90-talet inledde nämligen FRA ett underrättelsesamarbete med flera stater i Baltikum. Svenska underrättelsetjänsten var med och byggde upp signalspaningsorgan där.

Stora trafikmängder eller rådata från signalspaning i kabel – alltså obearbetad digital trafik – sänds enligt uppgift till FRA i Sverige.

Den söks sedan igenom här hemma i jakt på försvarsunderrättelser som FRA kan ha intresse av. På så sätt kan FRA ha samlat uppgifter om svenskarna, som man sedan lämnat vidare, sannolikt till Säpo.

Det här är vad jag och flera med mig har varnat för kan hända, i framtiden. Att EU upprättar en gigantisk avlyssningsapparat där de enskilda staterna visserligen inte avlyssnar sina egna medborgare, men väl alla andras, och därefter kopierar man över informationen till varandra så att Sverige får uppgifter om svenskar via de övriga EU-länderna, och vice versa. Men, att döma av Ny Tekniks artikel förekommer det redan.

Det här stärker ytterligare kravet på en sanningskommission. FRA:s förehavanden måste granskas, och innan man med säkerhet kan slå fast att FRA faktiskt inte har brutit mot lagen får det absolut inte kopplas in några kablar som ger dem tillgång till allas vår digitala trafik! Dessutom bör det, om uppdraget slutligen läggs på FRA, specificeras att civil trafik inte ska avlyssnas. Detta för att förhindra det som påstås ha förekommit mellan Sverige och Baltikum, och som vi fruktar kommer att förekomma inom EU.

Ingvar Åkesson brukar säga ”lita på oss” fast i lite andra ordalag. I helvete heller! Om Ingvar verkligen vill att vi ska lita på honom föreslår jag att han bjuder in en oberoende kommission för att granska hans myndighet och lägger alla kort på bordet. Inga hemligstämplar, inget fiffel. För den som har rent mjöl i påsen har ju inget att dölja, eller hur

Idag sammanträder diverse riksdagsledamöter samt utomstående debattörer med Alice Åström (v) för att vässa hötjugorna, eller åtminstone sina argument. Piratpartiet representeras av Rick Falkvinge, Christian Engström och Anna Troberg. Kör hårt!

Och Centerpartiet tillsammans med CenterUppropet, Stureplanscentern, Stockholmscentern och CUF inbjuder till hearing på fredag. Själv jobbar jag natten mot fredag och kommer inte att kunna infinna mig som åhörare, men det vore ju bra om en och annan utomstående passade på att infinna sig när Centern nu bjuder in och spelar med öppna kort. Hultin erbjuder sig att agera ombud om man vill ställa frågor. Vi som inte är på plats kan se det hela på SVT24 med två dagars fördröjning, vilket i IT-tid räknat är en halv evighet.

Så det händer en del, det gör det. FRA-frågan lever i allra högsta grad. Men en uppmaning till alla kritiker på olika håll: Tappa inte fokus! Vid det här laget har det uppkommit så många olika spår och sidodiskussioner att vi själva riskerar att blanda bort korten.

Förresten har Bahnhof lanserat tjänsten FRADAR – en addon till Firefox som ska larma om man riskerar att avlyssnas genom att analysera trafikmönster och rapportera om anslutningen passerar utländska noder. Bahnhof fortsätter att gå i spets vad gäller att värna sina kunders integritet. Därför ska jag ta mig i kragen och kolla upp om Bahnhof kan leverera till oss med samma hastighet som vi har idag.


Andra bloggar om: , , , , , , , , , intressant?

Veckorapporter

Bloggaren Enkla Z har tagit på sig uppgiften att framöver leverera integritetsrapporter veckovis. Ett bra initiativ, även om jag misstänker att rapporterna kan bli något i stil med: Vecka XX – integritet är fortfarande inte värt ett ruttet lingon för regimen. Hur som helst tycker jag att det är något ni bör bokmärka och hålla koll på.


Andra bloggar om: , ,

Veckans plattnacke v.34

Den ärofyllda titeln går den här gången till Eva Selin Lindgren, centerpartiet, för hennes svar på Opassandes brev. Juryns motivering lyder: ”För att ha uppvisat en häpnadsväckande brist på fingertoppskänsla genom att klappa en av bloggosfärens högst ansedda opinionsbildare på huvudet.”

Eva Selin Lindgren vinner ett brev från Mark Klamberg. Läs det och återkom sedan med rätt information och befogad kritik. Läs också sågningen hos webhackande.


Andra bloggar om: , , ,

Global uppvärmning

Imorse, när jag satte mig i bilen, åkte tröjan upp en smula vilket gav resultatet hud mot läder. Normalt borde inte det vara ett problem i augusti. Nu var det nära att jag skrek som en badkruka i maj och slog genast på rumpsteken. Global uppvärmning min stjärt! Det här måste vara tidernas sämsta globala uppvärmning. Andra globala uppvärmningar hånar den här globala uppvärmningen, ger den wedgies och trycker ner dess huvud i toaletten.

Som motvikt till den där dagen då alla skulle släcka lamporna för att spara energi tycker jag att vi ska ta en dag då vi tänder alla lampor, dammsuger hela hemmet och bakar kanelbullar till förbannelse, allt medan bilen står på tomgång utanför, så kanske vi kan få en global uppvärmning värd namnet. Någon borde lära den här jävla planeten veta hut!


Andra bloggar om: , , , ,

Virtuellt panoptikon

1785 designade den engelske juristen och filosofen Jeremy Bentham sin vision av ett kostnadseffektivt fängelse. Han kallade sin design panopticon; observera=opticon, alla=pan. Hans design byggde på en lika enkel som briljant idé – nämligen att om fångarna inte kan se sina bevakare vet de inte om de är bevakade eller inte, och måste således alltid anta att de är det. Färre kunde övervaka fler. Hypotetiskt behövdes ingen vakt alls.

Bentham förespråkade bland annat avkriminalisering av homosexualitet, jämställdhet mellan könen, yttrandefrihet, rätt till skilsmässa, avskaffande av slaveri och fysisk bestraffning (inklusive barnaga), liksom han var en föregångare till senare djurrättsaktivister. Jag betvivlar att Bentham hade blivit särskilt stolt över att det enda av hans idéer som tycks ha fått fäste hos dagens liberaler är hans fängelse; att förvandla hela det västerländska samhället till ett gigantiskt panoptikon. Vakttornen med de osynliga väktarna är utbytta mot kameror, register och filtrering av elektronisk korrespondens. Vi är alla övervakade överallt alltid, eller inte. Vi vet inte om det sitter någon vid en monitor i andra änden av kameran. Vi vet inte ens om kameran är inkopplad. Men vi måste alltid anta det.

Det här är vad FRA-debatten handlar om. Inte hur många kontrollinstanser som ska kopplas in i efterhand, inte vad FRA förväntas uppnå, utan det faktum att staten inte har i vår korrespondens att göra. Alls. Sten Tolgfors och Ingvar Åkesson brukar med jämna mellanrum berätta att vi inte har förstått, men det är de som inte har förstått. De förstår inte att vi inte vill leva i ett virtuellt panoptikon där allt vi gör ska godkännas av staten.

Tro nu inte att om vi bara stoppar FRA-lagen, eller konstruerar om den till något acceptabelt, så är allt frid och fröjd. Ånej. Marschen mot ett fullskaligt panoptikon som samhällsskick går vidare. En tele- och datalagringslag är på gång som kommer att tvinga operatörerna att lagra sina kunders uppgifter. Något som de för bara ett par år sedan skulle ha fått rejält med smisk på fingrarna för. Det kommer, bland annat, att innebära att våra mobiltelefoner blir statens spårhundar och att man, om man anser att behov finns, alltid kan gå tillbaka och ta reda på exakt var en viss person befann sig vid en given tidpunkt. Det talas om ett lagförslag som skulle kunna ge polisen rätt att ta över kontrollen över våra webkameror. Snacka om panoptikon! Och nyligen lade någon fram ett förslag om en ”civilkuragelag”, vilket inte är något annat än en angiverilag.

Detta har en dämpande effekt. Människor kommer att lägga sin energi på att försöka hålla sig under radarn. Och vad är det för fel på det då? Förutom att vi inte sitter i fängelse och därför inte ska behandlas som fångar? Ett samhälle där alla hukar sig och inte vågar utmana etablissemanget är ett samhälle som stannat. Kom ihåg att om ingen någonsin ifrågasatt lagstiftning och vågat utmana rådande idéer skulle homosexualitet fortfarande ha varit kriminellt, kvinnor skulle fortfarande inte ha haft rösträtt, rätt att skilja sig eller ta arbete. Dock skulle kvinnor i bättre bemedlade familjer ha haft avlastning i form av husslavar som skötte hushållsarbetet. Hustru- och barnmisshandel hade alltjämt varit lagligt och det skulle inte ha funnits något som hette djurplågeri eftersom det hade varit helt i sin ordning.

Det är faktiskt så enkelt att det är de som vågar utmana den rådande ordningen, de besvärliga, som för samhället framåt. Sådana som Jeremy Bentham.

It is vain to talk of the interest of the community, without understanding what is the interest of the individual.

– Jeremy Bentham

Blueprint av Benthams panoptikon. Bilden från The works of Jeremy Bentham vol. IV, 172-3, via wikipedia.


Andra bloggar om: , , , , , , intressant?

Jag är skeptisk

Det har varit tyst om FRA ett tag nu och jag är inte ensam om att ha haft en känsla av att något är på gång. Idag brakar det loss igen. I SvD och DN kan vi läsa att Centern tagit ett steg tillbaka, lyssnat på kritikerna inom de egna leden och arbetat fram ett nytt förslag. Gott så. Den nya riktlinjen är att man inte ska få avlyssna svenskar. Det låter ju fint, men är det inte märkligt att det är något man ska behöva kompromissa fram? Det borde vara en självklarhet att en nation inte slentrianmässigt ska avlyssna sina egna medborgare. Sådana medel ska bara få tas till när brottsmisstanke föreligger och då efter domstolsbeslut.

Problemet med den nya linjen är fortfarande att integritetsintrånget sker redan när man sållar ut vad som är svensk kommunikation och vad som är utländsk. Självaste Ingvar Åkesson har givit oss rätt på den punkten. Som Pär Ström skriver: Hur avgör man om en hotmailadress används av en svensk? Nej, jag är skeptisk. Liksom Christian Engström.

Jag är inte så väldigt insatt i hur internet fungerar rent tekniskt, men det är å andra sidan inte Staffan Danielsson heller. Följande citat skvallrar om det.

Tyvärr kan det behövas en möjlighet till spaning även i en och annan svensk dator, om till exempel terrorhot planeras.

Nej, Staffan! FRA ska inte, under några som helst omständigheter, in i våra datorer och rota! Det är illa nog att man vill avlyssna vår kommunikation, men i datorerna har de fan inte att göra.

Det må så vara att det inte alls är så Staffan menar. Jag är ganska övertygad om att det inte är så han menar. Men problemet är att vi har beslutsfattare som inte är insatta i det tekniska, och som dessutom har mage att tala om för oss andra att vi inte har förstått. Jag vill också påstå att förtroendet både för våra politiker och för FRA är så skadat att ingen lösning som lämnar det minsta uns av godtycklighet eller tolkningsutrymme är acceptabelt. Att Federley dessutom försöker återta sin position som FRA-kritiker är smått komisk. Vi har inte glömt, Federley. Vi kommer aldrig att glömma, och vi kommer aldrig mer att tro på dig. Byt jobb.

Men, för att avrunda i en mer positiv anda; det är naturligtvis positivt att diskussioner förs och att de som drivit igenom lagen är beredda att backa. Tyvärr tror jag dock att det finns för mycket prestige inblandat, vilket gör att alternativet att helt enkelt riva upp skiten med rötterna och börja om från början är otänkbart. Vilket är synd, för jag tror faktiskt att politiker som vågar säga att man har lyssnat, tagit till sig kritiken, insett att man begått ett misstag och därför avser rätta till det, vinner på det. Det är inte att tappa ansiktet, det är modigt. Och rent krasst är förtroendet för regimen vid det här laget så stukat att de lika gärna kan chansa på att jag har rätt.

An error doesn’t become a mistake until you refuse to correct it.

– O.A Battista


Andra bloggar om: , , , , , , , , intressant?

Stay

Fick just ett tråkigt besked via ICQ. Saxofonisten Leroi Moore, från Dave Matthews Band, har avlidit. För inte så länge sen läste jag också att trummisen i mitt gamla favoritband Steelheart, John Fowler, trillat av pinn. Jag har inte så gott om hjältar att de kan hålla på och slösa bort sig själva på det här viset.

Till Moores minne lyssnar vi till en av de låtar han skrev tillsammans med Dave Matthews. Stay.


Andra bloggar om: , ,