Skip to content

Sextonde september

Edit: Om texten verkar en smula rumphuggen så beror det på att jag raderade ett stycke som egentligen bara var poänglös namedropping som inte är roligt för någon annan än mig själv och, förhoppningsvis, motparterna. Jag ångrade mig direkt efter att ha postat och nu har jag inte tid att snygga till texten eftersom jag strax måste till jobbet.

Vi började dagen vid Mynttorget, där vi placerade oss för att synas när riksdagsledamöterna kom till jobbet. Ett slags speakers corner uppstod där den som kände sig manad kunde ta megafonen och tala. När Rick frågade mig om inte jag skulle gå upp och säga några ord avböjde jag först, nästan ryggradsmässigt. Är man svensk så är man och vem är väl jag att..? Fast egentligen ville jag så han behövde inte truga så mycket för att få mig att be om ett par minuters betänketid som jag använde till att formulera ett kort tal. Det var första gången någonsin som jag ställde mig upp och höll tal, och med tanke på det tyckte jag att jag klarade mig riktigt bra. Jag tror inte ens att det syntes att mina knän skakade av anspänning.

Vi rörde oss därefter vidare upp till Storkyrkan, för att fortsätta vara i ansiktet på våra riksdagsledamöter. Där tog jag megafonen för andra gången men klarade mig inte alls lika bra. Första gången tog jag ett par minuters betänketid och hade talet någorlunda formulerat i huvudet. Andra gången var det rent spontant, och jag fick inte alls fram den poäng som kändes så glasklar när jag steg fram. Av detta lärde jag mig alltså den hårda vägen vikten av att planera sitt tal.

Vi tågade sedan genom Gamla Stan, förbi riksdagshuset och ner till Sergels Torg för att förena oss med Svart Måndags demonstration. Längs vägen tog jag del av spontana enskilda stödyttringar av helt vanliga människor som vi passerade. En kvinna på ett fik ställde sig i dörröppningen och applåderade frenetiskt när vi gick förbi. En miljöpartist stack ut sitt huvud och en grön fana genom ett fönster och skrek ”STOPPA FRA!” för vilket han fick ett ganska mäktigt gensvar. Men häftigast var nog när vi kom ner till Sergels Torg och fick applåder och jubel från folket därnere. Mark Klamberg och någon mer som såg vår entré liknade det vid klassiska filmsekvenser när kavalleriet anländer.

Klamberg har förresten skrivit om något ytterst intressant: Nämligen att sex folkpartister nu offentligt gjort klart att de vill riva upp Lex Orwell. Att göra något sådant offentligt är ett stort steg och smått hopplöst att backa från. Så om man nu bara kan lägga partipolitiken åt sidan och enas om en motion, så att det inte slutar med att folkpartisterna inte kan gå med på motionen för att den kommer från vänstern, eller vice versa, så borde det här faktiskt gå i hamn!

Efter Sergels Torg var vi ett gäng som satte oss på Kafferepet för en liten debriefing, och kaffe förstås. Massor av prat, massor av skratt, mycket trevligt. Därefter drog vi vidare mot Café Bagdad för lite mingel. Jag gick emellertid bara dit och vände, för att gå tillbaka till T-Centralen och möta sambon så vi kunde gå ut och äta en bit. När jag klev ur hissen ner från Café Bagdad höll jag bokstavligen på att återskapa Big Bang. Jag höll nämligen nästan på att springa rakt in i Erik Laakso, och ingen av oss är särskilt diskret byggd om man säger så. Vem behöver en enorm underjordisk anläggning?

Efter lite mat återsamlades vi återigen några tappra själar på Hötorget utanför Konserthuset för att en sista gång markera vår närvaro för våra folkvalda. Vi har inte glömt. Vi tänker inte glömma. Vi är det dåliga samvetet personifierat.

Gjorde vi då någon skillnad igår? Svårt att påstå. Regimen har ju med all tydlighet markerat hur grundligt den skiter i vad folket tycker, så att tala om vad folket tycker gör inte mycket till skillnad alls. Trots att jag ägnade en hel dag åt demonstrera håller jag faktiskt med deep|edition – demostrationer har spelat ut sin opinionsbildande funktion. Men det betyder inte att det är meningslöst. Det fyller även en intern funktion för de redan övertygade. En känsla av att göra något, en känsla av samhörighet, och dessutom är det faktiskt jävligt roligt och inspirerande att träffa alla dessa människor. Det är icke att förringa. För även om den tyngsta kampen sköts via bloggar och debattsidor i gammelmedia så behövs de där demonstrationerna för att elda på kampen. Och det ger mediautrymme, det är också en viktig effekt att komma ihåg.

Kunde saker ha gjorts bättre? Alldeles säkert. Alltför många vittnade om att demonstrationen på Sergels Torg var för lång och ofokuserad. Det ger effekten att ytterst få människor stannar kvar under hela demonstrationen, så även om det totalt sett är många deltagare är det aldrig så många som det kunde vara vid en och samma tidpunkt, vilket inte ger så bra bilder i tidningarna. På vår kant kunde vi säkert också ha gjort saker annorlunda, men lite av poängen var faktiskt att det skulle vara en ”spontan” demonstration och alltså ingenting organiserat. Just därför fanns heller inget demonstrationstillstånd. Här vill jag förresten passa på att, i andan kredd är viktigt att dela ut, tacka polisen för dess fantastiska arbete och trevliga bemötande. Självklart ska även samtliga demonstranter ha beröm för sitt oklanderliga uppförande. När vi rörde oss upp till Storkyrkan ställde vi oss på en plats som polisen hade för avsikt att spärra av. Detta påtalades, men istället för att bara köra bort oss eller rent av beordra demonstrationen att upplösas hänvisades vi till ny plats runt hörnet, som kanske rent av var bättre.

På det mer personliga planet var det som sagt fantastiskt roligt att träffa alla dessa människor. Många av dem har jag träffat förut och det börjar bli något av ett kärt återseende att träffa Opassande, Anna Troberg med flera. Så demonstrationer tjänar inte alls enbart ett opinionsbildande syfte. Allt minglande det innebär, bytande av idéer, alla skratt, allt detta är stärkande och bidrar till att vi orkar fortsätta tjata om ett ämne som, åtminstone om jag ska gå till mig själv, står mig upp till halsen.

På väg till Plattan. Foto: Onsdag


Andra bloggar om: , , , , , , , intressant?

Published inPolitikSamhälleSociala medier

11 Comments

  1. När allt har sagts och gjorts så kan man åtminstone säga att jag gjorde mitt bästa. Även om den eländiga lagen inte rivs upp för att göras om rätt den här gången, så kan man säga att jag försökte förändra. Jag utnyttjade mina demokratiska möjligheter. Att politikerna inte lyssnade på sina medborgare eller sitt samvete, det är något de får leva med. Jag satt hemma och såg allting på teve.
    Kände för att sparka på en och annan lyktstolpe i brist på en riksdagsledamot, men jag är en fredlig individ när allt kommer omkring. Jag bakade istället, av ren och skär ilska.
    Allt gott, Josh!

    Jessika’s last blog post..men…

  2. Det är något väldigt primitivt över en stor demonstration. Som ett allsvenskt Stockholmsderby eller (kan man tänka sig) ett medeltida krig. Inte riktigt rätt kanal för att framföra intellektuella debattinlägg, utan mer känslomässigt och rituellt.

    Och den känslomässiga effekten på ännu icke frälsta tror jag är betydligt större i verkligheten än genom TV och tidningar. Om jag själv ser TV-bilder från en demonstration om något som jag inte har en aning om så skiter jag i det, om jag däremot springer på en på stan så funderar jag lite mer. ”Är det där alltså så viktigt att flera hundra människor står och gapar om det?” Ur den synvinkeln kan det ha varit en bra idé att ha en sextimmars maratondemonstration och maximera exponeringen för riktiga människor istället för att ha en kortare med fler människor samtidigt, optimerat för media.

    Eller inte. Fan vet.

    Onsdag’s last blog post..Tisdag

  3. Du har absolut en punkt där. Jag hade inte tänkt på det riktigt så, men absolut! Fokus har blivit väldigt mycket på att få media, men som du säger; man påverkar ju människor runt om demonstrationen också. Ur den synvinkeln kanske en mobil demonstration är mer effektiv än en fast också?

  4. Kanske. Fast när det finns en så central plats som Sergels torg är det tveksamt om man kan visa upp sig för fler genom att dra runt på gatorna. Det är nog svårare att hålla ihop en mobil demonstration under en längre tid också.

    Onsdag’s last blog post..Tisdag

  5. Jag brukar inte hi-jacka eller spamma, men snälla: jag behöver seriös hjälp. Jag har stora problem. Jag riskerar ruin Läs, kommentera och blogga gärna själv.

  6. Aha, så det var verkligen så att du talade (som jag undrade när jag såg dig på bild med megafon) och inte bara skanderade. Snälla, säg till om någon spelat in det! Jag är oerhört nyfiken på vad du sade, dock helt övertygad om att det var något bra. Du syns bra på bilder och film! :)

    Mia*’s last blog post..Ny bloggmall – Albeo

  7. E E

    Var med på demonstrationen igår och jag måste säga att ditt tal var jättebra, starkt gjort!
    Keep up the good work!

  8. Hade det inte varit så långt hade även jag varit där – synd att Stockholm ligger så ocentralt. :-)

    MrArboc’s last blog post..Analog publicering!

Comments are closed.

%d bloggare gillar detta: