Ett “kul” konstaterande. De som orkat bråka i rixdan är nya eller ganska nya ledamöter. De äldre är helt deformerade av att sitta i maktens centrum – glömde sitt uppdrag.
Piskade så ofta att de inte vågade, eller…. ?

larserick’s last blog post..FRA. Djävulen och de demokratiska principerna.

Mitt tips är att lagen inte kommer rivas upp – varken nu när piska och morot kommer användas fullt ut för att få alla in i ledet, eller efter nästa val då en eventuellt vinnande socialdemokrati kommer hitta ett sätt att “riva upp lagen” utan att Riva Upp Lagen.

Det enda som gör att vi så tydligt genomskådar falskspelet, är att frågan fått sådan uppmärksamhet – annars förekommer sådan kohandel för jämnan utan att någon egentligen orkar bry sig.

Damerna i folkpartiet har mycket att bevisa. Bland annat får de gärna bevisa att de inte kuschas fullt så enkelt som det nu tycks. De får gärna hänga lögnarskylten runt halsen på Reinfeldt när han påstår att alliansen är enig.

Fan trot.

Sen är det oroväckande att Mark Klamberg hoppar av. Det bådar inte gott.

Jag avvaktar, tar det försiktigt ett tag.

Nåväl, vi får se när vi har en lagtext att ta ställning till. Men får jag göra en bedömning av den information som har sipprat ut så har de rivit upp grunden och murat ett mycket säkrare och stabilare fundament. Att det inte har skett på ett mer dramatiskt och underhållande sätt kan vi ju sörja (jag hade gärna sett Tolgfors göra sorti) men vi kan nog innerst inne förstå att regeringen ville att det skulle se ut som en total genomklappning.

Även om lagen rivs upp i höst sitter vi i skiten. Varför? Jo vi har då fått till en blocköverskridande parlamentarisk utredning om en synnerligen viktig fråga på följande vis:

1) Lagen kuppas igenom meddelst hårda påtryckningar och rävspel och klappas igenom med en minimal majoritet.
2) Lagen kuppas bort genom några få modiga personer och rivs upp med en minimal majoritet.

Resultatet blir kanske bra med riv upp, gör om, gör rätt, men vägen dit kantas av mycket små marginaler och stora politiska åthävor.

Det är riktigt illa med vår demokrati om vägen till breda uppgörelser med folkförankring i de allra viktigaste frågorna går via lagstiftning mot foĺkviljan och utan stora marginaler tätt följda av upprivning av nyss stiftade lagar utan stora marginaler för att landa i en bra behandling.

Kostnaden har varit enorm för demokratin. Politikerförakt. Misstro mot försvarsviktiga myndigheter. Misstro mot det politiska systemets duglighet. Stort lidande för mobbade riksdagsledamöter som ville gå folkets väg.

Hur löser vi den knuten?