Enligt Min Humla

Inget är för stort eller för litet för Joshens slägga

1. Vad heter du?
Joshua_Tree
2. Vem tror du att du är egentligen?
Schnappi, das kleine Krokodil
3. Är du för lång eller för kort?
För lång för klädindustrin, för kort för min vikt.
4. Hur gammal skulle du vilja vara?
Just nu passar min ålder mig ganska bra.
5. Vad heter du i andranamn?
Underscore
6. Vad står FB för? Flashback eller Facebook?
Flashback, om jag måste välja.
7. Är du en teaser eller en pleaser?
Pleaser.
8. Har du funderat på om din pappa verkligen är din pappa?
Det har aldrig rått något tvivel om vem min pappa är.
9. Har du varit med om något konstigt som du inte riktigt kan förklara?
Ja. En gång var jag så full att andra upplevde min minneslucka.
10. Din vän har kommit över en summa pengar i ett brott där ingen människa kom till skada. Skulle du ljuga för polisen för att skydda din vän?
Alldeles för svår fråga att besvara så generellt. Det beror på hur goda vänner vi är, hur grovt brottet egentligen är (ganska grovt, eftersom polisen utreder det) och exakt vad jag ska ljuga om. Nej, jag kan inte besvara det.
11. Lakrits eller vanilj?
Vanilj, om det inte är saltlakrits. Saltlakrits is the shit!
12. Pratar du för dig själv när du är ensam?
Ja.
13. Gud är: en kraft, en person eller en projektion?
En projektion.
14. Vem kommer först?
Vinnaren eller kanonmaten, beroende på situation.
15. Är du tyst eller högljudd i sängen?
Jag gnisslar tänder när jag sover, men jag vet inte hur högt.
16. Har du fejkat en orgasm?
Ja. Ibland när jag runkar blir jag så trött på mig själv att jag låtsas att det går för mig bara för att jag ska sluta.
17. Vilket ställe vill du besöka “när det hände” – Area 51 eller Studio 54?
Area 51.
18. Fem låtar i soundtracket till ditt liv:
Stuck in a moment – U2, Washing of the water – Peter Gabriel, Life’s gonna suck – Denis Leary, Internal exile – Fish, Rain king – Counting Crows.
19. Vilken av dem ska spelas på din begravning?
Washing of the water.
20. Tre sorters godis eller snacks som du gillar:
Chips, popcorn och mer popcorn.
21. Handlade fråga 11 om glass?
Har du supit?
22. Vem spelar huvudrollen i filmen om ditt liv?
Samuel L Jackson. “Men… han är ju svart!”, tänker du säkert. Rasist! Annars går det bra med Gary Oldman. Det har påståtts att det finns utseendemässiga likheter. Jag har aldrig sett det.
23. Vilken bok läste du senast?
Wild fire, av Nelson DeMille.
24. Skriv fyra märkliga saker om dig själv, varav en är sann och tre är falska!
Grejen är den att jag är helt omärklig, vilket möjligen är en märklighet i sig. Men om jag skriver det och hittar på tre märkligheter så blir det rätt genomskinligt. Så då skulle jag behöva hitta på en fjärde märklighet för att dölja min märkliga omärklighet, vilket vore falskt. Så… äh!
25. Attraheras du av personligheter som är din motsats eller som liknar dig?
Det har nog förekommit lite av båda.
26. Vad stod det i det senaste sms:et du fick?
Bra gjort granström :-D stolt
27. Vad har du på dig när du sover?
Täcke, ibland kalsonger. Ibland ligger täcket på golvet. Ibland ligger jag under lakanet. Det varierar, kan man säga.
28. Nämn två kändisar som du vill para dig hämningslöst med!
Halle Berry, bara. Om jag måste så kan Shakira få åka lite också, men bara för att jag måste och på villkor att hon är tyst.
29. Är morgonmänniskor onda eller goda?
Som folk är mest.
30. Du får chansen att leva i ytterligare 200 år, men ditt liv tar en paus och startar igen om 50 år – skulle du tacka ja?
Jag har svårt nog att hänga med redan nu, så hur illa skulle det inte vara om världen hade ett försprång på 50 år? No deal!
31. I fråga 26, fick du bläddra ner för att hitta ett intressant sms?
Nej, för frågan löd: “Vad stod det i det senaste sms:et du fick?”.
32. När världen har gått under och du är ensam kvar, vad häller du upp i glaset på en bar?
Champagne, för att skåla med min spegelbild. Sen går jag på ölförrådet.
33. Du är tvungen att leva ditt liv i ett land som du inte bott i tidigare – vilket?
Kanada kanske. Det borde likna det jag är van vid någorlunda, och så kan jag ju språket så länge jag håller mig borta från reservfransoserna i öst.
34. Bortsett från en ångande het kropp, vilka personliga egenskaper blir du attraherad av?
Humor, vilket ironiskt nog är världens tråkigaste svar.
35. Vilken film fällde du en tår till senast?
Minns inte.
36. Har du gråtit av en bok?
Nej.
37. Vad har du som bakgrundsbild på din mobil?
En zodiak.
38. Och på din dator?
Defaultbilden i Ubuntu 8.10.
39. Du kan ladda ner information i din hjärna precis som i Matrix – vilken nu levande persons kunskaper/färdigheter skulle du ladda ner?
Först tänkte jag typ Stephen W Hawking, men vad ska jag med hans kunskaper till? Jag är nog ute efter en kreativ persons förmåga att skapa, typ Stephen King. Men hur blir det med upphovsrätten då?
40. Finns det en människa (som inte är en offentlig person), som du skulle vilja se död, på riktigt?
Ja.
41. Är hångel förspel, eller bara hångel?
Det beror på efterspelet.
42. Du är välkommen till en jordliknande planet befolkad av teknologiskt utvecklade humanoider (ja, du skulle vilja ha sex med en del av dem), men du får aldrig mer komma tillbaka till jorden. Följer du med?
So long, suckers!
43. Har du dejtat någon som du träffat över internet?
Jag bor ihop med henne.
44. Skulle du nobba någon som är attraktiv, pga att h*n har ett namn som du har svårt att uttala?
Nej.
45. Vilken film visar de på repeat i helvetet?
Sånger från andra våningen, och det finns bara skedar tillhands att försöka skära upp handlederna med.
46. Vilken var den sista CD-skivan du köpte?
Den senaste skivan jag köpte var Aquarias Luxaeterna.
47. Välj tre personer som får bli miljonärer.
Jag, Drottningen och grannen. Grannen är gammal och trillar snart av pinn, och eftersom jag alltid är trevlig när jag möter henne hoppas jag få ärva hennes miljoner.
48. Hur och var vill du bo på din ålders höst?
I ett hus, med skogen som granne.
49. Vilka är sötast, valpar eller bebisar?
Inga kattungar? Valparna då.
50. Citera något ur en sång, vars innebörd är speciell för dig.
All the promises we break, from the cradle to the grave, when all I want is you.
51. Beskriv det bästa fotot du har tagit.
Det lär ha varit det när dumma katten vägrade posera, så Drottningen höll upp henne, och den vanligen så försynta katten ser ut som ett riktigt ondo.
52. Vad är det äldsta föremålet du äger?
Kanske ett fickur efter morfar.
53. Vad är det mest unika föremålet du äger?
En liten vaxduk med ett specifikt datum skrivet enligt mayakalendern. Såvida det inte bara är bluff och båg borde det vara tämligen unikt åtminstone på våra breddgrader.
54. Beskriv din favoritpenna.
Har ingen.
55. Vad är viktigast på jobbet; att vara omtyckt eller respekterad?
Respekterad.
56. Är vapen spännande eller otäcka?
Otäcka om man befinner sig i fel ände, men alltid spännande.
57. Vilken är filmvärldens bästa villain (skurk)? Du får inte säga Heath Ledgers Joker i The Dark Knight.
Jack Nicholsons colonel Jessep från På heder och samvete (a few good men) kanske. Eller Gary Oldmans Zorg, ur Femte elementet.
58. Att bli uppäten av en krokodil eller uppäten av en dinosaurie – skulle det göra nån skillnad för dig?
Inte ett dugg. Såvida det inte avses en sån där dinosaurie som sitter i riksdagen – då vill jag hellre bli uppäten av en krokodil.
59. Är det okej att tjuvläsa sin partners mail eller sms, om det skulle visa sig att h*n varit otrogen?
Absolut inte! Resultatet kan inte i efterhand ursäkta snokandet. Hej, FRA och upphovsrättsmaffian.
60. Skulle du vilja bestämma över din egen död?
Nej, jag skulle aldrig komma till skott.
61. Borde alla droger vara förbjudna utom alkohol, tobak och kärlek?
Nej.
62. Är middag med blommor och levande ljus romantiskt?
Vad blir det för mat?
63. En bra historia är: a) rolig b) sann
Rolig, eller spännande, eller intressant. En bra historia behöver inte vara sann.
64. Du har lagt vantarna på drömkillen/tjejen, men nu är h*n hell-bent på väg att skaffa en oändligt pinsam tatuering! Är detta en dealbreaker, yes/no?
Nu blev det en sån fråga som är svår att svara på igen, men låt mig säga såhär: Om personen ifråga är fast besluten att göra något som jag absolut inte kan förlika mig med, så var det antagligen inte drömkillen/tjejen heller.
65. När Asteroiden kommer, vill du hellre ha ett skyddsrum eller första parkett?
Satt inte jag i baren?
66. Var det roligt att svara på de här frågorna?
Jodå. Hoppas det är lika roligt att läsa svaren.

Det här frågeformuläret kom ursprungligen från Anino.

~*~ Skicka nu vidare till en kompis! ~*~

Andra bloggar om: frågor, enkät, anino

1. Vad heter du? Joshua_Tree 2. Vem tror du att du är egentligen? Schnappi, das kleine Krokodil 3. Är du för lång eller för kort? För lång för klädindustrin, för...

På mitt arbete har vi sedan en ganska kort tid tillbaka dagliga möten med teknisk support. Det går till på sådant sätt att ett antal operatörer, ett par arbetsledare, ett par skifttekniker och ytterligare ett par ingenjörer eller vad de nu är från den tekniska supporten samlas vid en tavla och håller en snabb genomgång av läget på de olika linjerna under det senaste dygnet. Med snabb genomgång menar jag snabb. Det repas av i rasande tempo och så ska det ritas i på tavlan om en linje är felfri (grön) eller har något problem (gult) eller rent av har stått stilla på grund av problem (rött). Fast det är bara vissa fördefinierade och för oss operatörer hemliga kriterier som ger rött. Därför är linjerna i stort sett alltid gröna och alla chefer kan gå förbi tavlan med en varm luddig känsla i bröstet och se att det går så bra, så bra. Jag förstår att de blir förbryllade när vi inte alls får ut så mycket produkt som planerat.

Häromdagen när jag skulle gå till ett av dessa möten nämnde en av mina kollegor att ytterligare ett par av mina kollegor (kvinnor bägge två) nämnt att de tyckte att det förekom en rätt taskig attityd mot kvinnor vid dessa möten. När jag bad att få det specificerat sas något som jag tolkade som att de ansåg sig bli avfärdade, att man inte lyssnade på dem, och det skulle då vara för att de är kvinnor. Nå, de avfärdar mig också, noterade jag vid mötet. Anledningen är antagligen inte att jag är kvinna, eftersom jag inte är det, och troligen inte heller för att de tror att jag är kvinna, eftersom jag har skägg. Nej, den troligaste anledningen är förmodligen att jag är operatör, inte ingenjör, och att de inte alls har någon lust att hålla de här mötena. Det kan vara så att både de och jag tycker att mötet är ett slöseri med tid och att vi alla bara vill komma därifrån och återgå till våra sysslor. Faktum är att jag inte ens skulle ha noterat någon särskilt taskig attityd om det inte hade nämnts.

Så då började jag fundera och kom fram till att det måste vara jobbigt att vara kvinna, för man kan aldrig veta om man blir avfärdad för personen ifråga är stressad, eller en idiot, eller för att man är kvinna. Jag misstänker också att när man väl har börjat tänka i de banorna så ser man förtryck eller åtminstone “taskig attityd” både här och där. Därmed inte sagt att det inte finns. Det är ju det som är det svåra.

Det kan finnas massor av anledningar till att en person dissar dig. En anledning kan vara att personen ifråga helt enkelt inte gillar dig. Det behöver inte nödvändigtvis vara för att du är kvinna, invandrare och/eller homosexuell, utan faktiskt för att du är en idiot. Problemet med offermentalitet är att det blir ett hinder för självrannsakan – all kritik beror helt självklart på alla andras fördomar och aldrig någonsin på dig själv. Bekvämt, men inte det minsta progressivt. Du kan rita grönt på tavlan varenda dag och bli varm i bröstet när du kollar din statistik.

Å andra sidan finns det massor med fördomsfulla människor därute, så det är fullt möjligt att få sina misstankar bekräftade tillräckligt ofta. Men det märkliga är att det alltid pratas om mäns fördomar mot kvinnor, vita svenskars fördomar mot invandrare och mörkhyade, och heterosexuellas fördomar mot homosexuella. Som att kvinnor, invandrare och bögar inte kan vara fördomsfulla. Det är en märklig, och fördomsfull, inställning. Det finns en tumregel som säger att 90% av allting är skit, och det borde gälla människor också. Alla människor.

En annan tumregel borde vara att om en människa beter sig nedlåtande på ett eller annat sätt utan någon till synes vettig anledning, så är han eller hon en idiot. Om personen ifråga är en sexistisk idiot, eller en rasistisk idiot, eller en homofobisk idiot torde kvitta. En idiot är en idiot. Och vad idioter tycker är inget att bry sig om. Låt inte de jävlarna komma åt dig.

Kort sagt: Det finns gott om fördomar därute, men att utgå från att varje gång någon avfärdar dig, eller varje gång någon blir befordrad istället för dig eller får högre lön än du, beror på att du är kvinna, invandrare och/eller homosexuell är faktiskt också fördomsfullt.

Andra bloggar om: fördomar, jämställdhet, sexism, rasism, homofobi, intressant?

På mitt arbete har vi sedan en ganska kort tid tillbaka dagliga möten med teknisk support. Det går till på sådant sätt att ett antal operatörer, ett par arbetsledare, ett...

Vår router sa upp sig. Naturligtvis hittar jag inte pappren på den, men lite rannsakning av minnet säger att den är över året gammal. Jag börjar tro att man hårdkodar elektronik så att den packar ihop när garantin löpt ut.

Det här är tredje routern som säger upp sig och nu börjar det bli rätt tröttsamt. Den första var en D-Link, de andra två har varit Netgear, varav den senaste en trådlös så kallad Next Generation. Den kanske inte är anpassad för den här generationens påfrestningar då… Jag har provat allt jag kan komma på. Klassiska saker som att bryta strömmen både tillfälligt och lääänge, utan resultat. Jag har provat att ställa tillbaka den till fabriksinställningar. Inget hjälper. Den svarar inte på anrop och går inte att logga in på. Lamporna till alla portar är tända, även de som inte används. “Lyset är tänt men ingen är hemma” har aldrig varit ett så passande uttryck.

Så nu går jag alltså och grunnar på att skaffa en ny router. Frågan är bara vad fan man ska ha för något. Att jämföra routrar är för mig som att jämföra hästar; jag kan skilja ut en anmärkninsvärt ful häst från en som bara är normalful, och jag kan avgöra om en häst är trebent eller har någon annan uppenbar defekt, men jag kan inte för mitt liv avgöra vilken av två friska hästar som är något att ha. När det gäller routrar har jag konstaterat att de flesta är rätt fula, men vissa är fulare än andra. Det gör mig inte så mycket.

Så vad är en bra router till en schysst penning? Jag tror att jag hoppar över både D-Link och Netgear framöver. Har sneglat en del på Linksys, som faktiskt har gjort ett par routrar som är riktigt snygga, men mest för att Cisco borde kunna nätverk. Därmed inte sagt att de inte kan kränga skit.

Andra bloggar om: router, nätverk

Vår router sa upp sig. Naturligtvis hittar jag inte pappren på den, men lite rannsakning av minnet säger att den är över året gammal. Jag börjar tro att man hårdkodar...

Anna Troberg har uppmanat alla och envar att maila sina favoritkreatörer för att ta reda på deras ståndpunkter i fildelningsfrågan och häxjakten som bedrivs i deras namn. Tydligen är detta kontroversiellt på något sätt. Varför vet jag inte, och inte Anna heller. Alla andra människor har åsikter, varför skulle inte kreatörer ha det? Idrottsprofiler förväntas ha djuplodande kunskaper om både det ena och det andra – Kina till exempel – men kreatörer kan inte antas ha vare sig åsikter eller insikter? Är det så folk ser på skapande människor – som ett slags övermänsklig elit som sitter på sin kammare, avskärmad från världen, och skapar? Är det därför det är så provocerande när enskilda ur den sfären uttalar sig i diverse frågor?

Jag tycker att det är fullt rimligt att avkräva svar från kulturarbetarna. Det är trots allt i deras namn som upphovsrättsmaffian härjar. Om någon går runt med en bössa på torget i Norrköping och samlar in pengar för min skull så är det väl fullt rimligt att jag har en åsikt om saken? Om det då kommer till min kännedom att det inte är en sån bössa som man stoppar mynt i, utan en som man stoppar patroner i, så skulle jag nog ta avstånd från det. Om det vore så att pengarna aldrig kom mig till godo så skulle jag vara lite upprörd. Om det dessutom visade sig att någon gått runt med en bössa (patronsorten, fortfarande) på torget i Norrköping för att samla in pengar till mig (som jag aldrig får) utan att ens ha berättat det för mig, ja då vore det nog läge för mig att dyka upp på bild i Aftonbladet, med samma min som en blöt katt och ordet “kränkt!” i stora, vänliga bokstäver under.

Precis så arbetar nämligen upphovsrättsmaffian. Med tvivelaktiga metoder samlar de pengar till sig själva, under sina klienters flagg. Man behöver inte vara fildelare eller upphovsrättmotståndare för att inse att det är fel. Om det är så att kretörerna faktiskt är världsfrånvända flummare som sitter på sin kammare avskärmade från resten av världen och helt enkelt inte vet om att det förhåller sig på det här viset – då borde vi väl försöka upplysa dem?

West ställer sig tvekande till om Annas metod egentligen är meningsfull. För det är väl ändå bolagens beteende vi vill komma åt? Absolut, men om de inte lyssnar på sina kunder och vi inte kan lita på att våra folkvalda skyddar oss, då måste vi vända oss till klienterna. För utan kreaöterna har bolagen ingen produkt. (West tar för övrigt ställning som kreatör. Intressant läsning.)

Men lyssnar bolagen på kreatörerna då? Sannolikt inte, men som kreatör har man valet att byta bolag och överlåta sina ekonomiska upphovsrättigheter till någon som inte beter sig som ett svin. För det är ju faktiskt så här: Det är skaparen av ett verk som äger upphovsrätten. H*n överlåter sedan i olika utsträckning delar av sin ekonomiska upphovsrätt till ett bolag. Makten borde således ligga hos kreatören, inte hos bolaget. Bolaget är förvaltare.

Det är sålunda ett rimligt krav att kreatörerna bekänner färg. Det mest intressanta är inte huruvida låtskrivaren X eller författaren Y ställer sig positiva eller negativa till fildelning, utan vad de tycker om metoderna med vilka upphovsrättsmaffian bedriver sin verksamhet. I deras namn. Vi har ett krig på gång där vi som bäst gräver skyttegravar – pick your ditch, eller bli stående i skottlinjen.

Utöver detta är det givetvis ytterst viktigt att kommunicera med våra egna förvaltare; politikerna. De som inom kort kan ge upphovsrättsmaffian polisiära befogenheter och därigenom sanktionera den utpressningsverksamhet som vi redan sett i USA och Danmark.

PiratJanne har för övrigt en utmärkt sammanfattning av upphovsrättsindustrins övertramp genom åren. Tyvärr är listan säkert inte komplett, det finns förmodligen en hel del övrigt att tillägga. Men listan i dess nuvarande form är skrämmande nog. Som guldkorn kan nämnas att man lyckats få ett skivbolag som delade ut musik de själva hade rättigheterna till att tillfälligt stängas av från nätet. Känns det verkligen som en industri vi vill ge större befogenheter?

Säg ifrån, medan det fortfarande är tillåtet.

Men det är som kung Knut den store, som satt på sin tron framför vågorna och talade om för tidvattnet att det inte fick komma.

- Bono, om nöjesindustrin, internet och förändringens möjligheter.

Andra bloggar om: upphovsrätt, piratkopiering, ipred1, intressant?

Bloggvägg, norpad från Falkvinge: Disruptive, Urban Cat, Mary X Jensen, Staffan Danielsson, Rose-Mari Södergren, Christian Engström, Opassande, Anna Troberg, Jan Lindgren, Jens O., Rick Falkvinge, Opassande, Jan Lindgren, Rick Falkvinge, Opassande, Jan Lindgren, Andra Sidan, Sidvind, Opassande, Staffan Danielsson, Rick Falkvinge, Christopher Kullenberg, Rejås Blog, Jan Lindgren, Opassande, Jan Lindgren, Piratbyrån, Henrik Alexandersson, Jan Lindgren, Jan Lindgren, Jan Lindgren, Anna Troberg, Christian Engström, Lars Holmqvist, Rick Falkvinge, Jens O., Opassande, Anna Troberg, Rick Falkvinge, Rasmus Fleischer, Urban Cat, Opassande, Rick Falkvinge, Folkpartiet Eslöv, Opassande, Jonatan Kindh, Andra Sidan, Drottningsylt, Annarkia, Illinoise, Beta Alfa, Argast Nu, Angie Roger, Tommy K Johansson, Martin Otyg, Rose-Mari Södergren, Charlotte Wiberg, Satmaran, Dick Bengtson, Insane Clowns, Tommy K Johansson, Nihao Kenny, Mikael Persson, Ung Vänster, Mikael von Knorring, Urban Cat, Anders Widén, Mackan Andersson, Johan Lindahl, Mary X Jensen, Marcin de Kaminski, Urban Cat, Nätkoll.se, Tommy K Johansson, Scaber Nestor, David Wienehall, Christopher Kullenberg, TANGO FÖR ENBENTA, Mattias Swing, Mikael Nilsson, Argast Nu, Wilhelm Svenselius, Peter Soilander, SVT Opinion, Farmor Gun, Mary X Jensen, Daniel Brahneborg, Insane Clowns, Rasmus Fleischer, Mattias, Rick Falkvinge, Daniel Brahneborg, Bitchslap Barbie, Karl Sigfrid, Mikael Persson, Svensson, Mikael von Knorring, Urban Cat, Henrik Alexandersson, Rick Falkvinge, Satmaran, Daniel Scythe, David Wienehall, Mattias Bjärnemalm, Klibbnisse, Christopher Kullenberg, Henrik Alexandersson, Anna Troberg, Svensson, Bitchslap Barbie, Christian Engström, Jinge, Dumheterna, Hans Engnell, Josef, Rasmus Fleischer. Bloggdata från knuff.se.

Anna Troberg har uppmanat alla och envar att maila sina favoritkreatörer för att ta reda på deras ståndpunkter i fildelningsfrågan och häxjakten som bedrivs i deras namn. Tydligen är detta...

Jag fick en lång kommentar som var så bra att jag vill, med skribentens goda minne, lyfta ut den som en egen bloggpost. Det här är något för alla som har rent mjöl i påsen att tänka på. Titeln är en liten travesti på en viss studioman.

Gästbloggare: Orkut.

Mustafa, svensk medborgare född i Sverige brevväxlar elektroniskt med sin kusin Hani på universitetet i Teheran, givetvis på persiska. Mustafa gillar att hålla kontakt med sina rötter så att säga, han ser det också som ett bra sätt att träna språket, han är givetvis även nyfiken på landet, dess kultur, politik osv… I något mail har de kanske nämnt de i väst så kontroversiella anläggningarna i Natanz. Mustafa förklarar för Hani hur det rapporteras i svensk media, och får Hanis syn på saken och vad som sägs om det i Teheran. I övrigt skriver de mest om släkten, kulturskillnader och lite religion. Mustafa är själv inte särskilt religiös, knappt mer än vad svenskar som firar jul och går till kyrkan vid bröllop och begravningar, men han finner ett intresse i religon av kulturhistoriska skäl och finner det både intressant och stimulerande.

Mustafa studerar till ingenjör, med en viss inrikting mot datorer och datakunskap. Han är med i några programprojekt kring fri mjukvara, så han finns med på ett antal mailinglistor.

Peter Gustavsson är gruvarbetare i Garpenberg, villa, familj, två barn på 8 och 12 år. Peter är en riktig datornörd på fritiden, djupt engagerad i fri mjukvara och programmeringskunnig. Men i övrigt en vanlig svensson som inte sticker ut på något sätt, jobbar, sliter och unnar sig och familjen en solsemester en vecka om året.

Peter och Mustafa råkar vara engagerade i samma programprojekt, så de har kontakt på samma mailinglista som hör till programmet de båda buggtestar och skriver patchar till. Ett program som ingår i de flesta linuxdistributioner. Ibland kommunicerar de privat också, fast ingen av dem känner varandra IRL, Peter vet inte ens om att Mustfa är svensk, en gmail-adress säger ju inte så mycket, så de skriver på engelska. Mustafa å sin sida har alltid utgått från att Peter som har en gnu.org adress är amerikan eller britt. De har bytt kryptonycklar med varandra så att de kan e-posta krypterat när de språkar om utvecklingtekniska saker kring programmet, för vissa saker i programmet ligger verkligen i utvecklingens framkant och de vill hålla somliga saker lite hemliga så länge det bara är på idéstadiet.

Vad får nu en paranoid (o)säkerhetjänst ut av detta? För det första torde mail från Sverige skrivna på persiska adresserade till en server i Teheran väcka nyfikenhet, ännu mer så när anläggningarna i Natanz nämns. Mustafas trafik blir granskad närmare.. De hittar då Peter, och de hittar krypterad trafik mellan Mustafa och Peter. Nu undersöks Peter närmare, och här ringer varenda jävla alarmklocka, för Peter är en gruvarbetare och en sådan arbetar med sprängämnen! Det är därför som Peter, hans fru och framförallt deras barn får sin semster förstörd när helvetet bryter ut på flygplatsen när de är på väg att checka in för sin solsemester…

Andra bloggar om: fra, storebror, övervakning, integritet, intressant?

Jag fick en lång kommentar som var så bra att jag vill, med skribentens goda minne, lyfta ut den som en egen bloggpost. Det här är något för alla som...

En vän hojtade till via MSN igår och bad om lite input till en avhandling om Internet och integritet, eftersom jag “är något av en auktoritär på området”. Det sista får nog tillskrivas smörjningskontot. Helt i onödan, jag hade ju förstås hjälpt till ändå.

I alla fall. Hennes inledande frågeställning var: Hur undviker man att känslig information hamnar i orätta händer? Mitt spontana svar: Genom att inte registrera den. Nu låter det kanske som ett nonchalant och spydigt svar, men jag menar allvar och tänker ägna några rader åt att utveckla mitt resonemang.

Det finns nämligen något av ett fenomen i samhället idag, något som jag kallar överregistrering. Massor av uppgifter registreras överallt, helt i onödan. Varför behöver ett företag mitt personnummer när jag handlar på nätet och betalar med VISA? Varför ska jag uppge personuppgifter när jag betalar för en vara hos en elektronikkedja? Räcker det inte med mina pengar?

Under en helt vanlig dag kan en vanlig medborgare lyckas få sin person loggad i massor av register. Vi kan kalla medborgaren för Torkel och låta honom bo Huddinge och jobba innanför tullarna.

Torkel stiger upp klockan sex på morgonen, fixar ett par smörgåsar med räkost som han intar tillsammans med ett glas juice framför datorn medan han läser nyheterna och kollar mailen. Vad det innebär för registreringen av vår vän Torkel behöver vi väl knappast gå djupare in på, inte efter FRA-rabaldret, men vi kan åtminstone utgå från att någon form av aktivitet på abonnemanget registreras hos Torkels ISP Bredbandsbolaget.

Klockan kvart i sju sätter sig Torkel i bilen för att köra till jobbet. Just den här morgonen behöver han tanka, så han stannar till på en bensinstation där han tankar på sitt bensinkort. Här loggas hans köp och Torkel och hans bil blir också fotograferade.

Klockan 07:17 passerar Torkel tullarna i sin bil och blir fotograferad för (minst) andra gången, den här gången av vägverket. Eftersom Torkel kör in och ut genom tullarna varje dag har han införskaffat en transponder för att underlätta hanteringen, vilket gör att han förutom att bli fotograferad också loggas i en databas. Därifrån skickas så småningom en signal till Torkels bank för autogirering.

Strax före halv åtta parkerar Torkel sin bil i ett parkeringshus och eftersom det är så dyrt att parkera i Stockholm att Torkel skulle behöva fylla sin bil med mynt för att kunna betala kontant (vilket i sin tur ger högre bränsleförbrukning), betalar Torkel med VISA-kort, vilket givetvis loggas. Resten av dagen måste han springa som fan i ekorrhjulet för att hålla jämna steg med parkeringsmätaren.

Prick halv åtta drar Torkel sitt personliga passerkort i en springa vid entrén på Ekorrhjulet AB och registreras i Ekorrhjulets egen databas. Minuten därefter drar han kortet i en datoriserad stämpelklocka, vilket registrerar honom ytterligare en gång, i en separat databas.

Vid lunch går Torkel till det lokala caféet Dåliga Samvetet för att äta en sallad. Torkel är medveten om att han börjat bli lite rund om magen och tänker varje dag att han ska börja träna. Att bara tänka på det gör föga nytta, men Torkel väljer bort dressingen och känner sig duktig. På väg till café Dåliga Samvetet kom han ihåg att de inte tar VISA-kort, så han stannade till vid en av Föreningssparbankens uttagsautomater för att ta ut en hundring. Eftersom Torkel är kund hos Handelsbanken får vi anta att hans uttag registreras både av Föreningssparbanken och Handelsbanken.

På väg tillbaka till jobbet efter salladslunchen använder Torkel sin mobiltelefon för att ringa till sin bror för att gratulera på namnsdagen. Det är nämligen Bror som har namnsdag. Torkel är hysteriskt rolig. Samtalet loggas både av Torkels operatör Telenor såväl som av broderns operatör Telia. Torkel svarar även på ett sms från en kompis och lyckas därmed också hamna i Comviqs databas.

Efter jobbet åker Torkel till ICA för att handla. Han använder sig av ICA:s självscanningssystem för att slippa köa vid kassorna. “Suckers…”, tänker Torkel för sig själv när han glider förbi de långa köerna och enkelt avslutar sitt köp samt betalar för sig. “Sucker…”, tänker ICA:s databas som registrerat varenda pryl Torkel köpt, inklusive mjölk med nedsatt pris på grund av kort datum, vilket fick databasen att även tänka “snåljåp”.

Det är förvisso lätt att konstatera att det stora flertalet registreringar av Torkel faktiskt är saker som underlättar för honom. Det är bekvämt att ha en transponder, det är bekvämt att att scanna sina varor själv, det är fantastiskt bekvämt att ha mobiltelefon och internetuppkoppling. Får man då inte ta det goda med det onda? Jo, men man ska vara medveten om det. Jag ser det som ett ganska stort problem – att folk inte är medvetna om hur mycket som faktiskt loggas. Det i sin tur gör att vi inte reagerar när näthandelsföretaget vill ha våra personnummer när vi handlar.

Jag tror också att en stor del av registrerandet skulle kunna avskaffas eller åtminstone minimeras så att det inte innehåller alls lika mycket information. Det finns till exempel ingen uppenbar anledning till att stormarknadernas självscanningssystem ska vara knutna till en fysisk person. Det borde vara fullt möjligt att kunna ta en scanner, scanna sina varor och betala med sitt betalkort, eller kontant i en bemannad kassa, utan att butiken vet vad jag heter, var jag bor och, framför allt, vad jag har för personnummer. Och det finns absolut ingen godtagbar anledning till att diverse näthandlare ska ha mitt personnummer.

Vad är då risken med alla dessa registreringar? Antagligen ingen alls. Jag tror att risken att uppgifterna skulle hamna i händerna på någon som på ena eller andra sättet skulle kunna använda dem mot mig är tämligen liten. Det trodde antagligen invånarna i Holland mellan världskrigen också. Efter andra världskriget var emellertid landet tomt på judar. Varför? För att landet hade välfyllda register om medborgarna med bland annat uppgifter om religion. Med goda föresatser, naturligtvis. När nazisterna invaderade landet blev registren plötsligt väldigt användbara i helt andra syften. Visst är det ett extremt exempel, men poängen är att vi aldrig kan veta vad uppgifter kan komma att användas till. Vad de ska användas till, vad de får användas till, eller hur de ska/får/bör/ användas är sekundärt; den första frågan borde alltid vara: Hur kan uppgifterna missbrukas? Vad kan de användas till?

Torkel kommer sannolikt aldrig att råka illa ut på grund av registren. Han är en laglydig medborgare som åker till jobbet varje dag, är trogen sin fru, ger sina barn lördagsgodis och håller sig på armslängds avstånd från både muslimer och skinnskallar. Men vem vet? En dag kanske Danmark styrs av militanta veganer som invaderar sina grannländer och avrättar köttätare med hjälp av slaktmask. Då kommer Torkel att sitta i skiten – ICA-registren visar klart och tydligt hur mycket kött han konsumerar.

Det bästa sättet för ICA, Bredbandsbolaget, VISA, eller någon annan, att slippa lämna ut uppgifter om sina kunder (exempelvis till upphovsrättsmaffian), eller läcka på ett eller annat sätt, är helt enkelt att inte ha informationen. Det du inte vet kan du inte berätta. Jag tror att företagare och myndigheter måste börja tänka mer på det sättet, och framför allt tror jag att vi som medborgare måste bli bättre på att ifrågasätta nödvändigheten i det myckna registrerandet.

Integrity without knowledge is weak and useless, and knowledge without integrity is dangerous and dreadful.

- Samuel Johnson

Andra bloggar om: register, integritet, storebror, information, intressant?

En vän hojtade till via MSN igår och bad om lite input till en avhandling om Internet och integritet, eftersom jag “är något av en auktoritär på området”. Det sista...

Jag var på firmafest i fredags. Efter tre dagars utbildningsmangel och diskussionsgrupper var det dags för drönarna att svänga sina lurviga till ett halvkasst coverband med en grottmänniska till sångare. Faktiskt avskyr jag dylika band mer än jag avskyr dansband, ty dansband låtsas åtminstone inte att de är något annat än töntar. Coverband som tar sig själva på för stort allvar däremot… Fy fan.

På det stora hela var det dock trevligt. Folk skötte sig, det minglades och skrattades och på det stora hela var det en lyckad fest. Åtminstone så länge jag var kvar. Ett minus dock till att krogen vi hyrt in oss på bara hade typ en sorts öl, som dessutom var någon jävla lite-variant. Det tycks som att ställen som vill vara lite fiiina rynkar på näsan åt öl, köper in några fjantiga lite samt möjligen Pripps Blå. Fast det kanske är lika skralt med vinet, vad vet jag. Det fiiina kanske består i att slippa välja?

Och så serverades det en buffé. Eller, som det skulle visa sig, en särskrivningsbuffé. Bland vanliga särskrivna förtäringsobjekt såsom oliv bröd och pasta sallad hittade jag ett par ovanligare delikatesser. Som choklad brownie. Alltså. Om vi antar att de menade chokladbrownie men inte var säkra på om det borde skrivas ihop eller isär, varför inte bara stryka prefixet choklad? Varför ska poängtera att det är just chokladbrownie? För att skilja den från all annan brownie som får sin bruna färg från höger istället för från kakao?

Som genom ett mirakel hade de lyckats skriva ihop västerbottenost, men naturligtvis inte kött spett (som för övrigt var helt vanliga, förvisso jävligt goda, kryddjärpar med en pinne i). Höjdpunkten på buffén var dock utan tvivel den lilla mangon som kunde. Mango friterade kyckling klubbor. Wow! Jag visste inte att genmanipulationen kommit så långt. En sådan mango vill jag också ha, istället för en vanlig skitmango som inte kan annat än ligga på köksbordet och ruttna. Kan den andra saker också? Dammsuga, rensa kattlådan, eller har den bara kockgener i sig? I så fall; kan den steka lax, koka potatis eller bara fritera saker? Lägg ner utvecklingar av robotar och AI, framtiden tillhör mangon!

Jag borde förstås inte ha blivit så förvånad, insåg jag senare. Jag menar, om en kiwi kunnat bli statsminister är det inte så märkvärdigt att en mango kan fritera kyckling.

Lika som frukt. Till vänster, en vanlig kiwi. Till höger, Fredrik Reinfeldt. Bilden från fruit species.

Andra bloggar om: språk, särskrivning, mango, Jag var på firmafest i fredags. Efter tre dagars utbildningsmangel och diskussionsgrupper var det dags för drönarna att svänga sina lurviga till ett halvkasst coverband med en grottmänniska till sångare....

Fikarum är läskiga. Ni anar inte vilken arrogans och ren dumhet folk kan spy ur sig. Det är i fikarummen runt om i landet som Svenssons all intolerans och trångsynthet kommer fram. Det är där de gapar efter hårdare straff och ger uttryck för åsikter som att dömda sexualbrottslingar ska hängas ut i media, eller bättre: avrättas. Och förresten är det alldeles för många sexualbrottslingar som går fria. I Sveriges fikarum finns ingen plats för mjäkiga principer som oskyldig till motsatsen bevisats eller att den som sonat sitt brott är fri. I fikarummen gör sig icke principer besvär överhuvudtaget. Inte fakta heller för den delen.

I fikarummen är “jag har rent mjöl i påsen” ett fullgott argument, samtidigt som man förfasas över avslöjanden om missbruk och slarv hos myndigheter. Och ingen tycks ens reflektera över paradoxen. Det är inte så många i fikarummet som vet vad en paradox är. Allt annat vet alla i fikarummet emellertid allt om, utom paradoxer.

Jag har slutat delta i diskussionerna, för det är inga diskussioner. Det är monologer som förs unisont av flera personer. Jag brukar gömma mig bakom min bok och försöka att inte sucka alltför djupt. Det känns inte som det är värt att ens försöka argumentera emot någon som hämtar visdom ur tunga tidsskrifter som Allers och Hänt i Veckan.

Det är smått obegripligt egentligen, för på tu man hand är många av dessa människor resonabla. I fikarummen uppstår någon slags lynchmobbsmentalitet där samtliga slutar tänka själva och låter sig ledas och eldas på av den som härjar mest.

Ibland har jag hört sägas att politiker borde göra nedslag i fikarummen runt om i landet för att ta del av vad svenskarna egentligen tycker och tänker. För att ta del av vår verklighet så att säga. Snälla, gör inte det! Sitt hellre kvar på era höga hästar. I fikarummen förespråkas nämligen en ytterst unken politik. Frihetsförespråkare fikar uppenbarligen inte. Nationaldemokrater, däremot…

Det sorgliga är att jag tvivlar på att särskilt många av dessa människor någonsin bryr sig om att kolla upp fakta. Eller snarare; det verkar som att man stoppar all fakta man samlat på sig i en kasse som man hänger utanför fikarummet. Väl inne rapar man bara upp förutfattade meningar, tidningsankor och diverse hemmasnickrat hittepå utan att någonsin ifrågasätta sanningshalten, eller ens sannolikheten, i det de säger.

Och så skitsnacket. Vi är alla lika skyldiga till det – ett ogenerat orerande om alla som inte befinner sig därinne just då. Kalle gjorde si, Pelle sa så, och har ni hört vad Lotta har råkat ut för? Näe, vad säger du!? Jag undrar alltid vad de säger om mig när jag lämnar fikarummet och hämtar min kasse med fakta.

Samtidigt måste det vara rätt skönt att vara okunnig. Kanske är det just den funktionen fikarummen har – att låta var och en fullständigt koppla bort all känsla för logik och bara spy galla på allt och alla. Ignorance is bliss, som man säger. Tänk att vara lyckligt ovetande om övervakningssamhället, om RIAA:s maffiametoder, om hur den fina demokratin egentligen ser ut bakom kulisserna. Jag önskar att jag kunde få vara en sådan person för en dag, bara för att få veta hur annorlunda världen skulle te sig. Om alternativet fanns, skulle det inte vara lockande att bli ett batteri igen? Att kliva in i ekorrhjulet och springa utav helvete i den lyckliga illusionen om att just det här ekorrhjulet är det viktiga; att det du gör betyder något.

Andra bloggar om: fika, fikarum, dumhet, ignorans, kollektivism, intressant?

Fikarum är läskiga. Ni anar inte vilken arrogans och ren dumhet folk kan spy ur sig. Det är i fikarummen runt om i landet som Svenssons all intolerans och trångsynthet...

Andra bloggar om: artsruni, anush garun, musik

Andra bloggar om: artsruni, anush garun, musik

Att regimen saknar politisk kompass är uppenbart. Lika uppenbart är det att den saknar vettigt PR-folk. Eftersom diktator Reinfeldts sanna förebilder tycks finnas bland historiens mer fruktade ledare föreslår jag att han löper linan ut och gör som många av dem skulle ha gjort; skjut dina PR-rådgivare! De duger ändå ingenting till och kostar en massa pengar. Pengar som du kunde använda till att bygga ett förgyllt palats till din egen ära istället.

Det började med att regimen slängde fram FRA-förslaget och folket reagerade med raseri. Reinfeldt kallade då samman sin PR-crew – ett dussin svartklädda män med snedbena i åldrarna fyrtiotvå. Tolv kloner av en torrboll. Reinfeldt känner sig lite pressad av att folket härjar, och dessutom har vissa ledamöter varit uppkäftiga och hotar med att sänka förslaget. PR-folket kommunicerar telepatiskt och kommer sen fram till att låta tortera dissidenterna och därefter låta dem låtsas som att de drivit igenom förbättringar. Reinfeldt är skeptisk men efter att klonerna övertygat honom om att de vet hur människor fungerar och att han tryggt kan överlåta tänkandet åt dem genomför han planen. Federley och Johansson spelar sina roller väl, men folket blir bara mer rasande. Reinfeldt sammankallar sitt posse igen.

“Alltså, nu gjorde vi precis som ni sa, men folket verkar inte ha gått på det. Vad ska jag göra?”, klagar Reinfeldt.
Klonerna håller seans, och beslutar sedan att den bästa strategin är att göra ett uttalande om att folket inte förstått och därefter försvinna.
“Skulle inte det bara reta upp dem mer?”, undrar Reinfeldt skeptiskt. “Vi vill ju lugna ner pöbeln, inte elda på den.
Klonerna skrattar nedlåtande: “Vi vet ett och annat om hur människor fungerar”, säger de och klappar Reinfeldt på axeln. “Överlåt tänkandet till oss.”

Sagt och gjort. Reinfeldt talar om för folket att de inget förstår och förolämpar därigenom en oräknelig massa människor som verkligen tagit sig tid att sätta sig in i frågan, varpå han försvinner i ett moln av logik, vilket möjligen är klokt ur säkerhetsperspektiv, men knappast PR-mässigt smart. Reinfeldt ringer upp klonerna från sitt hemliga resort och klaga högljutt: “Det funkar inte! Vad ska jag göra nu?”
“Låt Ingvar Åkesson berätta för folket vad FRA egentligen gör”, föreslår klonerna.
“Verkar inte det konstigt att låta en tjänsteman försvara ett politiskt beslut?”
“Jag tror att vi vet ett och annat om hur människor fungerar”, svarar talesklonen. “Överlåt det där åt oss.”

Framåt slutet av sommaren kommer Reinfeldt tillbaka och ser att hans med järnhand styrda land befinner sig i uppror. Folket är argare än någonsin och nu börjar flera av hans riksdagsledamöter att öppet protestera tillsammans med pöbeln. Reinfeldt inser att han har tappat kontrollen och att lagen kan fällas om han inte gör något. Han rusar ner i källaren där klonerna sitter hela dagarna och läser böcker om hur människor fungerar.

“Nu måste vi för helvete göra något åt det här!”, skriker Reinfeldt. En åder pulserar i hans panna.
“Åt vad?”, undrar talesklonen.
“Pöbeln! Folkpartikvinnorna! Laghelvetet måste igenom, annars kan folk få för sig att jag är en svag ledare!”
“Jaså det!” Klonerna ler lugnande. “Vi har redan tänkt på det. Tortera folkpartikvinnorna och låt dem sen gå ut med att ni har träffat en uppgörelse och att de nu är säkra på att integriteten är säkrad och att lagen är mycket bättre.” Klonerna lutar sig tillbaka i triumf. Reinfeldt stirrar klentroget.
“Var det inte så vi gjorde i början av sommaren? Minns ni inte hur det gick?”
“Jo, men den här gången kommer det att fungera.”
“För att..?
Klonerna skrockar lite. “Vi vet ett och annat om hur människor fungerar”, säger de och klappar på sina böcker. “Överlåt du det här till oss.”

Reinfeldt genomför planen. Folket går inte på det den här gången heller. Reinfeldt är förtvivlad när han ännu en gång sammankallar sina PR-kloner. Nu börjar även klonernas självgoda fasad spricka. Ett par av dem svettas ymnigt och en har till och med lossat slipsen. Flera ser ut som att de inte har sovit.

“Jag fattar inte”, säger talesklonen. “Det borde ha fungerat. Jag vet ju hur människor fungerar. Det borde ha fungerat.”
“Men det gjorde det inte!”, ryter Reinfeldt och slår näven i bordet.
“Vi måste komma på något drastiskt”, säger talesklonen och så slår de sina kloka huvuden ihop under en hel kvart. Sedan utbrister de gemensamt: “Eureka!”
“Vad?”, undrar Reinfeldt.
“Vi har det! Det här kan inte gå fel!”
“VAD!?
“Jo, såhär. Lägg ett nytt lagförslag om att upphovsrättsmaffian ska få polisiära rättigheter att begära ut uppgifter om abbonenter så att de kan jaga fildelare.” Alla klonerna lutar sig synkroniserat tillbaka med händerna bakom nacken och ler självbelåtet. Reinfeldt tror inte sina öron.
“Jag försöker undvika att bli lynchad här, och ni föreslår att jag ska göra mig ännu mer osams med väljarna? Är ni helt från vettet!?”
“Du förstår inte. Det är en avledande manöver. Ja, de kommer att bli arga, men de kommer att glömma bort FRA-lagen. Hoppas vi.”
Den desperate Reinfeldt ser ingen annan råd än att lyda sina kloner. “Det är bäst för er att det här fungerar!”
“Vi vet hur människor fungerar”, säger talesklonen men darrar numera betänkligt på rösten.

Kommer folket att gå på Reinfeldts nya fint? Kommer klonerna att få plikta med sina liv? Kommer FRA-lagen att gå igenom? Kommer Reinfeldt att ha en politisk karriär bortom 2010? Fortsättning följer.

Make the lie big, make it simple, keep saying it, and eventually they will believe it.

- Adolf Hitler

Reinfeldts PR-kloner.

Andra bloggar om: fredrik reinfeldt, fra, övervakning, fildelning, storebror, pr, intressant?

Att regimen saknar politisk kompass är uppenbart. Lika uppenbart är det att den saknar vettigt PR-folk. Eftersom diktator Reinfeldts sanna förebilder tycks finnas bland historiens mer fruktade ledare föreslår jag...